Read Ebook: Samlade arbeten I by Runeberg Johan Ludvig

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 2841 lines and 154790 words, and 57 pages

Min tanke genom rymder lopp, som f?rr den aldrig spanat. Ett lif gick f?r mitt hj?rta opp, hvars tjusning det ej anat.

Till krigsminnena h?rde ock en gammal afsigkommen underofficer med f?nrikstitel, Pelander, en anf?rvant till kapten Enehjelm, som efter ink?pet af Ritoniemi upptagit honom i sitt hus, d?r han bodde i en liten stuga p? g?rden och sysslade med att binda n?t, sprita fj?der och dylikt. De uppt?g, hvarom Runeberg f?rt?ljer i F?nrik St?l, har han i sj?lfva verket, enligt hvad hans elever meddelat Str?mborg, f?retagit med den eldf?ngde gubben p? Ritoniemi: S?tillvida har F?nriken sin motsvarighet i verkligheten, medan v?l v?ckelsen hos Runeberg i fr?msta hand utgick fr?n kaptenens hem och icke fr?n f?nrikens stuga.

PARGASTIDEN; F?RSTA DIKTSAMLINGEN.

Impulserna fr?n inlandet gingo tills vidare som en understr?m p? djupet af Runebergs ande. I ?bo ?terfann han 1826 den krets af ynglingar, han k?nt sedan sitt f?rsta student?r. Han inskrefs vid universitetet samma dag som J.W. Snellman och Elias L?nnrot; J.J. Nervander var hans tentamenskamrat vid kandidatexamen. I denna kamratkrets, som i sina namn innefattade Finlands framtid, ?tervunno hos Runeberg de intellektuella intressena ?fverhand, s?rskildt de litter?ra. I ?frigt var det kandidatexamen, som nu upptog hans tid. Homerus hade han l?st under konditionstiden; nu tillkommo Sofokles och Tukydides f?r grekiskan, som j?mte latinet var hans hufvud?mne, studier af djup betydelse f?r den blifvande skalden. Runebergs kandidatexamen, den 13 juni 1827, var den sista under universitetets n?ra tv?hundra?riga vistelse i ?bo. Tv? m?nader senare, den 4 september 1827, intr?ffade ?bo brand, som bildade en s? m?rkelig epok i universitetets och ?fven landets utvecklingshistoria.

Ocks? f?r Runeberg innebar branden en v?ndning, om ock ej "en f?rd?md st?t", som han s?ger i bref till modren n?gra dagar senare. I st?llet f?r att forts?tta vid universitetet, ?terflyttade han till ?rkebiskop Tengstr?m i Pargas, d?r han sommarn f?re branden vistats som informator f?r en talrik barnskara, en vistelse som nu fortsattes ett helt ?r, tills han h?sten 1828 ?fverflyttade till Helsingfors.

?rkebiskop Jakob Tengstr?m hade tagit en betydande del i daningen af Finlands samh?llsskick vid Borg? landtdag, d?r han var ej blott pr?stest?ndets talman utan ock ordf?rande i den kommitt?, som utarbetade f?rslaget till organisation af landets h?gsta styrelseverk, hvarj?mte han genom det personliga f?rtroende han ?tnj?t hos kejsar Alexander I kanske mer ?n n?gon annan landsman inverkat p? v?ndningen af landets ?den 1809. En man med den gustavianska tidens fina och urbana bildning, hade han tidigare egnat sig j?mv?l ?t litter?ra syssels?ttningar, i historieskrifning en efterf?ljare af Porthan, i sina dikter fr?n hemmets v?rld en ?ldre skaldebroder till Franz?n och Choraeus.

P? det enkla kyrkoherdebolet i Pargas, som var ?rkebiskopens prebendepastorat och d?r han ?ret efter branden tillbragte ?fven vintern, var ?rkebiskopen centrum i en talrik familj af barn och barnabarn, hvartill nu kom en skara befryndade eller bekanta familjer, mest husvilla professorsfamiljer fr?n ?bo, som efter branden slagit sig ned i denna h?rliga sk?rg?rdssocken. D? Runebergs far var ?rkebiskopens kusin, en efter ?sterbottniska begrepp icke afl?gsen sl?ktskap, var hans st?llning s?ledes en annan ?n blott informatorns p? biskopsg?rden, d? han nu kom i den n?rmaste ber?ring med denna krets, som v?l var delaktig af den b?sta bildning i landet fanns. Det intelligenta och glada s?llskapslifvet fortgick om vintern med ?msesidiga bes?k, om sommarn med gemensamma b?tpartier och utf?rder, hvilkas medelpunkt utgjorde ett af ortens ungdomar samf?lldt uppf?rdt lusthus "Minnet", med f?rty ?tf?ljande minnesbok. Under denna tid f?rgingo hos Runeberg sp?ren af skol- och studentlifvets r?a seder, och hos den ?verd?dige ynglingen, som ?nnu i ?bo ej sade nej ens till ett slagsm?l i gr?nderna, utvecklade sig den mest h?gsinnade, ?dla och humana skaldeanda. Till denna f?rvandling medverkade, j?mte den dagliga samvaron med ?rkebiskopen, f?r hvilken Runeberg hyste en varm tillgifvenhet, i f?rsta rummet inflytandet af det kvinnliga elementet inom den Tengstr?mska kretsen. Om Runeberg sedermera i sina diktverk visar sig s? f?rtrogen med kvinnohj?rtats finaste r?relser inom den v?rld af godhet och renhet, som den sanna bildningen v?cker, s? ?r det h?r han l?rt k?nna dem. Hans fr?msta l?rom?starinna var den vaknande k?nslan f?r Fredrika Tengstr?m.

Fredrika Tengstr?m var dotter till ?rkebiskopens bror, kamrer Tengstr?m, hvars ?nka sedan mannens d?d haft sitt st?d hos ?rkebiskopen och efter branden bodde i Pargas p? malmen invid kyrkan. Utan yttre f?retr?den och bortkommen i s?llskapslifvet, fann sig Fredrika Tengstr?m sj?lf "ful, otymplig och oduglig till allt", drog sig inom sig sj?lf och s?kte en ers?ttning i fantasins v?rld. Redan som ung flicka hade hon tillegnat sig hvad tiden bj?d i romanv?g och f?rv?rfvat en s?dan f?rdighet i fr?mmande spr?k, franska, tyska och ?fven engelska, att hon f?rm?dde i familjekretsen f?rel?sa en roman, som hon p? rak arm ?fversatte fr?n det fr?mmande spr?ket s? snabbt, att ?h?rarne knappt m?rkte att texten ej var svensk. Tidigt skref hon sj?lf noveller och sagor, och det var till f?rst Runebergs poetiska beg?fning, som f?ste hennes uppm?rksamhet vid den unga magistern: det var hennes f?rsta och enda tycke, i hvilket hon inlade desto st?rre djup, h?ngifvenhet och sj?lff?rsakelse. S? f?ste hon den l?ttant?ndlige skalden och v?xte in i hans lifsg?rning; och f?r huru m?nga flammor han ?n f?rr och senare uppl?t den ena eller andra kammarn i sitt hj?rta, f?rblef det dock alltid hon, som r?dde ?fver hela huset. Det var i Pargas deras k?nslor m?ttes; f?rlofningen skedde i Helsingfors julen 1828 och gifterm?let d?rsammast?des ny?ret 1831.

Od?dlighetens lugna sol f?rgyller det m?l, jag s?ker, tr?nande och varm, och ingen l?g, f?raktlig tvekan fyller min djarfva, stolta, ungdomsfriska barm.

Med en ung f?rfattares glada tillf?rsikt hade Runeberg utstyrt sitt h?fte med ett i Petersburg litografieradt titelblad med Svanen s?som sinnebilden af hans skaldskap. Hela upplagan var blott 1,000 exemplar, och bland hans v?nner var s?rskildt J.W. Snellman, som d? konditionerade i landsorten, verksam f?r afs?ttningen. Den var dock mycket ringa. Tidningarna, som d? f?r tiden visserligen ej voro n?gra nyhetsb?rare, n?mnde ej ett ord om hela diktsamlingen. I Tegn?rs hemland, med sinnena betagna af f?rgprakten i hans eldiga diktion, ville man ej erk?nna Runebergs enkla, plastiska diktning f?r lyrik. I Finland k?nde man v?l i den igen den finska naturen och ?fven det finska v?sendet. Men man visste ej hvad man skulle s?ga och teg. Om ock h?r och d?r enstaka r?ster h?jde sig till den unge poetens f?rm?n, bevisande att han redan nu var uppskattad ?fven utom v?nkretsen i hufvudstaden, s? var det dock i det hela en l?ng och m?dofull v?g som f?restod Runeberg till den plats, han sedermera intagit inom vitterheten.

Utan bifall gick dock Runebergs f?rsta diktsamling ej f?rbi. Franz?n, sedan 1811 ?fverflyttad till Sverige, hade genom ?rkebiskop Tengstr?m f?tt sig ett exemplar tills?ndt. Fr?n Stockholm svarade han d?rp? i ett bref, som blifvit kalladt Franz?ns testamente till Runeberg: "D? den vackra g?fva, Herr Magistern haft den godheten att tills?nda mig, f?rst kom i mina h?nder, hade jag f?r tr?gna ?mbetsg?rom?l ej tid att mer ?n h?r och d?r lyssna till ett l?rkljud och f?gnas af en majblomma. Sedermera har jag genom l?sning af det hela, och i synnerhet genom de tvenne afdelningarna, som sluta h?ftet, funnit, att det ?r en stor skald, som Finland h?ller p? att frambringa". Detta Franz?ns omd?me, till hvilket ?rkebiskopen lade sitt "ja och amen", kallar Str?mborg ett fastebref f?r Runeberg p? hans stora skaldeg?fva, och det ?r visserligen lika hedrande f?r den gamle skalden som f?r den unge. Ett tryggare fastebref hade Runeberg dock i den inre f?rvissning, som ?r den sanna kallelsens k?nnem?rke.

I Svenska akademin var man bet?nkt p? att gifva Runeberg det Lundbladska priset, men afstod i f?ljd af politiska bet?nkligheter under dessa julirevolutionens och den polska resningens dagar. Finlands julirevolution var mindre farlig och mindre uppseendev?ckande ?n den polska: det var framtr?dandet af Runebergs skaldskap.

RUNEBERG I HELSINGFORS; L?RDAGSS?LLSKAPET OCH ?LGSKYTTARNE.

I Helsingfors, dit universitetet 1828 ?fverflyttat, hade Runeberg snart ?terfunnit den i ?bo efter branden skingrade kamratkretsen. I den nya hufvudstaden gjorde sig landets nya politiska f?rh?llanden starkare g?llande. Man b?rjade fatta historiens mening med Finlands s?rskiljande fr?n Sverige. Man uppvaknade och fann, att den politiska skilsm?ssan medf?rt ocks? en inre, att det finska folket var h?nvisadt till sig sj?lft, sina egna krafter; ur sina inneboende anlag m?ste det utveckla en egen kultur, om det ville best? bland nationernas antal. Redan under ?botiden hade J.J. Tengstr?m, Lins?n, Arvidsson yrkat p?, att de ledande klasserna, med bevarande af den svenska kulturen och spr?ket, borde st?da sig p? det finskatalande folket, tillegna sig dess spr?k och l?ra k?nna dess seder, s?ng och saga. I den allm?nna domningen hade deras maningar f?rklingat oh?rda. Medan ?mbetsm?nnen sk?tte administrationen och ministerstatssekreteraren i Petersburg f?rh?llandet till monarken, l?g allm?nheten i stilla ro och sk?tte sitt. Nu begynte inom universitetet, n?rmast hos den yngre generationen, en fosterl?ndsk r?relse af kulturell art, som efter hand utbredde sig i allt vidare kretsar, tills den slutligen omfattade hela nationens bildade klass.

I detta s?llskap ?fverv?gde till en b?rjan det litter?ra intresset; men senare, n?r v?nnerna mognade f?r allm?nna v?rf, det fosterl?ndska och folkeliga. S? betydelsefulla f?retag som Finska litteraturs?llskapet och Helsingfors Lyceum ha d?rifr?n utg?tt. Huruvida Runeberg under samkv?men var mera gifvande ?n emottagande ?r sv?rt att afg?ra; s?kert ?r att de fosterl?ndska impulserna hos honom g? l?ngre tillbaka ?n hos n?gon annan i kretsen. De anspr?ksl?sa och trefna sm? tr?hus med gr?na tr?dplanterade g?rdar, d?r dessa sammankomster egde rum, ?ro nu f?rsvunna eller st? undanskymda bland praktbyggnaderna i nutidens Helsingfors. Men de tankar d?r f?ddes hafva g?tt ut ?fver hela landet och best?mt dess utveckling till dag som ?r.

Ur den riktning mot det fosterl?ndska, hvari Runeberg lefde, har ?LGSKYTTARNE framg?tt och d?rmed det finska folkelementet till f?rst begynt sitt intr?de i v?r vitterhet och v?rt nationalmedvetande.

Huru rik och fullst?ndig har ej lefnadsbilden utfallit! P?rtet, d?r r?ken h?nger som en sky ofvan taksparrarna, bohagsting och kl?dedr?kt, seder och umg?ngesformer, allt ?r tr?ffadt med en n?stan etnografisk trohet, ?fven i enskildheterna, s? att L?nnrot, som fick manuskriptet till genomg?ende, hade intet att anm?rka, utom att "den raske Mattias" borde till Tj?derkulla medf?ra v?lkomstg?fvor ?t barnen, hvilken ?ndring ock skalden inf?rde. I dessa yttre lefnadsformer r?ra sig den sj?lfegande bonden i Mattias' person, torparen i Petrus p? Tj?derkulla och Zakarias p? Hjerpvik, medan ?fven inhysingen och "den aktade tiggaren" ha sin plats p? den v?rmande ugnen hos Petrus liksom den gamla Rebecka i folkets stuga p? herrg?rden. Karakt?rerna ?ro visserligen tecknade blott i sina enklaste drag. Men i dessa typer lefver en anda af upph?jd idealitet, som adlar deras primitiva lefnadsformer och i hvars namn tiggaren f?r sitt m?nniskov?rde lika v?l som torparen, hvars stuga han g?star. Skaldens humor, skiftande mellan sm?l?je och k?rlek, spelar omkring dem; diktionen sprider ?fver dem sitt skimmer af bilder, h?mtade alla ur just det lefnadsomr?de, inom hvilket dikten r?r sig; och slutligen framst?r, som en f?rtr?fflig relief ?t det bet?nksamma och innerliga finska lynnet, de sk?ggige arkangelitiske br?derne med handelsmannens r?rligare och ifrigare v?sen.

Med en konst, som ej ?r mindre stor d?rf?r att den ?r s? enkel, har skalden sammanf?rt alla dessa drag inom ramen af den lilla h?ndelse, kring hvilken dikten r?r sig,

m?nnernas lyckade jakt och de ?lskandes raska f?rlofning,

och d?rmed f?rbundit dem till ett folkepos af stor nationell betydelse. Och till detta verk gick han vid n?gra och tjugu ?r, utan f?reg?ngare, om man ej d?rtill vill r?kna Homerus, och behandlande den svenska hexametern med en ledighet, en omv?xling och en s?kerhet i det metriska, som st?ller ?fven s?dana f?reg?ngare som Tegn?r och Stagnelius i skuggan.

Hvilket ?r det drag, hvari Runeberg djupast tr?ffat den finska nationalkarakt?ren? Denna fr?ga framkastades vid n?got afslutningssamkv?m bland l?rarene vid Helsingfors Lyceum. Den ena framdrog ett, den andra ett annat, tills G.A. Borg, en af L?rdagss?llskapets medlemmar, framh?ll den sega styrkan i lidande, grundad p? en orubblig f?rtr?stan till godheten i F?rsynens ledning af m?nniskolifvet, ett drag som tiggaren Aron r?jer sedan hans existens g?tt under f?r n?den, lika v?l som bonden Paavo, n?r han ?fvervunnit den. N?r Borg citerade slutorden i Arons ber?ttelse:

men sj?lf med f?rn?jsamt sinne beg?r jag mitt br?d och spelar min giga, som syrsan sitter, fast solen ?r knapp, p? det vissnade bladet och sjunger

blef Runeberg s? glad, att han sprang opp och tog v?nnen i famn. Den styrka i lidandet, som Runeberg funnit hos den finska allmogen i dess enskilda lif, har ej heller undg?tt honom, d? han besjunger 1808 ?rs krig, d?r samma allmoge upptr?der p? den historiska handlingens f?lt.

Med ?lgskyttarne hade den unga nationen f?tt sin f?rsta nationaldikt i h?gre mening. Den utkom i Helsingfors h?sten 1832, men afs?ttningen gick tr?gt: ?nnu fem ?r senare kunde Cygnaeus i sin bitterhet mot den allm?nna likgiltigheten s?ga, att detta betydelsefulla diktverk ej ens blifvit s? mycket l?st, att afs?ttningen kunnat bet?cka tryckningskostnaderna. Romantiken hade ej vant allm?nheten vid att ?fven det ringare kunde tj?na poesins syften. ?lgskyttarnes enkla hvardagslif syntes henne prosaiskt inf?r prakten i Tegn?rs poesi. I den m?n den nationella r?relsen utbredde sig, bidrog dock ?lgskyttarne m?ktigt till att v?cka nationalk?nslan och rikta henne p? det folkeliga. ?r 1836, samma ?r Kalevala utkom, best?mde Finska litteraturs?llskapet som uppgift f?r sin f?rsta prisutdelning en versifierad ?fvers?ttning till finska af ?lgskyttarne, ehuruv?l utan resultat. ?r 1837 syntes den f?rsta inhemska recensionen af poemet: det var Cygnaeus, som i "J??kynttil?t" gjorde det f?rsta f?rs?ket att st?lla Runebergs diktning p? dess r?tta plats i allm?nhetens medvetande. Om, slutar han, det finska folket af n?got olycks?de skulle utstrykas ur nationernas antal, s? vore ?lgskyttarne j?mte Kalevala det Herculanum och Pompeji, i hvilka man kunde l?ra k?nna den f?rsvunna nationen.

MORGONBLADET OCH MOTG?NGARNA VID UNIVERSITETET.

N?r Runeberg ?fverflyttade till Helsingfors, var det i afsik att vid universitetet s?ka sin framtida b?rgning. ?r 1830 speciminerade han f?r docenturen, som dock ej medf?rde annan ekonomisk f?rm?n ?n den privatundervisning, som d? f?r tiden, d? privatv?gen till studentexamen stod ?ppen, var f?r yngre akademici en vanlig bif?rtj?nst. Samma ?r erh?ll han vid universitetet en amanuensbefattning, som gaf honom obetydlig l?n och betydligt skrifarbete. Det var p? den han gifte sig. H?rtill kom 1831, d? Helsingfors Lyceum ?ppnades, lektioner d?rst?des. Hans hustru, fr?n hemmet van vid str?ng hush?llning, hj?lpte till med pension f?r studenter och studentkandidater; bland de sistn?mnde var den fjorton?rige Topelius. Men trots all sparsamhet f?rslogo dock ej de knappa tillg?ngarna, helst Runeberg regelbundet hems?nde bidrag till sin mor i Jakobstad. Besluten att hvarken skulds?tta sig eller annars anlita andras hj?lp, ?fvertog han fr?n b?rjan af ?r 1832 den ena af hufvudstadens tv? tidningar, "Helsingfors Morgonblad", som egdes af bokhandlaren J.C. Frenckell. ?rsl?n f?r redigeringen var 2 rubel banco f?r hvarje prenumereradt exemplar med en garanterad minsta inkomst af 800 rubel. F?rsta ?ret, med 493 exemplar, blef den rbl 942:50 eller i nuvarande mynt Fmk 1,077:15 som ans?gs f?r ett godt resultat.

Vid redaktionen skulle Runeberg bitr?das af Nervander, som dock efter n?gra nummer drog sig tillbaka, kanske emedan han ogillade den skarpt polemiska ton, Runeberg inslog i sina litter?ra recensioner. Nervander begaf sig sedermera p? sin l?nga utrikesresa, och deras v?gar skildes. Af ett bref fr?n Runeberg 1848 vid Nervanders pl?tsliga fr?nf?lle ser man, att de gamla k?nslorna f?r ungdomsv?nnen dock fortlefde.

Dessa ?sikter hade Runeberg funnit vid studiet af antiken, men framf?r allt hade de framg?tt ur hans eget v?sen. Han hade f?rverkligat dem i sin egen diktning, s?vidt den hittills framtr?dt; sin tidning hade han v?l till stor del ?fvertagit f?r att d?r f? f?rf?kta dem i en mera direkt form.

Sitt omd?me om Tegn?r har Runeberg senare r?ttat, med vidh?llande af de ?friga. Men om man icke erk?nner n?gon poesi utan en lefvande gestaltbildning, s? blir det sv?rt att g?ra r?ttvisa ?t den Tegn?rska tankens eldiga flykt och blixtrande bildprakt, som faller mera inom odens och dityrambens kategori. Den djupa motsatsen mellan Tegn?r och Runeberg har blifvit anm?rkt som bevis p? den best?mda ?tskillnad, som d? redan uppst?tt mellan de b?gge af dem f?retr?dda nationerna, en ?tskillnad som dock fanns ?fven f?re den politiska skilsm?ssan.

D?rj?mte str?dde Runeberg med fulla h?nder omkring sig f?r sin tidning dikter, estetiska uppsatser, romanfragment, fabler och reflexioner: och d? detta dock icke fyllde en tidning p? en tid, som k?nde hvarken notisafdelning eller politiska artiklar, fr?gar man sig huru, midt under hans ?friga syssels?ttningar, redaktionsarbetet blef honom m?jligt? D?rp? kunde hans hustru gett besked. Medan hon i sitt hush?ll f?r pension?rerna f?ref?ll tyst, tillbakadragen och tr?tt, var hon i all stillhet sin mans outtr?ttliga medarbetare, kunde spr?k, l?ste snabbt, ?fversatte och skaffade litter?ra meddelanden, biografier, ber?ttelser m.m. "Uti en ?rg?ng", s?ger hon senare i bref till Snellman, "hade jag verkeligen st?rsta andelen". S? b?rjade detta ?ktenskap och f?rblef s? deras sammanlefnad igenom. D?rtill kommo bidrag af Stenb?ck, Nordstr?m, L?nnrot, Cygnaeus och Ahlstubbe, hvarf?r Morgonbladet kan betecknas som ett sammanh?llande organ f?r landets yngre skriftst?llare.

Runebergs angrepp i Morgonbladet ?drogo honom skarpa genm?len fr?n svensk sida; man fattade icke att Runeberg ?syftat g?ra g?llande en ny, djupare uppfattning af skaldekonsten, hvarf?r ?fverdrifterna borde skrifvas p? hans h?nf?relse f?r en sak, som var f?r honom helig. Franz?n blef, f?rmodligen p? landsmanskapets v?gnar, h?gst uppbragt och har sedan dess ej yttrat ett ord om Runebergs skaldskap, ej heller, n?r de 1840 tr?ffades i Helsingfors vid universitetets jubelfest, s?kt hans n?rmare bekantskap.

I hemlandet sades intet i tryck; men sinsemellan l?t man talet g?, och d? det ?r de sm? andarnes sed att f?ruts?tta sm? motiver ?fven hos de stora, menade man nog allm?nt, s?som ock i Sverige, att Runeberg velat g?ra rent hus i den svenska vitterheten f?r att sedan st?lla fram sig sj?lf som den kommande profeten. St?rst var oviljan bland den ?ldre generationen, hvars beundran f?r Tegn?r var obegr?nsad. Prenumerantsiffran f?r Helsingfors Morgonblad nedgick ?r 1832 b?de i landsorten och i Helsingfors; fr?n 493 till 329, och ville ej sedermera stiga, s? l?nge Runeberg kvarstod vid redaktionen. Vid universitetet blef han f?rbig?ngen 1831 vid utdelningen af det litter?ra underst?det och h?ll p? att bli det ?fven 1834, d? underst?det ?ter var ledigt. ?ret f?rut hade han blifvit f?rbig?ngen vid bes?ttandet af adjunkturen i grekisk och romersk litteratur, ehuru b?de Sj?str?m och Lins?n, de tv? professorer, hvilkas adjunkt han skulle blifva, satte honom i f?rsta rummet och Lins?n d?rvid framst?llde sin ?nskan med en saklighet och en v?ltalighet, som bort ?fvertyga de andre; endast tv? af kollegerna f?renade sig med dem. Med pliktskyldiga komplimanger ?t magister docens Runebergs poetiska talang och f?rhoppningar om hans kvarblifvande vid universitetet, s?go sig de ?friga tvungna att r?sta p? hans ?fven i rent vetenskapliga meriter underl?gsne medt?flare.

Runebergs framtid vid universitetet var d?rmed st?ngd. Topelius i sina anteckningar fr?n den tid, han bodde i det Runebergska hemmet, omn?mner den yngre generationens harm, s?rskildt ?sterbottningarnas: Snellman, som d? var deras kurator, hade det oroliga ?ret 1834 talrika sv?righeter med att afstyra deras bullersammaste opinionsyttringar; vivatropen utanf?r Lins?ns bostad och pereatropen f?r de andre r?jde dock hvad ungdomen t?nkte.

Det var en domningens, sm?sinnets och kotteriv?sendets tid. Helsingfors var en k?lkborgerlig sm?stad, d?r reaktionen vid universitetet fann en f?rtr?fflig jordm?n. Det var denna anda, som relegerade Stenb?ck 1834, som 1838 dref Snellman fr?n kuratelet och universitetet, som med missundsamhet f?ljde Nervanders af regeringen underst?dda verksamhet och med hvilken Nordstr?m vid konsistoriebordet utstod s? m?nga duster. Den l?ngvariga likgiltighet, som m?tte Nervanders och Nordstr?ms vetenskapliga arbeten, verkade som en v?sentlig faktor vid den senares ?fverflyttning till Sverige och var, f?r Snellmans vidkommande, n?ra att drifva honom samma v?g.

Hvad Runeberg betr?ffar, kommo till hans motg?ngar i det offentliga ?fven s?dana af enskild natur: 1833 afled hans ?ldsta barn, en dotter, hvars f?rlust grep f?r?ldrarna djupt, och 1834 f?rlorade han sin mor, hvarmed det gamla hemmet i Jakobstad uppl?stes; systrarna flyttade till Helsingfors som sm?skolel?rarinnor. Under dessa ?r visar sig, hvad halt det fanns i botten p? Runebergs bergs v?sen. Icke ett ?gonblick synes han vackla i sin ?fvertygelse om skaldekonstens uppgift eller i vissheten om sin poetiska kallelse. Han l?mnar sina svenska vedersakare obesvarade: de bekymra honom lika litet som motg?ngen med adjunkturen nedsl?r hans mod. "Han skrattar alltid ?t mig, n?r jag ?r utkommen ?fver att de gr?la p? honom eller glad ?fver att de ber?mma honom i tidningarna", skrifver hans hustru till en v?ninna. Glad och lugn i djupet af sin ande, ?r det blott ett enda svar han ger: genom ?nnu sk?nare och sannare verk ville han visa, hvad poesin ?r, n?r den ut?fvas i anda och sanning, medan han i afseende p? sin b?rgning v?l kunde finna en annan v?g ?n universitetets.

HANNA OCH ?FVERFLYTTNINGEN TILL BORG?.

Runebergs andra dikth?fte mottogs i hemlandet med samma tystnad som det f?rsta; det lifligare intresset hade g?llt de n?dlidande, icke dikterna.

Julen 1836 utkom HANNA, Runebergs andra st?rre episka dikt, ?fven den hexametrisk liksom ?lgskyttarne. I denna ljufliga idyll, f?r att tala med Runebergs norska biograf, en k?rlekens h?ga visa, en lofs?ng ?fver den makt, som framf?r andra bestr?lar m?nniskolifvet med solsken och lycka, sammansm?lter p? ett underbart s?tt den m?sterliga karakteristiken af k?rlekens uppvaknande i den sjutton?rigas hj?rta med den tjusande skildringen af den finska inlandsnaturen i midsommarkv?llens ljus. F?rebilder till Hanna kunde skalden haft inom den Tengstr?mska kretsen, medan pr?stg?rden och inlandsnaturen stod f?r hans blick sedan konditionstiden i Saarij?rvi, men nu fattad i en l?tt antydd motsats till kustlandet i s?der. Hvilken skillnad mellan det rika och intelligenta lifvet i Pargas och denna stilla, afsides bel?gna inlandspr?stg?rd "vid en bortgl?md vik af en insj? fj?rran i norden", d?r Hanna uppv?xer frisk, glad och renhj?rtad, men ock i den mest landtliga okunnighet om allt annat ?n det enkla lifvet omkring sig! J?mte k?rleken ?r i denna idyll ?fven v?nskapen en af dess goda makter, f?retr?dd i tv? generationer, af den gamle pastorn och hans ungdomsv?n, som b?gge gr?nat i tj?nst hos samma bildningsmakt, den ena i norr, den andre

l?ngt p? en enslig ?, d?r v?r kust nedskjuter i s?der,

och af deras s?ner, som, v?rmde af samma v?nskap, nu efter slutf?rda examina i ?bo komma f?r att tillsamman tillbringa sommarferierna p? pr?stg?rden i norden. Allteftersom idyllens handling fortg?r, upprullas nu den t?ckaste bild af detta landsbygdens kulturcentrum, som i Finland liksom i ?friga lutherska l?nder gjort en s? betydande insats i bildningsarbetet. F?rv?nande ?r den blick, hvarmed den unge skalden tr?ngt till djupet af dess v?sen, som s? harmoniskt f?rsm?lter till ett med naturen och befolkningen omkring den.

Lifvet har g?tt fram med sv?rare fordringar ?n de som st?lldes p? pr?stg?rdens sjutton?riga Hanna, f?r hvilken valet blef s? l?tt mellan den fattige studenten och den rike befallningsmannen, mellan hj?rtats bud och ber?kningen p? v?rldsliga f?rm?ner. Men bilden ?r ej mindre sann f?r det att den tillh?r det f?rg?ngna. Hannas samtid ?terfann i den med r?relse sitt b?ttre jag: s? sk?nt, s? godt, s? varmt var sj?lfva hvardagslifvet, blott man ville se det med skaldens blick. Det gick denna samtid, n?r den l?ste Hanna, som det gick Hanna sj?lf, n?r k?rleken r?rt hennes hj?rta och naturen omkring henne, s? f?rtroligt v?l bekant den ?n var, framstod i en ny f?rklaring, som om den velat s?ga:

Med Hanna intog Runeberg omsider sin plats i den samtida vitterheten, och sedan dess har ?fven allm?nhetens bifall oafbrutet f?ljt honom, medan han stigit mot det af "od?dlighetens lugna sol" f?rgyllda m?let, som str?lar i ungdomsdikten fr?n Pargas. I eget land teg kritiken ?nnu, men i Sverige mottogs Hanna med odeladt bifall. ?r 1839 tilldelade Svenska akademin ?t Runeberg sin stora guldmedalj utan f?reg?ende t?flan. Det skedde p? v. Beskows f?rslag; att Runeberg djupt fattat detta drag af ?delmod visar hans m?ng?riga v?nskap och korrespondens med den, som s?lunda "samlat gl?dande kol p? hans hj?ssa".

Sommaren 1836, medan Runeberg p? Deger?, n?ra Helsingfors, en sk?rg?rdsnaturens p?rla, fullbordade sin inlandsidyll, fullf?ljde han ock sitt beslut att l?mna universitetet och ans?ka en ledigblifven lektorsplats i latin vid Borg? gymnasium, till hvilken tj?nst han utn?mndes i februari 1837. Nu fann man dock vid universitetet, att n?got borde g?ras f?r att kvarh?lla skalden. Innan lektorsutn?mningen var afgjord, ingick konsistorium till kansler med hemst?llan om ett extra ?rsanslag p? 2,000 rubel f?r att f?sta Runeberg vid universitetet och tillika "s?tta honom i tillf?lle att mera ost?rdt ?n hittills egna sig ?t sina litter?ra syssels?ttningar". Runeberg afb?jde emellertid sj?lf denna ?tg?rd, som vidtagits honom o?tspord. Bland orsaker, han anf?r i bref till ?rkebiskop Melartin och ministerstatssekreterarn Rehbinder, undanskymmes den hufvudsakliga, som var att sj?lfk?nslan f?rbj?d honom att emottaga ett anslag, som utan best?mda tj?nste?ligganden kunde blifva f?rbindande f?r hans ?fvertygelse och handlingss?tt. Af n?got agg mot konsistorium synes ej ett sp?r. Till Melartin skrifver han gladt: "Nu skall ingen s?ga, att universitetet underl?tit att g?ra hvad det kunnat f?r min fortkomst, och d? jag skiljer mig fr?n detsamma, medtager jag det glada minnet af dess mig bevista erk?nnande och v?rma".

Ljusets lott och fridens g?fva, gl?djen, hoppet, k?rleken, allt, hvad lifvet b?st kan lofva, ?gde jag och ?ger ?n; dig blott har jag sett f?rsvinna, hvarje g?ng jag s?kt dig n?; milda, svaga stoftgudinna, le en g?ng mot mig ocks?!

? konsistorii sida var st?mningen ej s? hel. Tre af dess ledam?ter r?stade emot anslaget: Runeberg skulle g?ra vida mera nytta som lektor i Borg? ?n som docent vid universitetet, f?r hvilket han ingalunda vore oers?ttlig. H?rtill har anm?rkts, att det visade sig, att universitetet ej heller var oers?ttligt f?r Runeberg. Den f?rdjupning och koncentration, som kom hans poetiska beg?fning till del i den stilla sm?staden, hade m?h?nda under det rikare intellektuella och vetenskapliga lifvet i hufvudstaden uteblifvit. Ocks? afb?jde han, vid Sj?str?ms d?d 1846, d? professionen i grekiska blef ledig, de allm?nna uppmaningarna att s?ka den.

Med of?rbeh?llsam v?rme framtr?dde v?nnernas och den akademiska ungdomens hyllning vid afskedsfesten den 12 maj 1837 p? "Sparbanken", p? norra stranden af T?l?viken, ett v?rdshus som numera kvarst?r blott i Topelii noveller. "?fver hela festligheten", s?ger Topelius i sin dagbok, "l?g en hj?rtlighet och v?rme, som best?ndigt samlades kring hufvudpersonen och ?ter utgick fr?n honom, som fr?n en lifvande fl?kt."

N?gra dagar senare, en solig v?rdag, f?rde Runeberg sin familj, hustru och tv? gossar, landv?gen till Borg?. Han stannade d?r f?r sin ?terst?ende lefnad.

RUNEBERG I BORG?.

"F?r att sjunga beh?fver man en gr?n kvist att sitta p?", pl?gade Runeberg yttra, ?syftande d?rmed icke blott en sorgfri utkomst utan ock det f?ste i lifvet, som en regelbunden verksamhet erbjuder. Det var detta f?ste han vunnit vid Borg? gymnasium.

I de gamla gymnasierna r?dde en anda, som med goda och ondt numera ?r f?rsvunnen fr?n v?ra skolor, en frihet i studier och lefverne, som ofta urartade till sj?lfsv?ld, men ock frambragte karakt?rer. Borg? gymnasium var s?rskildt bekant f?r bristande disciplin. Gymnasisterna infunno sig efter behag till lektionerna, och vid n?gon af dem ogillad bestraffning, s?rskildt kroppsaga, som ans?gs f?r gymnasistv?rdigheten kr?nkande, var det sed, att, genom klassvis f?retagna demonstrationer, rop och hojtande eller allm?n absentering, visa sitt missn?je med l?rarn i fr?ga. Skolans myndighet var s? mycket svagare, som rektoratet hvarje ?r gick i tur mellan lektorerna, hvarj?mte hvarje str?ngare bestraffning m?ste h?nskjutas till collegium gymnasticum, hvars dom ?ter, s? snart det g?llde relegation och kollegiet ej var enh?lligt, hemst?lldes domkapitlet, d?r yttermera rektor och lektorer anf?rde klagom?l mot hvarandra, tills ?rendet med protokoller och bilagor hamnade i hofr?tten, allt medan sj?lfsv?ldet bland gymnasisterna ogeneradt p?gick: denna mur af sekelgamla f?rfattningar och sega traditioner gaf sig ej vid f?rsta angrepp. Domkapitlets protokoller bevara m?nga f?f?nga inlagor och besv?rsskrifter af Runeberg fr?n b?rjan af Borg?tiden, d? han, med bitr?de af n?gra yngre lektorer, s?kte i l?roverket inf?ra en b?ttre ordning. D? Runeberg sj?lf var rektor, undvek han d?rf?r att sammankalla l?rarkollegiet och uppr?tth?ll disciplinen genom den personliga auktoritet, han ut?fvade ?fver eleverna, vinnande dem ?n med: den hj?rtev?rme, hvarmed han vid enskilda samtal intr?ngde i deras inre, ?n med det str?nga allvar, hvarmed han fordrade pliktuppfyllelse af andra som af sig sj?lf.

Revolutions?ret 1848, d? Runeberg ?ter var rektor, kom dock ?fven han till korta. Slagsm?l med stadens sj?m?n och ges?ller, ?fverd?digt lif p? v?rdshusen och annat ofog fortfor ?fven sedan de felande beg?rt och erh?llit tillgift mot l?fte om b?ttring. Runeberg fann det slutligen n?digt att sammankalla l?rarkollegiet, som enh?lligt ?d?mde dels relegation, dels aga p? flata handen, dels karcer och varning. Vid domens afkunnande, d? handplaggorna exekverades, anv?nde Runeberg den h?gsta fysiska och andliga kraft; bj?rkriset formligen s?ndersmulades under tyngden af hans slag, medan han f?r den f?rsamlade ungdomen f?rklarade den lydnad de voro skyldiga sina l?rare och sitt gymnasium: plikten var f?r Runeberg ej att leka med. F?r sina kolleger framstod han h?rvid i h?gsta m?tto imponerande, men p? eleverna gjorde domen ett motsatt intryck och var i sj?lfva verket ett felgrepp. Kroppsstraffet, hvaremot gymnasisterna s? l?nge drifvit opposition, hade de nu vuxit ifr?n. Svikna i sina illusioner om frihet och m?nniskov?rde, till och med betr?ffande Runeberg, afgingo 38 gymnasister fr?n l?roverket, bland dem A.E. Nordenski?ld, sedermera nordostpassagens ryktbare uppt?ckare.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet