Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Daniel Hjort: Sorgespel i fem akter med fyra tablåer by Wecksell J J Josef Julius
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page
Ebook has 719 lines and 23429 words, and 15 pages
DANIEL HJORT
Sorgespel i fem akter med fyra tabl?er
Josef Julius Wecksell
F?rsta g?ngen uppf?rdt ? Nya Teatern i Helsingfors den 26 november 1862
K.E. Holms F?rlag, Helsingfors, 1901.
PERSONERNA:
F?RSTA AKTEN.
F?rsta scenen.
Arvid St?larm. Ebba Fleming. Olof Klaesson. Daniel Hjort. Senare Johan Fleming.
DANIEL HJORT . Nu st?r d?rute hertigens beskickning.
EBBA FLEMING . Om ?n min make, du Klaes Fleming lefvat, de aldrig v?gat hit i s?dan tj?nst! Du svarta sorgdr?kt, dig omkring sin sj?l hvar ?dling, som i Finland trogen blifvit sin konung, efter Fleming evigt b?re! Men ?r v?r makt densamma ej som d?! V?r kung densamma ?r, v?r sak densamma-- och hertigen d?dsfienden, som d?. Tar du emot dem, St?larm!
ST?LARM. L?t oss h?ra; jag fruktar lika litet ord som sv?rd.
JOHAN FLEMING .
EBBA FLEMING. God morgon, son!
JOHAN FLEMING. God morgon v?nner alla! Jag kommer f?r att afsked ta! Jag redan har ?fver sorge?ret vistats h?r; mig Sigismund till Warschau ?terkallar.
Se h?r--och bjuder ?t er dotter, St?larm, en plats hos drottningen.
ST?LARM . Och ?nnu mer: p? nytt landstiga ?mnar han i Sverige ?nnu i h?st sin tron att ?tertaga. Godt, godt, d? kunna h?r vi vara lugna.-- Du ?mnar resa?
JOHAN FLEMING. Ja--och eder dotter?
ST?LARM. D?rom vi tala m? ett ord ?nnu. Du, Daniel Hjort, tag mellertid emot beskickningen. De h?r m? svalka sig.
OLOF KLAESSON. Hvad hin har farit i min k?re broder? Han knapt mig ser, ?r tv?r som vore han den adopterade, och jag, minsann, den ?kta pojken s? till sj?l som moder.
Andra scenen.
Daniel Hjort. Beskickningen fr?n Sverige, best?ende af Erik Brahe, Laurentius Paulinus och biskop Petrus af Vexi?.
DANIEL HJORT. I v?rde herrar! v?nten h?r en stund; snart St?larm redo ?r att h?ra er.
ERIK BRAHE . S?g k?nner ni den unge mannen d?r? Det bor en stolthet i hans blick och h?llning, som vore v?rd en Fleming.
LAURENTIUS PAULINUS. En student, som tj?nade bland juniorerne i Wittenberg, den tid jag d?r tog graden. Uppfostrad ?r han uti Memings hus, ett hittebarn f?r ?frigt, fast det tycks som finska adels?fvermodet smittat. . ?r det ej Daniel Hjort? Det tyckes mig som f?rr vi sett hvarandra.
DANIEL HJORT. S? det varit.
LAUR. PAULINUS. R?tt mycket ?r f?r?ndradt, sen vi tj?nte tillsammans under ljusets fana.
DANIEL HJORT. Hoppas ni med ert tal mig vinna f?r er sak, ni tager miste.
LAUR. PAULINUS. Hvilken s?llsam tanke! D?rtill er st?llning altf?r ringa ?r. Blott som en gammal v?n jag talte h?r.
Tredje scenen.
De f?rra. Arvid St?larm, Johan Fleming. Olof Klaesson.
DANIEL HJORT . Nu skall det b?rja. Jag ej m?ktar h?ra, min egen tanke vill mig sj?lf f?rf?ra. .
ST?LARM. Varen h?lsade! Fr?n hertigen I kommen. Vi ?ro icke vana fr?n det h?llet att h?ra n?got godt; dess mer tack skyldig jag eder blir, om nu det fallet ?r.
ERIK BRAHE. P? Svea-rikes v?gnar komma vi och h?lsa dig med frid och v?nskap, St?larm! Den vilda strid, som broder emot broder och hat mot hat och d?d mot d?d har st?lt, ej l?ngre f?r en sj?lfvisk konungs skull v?rt folk, v?r fosterjord f?rst?ra skall. Du mins hur Sigismund, s? snart han kronan p? pannan tryckt och tagit hyllningseden, det land, som var hans f?ders jord, uppfylde med polska knektars vilda ?fvermod och jesuiters st?mplingar och list, och s?kte s? v?r kyrkas rena tro och svenska folkets frihet undergr?fva.-- Nu slagen af v?rt sv?rd, till Polen flyktad, p? allm?n riksdag hela Sveriges folk skilt honom fr?n vanh?lgad kungamakt, och s?som f?rest?ndare af riket gett styrelsen ?t hertig Karl; l?gg d?rf?r ditt vapen, Arvid St?larm, ned, det du f?rr?diskt nu mot fosterlandet f?r, och skilj ej Finland mer med fruktl?st motst?nd fr?n gl?djen af en dyrt beseglad fred.
ST?LARM. Jag k?nner ingen annan fred ?n den, som s?tter landets r?tte konung ?ter i frid upp? sin tron. Mig Sigismund har utn?mt till krigs?fverste i Finland, jag skall mitt vapen l?gga ner, n?r han mig s? befaller--ej d? hertigen befaller det, ej annorlunda skall det fridens altar byggas, d?r jag tager utaf mitt sv?rd, ?n som ett trappsteg f?r riksf?rest?ndaren upp till Sveriges tron.
LAUR. PAULINUS. Vet ni, hvad ni med dessa ord har sagt, vet ni, hvad med ett l?ngre trots ni g?r! Som Fleming, eder f?retr?dare, vill ni f?rakta folkets makt och vilja och st?ller ?fver det en sj?lfvisk konung. Hvad tror ni d? v?l, att en krona ?r? Ett l?n af Gud all?n', som borgades p? folkets aktning; och n?r den ?r kr?nkt, en skenbild blott af svunnen makt ?r kronan, en h?gring falsk, som intet f?ste har p? himmel eller jord. V?nd ?ter, St?larm, fr?n or?tt v?g, ?n medan det ?r tid, och s?k f?rl?telse f?r alt hvad h?r du och Klaes Fleming brutit emot folket.
ST?LARM. Om svenska folket har f?rgl?mt sin trohet, har Finland den ej gl?mt och skall ej gl?mma, s? l?nge h?r en ?dling finnes qvar, som heder har och sv?rd till dess f?rsvar. Det finska folket troget skall f?rbli sin kung, sin ed--och folket det ?r vi!
BISKOP PETRUS. Ej samka ?kad skuld med s?dant tal till Herrans vrede ?fver detta arma och ?delagda land. En trol?s konung, en k?ttersk kung ?r Sigismund, som velat med p?fvel?rans m?rker sl?cka ut det rena ljuset af v?r kyrkas tro. Ej brottsligt uppror ?r, som st?rtat honom, ej hertigen, ej folket. Sj?lf han gjort det, d? de beslut, hvarmed Upsala-m?te sl?t en ev?rdlig ringmur kring v?r kyrka, han falskt besvurit f?rst och sedan brutit. Ett folk, ett land, en tro ?r Sverige nu, och innan han ?dmjukat sig f?r oss, skall Sveriges rike sorgsen enka st?, som gl?mt den brudgum, henne ej var v?rdig, och i Guds helga ord den tr?st upps?ka, som l?ker alla s?r, hur djupt de bl?da. Tro, St?larm, icke att ditt trots f?rm?r f?r?ndra det som himmelen beslutit: l?gg d?rf?r ?dmjukt ned ditt vapen nu, att Herrans hand ej tung p? dig m? falla.
ST?LARM. Ers v?rdighet, jag ?r f?r litet bisp, f?r att f?r det d?r kalfskinns-pergamentet, som I Upsala pr?ster skrefvo hop, uppoffra ?fvertygelse och ?ra. Jag trodde p? min Gud, f?rr'n det fans till, och ?n jag hoppas, han mig skydda vill. Den kung, han gifvit sv?rdet uti hand jag strider f?r till lifvets sista rand.
ERIK BRAHE. Ett sista ord.
ST?LARM. Jag underhandlar ej.
LAUR. PAULINUS. Det svaret skall ni ?ngra ?n med sorg. Mins hur ni redan en g?ng blef besegrad af hertigen och tvangs att honom hylla, mins hur det l?fte d? ni honom gaf, ni br?t p? nytt. Snart skall han komma ?ter. . Den versen d?r, han d? i muren h?gg, han hugga skall i blod p? h?fdens blad. .
"Hit jag, Karl, har kommit och sett och betvingat ett uppror, h?rifr?n ?ter jag g?r, l?mnar ej spar af min h?mnd. Men jag skall komma igen, enhvar f?rr?dare b?fve! Ingen f?rsk?ning d? fins undan min straffande hand".
ST?LARM. Vi den ej frukte. Or?rd d?r den sitter och h?ller skarp v?r blick och blankt v?rt sv?rd. M? detta bli det sista ord vi byta!
BISKOP PETRUS. S? fortfar d? att anse mera v?rd en brottslig konung, ?n er fosterjord. Med sorg vi resa ?ter, snart med sv?rd afg?ras skall, hvad vi h?r bytt med ord.
Fjerde scenen.
Arvid St?larm. Johan Fleming. Olof Klaesson.
Add to tbrJar First Page Next Page