Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Berättelser från Finland by Lange Ina
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page
Ebook has 1066 lines and 39495 words, and 22 pages
BER?TTELSER FR?N FINLAND
Daniel Sten
F?rst publicerad av Z. Haeggstr?ms F?rlagsexpedition 1890
TILL
GABRIELE VON PLESSEN.
INNEH?LL:
Hvart femtionde ?r sl?r en blomma ut Mot afton Natt Vid Raiala mo F?r ett silfverhj?rta Far och son N?r lindarne blomma
Hvart femtionde ?r sl?r en blomma ut.
Fru Lamstr?m f?rs?kte t?nda sin brasa g?ng p? g?ng, men det ville inte ta'. N?fvern brann, knottrade ihop sig, men t?nde icke de stora v?ta bj?rkklabbarne, som bara kokade en stund, svettades ut en droppe ljusbrun v?tska och slocknande stodo och osade, tills allt igen var kallt och m?rkt inne i kakelugnen.
>>Nu blir jag arg>>, puttrade gumman, tog h?ftigt ut alltsammans, slog klabbarne den ena emot den andra och l?t dem sedan ligga en stund p? golfvet f?r att lugna sig.
Emellertid t?nde hon sin lampa och s?g p? klockan.
Redan sju, och madamen, som inte kom.
Hon st?llde lampan p? byr?n framf?r sin gamla schatullspegel, tog fram kammen och b?rjade kamma sitt l?nga, tunna, men ?nnu str?fva och ostyriga h?r.
Det var icke synnerligt skonsamt, som gamla enkefru Lamstr?m handskades med de rester af en fordom yfvig h?rv?xt, som f?rsynen l?tit henne beh?lla; hon slet och drog, fl?tade ihop alltsammans i en l?ng, tunn piska och f?ste upp den i nacken med en tandfattig, s? kallad spansk kam, som en g?ng f?r fyratio ?r sedan blifvit k?pt af en p? landsorten kringvandrande Arkangelit, d? hon var en tjugusju ?rs ung fru.
Det var en odr?glig m?nniska att dr?ja, den madamen, och kallt var det, s? att man kunde frysa fingrarne af sig. Ute sn? och is ?nnu i mars och s? m?rkt att man inte kunde uppt?cka s? mycket som en strimma af dager. Och det fast?n huset stod p? sj?lfva berget och hade utsikt ?fver en del af viken. Om hon bott i staden, s?som Schana Immanen, n?, d? hade det varit en annan sak, men h?r i f?rstaden, n?stan i sj?lfva naturens sk?te.
>>Om ni inte nu tar eld, s? kastar jag minsann ut er allihop i sn?n>>, sade hon, kn?t en yllekjol stramt kring h?fterna -- den ville aldrig sitta oppe, den dumma kjolen, om man inte kn?t h?rdt till den --, och s? stack hon br?nslet in i kakelugnen igen.
Allt detta gick med synnerlig fart, hennes magra, bruna armar liknade n?gra af de knotiga bj?rkgrenarne, som kommit in ibland veden; torra och forml?sa r?rde de sig, belysta af den flammande, kortvariga elden fr?n t?ndstickorna och skenet fr?n den lilla lampan d?r borta p? byr?n.
>>Det tar sig, ta mig fanken, inte ?nd?!>>
Hon sprang upp, rusade ut i k?ket, ett litet kyffe med en liten, liten spis samt ett sk?p, ett bord och ett par stolar s?som enda inventarier, drog fram en liten bleckkanna, gick in igen och lade sig p? kn? framf?r kakelugnen.
>>Jag vill nu sl? mig i backen p? att ni ?' trollade, era od?gor>>, mumlade hon, >>men jag ger mig inte! Vill ni inte brinna efter det h?r badet, s? vet jag, att jag f?r en olycka ... och inbillar ni er, att jag g?r och dr?nker mig f?r det, s? misstar ni er, ska jag s?ga.>>
Hon tog korken ur bleckflaskan och i samma ?gonblick spred sig i det lilla rummet en intensiv lukt af petroleum.
S? h?llde hon ?fver klabbarne en god portion, bar flaskan ?ter bort p? sin f?rra plats och gick ?nnu en g?ng in till sin eldstad och sina vedtr?n.
>>Upp med spj?llet, k?ring>>, kommenderade hon sig sj?lf, >>och d?rren p? gl?nt, n?r du ska' till att osa fan ur veden med petroleum!>>
Kraftigt drog hon i sn?rena -- spj?llet var redan f?rut s? ?ppet det kunde bli -- och s? sk?t hon ifr?n rigeln f?r f?rstud?rren och ?ppnade den.
Vinterluften str?mmade in, ren och bitande kall, samt fyllde med sin fina arom af f?rsk sn? och isbunden jord det tr?nga rummet.
>>Sicken surpris!>> frun str?k stickan och nu t?nde det pr?ktigt. Sedan st?ngde hon kakelugnsluckorna och lyssnade f?rn?jd till det sprakande, sjudande och lifliga ljudet d?r inne. Ett triumferande leende syntes ? hennes skarpa, kantiga anletsdrag och de sm? ?gonen lyste godmodigt.
>>Hva' sa' jag>>, resonnerade hon, >>ni kunde inte st? p? er, n?r jag riktigt satte h?rdsidan till och kom med mina nymodiga fuffens, hva'sa'. Men -- den kostar pengar den h?r v?rmen, det g?r den!>>
Hon erinrade sig nu att hon fr?s, halfnaken som hon stod d?r vid ?ppen d?rr i bara lintygs?rmarne, barhalsad och bararmad. Det ?ngade fr?n den nakna huden, och en tjock, bolmande r?k stod ut fr?n hennes mun vid hvarje andedrag.
>>Minsann om det osar! Drar g?r det, och det s? flinkt, som om det hade hin i h?larne p? sig.>>
>>Voj, voj, ?r d? frun rakt tokig, som st?r h?r och isfryser sig utan kofta i vinterkylan>>, lj?d madamens r?st, d?r hon med stora ytterst?flar kom traskande uppf?r g?rdstrappan med en lykta i handen. >>Hva' ?r nu p? f?rde? Frun f?r ju snufva, vet jag. Hvarf?r ?r d?rren ?ppen s? h?r tidigt i dag?>>
>>Snyt sin egen n?sa, Bina, och bry sig inte om andras! Inte in med de d?r v?ta sn?plogarne, inte! Har hon mj?lken med? Jo, frusen f?rst?s! N?, sl? h?l i den nu den som kan; skynda sig, madam, f?r hon kaffe, spring efter kryddsemla!>>
Madamen seglade suckande ut igen, sedan hon f?rst afl?mnat mj?lkkannan, vatten?mbaret och sopkvasten.
Nu brann det pr?ktigt, och n?r madamen om en stund kom med semlan, var rummet uppv?rmdt, frun kl?dd, kaffet p? och morgonrodnadens f?rsta blekr?da str?lar hittade v?g till det lilla f?nstret i fru Lamstr?ms koja borta vid R?dbergsgr?nd.
>>Sopa nu ordentligt, medan jag g?r kaffet i ordning, Bina>>, sade frun och gick ut i k?ket.
Hon hade en g?ng f?r l?nge, l?nge sedan varit gift och haft en beskedlig man, >>ett v?l signadt och beskedligt karlbel?te>>, brukade hon s?ga, n?r hon kom p? det kapitlet och blef ifrig, >>ett bel?te, som inte kunde s?ga m? en g?ng, allra minst annat. Dum var han och lat var han, men ondt gjorde han inte. Sof gjorde han f?r det mesta, n?r han inte var i tj?nsten f?rst?s, f?r han var i kronans br?d -- s?som r?ttvisans tj?nare. Den tiden var polisen inte s? kittslig och full af ondska som nu, och min Petreus var s? hygglig med b?de rackare och tjufvar, att de aldrig hvarken f?rr eller senare haft ett s?dant himmelrike p? jorden som under hans tid. Alla landets illg?rningsm?n borde ha gr?tit, n?r Gud tog honom fr?n oss. Jag gr?t jag, och Bina gr?t med. Herre Gud, det var ett gr?tande! Det beskedligaste tabernakel p? Guds jord! Bra var det ?nd?, f?rst?s, att han dog, f?r han bara skr?pade. N?r en ska' ha det ordentligt i ett hus, s? ?r allt en karl ?nd? i v?gen. V?r Herre bergar dem allt i sin vishet. Inte tror jag n?gon ?nka l?nge s?rjer en karl inte, men den f?rsta tiden s?...>>
Hon hade ocks? haft tv? s?ner. >>Tv? v?lsignadt vackra pojkar, goda som guld och s? kloka som Salomos ordspr?k.>> Att det inte g?tt dem v?l var skolornas fel och ?fverhetens, som alltid ?r kittslig.
Den ene hade d?tt p? ett sjukhus -- det hade varit en vildbasare, som druckit sig f?rd?rfvad... Den andre hade rymt bort fr?n handelsmannen, d?r han konditionerade, och g?tt till sj?s. Och p? sj?n var han eller i den, det var inte godt att veta hvilket. N?v?l, dem s?rjde hon inte, hon lefde p? de par tusen mark hon hade samlat och dessutom hade hon en liten pension. Ibland sydde hon groft till gamla klinikum, hush?llade med stor sparsamhet och nj?t sitt sorgfria lif. Och s? hade hon sin ungdomsv?ninna -- Kristiana, vanligen kallad kusin Schana, efter d?tidens skick och bruk.
Denna >>kusin>> bodde borta p? andra sidan L?nga bron i den stora arbetarkasernen, som, Gud vet af hvilken anledning, f?tt namnet >>villan Friden>>. Kusin Schana var ogift och lefde p? sina t?ckstickningar. Men som de icke allt f?r rundligt f?dde sin man, hade hon alltid >>inneboende>> hos sig en eller annan ung flicka, som >>konditionerade>> om dagen och bara beh?fde tak ?fver hufvudet till n?tterna, helst i skydd af >>en ?ldre aktningsv?rd ?nkefru>>, s?som det hette i annonserna.
?tminstone en g?ng om dagen gick fru Lamstr?m p? en liten titt till kusin Schana. Men hvar g?ng ett finare t?cke blef f?rdigt, var Schana p? f?rmiddagskaffe hos kusin Lamstr?m.
Medan madamen st?dade d?r inne, stod frun och t?nkte p? lifvets alla fataliteter. Hon hade mest sinne f?r de glada sidorna, och n?r hon inte var >>arg>>, var hon alltid vid det lustigaste hum?r.
M?nne Schana skulle komma i dag, och hvad skulle hon d? ha att tala om f?r nya historier fr?n >>Friden>>? Det hade nog varit slagsm?l igen hos skomakarens, och inneboende flickan hade nog skaffat sig en ny f?stman vid det h?r laget, s? som hon var? Kanske n?gon h?ngt sig p? vinden -- usch! det var ett ot?ckt hus, inte lugn hvarken natt eller dag! Att de inte en g?ng kunde ruska om hvarann ordentligt och s? h?lla frid! Att j?mt h?lla p? och br?ka! Det var allt f?r lumpet. En ordentlig kalabalik, s? dammet r?k om dem och s? stillest?nd! Men j?mt! Fy d?!
>>Frun, frun, frun, kom hit!>> Det var madamen, som skrek, och n?r husets h?rskarinna ?ppnade d?rren, s?g hon den gamla sur?gda madamen med h?nderna i kors st? vid f?nstret.
>>Hva' ?' det, du bortkollrade gamla markatta>>, ropade hon, >>hva' hojtar du f?r? Ser du en syn eller hva' ?' det?>>
Madamen stod stilla med h?nderna alltj?mt and?ktigt hopkn?ppta och ?gonen lika envist f?sta vid f?nstret, d?r intet annat fanns ?n en blomkruka med en stor klumpig kaktus uti.
Frun f?ljde hennes blick. Nu slog hon ihop h?nderna med ett utrop af ohejdad beundran och gl?dje.
>>En knopp, v?lsigna mig, en knopp, en verklig, lefvande, ordentlig blomknopp! Sa' jag inte, att jag hela natten dr?mt om eldsv?da och hvita h?star! D?r ha vi det! En knopp, en knopp, Bina, din hexa, vet hon hva' det betyder, den blommar hvart femtionde ?r, hon! hvart femtionde ?r! Och jag fick den af studenten, hon vet, Schanas student, som nu ?r kamrer, han, som hon inte fick f?r hans f?r?ldrar, som va' s? h?gf?rdiga och hon...>>
>>Ja, si frun ?r d? den lyckligaste m?nniska p? jorden>>, suckade madamen, som ins?g att det var n?dv?ndigt att afbryta fru Lamstr?m, n?r hon b?rjade inveckla sig i sl?kthistorier. >>Att f? kaktusen i blom! En riktig k?rlekskaktus! Ack Herre Gud, hvad frun ?r lycklig!>>
>>K?rlekskaktus>>, skrattade frun och tittade i sin schatullspegel. >>Hva' menar hon? Tycker hon jag sysslar med k?rlek jag, hvasa? Sa' hon k?rlekskaktus?>>
>>?, jag menade bara ... att det betyder lycka, och jag f?r gratulera! Nu ska' vi v?l ha kusin Schana och saffranskringla? Jag kan ta' en fr?n i g?r, s? ?r den billigare! Fruns enda kaktus -- -- det sku' d? riktigt salig polisen ha sett! Gud v?lsigne honom stackare, d?r han ligger i sin kalla graf!>>
>>Hut! att klandra Guds vilja! som om han inte hade det bra i himmelriket>>, sn?ste frun och gaf madamen en puff. >>Ja, g? hon efter Schana, g? ?r hon sn?ll ..., s?g, att kusin ska' vara h?r klockan elfva, h?r hon. Men stopp! jag springer sj?lf, den fattiga halfmilen ?' ju inte att tala om! Sj?lf vill jag g?. Ses?!>>
Add to tbrJar First Page Next Page