Read Ebook: Det går an by Almqvist C J L Carl Jonas Love

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 731 lines and 39490 words, and 15 pages

CARL JONAS LOVE ALMQVIST

F?rsta kapitlet

En sk?n torsdagsmorgon i juli m?nad str?mmade mycket folk f?rbi Riddarholmskyrkan i Stockholm, och skyndade utf?r backen emellan Kammarr?tten och Statskontoret, f?r att i r?ttan tid hinna ned till M?larstranden, d?r ?ngb?tarna l?g. Alla hastade till Yngve Frey, sprang ?ver landg?ngen med snabbhet, ty tiden till avresan var redan slagen, och ?ngb?tskaptenen kommenderade "fr?mmande fr?n bord!"

De fr?mmande tog d?rf?r ett snabbt avsked av sina bortresande v?nner och gick tillbaka till stranden. Landg?ngen drogs in och ?ngb?ten lade ut. Efter n?gra minuter var den l?ngt borta p? vattnet.

"F?rg?ves! det ?r f?r sent, min fru!" muttrade en och annan resande skalkaktigt mellan t?nderna, d? ett ?ldrigt fruntimmer s?gs komma ned p? Riddarholmsstranden, och med n?sduksviftningar och h?ftiga ?tb?rder gav tillk?nna, att hon var en passagerare, som borde med. Ingen slup fanns tillreds vid landet, och ?ngb?ten sj?lv var kommen mitt f?r Owens, ja, sk?t pilsnabbt f?rbi Garnisonssjukhuset.

Dock v?ckte det en viss, ehuru hastigt ?verg?ende r?relse hos de resande, d? de h?rde ett par halva utrop: "Moster! Moster!" ifr?n en ung passagererska p? f?rd?cket, vilken tycktes f?r skams skull inte vilja ropa h?gt, men som man dock f?rstod p? ett ledsamt s?tt hade blivit skild fr?n en sin sl?kting, troligen ett p?r?knat och f?r henne angel?get reses?llskap.

Men man ?r ofta s? egoistisk, att man gl?mmer sin n?sta; och folk, som k?pt biljetter till salong och akterd?ck, fr?gar inte s?rdeles efter vad som h?nder p?beln d?rframme p? f?rd?cket och vid skansen. De "b?ttre" resande utgjordes denna g?ng av ?ldre herrar, n?stan allesammans med ledsamma ansikten. De ?tf?ljdes av fruar och barn, inte just av allra yngsta slaget, men i den g?ngliga ?ldern d? naiviteten f?rg?tt och ?nnu inte eftertr?tts av k?nsla och f?rnuft. Alla s?dana m?nniskor ?r h?gst egoistiska, och det av begripliga sk?l. De d?r v?l uppfostrade barnen ?r vanligen s? ur st?nd att hj?lpa sig sj?lva, att de i varje ?gonblick ropar p? hj?lp: ?n har k?ngbandet lossnat ?n en handske fallit i sj?n, ?n ?r de hungriga, ?n t?rstiga, och hela v?rlden st?r f?r dem i olag. Deras m?drar har d?rf?r mycket besv?r, utom all m?da de m?ste g?ra sig med sina egna kroppar, f?r att komma upp och ned i de tr?nga ?ngb?tstrapporna; och familjef?derna, slutligen, de f?rs?ker v?l uppmuntra sig med snusning och tidningsl?sning, men ?ven detta tyckes knappt f?rsl?. De kan inte ?gna s? mycket uppm?rksamhet ?t andra, emedan de har nog att syssla med sitt eget uppr?tth?llande, sina fruar, sina barn; och framf?r allt m?ste de med stor omtanke ?verl?gga, vad de kan v?ga f?rt?ra ombord, f?r att inte bli alldeles kaputt; allt av den naturliga orsaken, att d? sj?lens rena gl?dje, som ?r det b?sta l?kemedel emot kroppens opassligheter och svagheter, saknas, ?r man st?ndigt ?tkomlig f?r vad som helst, och m?r g?rna illa b?de av vad man ?ter, och av vad man l?ter bli att ?ta. M?nga herrar h?r hade ?nnu l?mningar av koleran i minnet. Inte underligt d?, att var och en blott t?nkte p? sig sj?lv, och med ett allvar i ?tb?rderna, som skulle ha anst?tt en romersk senator, ?verlade begrundade, r?dslog och slutligen, s? vitt m?jligt var, avgjorde planen f?r sin mat och ?vriga viktiga omst?ndigheter under resan.

Om det bland salongspassagerarna funnits n?gon mansperson av yngre och ogift slag, s? hade en s?dan f?rmodligen haft tid att tycka synd om det stackars fruntimret p? f?rd?cket, som blivit skilt fr?n sin moster; ?tminstone hade han utgrundat hur hon s?g ut; och fr?gat efter hennes namn.

Denna g?ng fanns det bland det b?ttre folket p? Yngve Frey ingen dylik mansperson. Men bland f?rd?ckspassagerarna befann sig en l?ng och vacker underofficer--ja, utan f?rbeh?ll sagt, en sergeant--som, antingen av penningf?rhinder eller andra orsaker, p? denna resa inte fr?gat efter att vara b?ttre ?n d?ckpassabel. Hygglig och st?dad, samtalade han dock med en och annan av salongsfamiljernas medlemmar. Han avvisades inte av dem; ty hans mustascher var m?rka, uppb?jda och n?stan sk?na; hans tschakot n?tt nog f?r att inte misshaga fruarna; och en viss manlighet i v?sendet gjorde, att de eljest f?rn?ma och stela herrar-f?derna till?t sig samtala med en person, som tycktes medf?ra ett tyst l?fte om att inte stanna inom underofficersgraden, utan med tiden betr?da, om inte en kaptens eller majors, dock en l?jtnants bana.

Den unge, hygglige sergeanten hade p? f?rd?cket varseblivit henne, som skilts ifr?n sin moster; och det v?ckte hans uppm?rksamhet, att hon vid avresan st?tt i en liten n?tt fruntimmershatt av vit kambrik, men efter en stund l?tit hatten f?rsvinna fr?n huvudet, visande sig i st?llet nu med en silkesschalett ?ver hj?ssan, s?som "jungfrur" bruka. Fr?gades allts?: var denna passagererska mamsell eller jungfru? och, i vilketdera fallet, hur kom det sig, att hon bytt huvudbonad?

Sergeanten, intresserad f?r henne genom hennes f?rsta miss?de, b?rjade allt mer och mer h?lla sig p? f?rd?cket, dit han ocks? r?ttvist h?rde, och han ?vergav allt mer och mer samtalet med salongsnoblessen. Mig f?refaller det, sade han till sig sj?lv, att denna vackra flicka ?r mamsell--fr?n n?gon landsort troligen--och befinner sig p? v?g att fara hem, ?tf?ljd och skyddad av en ?ldre sl?kting, men som av sin kaffekopp hindrades att i tid hinna ned till ?ngb?ten. D? detta h?nde, bortl?gger flickan hastigt utseendet av mamsell, genom hattens avtagande, s? att hon m? undvika det oskickliga i att resa utan beskydd; och med schalettens p?s?ttande g?r hon sig i st?llet till jungfru, i likhet med de ?vriga fyra ? fem jungfrurna h?r framme p? f?rd?cket, varefter hon som s?dan kan resa fram hela M?laren ?tminstone, utan f?rtal, fast utan moster.

Grundligt t?nkt, eller inte, f?ste sig likv?l sergeanten vid detta lilla upptr?de. Det f?rekom honom alltid oavgjort, om flickan var b?ttre eller s?mre folk i sig sj?lv; hon var emellertid ganska n?tt och snygg i sin m?rkbl? kapott. Den stora silkesduk av fint, ljusr?tt, sk?rt, n?ra vitt sidentyg, med n?gra smala, gr?na r?nder h?r och d?r, vilken hon knutit under hakan, och smakfullt ordnat till huckle ?ver sin kam i nacken--eller, som det fordom kunde ha hetat, sl?ja--behagade sergeanten, och kom honom inte att l?ngta tillbaka efter kambrikshatten. Han gick ned till kaptenen f?r att h?mta upplysning om hennes namn. Efter en stunds ?gnande p? passagerarlistan, befanns hon heta Sara Videbeck, och vara glasm?stardotter fr?n Lidk?ping. En ovanligt omst?ndlig underr?ttelse p? en ?ngb?tspassagerarelista! Men den kom sig d?rav, att hon hade pass med sig, som annars ?ngb?tsresande s?llan medf?r, och att hon ?gt ordningssinne nog att ?t kaptenen under resan avl?mna sitt pass, till all m?jlig s?kerhets vinnande f?r sin person.

Sergeanten satt i m?nga tankar nere i matsalongen--m?rk matsalongen! Det ?r den, dit f?rd?ckspassagerare, ?tminstone de av tillr?ckligt mod och hurtigt utseende, f?r tr?nga in vid matstunderna. Det var nu ungef?r frukosttid, eller kunde l?tt bli det, ifall man rekvirerade en portion. Sergeanten t?nkte s? h?r. En glasm?stardotter fr?n Lidk?ping--det ?r en sm?stad, l?ngt, l?ngt bort ifr?n Stockholm. En mamsell? p? s?tt och vis, ja. En borgardotter, dock av ringaste borgarklass. Ett intagande och m?rkv?rdigt mellanting! Lantflicka inte, bondflicka alls inte--men inte heller riktigt av b?ttre klass. Vad skall en s?dan egentligen anses f?r? vad kallas? Det ?r n?gonting outgrundligt i denna mellansort. L?t se--tag hit en biffstek!

Frukosten utgjorde en skicklig paus i sergeantens irrande och outredda tankeg?ngar. N?r biffsteken slutats, fortfor han f?r sig sj?lv: Minsann, f?r tusan fan, det ?r just som jag. Vad ?r par exemple jag f?r en? Inte soldat. Inte officer. Inte s?mre folk, och inte riktigt b?ttre heller. L?t mig se--dj?vulen--tag hit porter!

Efter portern steg sergeanten upp, str?k sina mustascher i krokar, spottade djupt in i v?nstra salongsh?rnet, och betalade sin frukost. Hm! t?nkte han, Sara--Vid--Vid--har ingenting f?rt?rt p? morgonen. Jag har lust att g? upp p? d?ck och se efter om hon kan talas vid, eller bjudas? om hon par exemple kan ?ta?--Sergeantens tankeg?ngar slutade inte heller denna g?ng, utan uppl?stes i en paus. St?vlarna bes?gs och befanns blanka, tschakoten renborstad och galant. Med tv? elastiska skutt uppf?r trappstegen var den unga, "slanka" krigaren snart ?ter p? d?ck, s?g sig om, och tog sikte p? fartygets f?rst?v.

Det f?rsta hans ?gon d?r f?ll p?, var en samling dalkullor, st?ende framf?r de f?rut omtalade fyra ? fem jungfrurna, bland vilka ett sk?rt huvud ocks? h?ll sig, samt slutligen ett par beckiga maskinister. Sergeanten nalkades. Han h?rde dalkullorna bjuda ut tagelringar, svarta, vita, gr?na, r?da, med namn och minnesord konstfullt inlindade. De ville att jungfrurna skulle k?pa, men jungfrurna var barska och prutade. Henne, med sk?ra hucklet, h?rde sergeanten inte just pruta, men han s?g henne med mycken noggrannhet v?lja bland tagelringarna, och slutligen f?sta sig vid en sl?t, svart och vit, utan all inskrift. Dalkullan sade sitt pris, 6 skilling. Det sk?ra huvudet nickade bifall, varp? en liten b?rs--en pung, stickad av gr?nt silke--togs upp ur kapotten, och ett silvermynt visade sig inne i handen, liggande helt n?tt ovanp? handsken, couleur de lilas. Silvermyntet var av Sveriges minsta sort, 12 skilling. Kan du ge mig tillbakars 6 skilling p? denna h?rne? sade en angen?m r?st, med en v?stg?tabrytning av det vackrare slaget, och en liten skorrning p? r.--Sex skilling i l?st? inf?ll dalkullan, ack, s?ta jungfrun det har jag visst inte, men k?p s? g?rna tv? ringar av mig, s? g?r det j?mnt till 12 skilling. K?p! k?p!

Nej nej men! h?rdes ifr?n det n?tta huvudet. Sergeanten, som stod bakom och blott s?g nacken, hade inte annat m?rke p? att svaret kom ifr?n henne, ?n att huvudet h?jdes fram?t litet.

Flickan s?g p? honom med--s?som han tyckte--ganska vackra ?gon. Ringen, som han r?ckte henne tog hon v?l i h?penheten, men d? han f?rmodade, att hon skulle s?tta den p? fingret, vilket hon sj?lv ?mnat den ?t, m?rkte han, att hon i st?llet, utan att s?ga ett ord, drog sig sakta bort till relingen och sl?ppte ringen i sj?n.

Prosit sergeant! sade han till sig, d? han varseblev denna r?relse. Det vill s?ga s? mycket, som att jag ?r ordentligt avbiten. Bravo junker! varf?r skulle jag kalla henne mamsell, d? hon anlagt huckle och vill vara ok?nd? Man kallar en s?dan du, snarare, om s? skall vara: och varf?r bjuda en obekant flicka en ring? och det p? d?ck? Fy skock, Albert!

Han gick till den motsatta relingen och kastade ?ven den andra tagelringen som han redan satt p? sitt eget finger, i sj?n. D?rvid spottade han p? salut-kanonen, som l?g n?ra vid. S? spatserade han ett slag ?ver d?cket fram till aktern, och n?r han ?ter nalkades f?rd?cket, ville det sig, att han kom mitt emot den sk?ra ok?nda, som stod och s?g p? maskineriets r?relse.

--Ser du, sade han och h?ll fram sina h?nder, jag har ocks? kastat min ring i sj?n. Det var det b?sta vi kunde g?ra.

F?rst ett skarpt m?tande fr?n topp till t?, strax d?refter likv?l ett knappt m?rkbart, men ganska gott leende, en fint sprittande min, som genast f?rsvann, utgjorde hennes svar. ?r ringen i sj?n? ? d?! tillade hon.

--Jag hoppas en g?dda redan har slukat honom, sade sergeanten.

Min tog en stor abborre.

--N?r nu, ?tertog sergeanten och b?jde huvudet, g?ddan slukar abborren, som jag hoppas snart sker, s? kommer ?nd? de b?gge ringarna att ligga--under samma hj?rta! Det sista utviskades med en ?m dragning p? orden, men som alldeles misslyckades f?r sergeanten. Flickan v?nde sig tv?rt bort utan att svara, och blandade sig med de ?vriga jungfrurna.

--Prosit junker! sade han till sig sj?lv. Avbiten p? ny stat! och varf?r tala om hj?rta? och p? d?ck! Men ett gl?der mig: hon misstyckte inte, att jag v?gade ett du till henne. F?r den skull och allts?, aldrig mamsell mera!

Han gick ned i matsalongen och handlade sig en cigarr, som han ocks? t?nde, kom upp igen satte sig med h?g och fri uppsyn p? sin koffert, drog l?nga r?kmoln ur cigarren, och s?g superb ut.

Han m?rkte att den behagliga glasm?stardottern flera g?nger likn?jt gick f?rbi honom, stundom j?mkande p? den sk?ra silkesknuten under hakan och fingrande p? de gentila halsduksspetsarna, som f?ll ned ?ver br?stet. Hon talade livligt med de andra jungfrurna och syntes h?gst ogenerad.

Cigarren, likt mycket annat i v?rlden, tog slut. Sergeanten kastade den lilla stumpen, som ?nnu gl?dde, bort ifr?n sig, med avsikt att f? den i sj?n. Men stumpen var s? l?tt, att den blott n?dde ett stycke fram p? d?cket, l?g d?r och rykte. Vips kom en fot, med den allra n?ttaste blanka k?nga p? sig, och trampade ut den, s? att den slocknade tv?rt. Sergeanten h?jde sina ?gon fr?n foten upp till personen, och s?g den obekanta. Hennes ?gonkast m?tte hans. Sergeanten skyndade upp fr?n sin koffert, gick fram till henne med en artig bugning och sade: Tack, s?ta jungfru! min cigarr f?rtj?nade v?l inte att r?ras av jungfruns fot--men--

En kall och avvisande min var svaret; hon v?nde honom ryggen och gick.

S? m? fan ta henne!--med den tanken hoppade sergeanten rodnande och f?rst?md ned utf?r trappan till matsalongen. H?r kr?p han in i det m?rkaste h?rnet, passande f?r s?mn eller betraktelser. Anf?kta, Albert! t?nkte han och str?k luggen ur pannan. Jag kallade henne jungfru; det f?rdrog hon lika litet, som d? jag f?rut sk?llde henne f?r mamsell. Rackartyg!

Han var inte ensam i salongen; han talade d?rf?r varken h?gt eller halvh?gt. F?r att dock hastigt visa b?de sig sj?lv och de ?vriga sitt mod, ropade han str?ngt och barskt till mamsellen vid luckan: Sm?rg?s med salt k?tt p?! och det genast!

Sk?nkjungfrun kom fram med det beg?rda p? en bricka.

--Drag ?t helvete med sina sm?rg?sar! har jag icke beg?rt en p? franskt br?d?

Lydig och beskedlig gick hon tillbaka med brickan, och satte en av sina kn?ckebr?dssm?rg?sar vid sk?nken.

--Ett glas haut-brion, mamsell! och l?t mig v?nta mindre.

Glaset slogs i och sattes p? brickan j?mte en ny sm?rg?s p? ett helt franskt br?d.

--?r jag gjord att gapa ?ver ett helt br?d, tror hon? I Stockholm har man det vettet att klyva franska br?d och breda sm?r p? vardera halvan.

Sk?nkjungfrun gick ?ter tillbaka, tog en kniv och b?rjade klyva sm?rg?sen.

--Jag ber--satans--var s? god och tag ett nytt franskt br?d, klyv det, och bred sm?r p? vardera insidan; vars?god. D?r sitter ju sm?ret p? utsidan? Tag ett nytt br?d! Vad man f?r v?nta! Anf?kta--kasta bort alltihop, jag ?r inte hungrig.

Mamsellen vid sk?nken mumlade litet vasst om f?rn?ma resande. Detta tyckte sergeanten inte s? alldeles illa om, gick fram och betalade sm?rg?sarna.--Jag har best?llt dem, sade han, se h?r ?r pengar.

Man ?r orolig i magen--ja ja men! yttrades av en svartkl?dd passagerare. Sergeanten v?nde sig om, s?g kragar, och k?nde igen det bleka, men skinande ansiktet med de b?gge ljusbl?, trinda f?gel?gonen p? kyrkoherden i Ulricehamn.

Ja ja men.

--Jag far ocks? till V?sterg?tland, men det betyder inte hem f?r mig, utan bort, sade sergeanten och grep mekaniskt sin stora, klandrade, men betalade sm?rg?s p? hela br?det, gapande hurtigt ?ver den.

S? g?r det, sade kyrkoherden, den ene reser upp, den andre ner. Jag skall till Ulricehamn.

--Ja, och--.

S? l?nge en har h?lsan, ?r det h?lsosamt att fara fram och ?ter s? d?r, anm?rkte kyrkoherden.

--?, det g?r, ja--.

L?mnar herr sergeanten Stockholm p? l?ng tid?

--Jag har tre m?naders permission. F?r jag lov att bjuda p? ett glas, herr kyrkoherde? vad befalls? porter? eller portvin?

Jaja men, magen ?r orolig p? M?laren. Om det s? skulle vara, posito portvin! eller porter!

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet