Read Ebook: Det går an by Almqvist C J L Carl Jonas Love

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 731 lines and 39490 words, and 15 pages

Jaja men, magen ?r orolig p? M?laren. Om det s? skulle vara, posito portvin! eller porter!

Sergeanten befallde fram b?ggedera; och kyrkoherden, ur st?nd att avg?ra f?retr?det, drack ur b?gge tv?; han slutade med den varmaste och g?stfriaste inbjudning till den unga milit?ren, att h?lsa p? i Ulricehamn och Timmelhed, f?r att taga sin skada igen.

Sergeanten bugade sig, betalade det rekvirerade, och sprang upp p? d?ck igen, med muntert sinne.

N?r han s?g sig om p? kusterna, f?rbi vilka ?ngb?ten str?k, m?rkte han att den nu var n?ra att anl?pa Str?ngn?s. Den stora domkyrkan synes f?r segelfarare redan p? l?ngt h?ll, och dess majest?tiska torn beh?rskar S?dermanlandsnejderna vitt och brett. F?rst d? man kommer n?rmare, uppt?cker man en skara sm? r?da tr?hus, osymmetriskt hopade under kyrkan, och endast det r?drutiga gymnasie- och skolhuset g?r genom sin h?jd ett avbrott ifr?n de ?vriga liderformiga rucklen. N?r man slutligen anl?nder till den gamla s?ndriga bron och stannar, s? s?ger man till sig sj?lv: detta ?r Str?ngn?s.

FOTNOT:

Det ovanliga fall, som h?r intr?ffade, att en sk?nkjungfru breder p? en kn?ckebr?dssm?rg?s, och, n?r hon sedan billigt p?minns om att g?ra den av franskt br?d, tar till ett helt s?dant, utan att klyva det, utg?r ett talande bevis p? beskedligheten hos restaurat?rer och -triser, att l?ta okunniga flickor l?ngt bort fr?n landsorten ?ven n?gon g?ng f? f?rs?ka. Bildningens f?rsta steg ?r ofta sv?rt, och man f?r sn?sor. M? d? var och en bemanna sig och g? till v?ga med ett ?delt t?lamod, s?som h?r!

Andra kapitlet

Passagerare, som tittar upp ifr?n landg?ngsbryggan, har inte en hamn, en plats framf?r sig, inte heller en reell gata, utan en backe; och de flesta husen ?r oartiga nog att v?nda gavlarna ?t en. Inte desto mindre och medan ?ngb?ten dr?jer kanske en halv timme, g?r man i land. Man m?ts v?l inte h?r, som i S?dert?lje, av kringlor; dock, om man kliver f?rsiktigt, d? man s?tter sin fot p? bryggan, ser sig f?r och inte stiger ned sig i h?len mellan de murkna plankorna, s? kan man komma upp till staden med livet.

Detta var vad som intr?ffade med sergeanten och med en till. D? han n?mligen stod p? f?rd?ck och s?g landg?ngen l?ggas ut, m?rkte han ett litet stycke ifr?n sig det sk?ra huvudet se upp emot den lilla staden med tindrande ?gon. Hastigt rann frimodigheten p? honom; han besl?t undvika alla de d?r farliga orden, jungfru, mamsell, och ?ver huvud varje titel.

--Ett ord! sade han, och v?nde sig otvungen till henne: ett ord! vi g?r i land, kom! h?r p? ?ngb?ten ?r nu br?ksamt, de skall langa in ved och ha annat kr?ngel f?r sig. Nere i matsalongen ?r det ocks? ruskigt: det ?r obehagligt att ?ta d?r f?r--hm--jag vet ett mycket hyggligt och bra st?lle h?r uppe i Str?ngn?s. Frukost tycker jag skulle kunna smaka nu efter en s? l?ng fasta?

Hon l?t honom utan omst?ndigheter ta sig under armen, gick ?ver landg?ngen, sl?t sig n?ra till honom p? den ?ventyrliga bron; och--nu stod de i Str?ngn?s.

Vad jag tycker om den h?r lilla staden, sade hon otvunget och kastade glada blickar omkring sig. Det ?r helt annat ?n Stockholm!

--N?r man kommer n?rmare in, ?r det verkligen r?tt hyggligt, genm?lte sergeanten.

Se--se! fortfor hon. Ack, jag andas--men--?ja--ja--jojo--Lidk?ping ?r ?nd? vackrare.

Den unga milit?ren, f?rtjust ?ver att i hast och n?stan mot f?rmodan h?ra sin bekantskap vara en spr?ksam m?nniska, b?rjade sj?lv finna Str?ngn?s ganska trevligt. I sj?lva verket ?r det s? ocks?. Allt ?r utan anspr?k. Man kommer upp fr?n sj?n och betr?der idel krokiga, smala gr?nder eller gator, som slingrar sig ?ver backar. Den sturska rakheten syns inte till i detta samh?lle. De sm? husen ?r gamla, v?nliga; och man finner snart att de inte bara har gavlar, utan ?ven l?ngsidor med t?cka f?nster p?, och till och med portar, d?r man k?nner sig h?gad att stiga in. H?r ?r inte tecken till f?rn?mt, varken av den h?gadliga riddarhussorten, inte heller av det penningadliga hos ett rikt och stolt borgerskap, inte heller av det urf?rn?ma, som finns hos den sj?lvst?ndiga delen av bondest?ndet och visar sig i dess s?tt att vara: nej, h?r ses allenast det medborgerliga av anspr?ksl?saste slag. Man tror att alla husen tillh?r skutskeppare, glasm?stare, borstbindare, fiskare.

Klart ?r, att h?rmed f?rst?s bara det Str?ngn?s som m?ter den ifr?n sj?n uppstigande passageraren, och omgiver honom innan han kommer s? l?ngt som till domkyrkans upph?jda, tr?dbevuxna kulle, i vars grannskap biskopshuset och n?gra till antyder en h?gre v?rld. Men sergeanten, med sin glasm?starflicka under armen, hade ?nnu inte g?tt ?t h?jderna. De hade inte en g?ng g?tt till torget. De hade, till f?ljd av hennes utrop om det lilla huset med de vita luckorna, stannat i den m?rkv?rdiga Str?ngn?s-labyrint av sm? krokiga gator och hus, som befinner sig mellan sj?stranden och torget. H?r f?rde han sitt s?llskap till en h?g trappa, som fr?n sj?lva gatan ledde utf?r och ned till en g?rd. ?ver g?rden gick de till husets port. H?r, viskade sergeanten, bor den rika f?rgaren, som tillika h?ller en artig och proper restaurang. Vi skall f? se hur snyggt de har.--Flickan andades som i sitt eget hem, ehuru hon ofta tillade, att Lidk?ping var ?nnu vackrare.

De steg ?ver farstukvisten och kom in i huset uppf?r en trappa igen, vilken ledde till ett stort rum i andra v?ningen med sk?nk uti. Det var s?ledes ett slags v?rdshus, begrep Sara Videbeck. Sergeanten gick fram till en snygg och gladlynt person, som torkade tallrikar innanf?r disken. L?t oss f? ett av sm?rummen h?r--det d?r till h?ger--eller det d?r till v?nster--lika gott--och frukost. Vad finns?

Hallon och gr?dde.

--N?got stadigare?

Stekta morkullor--f?rsk lax--

--L?t s? vara; men l?t det g? fort. Och --ett par glas k?rsb?rsvin!

N?r de b?gge tr?tt in i det lilla rummet, och f?r trevlighetens skull--ifall flera skulle inkomma i salstugan--st?ngt d?rren, tog Sara Videbeck av sig silkesschaletten och visade ett huvud, prytt med m?rkbrunt, gl?nsande h?r, v?l benat, utan l?slockar vid tinningarna ; men ett par egna, likv?l, och ganska n?tta, sittande bakom vartdera ?rat. ?ven handskarna--couleur de lilas--drog hon av och blottade tv? sm? vita, fylliga h?nder, som aldrig tycktes ha sysselsatt sig med grovt arbete, men kunde t?la den anm?rkningen att vara litet breda, f?rsedda med fingrar, som, fast?n innerligt behagliga och prydda med sm? gropar upptill i lederna, dock var en smula tjocka. Att dessa fingrar aldrig spelat luta, r?rt tangenter, f?rt penslar, eller v?nt om blad i fina b?cker , det tog sergeanten f?r avgjort; ?nnu s?krare var, att de aldrig f?rt spaden, mockat, bultat kok eller dylikt; d?remot l?mnade han osagt, om de inte i sina dar kn?dat kitt, ty kitt g?r vitt och mjukt skinn. S? pass om h?nderna. Personen i ?vrigt var annars alls inte kort eller trind, utan ganska smal och snarare litet l?ngv?xt.

Flickan satt inte f?rl?gen p? tu man hand med sin sergeant. Hon br?t av en liten lavendelkvist ur en kruka i f?nstret, gnuggade den mellan h?nderna och luktade sedan p? sina fingrar med v?lbehag. Sergeanten, f?r att inte vara sysslol?s, br?t av ett blad geranium och gjorde d?rmed f?r sin del p? samma s?tt.

Ett vackert och just ett n?tt rum! utbr?t hon. Ja, och se en s? galant dragkista. ?r det valn?t m?tro, eller ek? nej, det ?r visst polerat p?rontr?d--kan det vara apel?

Sergeanten, som aldrig varit hemmastadd i snickarverkst?der, kunde inte ge besked om det. Men i st?llet v?nde han sig till ett annat f?rem?l och utbrast: Minsann! bred, f?rgylld ram kring spegeln! Men det ?r nu avlagt; b?r vara mahognyram.

Mahognyram? ? d?! jag vet vad som ?r b?ttre: att g?ra sj?lva ramen kring spegeln av glas med: av smalt, klart kronglas, strimlor, som blivit ?ver sedan man skurit rutorna. S?dant s?tter man ihop till hela ramar och l?gger m?lat papper under: det blir vackra ramar. Se nu: d? ?r det s?, att man speglar sig i sj?lva spegeln, men p? ramen ser man f?r sitt n?jes skull, och man kan l?gga vad slags papper man vill under; det kan bli riktigt vackert. Har--har--har--inte sett det?

Hon syntes h?rvid i litet bryderi vad hon skulle kalla honom. Men just nu kom det best?llda in: en mj?llvit, fast inte fin servett lades p? bordet, och d?rovanp? sattes nytorkade tallrikar.

Men t?nk om de reser ifr?n oss med ?ngb?ten?

--?nej, svarade sergeanten. Dessf?rinnan skall skjutas signal; och sedan skottet brunnit av, hinner vi alltid ned till stranden.

Hon, som burit in anr?ttningen, hade nu ?ter g?tt ut, och d?rren var st?ngd. Sergeanten tog sitt glas k?rsb?rsvin i hand och sade: Sk?l p? resan!

Sara Videbeck tog utan omst?ndigheter det andra lilla glaset, klingade med sin v?rd, nickade fryntligt och sade: Tack!

--Ett ord, s? gott som tv?, innan vi dricker, inf?ll sergeanten. Det ?r hinderligt och f?rargligt att inte veta vad man skall kalla varann--och sedan s?--jag vill aldrig g?ra n?gon ledsen, ond eller st?tt--och--par exemple skulle vi inte kunna kalla varann--par exemple du--s? l?nge vi ?ter ?tminstone eller--

Du?--ja, det m? vara sagt. Med dessa ord klingade hon ?nnu en g?ng, saken var uppgjord, och k?rsb?rsvinet dracks.

Sergeanten blev som en ny m?nniska, sedan denna sten fallit fr?n hans br?st; han steg omkring i rummet, blev dubbelt otvungen, glad och f?rekommande. Men den vackra glasm?stardottern, d?remot, undergick inte ringaste f?r?ndring. Hon satt vid bordet, ?t och tog f?r sig, visserligen p? ett r?tt behagligt s?tt, men n?gon h?gre grace syntes inte mycket i dessa ?tb?rder. Hon kallade sin nya bekante du i vart ?ttonde ord, utan allt hinder av blyghet eller f?rn?mhet. Hon syntes o?ndligen hemmastadd.

Sergeanten, som, ?tminstone i avseende p? fasonerna, k?nde sig ?verl?gsen, var desto lyckligare av denna k?nsla, och sade: B?sta Sara, litet mera hallon? den h?r gr?dden var ju ganska god?

Pr?ktig! tack! jag minns d?rnere vid Lunds brunn i fjol somras--

Han gick ut och best?llde mera hallon.

I detta ?gonblick sm?llde signalskottet fr?n ?ngb?ten.

Se s?, sade hon, steg upp och satte handskarna p? sig. Ge hallonen ?terbud.

--B?sta Sara, sitt! hallonen kommer genast, nog hinner vi dit ner till stranden.

Nenej! precis ?r b?st att vara. Fr?ga vad det kostar? tillade hon, satte schaletten p? sig och drog upp en n?sduk, varur b?rs?ndan framstack.

--Vad? inf?ll sergeanten; det ?r jag, som--Fort, fort! Hon gick nu sj?lv f?rbi honom fram till disken i salstugan, och fr?gade vad anr?ttningen kostat.

--En rdr 24 sk.

H?r, k?ra mamsell! ?r 36 skilling f?r min r?kning: det g?r h?lften. Adj?, jungfru! nickade hon d?refter ?t uppasserskan, som burit in.

Nicken, b?de ?t mamsellen och jungfrun var v?nlig, men av det ?verl?gsna slaget, och tycktes inneb?ra, att hon inte r?tt synnerligen efterfr?gade n?gotdera slaget.

Sergeanten, ? sin sida, bleknade och ville stamma fram, att det var han som hade bjudit, och han skulle prompt betala. Men Sara Videbeck var redan i d?rren; tiden tvang; han erlade sina 36 sk. bet sig i l?pparna av f?rargelse och gick ut efter.

D? de kommit p? farstubron, g?tt ?ver g?rden och skulle stiga uppf?r trappan till gatan, gjorde hon en liten r?relse, varav kunde slutas, att sergeanten borde ta henne under armen. Det gjorde han ocks?.

Tack du, som f?rde mig till detta hyggliga st?lle! yttrade hon halvh?gt med den vackraste r?st, och r?rde hans hand med sin, liksom till en sakta klappning. Bor en rik f?rgare h?r, du? h? kors!

--Inget att tacka f?r, svarade han. Du betalade ju sj?lv! tillade han inom sig med gr?melse.

Jo, du skall ha mycken tack: jag var r?tt hungrig. Beskedligt och n?tt folk ?r det h?r vart man v?nder sig: och den h?r staden heter Str?ngn?s?

--Ja. Jag skulle s? g?rna vilja f?ra dig upp till domkyrkan f?r att se de st?rre delarna av staden; d?r har man vackra, skuggrika tr?d att spatsera under.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet