Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Modern: En Berättelse by Benedictsson Victoria Lundeg Rd Axel
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page
Ebook has 1929 lines and 63484 words, and 39 pages
>>?h, hvad r?heten betr?ffar...>>
>>Ja, och s? tycker jag inte om f?rhufvud.>>
>>Inte? Du som ?r s? egenk?r.>>
>>Nej. Det ?r det v?rsta jag vet. Har du aldrig m?rkt det?>>
>>Jo, n?r det ?r fr?gan om mat. Annars ?r du inte nogr?knad. N?r det inte syns.>>
>>Men det g?r det.>>--Han tittade hastigt ?t sidan med en menande blick.
>>?sch, det ?r s? gammalt s?.>>
>>Ja, det g?r inte saken b?ttre.>>
>>Kan du h?lla dig i skinnet s? l?ng tid som det tar att ber?tta hvad du vet om Villes mor?>>
>>Jag f?r v?l f?rs?ka. Har du h?rt talas om Zimmermanns anatomiska museum?>>
>>Nej.>>
>>S? st? stilla ett ?gonblick, medan du f?r det i dig.
>>Hans morfar? Hva' hette han?>>
>>Zimmermann! Zimmermann! St? still, annars f?r du det aldrig i hufvudet. Denne gamle--ur-Zimmermann om jag s? f?r s?ga--hade en medhjelpare, en ung medicinare, som reste med f?r att f? se sig om i verlden och som till sist blef sj?len i det hela. Den gamle Jannen hade varit gift med en kreolska, men var enkling och hade en enda dotter alldeles som i romanerna. Det gick ocks? alldeles som i romanerna: n?r hon var sexton ?r gifte hon sig med medicinaren. Den gamle var tr?tt af kringflackandet och l?t de unge fara vidare med anatomi-l?dan. Sjelf slog han sig ner p? en villa vid Helsingborg och lefde i ro p? sin del af inkomsterna. F?r bekv?mlighetens skull antog medicinaren--som kanske bara hette Pettersson f?rut--det stolta namnet Zimmermann; och det ?r visst f?r resten det enda, som Ville f?tt ?rfva af hela herrligheten.>>
>>?r han d?d?>>
>>Han? Begge ?ro d?da. B?de nummer ett och nummer tv?. Detta var ettans dotter, tv?ans enka och treans mor. Hon f?ljde alltid med sin man, men sonen lemnades hos den gamle i Helsingborg f?r att inte hans uppfostran skulle bli alltf?r brokig. Derf?r k?nner han inte sin mor vidare och fadern var han inte heller vidare bekant med.--Nu ?r mus?et s?ldt och enkan ?mnar bos?tta sig h?r f?r att passa p? sin Willy, som har d?ligt att br?s p?. Salig tv?an var visst en l?ttsinnig man; i alla h?ndelser gjorde han af med allt hvad pengar han kunde komma ?t; der l?r inte vara mycket ?fver.--Puh! Begriper du nu?>>
>>Ja.>>
>>Gudskelof! D? kan jag anse mig ha gjort ett godt arbete p? morgonkvisten--och s? ska' du f? bjuda p? frukost.>>--
Uppe i hotellet hade mor och son f?tt allt bagage ordnadt och befunno sig nu p? tu man hand i det kalla rummet, der en nyt?nd brasa motvilligt sj?d i ugnen.
B?da tycktes vara i f?rl?genhet f?r hvad som borde s?gas.
Hon stod vid f?nstret, stirrande ut p? torget; han satt borta i rummet och betraktade henne med sammanknipna ?gon och en ironisk min, som tycktes s?ga: detta ?r en familjetafla. Hos ingendera m?rktes sp?r af n?got slags varmare k?nslor. Han var tv?rtom afgjordt fiendtligt st?md. Han s?g henne st? der mot den ljusa f?nsterluften som huggen i ebenholtz och hufvudet reste sig s? fast fr?n hennes axlar, som om det aldrig kunde b?jas.
Till sist v?nde hon sig om och s?g p? honom.
>>Vi ?ro fr?mmande f?r hvarandra.>>
>>Ja.>>
Han satt och gungade upp och ned med foten, medan han betraktade henne med samma ironiska min.
>>Det har varit mitt fel>>, fortsatte hon med sin lugna, tydliga r?st, som talade en alltf?r korrekt h?gsvenska.
>>Jag gick s? helt upp i min k?nsla f?r din far, att der ingenting blef ?fver ?t dig.>>
>>Det skulle du g?ra, n?r det var det f?r dig naturliga.>>
>>K?nner du motvilja f?r mig?>>
>>Nej, Gu'bevars!--Men denna diskussion kan inte leda till annat ?n att pl?ga oss b?da. L?t oss tala om annat. Hur har du haft det p? resan?>>
>>Tack; bra.>>
>>T?nker du bos?tta dig h?r?>>
>>F?r n?gon tid ?tminstone.>>
Der uppstod en paus.
>>Du har aldrig skrifvit till mig under de sista ?ren.>>
>>Nej. Hvad skulle det tjena till att skrifva. Man f?rblir ?nd? fr?mmande f?r hvarandras lif.>>
>>Ja. Men vi skola icke vara det l?ngre. Jag har mycket att taga igen.>>
>>Hvem talar om tv?ng>>, sade hon. >>Var icke r?dd; jag g?r mig icke n?gra illusioner. Till en b?rjan skulle jag blott ?nska, att du icke med afsigt undveke mig.>>
>>Det kommer jag inte heller att g?ra, s?vida jag inte m?rker att du har n?gra anspr?k p? mig i anledning af--blodsbandet.>>--Det sista ordet uttalades med en lindrigt h?nfull betoning.-->>Men i s? fall vet jag, att min natur kommer att reagera--rent ofrivilligt.>>
>>Det ?r afgjordt>>, sade hon gladt; och der blef ?ter ett ?gonblicks paus. Derp? fortsatte hon:
>>Skulle du--efter jag vet s? litet om dig--vilja svara helt torrt p? n?gra fr?gor, som icke skola vara f?r n?rg?ngna?>>
>>Ja. Fr?ga.>>
>>Har du f?r alltid afbrutet studierna?>>
>>Ja.>>
>>Dem afslutade jag f?r tv? ?r sedan.>>
>>Och--du h?ll p? att taga filosofie-kandidatexamen har jag h?rt?>>
>>Ja, men jag tog den inte.>>
Han anstr?ngde sig af all makt f?r att vara ov?nlig. Det m?rktes ocks? att han sade >>du>> f?r att betona jemnlikhetsst?llningen mellan sig och modern. Det l?g n?got forceradt klumpigt ?fver hela hans s?tt.
>>Och hvad har du gjort de h?r tre ?ren? Skrifvit f?r teatern--ju?>>
>>Ja. Ett enaktsstycke.>>
Hon sm?log.
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page