Read Ebook: Baron Olson och andra historier by Str Mberg Sigge

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 1157 lines and 35403 words, and 24 pages

Snart nog l?g Silverbuckla, ikl?dd en sj?mans skepelse, och sov i plikten, och d? fick Olson sin sista order.

>>G? nu i land, Olson, och tag kl?derna med sig. L?mna dem p? baron Silverbucklas rum p? hotellet. I morgon kv?ll m?ter han mig h?r.>>

>>Aj, aj, kommend?rkapten>>, svarade Olson, varefter han tog kl?derna och f?rsvann ur historien.

>>O, mitt huvud, mitt arma huvud!>> st?nade baron Silverbuckla, och str?ckte ut handen efter ringledningsknappen. Han trevade n?gra ?gonblick ?ver en grov plankv?gg, ?tervann s? sm?ningom mera medvetande och slog upp ?gonen.

Var i herrans namn var han? Han t?nkte efter, men hj?rnan snurrade som ett gyroskop, dock utan gyroskopets j?mvikt. Allt var m?rkt omkring honom och n?gonstans i n?rheten plaskade vatten, han tyckte sig stiga och falla. Dessa sj?g?ngssymptom hade han f?rut erfarit n?r han vaknat utan att veta var han befann sig, s? dem f?ste han sig inte s? mycket vid, men de fr?mmande f?rem?l, som hans i m?rkret trevande h?nder st?tte emot, f?rbryllade honom.

Hans hj?rna klarnade allt mer trots det h?rda och regelbundna dunkandet i tinningarna och s? sm?ningom b?rjade han f?rst?, att han befann sig ombord p? en b?t. Han funderade en stund, men kunde inte minnas n?got av f?reg?ende natts erfarenheter, med undantag av att han i sitt hotellrums enslighet druckit ett par, tre groggar med sig sj?lv, och sedan g?tt ut f?r att promenera.

>>Antagligen har v?nnen Gyllenkula kommit in till Lyngs? med 'Bianca', och jag har kommit ombord till dem och f?tt ett par groggar mer ?n jag t?lde>>, resonerade han.

Han trevade omkring sig och fick tag i ankaret.

>>Ja, visst, s? ?r det!>> t?nkte han. >>Och s? har jag p? n?got s?tt drumlat ner i det h?r h?let, d?r dom har ankaret och de andra grejorna och det d?r ofr?lse f?t som s?tter seglen ?t dem och sitter till rors n?r det bl?ser. Nordstr?m eller S?derman eller vad det nu ?r f?r osmaklig ben?mning han har. F?rd?mt s?tt av pojkarna f?r resten, att l?ta mig ligga p? det h?r ov?rdiga viset.>>

>>Gyllenkula!>> skrek han s? h?gt han orkade. >>Gyllenkula!>>

Ovanf?r Silverbucklas huvud lyftes en lucka, och med ens var guds fria natur inne hos honom. Ett str?lande solsken och en frisk bris fl?ktade svalt in och hans ?ron smektes av v?gornas glada brus och knarrningarna fr?n riggen av en jakt under segel.

Men n?gra ?gonblick senare f?rm?rkades luckan av en m?nniska. Det var en f?r Silverbuckla fullkomligt ok?nd man av fullkomligt ofr?lse snitt. En stor, kraftig karl, solbr?nd och litet r?dbrusig och i segels?llskapets uniform.

>>Var ?r Gyllenkula?>> fr?gade Silverbuckla med all den lilla v?rdighet han f?r ?gonblicket kunde uppbringa.

>>Upp nu med sig, Olson, och ligg inte d?r som ett svin!>> svarade herrn i segeluniformen.

>>Vem katten talar karlen till!>> t?nkte Silverbuckla. >>Det s?g min sj?l ut som om han riktat sig till mig.>>

>>H?r inte Olson vad jag s?jer?>> fr?gade karlen med skarpare r?st. >>Upp, s?jer jag! Vi ha varit under segel i tv? timmar, men jag har verkligen varit hygglig nog att l?ta Olson sova ut. Men det kan jag tala om f?r honom, att om han en g?ng till kommer ombord i ett s?dant tillst?nd som i g?r kv?ll, s? f?r han g? i land p? ?gonblicket.>>

Silverbuckla h?pnade. Karlen talade verkligen till honom. Det fanns ingen m?jlighet att misstaga sig p? den saken. Det var tydligen misstag p? person, ett fruktansv?rt misstag p? person. Hela Silverbucklas inre uppreste sig emot att bli tagen f?r en Olson.

M?dosamt satte han sig upp, reste sig s? sm?ningom p? alla fyra, och stod till slut i luckan. Vinden svepte kring hans br?nnande tinningar. Det k?ndes sk?nt.

Omkring honom l?g Stockholms sk?rg?rd i str?lande morgonsol, gr?nkl?dda holmar tecknade sig som en smaragdkant kring en fj?rd d?r de vita g?ssen jagade varandra ?ver v?gtopparna. Sj?lv befann han sig ombord p? en t?mligen stor segeljakt, som l?g med n?san ut mot havet; ur sittrummet stirrade n?gra glada, borgerliga ansikten under segels?llskapsm?ssor mot honom, och h?g som ett torn stod den vilt fr?mmande m?nniska, som kallat honom Olson, p? d?cket ovanf?r honom, och betraktade honom med ett godmodigt, men dock mycket best?mt ansikte.

>>N??, hur g?r det?>> fr?gade han.

>>Min herre!>> svarade Silverbuckla stelt. >>Hur jag kommit ombord p? den h?r jakten vet jag inte, och ?nnu mindre f?rst?r jag anledningen till att ni kallat mig Olson, men i varje fall k?nner jag er inte och anh?ller att genast bli satt i land.>>

Mannen i segelm?ssan skrattade.

>>Bakruset sitter i ?nnu, tror jag. Hissa upp en pyts vatten och spola huvudet med, s? blir nog Olson b?ttre. Och st?da sedan i kojerna.>>

Silverbuckla klev upp p? d?ck, st?llde sig mitt framf?r den talande och s?g honom kallt i ?gonen.

>>Mitt namn ?r baron Silverbuckla och jag beg?r att genast bli satt i land.>>

En k?r av skratt steg upp ur sittrummet, och en av herrarna d?r reste sig.

>>Det ?r b?st att sl? en sladd om hans h?gv?lborenhet och sk?lja honom ett slag. Jag har hela tiden tyckt att en doppning skulle g?ra honom gott. En s?n j?drans baron! Titta p?'n, gossar, s? d?r ser en svensk ?dling ut!>>

Silverbuckla s?g ned p? sina kl?der, och ?ter b?rjade v?rlden snurra runt f?r honom. Var detta verkligen han? En sweather med h?l f?r armb?garna prydde hans lekamen, och elegansen avslutades nedtill av ett par smutsiga bl? byxor och dito sm?rtingskor med gummisulor.

Gode Gud, vilken toalett! Och hur hade han r?kat bli kl?dd p? det viset. Han f?rs?kte erinra sig vad som passerat kv?llen f?rut, men f?rg?ves. Det fanns ett stort tomrum i hans minne.

>>Men mina herrar>>, sade han. >>Det h?r ?r ett f?rskr?ckligt misstag, som f?r mig ?r fullkomligt of?rklarligt. Jag ?r baron Silverbuckla, och bor f?r n?rvarande p? Lyngs?. Jag har bott d?r den senaste veckan, och i g?r kv?ll gick jag ut f?r att ta mig en promenad. Sedan minns jag ingenting mer, varken hur jag kommit hit eller hur jag blivit kl?dd s? h?r. Skulle herrarna m?jligen kunna f?rklara saken?>>

Askengrens ansikte mulnade.

>>Mycke bakrus har jag sett>>, sade han, >>och en hel del har jag sj?lv varit utsatt f?r, men det h?r sl?r, ta mig tusan, rekord. Karlen tycks tro p? vad han s?jer. Antagligen har han dr?mt n?got n?r han l?g nere i plikten full som en alika, och det sitter kvar i huvet p? honom. Ryck upp sig, Olson, och g? ned och st?da!>>

>>Men min herre, jag ?r-->>

>>Ja, jag vet att Olson ?r greve Gyllensilver och att han har legat p? Lyngs? och vr?kt sig bland societeten den senaste veckan, men jag vet ocks? att herr greven heter Olson och varit min gast h?r ombord p? 'Zuleika' i fjorton dar, och den s?msta gast jag haft, till p? k?pet, supig och okunnig, och om inte herr greven behagar lyda order, s? ska tusan ta Olson.>>

Silverbuckla greps pl?tsligt av tv? kraftiga n?var, omskakades som en vante, och sl?ngdes akterut.

>>Ner nu och st?da, Olson, sen tar han svampen och torkar d?cket, sen diskar han det som st?r kvar sen i g?r och sen lagar han frukosten. R?r p? spelet, annars skall jag s?tta liv i hasorna p? honom.>>

>>H?rnu, min herre, jag protesterar mot denna ov?rdiga be...>>

>>Tyst!>> r?t Askengren och kom n?rmare. >>Inte ett ord mer om de d?r dumheterna, f?r d? sm?ller det, f?rst?r Olson.>>

>>Doppa honom, s? blir han nog f?rst?ndigare>>, uppmanade grosshandlare Boman f?rhoppningsfullt, men efter en blick p? Askengrens beslutsamma ansikte f?rsvann Silverbuckla utan vidare protester ned i salongen.

D?r satte han sig en stund och funderade ?ver situationen. Den var om?jlig, totalt om?jlig, och dock var den faktisk. Han, friherre Baltzar Kasimir Silverbuckla, hade p? n?got underbart s?tt blivit if?rd gamla paltor och placerad ombord p? en fr?mmande b?t, bland fyra vilt fr?mmande m?nniskor av uppr?rande ofr?lse typ. Och dessa m?nniskor kallade honom Olson, och behandlade honom som om han vore gast ombord. Och detta tycktes de g?ra i god tro. Var han verkligen en Olson? Hade han varit gast ombord h?r i fjorton dar? Han stirrade in i ett stort m?rker utan den minsta lilla ljusglimt. Nej, s?ga vad man s?ga ville, han var dock en Silverbuckla, och skulle hellre l?ta sl? ihj?l sig ?n han gjorde dr?ngtj?nst ?t n?gon, vem det vara m?nde.

Detta stolta och manliga beslut sammanst?rtade dock lika pl?tsligt som det fattats, ty Askengrens solbr?nda ansikte avtecknades pl?tsligt mot himlen och livligt uppmuntrad av hans tillrop, b?rjade Silverbuckla st?da.

Att koka vatten och diska blev hans n?sta g?rom?l, vilket utf?rdes f?rst efter hot om allvarlig kroppsaga, sedan fick han tv?tta d?cket, servera en l?ttare sillfrukost och syssla med en hel del annat, som han aldrig dr?mt om att hans aristokratiska h?nder n?gonsin skulle beh?va befatta sig med.

Mellan varje g?rom?l, och ofta mitt under utf?randet av de v?rv han f?tt sig ?lagda, f?rs?kte han protestera och f?rklara sin identitet, men alla dylika f?rs?k nedtystades kraftigt och summariskt.

Och n?r han f?r sjunde g?ngen blev befalld att langa upp vatten ur isl?dan teg han och lydde. Han hade kommit till insikt om, att protester inte tj?nade till n?gonting; de ledde bara till obehag. Det b?sta vore nog att tiga, och l?ta polisen ta hand om saken n?r han kom i land. Till dess besl?t han att resignera.

Under de n?rmaste tv? timmarnas segling uppv?ckte han d?rf?r sin arbetsgivares livliga gillande genom att lyda order, inte som en ?rlogsmatros visserligen, men han lydde i alla fall, och ?drog sig d?rigenom en serie uppmuntrande tillrop fr?n grosshandlare Bomans sida, vilket dock, underligt nog, inte tycktes gl?dja honom s? mycket som Boman avsett.

Men n?r man gjort an kajen vid Sk?rg?rdsholms stad, och herrarna g?tt upp p? hotellet, steg Silverbuckla i land. Vid ett h?rn stod platsens poliskonstapel inbegripen i samtal med en kvinnlig bekant, och Silverbucklas blick var grym och h?rd n?r han nalkades denne lagens representant.

>>Mitt namn ?r baron Silverbuckla!>> sade han.

Konstapelns lantligt troskyldiga blick avspeglade en med tvivel blandad f?rv?ning, och hans kvinnliga s?llskap fnittrade till. De hade tydligen inte t?nkt sig att en b?rare av detta stolta, om ock n?got f?rska namn brukade se ut p? det d?r viset.

Silverbuckla rodnade.

>>Jag ?nskar ange en person, som tycks heta direkt?r Askengren, och som f?r n?rvarande uppeh?ller sig p? hotellet.>>

>>Jas?>>, svarade konstapeln s?vligt. >>Va ? de som han sulle ha gjort d??>>

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet