Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Hann Klüth: Roman by Engel Georg
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page
Ebook has 3554 lines and 100120 words, and 72 pages
Translator: Nino Runeberg
BHAGAVAD-GITA
Herrens S?ng
P? svenska
NINO RUNEBERG
Helsingfors 1910, G. W. Edlunds F?rlagsaktiebolag.
BHAGAVAD-GITA
INNEH?LL.
L?saren behagade observera anm?rkningen till 1:sta s?ngens 1:sta shloka.
AUM!
H?r begynner HERRENS S?ng.
Inledning och 1:sta kv?det.
DHRITARASHTRA kvad:
SANJAYA kvad:
ARJUNA kvad:
SANJAYA kvad:
ARJUNA kvad:
O Krishna! D? jag sk?dar mina fr?nder 28 som l?ngta att f? m?ta mig i strid, d? svika mina lemmar, tungan l?der invid min gom; jag darrar, och mitt h?r 29 sig reser h?gt av fasa; -- min lekamen blir het och b?vande, Gandiva faller utur min hand, jag vacklar, och min sj?l 30 f?rvirras; -- onda tecken, Keshava, omv?rva mig! -- Ej heller kan jag v?nta att n?got gott skall bliva mig till del, 31 om jag i striden dr?per mina fr?nder! Ty jag, o Krishna, ?nskar icke seger, ej heller kunglig v?rdighet och njutning. Vad ?r allt detta, -- vad ?r sj?lva livet 32 f?r m?nniskan? Se, de som giva tronen och n?jena ett v?rde, m?ta oss 33 med strid och d?d, -- f?rsaka liv och skatter 34 blott f?r att dr?pa oss, -- sin n?rmsta sl?kt. Och fast de vilja bringa d?d ?t mig, o Madhus bane, ?nskar icke jag att d?da dem, -- nej, icke ens f?r v?ldet i alla trenne v?rldar, -- mycket mindre 35 f?r n?gon jordisk tron. -- Ack, gl?djen flyr f?r alltid oss, -- o Du som f?ller h?rar, -- om vi f?rg?ra dessa syndare; 36 ty deras synder komma p? v?rt huvud. S? borde vi ju skona dessa s?ner av Dhritarashtra, v?ra sl?ktingar; ty huru kunna vi, o Madhava, 37 v?l fr?jdas, om vi dr?pa v?ra fr?nder? Fast deras tanke ?r p? villosp?r, f?rvirrad genom lystnad, och ej ser att det ?r brott att pl?na ut en sl?kt 38 och att bek?mpa sina egna fr?nder, -- s?g, borde icke vi f?rsaka synden, o Du som f?ller h?rar? -- vi, som inse, 39 hur mycket ont som f?ds av ?tters d?d? Med varje ?tt som slocknar, d?r en dharma, -- en helig ?tteh?vd fr?n urtids dar, -- 40 och d?rigenom v?llas lagl?shet; av dennas v?lde ledas kvinnorna 41 till synd och brott, och kasterna f?rblandas; s? f?ras ?tterna och deras bane uti f?rd?rvet; ?ttef?derna 42 ber?vas sina ris- och dryckesoffer, och alla kasters, alla ?tters seder, som h?llits heliga se'n urtids dar, 43 f?rd?rvas, d? och falla uti gl?mska. Det s?ges ju, att i en ?del ?tt, vars dharma gl?mmes, lider hela ?tten 44 en avgrunds kval av ?ttlingarnas skam. Ve mig! till vilken synd vi dragit ut! Av lust till herrav?lde str?va vi 45 att pl?na ut v?r egen sl?kt fr?n jorden! Om Dhritarashtras s?ner h?jde vapnen och dr?pte mig i denna strids tumult f?rutan motst?nd och f?rutan v?rn, 46 d? vore s?dant lyckligast f?r mig!
SANJAYA kvad:
N?r furst Arjuna talat dessa ord p? stridens f?lt, han sl?ppte pil och b?ge 47 och sj?nk mot vagnens b?nk med dyster h?g.
I den h?rliga Bhagavad-Gita's heliga s?nger, vilka inneh?lla vetandet om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
F?RSTA KV?DET
s?lunda; och det kallas:
ARJUNAS NEDSLAGENHETS YOGA.
SANJAYA kvad:
Till honom, som av ?mkan genomtr?ngts och i vars ?gon heta t?rar stodo, 1 gav Madhus bane tr?stande till svar:
HERREN kvad:
Vi sl?r ett nesligt klenmod, o Arjuna, din sj?l i farans stund, och st?nger v?gen 2 till ?ran och till himlen? Giv ej vika f?r denna vekhet, o du Prithas son! Den anst?r icke dig; -- f?rdriv din svaghet, 3 du fiendernas gissel! -- upp till strid!
ARJUNA kvad:
O Madhus bane, s?g! hur m?ktar jag v?l rikta dessa mina vassa pilar mot Bhishma och mot Drona? -- B?da ?ro 4 min v?rdnad v?rda, o du stridens herre! B?ttre f?rvisso det ?r att leva av tiggaref?da, ?n att i stridernas larm f?lla en Guru och v?n! Dr?per jag sj?lv de v?nner jag har, de Gurus, som l?rt mig, 5 sudlas min seger av skam, fl?ckas min f?da av blod! Tvivel det synes mig v?rt, om segern vore mig ?nsklig; -- vunne de seger i dag, vore det b?ttre f?rvisst, ?n om vi dr?pte de m?n, som sk?nka livet dess v?rde, 6 all Dhritarashtras ?tt, -- dessa, som rusta sig nu. Svaghet trycker min sj?l, mitt hj?rta tvekar i valet: 7 visa mig v?gen du! led mig med tydliga r?d! Led och lugna mig du; ty aldrig vinner jag friden, 8 bleve jag ?ven i dag kung ?ver himlar och jord!
SANJAYA kvad:
S? kvad den segers?lle Gudakesha till alla sinnens kuvare; -- med orden: 9 "Jag vill ej strida!" blev han ?ter tyst. D? sm?log Herren milt, o Bharata, och talte till den ?ngestfyllde fursten 10 p? f?ltet mellan b?da h?rarna:
HERREN kvad:
Se, tingens b?rjan ?r i det f?rdolda, blott deras varas mitt ?r uppenbar, och deras ?ndalykt ?r ?ter dold. 28 Vad rum f?r klagan ges det h?ruti? Det ses av en med undran, och en annan f?rt?ljer det med undran, och en tredje 29 med undran lyss d?rp?, och alla g?ckas. Den, som i kroppen dv?ljes, kan ej s?ras; 30 s?rj d?rf?r ingen d?d, o Bharata! Se blott upp? din kungaplikt! -- en hj?lte 31 med gl?dje h?lsar en r?ttf?rdig strid; d? sj?lv den honom s?kt, o Prithas son, 32 han ser i den en ?ppen v?g till himlen. Men om du ej vill k?mpa denna kamp, fast?n r?ttf?rdigheten bjuder s?, -- d? viker du ifr?n ditt samvets bud 33 och syndar mot din plikt och mot din ?ra. Till evig tid du n?mnas skall med blygd, och skam ?r tyngre f?r den ?delborne, 34 ?n sj?lva d?den. -- Alla skola tro, att du av feghet flytt; och de, som f?rr ha sk?dat upp till dig som till en hj?lte, 35 de skola blicka p? dig med f?rakt; bland fienderna skola klaffare med f?ga h?viskt tal dig sm?dligt h?na: 36 ges det v?l v?rre ?de f?r en kung?
Om du i striden d?r, ?r himlen din, och segrar du, skall du besitta jorden: st? d?rf?r modigt upp, o Kuntis son! 37 -- omgjorda dig till strid, och tag med j?mnmod b?d' lust och kval, f?rlust och seger; -- k?mpa 38 f?r pliktens skull, s? sker det utan synd.
S? l?rer Sankhya-skolans visdom; lyssna till Yoga nu, du Prithas ?ttel?gg! Om du av denna blivit genomtr?ngd, 39 skall du befrias ur din handlings bojor.
I Yoga g?r ej n?gon kraft f?rlorad, ej h?ller sker d?r ?vertr?delse. Ett ringa grand av denna vishet skyddar 40 mot mycken fruktan. --
En beslutsam sj?l ?r sammanriktad mot ett enda m?l, du Kuru-?ttens fr?jd; -- en obeslutsam 41 ?r skingrad och f?rstr?dd f?r alla vindar. En kortsynt d?re talar blomsterspr?k med sinnet f?nget uti Vedas bokstav, 42 och s?ger: "Endast detta finnes till!" Med sj?lvsjuk sj?l, med himlen som sitt m?l, han str?var efter fr?jd i n?sta liv 43 och tror sig vinna den med b?n och offer. Vid makt och gl?dje kl?nger han sig fast, med sinnen f?ngna uti slika l?ror: -- f?r honom ?r ej denna Visdom gjord; 44 den kr?ver stadig blick p? Gud allena. I Vedas l?ras v?rldens trenne krafter; men h?j dig ?ver dessa krafters spel, Arjuna, h?j dig ?ver varje motsats, f?rsaka alla dina egodelar, 45 var trofast i din renhet, full av SJ?LVET. F?r en Brahman, vars sj?l ?r full av ljus, blir l?sningen av Vedas lik en brunn 46 f?r den, vars hela f?lt ?r ?versv?mmat. Din omsorg g?lle g?rningen allena, och ej din g?rnings frukter; -- l?t ej dessa f?rleda dig att handla, eller fj?ttra 47 din h?ga sj?l i d?dl?shetens band!
O Dhananjaya, d? du handla vill, f?rs?nk dig uti enhet med det H?gsta; f?rsaka varje jordisk lustas boja, f?rbliv i j?mnvikt s? vid nederlag 48 som seger: j?mnvikt ?r ett namn f?r Yoga. Och handling st?r dock oj?mf?rligt l?gre ?n klarsynthetens Yoga, -- s?k din tillflykt, o Dhananjaya, i F?rnuftet Sj?lvt; 49 ty den, som s?ker l?n, ?r ?mkansv?rd. D? man f?rs?nkt sig i F?rnuftet Sj?lvt, d? blir man frigjord, s? ur onda d?d som ock ur goda; f?st din sj?l i Yoga; 50 med Yoga vinnes f?rdighet i handling. Den Vise, enad med F?rnuftet Sj?lvt, f?rsakar handlingarnas alla frukter, och frigjord utur f?delsernas bojor, 51 han n?r den h?gsta himlens salighet. N?r du har brutit alla villors fj?ttrar, d? skall du h?ja dig till likn?jdhet 52 f?r allt vad du har h?rt och skall f? h?ra. N?r du har h?jt dig ?ver skriftens bokstav och n?tt fullkomlig frid uti din sj?l, f?rsjunken uti djup betraktelse, 53 d? skall du hinna Yogas ljusa h?jd.
ARJUNA kvad:
P? vilka tecken skall jag k?nna den, som vunnit sinnets frid, o Keshava, och ?r st?ndaktig i sitt sk?dande? 54 G?r, sitter, talar han som andra m?n?
HERREN kvad:
Den man, som ?vergiver hj?rtats lystnad, o Prithas son, och gl?des blott av SJ?LVET, 55 han blir st?ndaktig, -- k?nner intet kval i sm?rtans stund, och lockas ej av njutning; han bindes ej av lidelsernas bojor, av fruktan, hat och vrede, och han kallas 56 en helig man och en st?ndaktig sj?l. Vad h?nda m? av ljuvligt eller lett, ?r dock hans ande fri p? varje h?ll, och k?nner varken lystnad eller avsky; 57 -- han eger verklig j?mnvikt i sin sj?l. Sk?ldpaddan drager in p? alla sidor var s?rbar lem; s? drager ock den vise vart sj?lens sinne fr?n dess f?rem?l, 58 och s? han vinner j?mnvikt i sin sj?l. D? svinna alla sinnesf?rem?l f?r den, som har sin boning uti kroppen, de fly och l?mna endast saknad kvar; men ?ven sj?lva saknaden f?rsvinner, 59 d? sj?lens blick har sett det Allrah?gsta. Om kroppens sinnen v?ckas hos den vise, d?, son av Kunti, draga de hans sj?l 60 till denna jord, trots allt hans str?vande. S? m? han d?rf?r kuva dem, och sitta med inre frid, med Mig som h?gsta m?l; ty den som kuvat alla sina sinnen 61 har vunnit verklig j?mnvikt i sin sj?l. Den sj?l, som lever uti sinnev?rlden, blir bunden vid sin tankes f?rem?l; av denna bundenhet uppkommer lystnad, 62 av lystnad vrede och av vrede irring; s? h?ljes minnet uti djupa t?cken, 63 F?rnuftet svinner, m?nniskan f?rg?s. Men den som gett sig sj?lv i SJ?LVETS v?ld och kuvat sj?lvet, g?r med fria sinnen bland alla f?rem?l; -- han lockas icke 64 och st?tes icke bort av n?gonting. D? stiger lugnet in uti hans sj?l och sl?cker alla sm?rtans vilda l?gor; 65 -- ?r hj?rtat lugnt, f?r ?ven tanken frid. F?r den som ej har sj?lens harmoni, fins sj?lens samling ej, och ej F?rnuft; f?rutan sj?lens samling fins ej frid 66 och hur kan utan frid det finnas lycka? Om sj?len f?ljer med ett sinnes irrf?rd, den kastas redl?st kring, liksom ett skepp 67 som driver med en storm p? vilda vatten. D?rf?r, o hj?lte med den starka armen, om alla sinnen st?ngts fullkomligt till 68 f?r sina f?rem?l, blir j?mnvikt vunnen.
Det som ?r natt f?r alla varelser, ?r vaksamhetens tid f?r den som s?ker; men dagens ?vlan, liv och kiv och str?van 69 ?r m?rker f?r den Helige som ser. M? varje l?ngtan, varje jordisk lystnad f?rrinna i hans sj?ls om?tlighet, som floder falla ut i Oceanen: den tager mot de vilda b?ljorna och ligger stilla uti ?ndl?s ro. 70 Han eger frid; -- ej s? den lystnes sj?l. Den som f?rsakar varje jordisk lust och g?r sin v?g i livet utan l?ngtan, 71 i frid och ?dmjukhet, skall finna ro. Se, det ?r friden i det EVIGA, och den, som n?tt det, vandrar mer ej vilse. Den som f?rblir st?ndaktig in i d?den, 72 han ing?r uti Guds Nirvanas frid.
I den h?rliga Bhagavad-Gita's heliga s?nger, vilka inneh?lla vetandet om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
ANDRA KV?DET
s?lunda; och det kallas:
YOGA GENOM SANKHYAFORSKNING.
Add to tbrJar First Page Next Page