Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Hann Klüth: Roman by Engel Georg
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page
Ebook has 3554 lines and 100120 words, and 72 pages
YOGA GENOM SANKHYAFORSKNING.
ARJUNA kvad:
O Du som f?ller h?rar, -- synes Dig, att vetande ?r mera v?rt ?n handling? vi s?nder Du mig d?, o Keshava, 1 till kriget, -- denna fruktansv?rda handling? Med detta tal, som strider mot sig sj?lvt, f?rvirrar Du min tanke; -- s?g mig d? 2 hur saligheten b?st och s?krast vinnes!
HERREN kvad:
I denna v?rlden fins en dubbel v?g, som nyss Jag sade, -- o du rene hj?lte! den kunskapsrikes -- Sankhya's -- v?g till Yoga, 3 och Yogi'ns v?g av handlingar och d?d. Ej vinner m?nskan frihet fr?n att handla i det hon s?ker d?dl?shetens ro; 4 ej heller n?r hon s? fullkomligheten. Ty ingen m?ktar ens ett ?gonblick att verkligt skilja sig fr?n varje handling: varenda m?nska drives j?mnt d?rtill 5 p? grund utav Naturens trenne krafter. Och sitter n?gon stilla, styrande i yttre m?tto handlingens organ, men ruvande i tanken p? det yttre, p? sinnena och deras f?rem?l, 6 d? m? han kallas hycklare och d?re. Men, o Arjuna, den som fullg?r Yoga f?rmedelst handling, men beh?rskar j?mnt med sj?len varje sinne, och som kuvar f?rutan lidelse sin handlings verktyg, 7 han ?r en v?rdig man och Karma-yogi. S? m? du st?ndigt verka i det goda, ty verksamhet st?r ?ver d?dl?shet; om du i sanning vore overksam, d? kunde ej ens kroppsligen du leva, 8 fullbordande din pilgrimsf?rd p? jord. Men hela v?rlden fj?ttras genom handling, emedan ej dess handling ?r ett offer: s? m? du offra all din lidelse, 9 o Kuntis son; -- d? blir du fri fr?n handling. D? Herren l?t all m?nsklighetens sj?lar utur Sitt inre v?sen str?la ut, d? skapte Han sin lag om offret ?ven, och sade: "V?xen och f?r?ken eder 10 igenom denna! -- vare den er lycka! Av denna skola Ljusets Andar n?ras, och Ljusets Andar skola n?ra er, 11 -- s? skola alla n? det h?gsta goda. Ty, n?rda genom offret, skola De besk?ra edra ?nskningar fullbordan." -- En r?vare ?r den, som tager g?vor 12 av Dem, och ger Dem intet vederlag. Om du har offrat f?rst ?t Ljusets Andar, d? m? du ?ta resten utan synd; men den som ?ter f?r sin egen skull 13 f?rutan fromhet, ?r en syndare. Av f?da n?ras alla varelser, och f?da uppst?r endast genom regnet, och regnet n?res genom offer; -- offer 14 ?r icke m?jligt f?r en d?dl?s man. Av Brahma ?ro alla handlingar, och Brahma av den Of?rg?nglige, det m? du veta; -- d?rf?r ?r den H?gste, 15 den Evige, i varje offerhandling. -- Den som ej f?ljer detta kretslopps v?lvning p? denna jord, han syndar i sitt liv, han gl?ds i sinlighetens v?rld, och f?f?ngt 16 f?rg?r hans levnad, o du Prithas son! Men den som gl?ds ?t SJ?LVET, -- som i SJ?LVET ?r tillfredsst?ld och s?ll i SJ?LVET, -- intet 17 st?r mer att ?nska f?r en s?dan sj?l. Han har ej lust till denna v?rldens ting, ej heller till att avst? dessa ting, 18 ej heller fj?ttras han av n?got v?sen. S? m? du fylla varje plikt, och handla, men icke fj?ttras mer av n?gon handling. 19 Ty den, som handlar s?, han n?r det H?gsta. Blott genom handling ?r det, som Janaka och andra helgon n?tt fullkomningen: s? f?st din blick p? v?rldens v?lf?rd du, 20 och fullg?r handlingar, som plikten bjuder! Vadh?lst en stor och ?del man har gjort, st?r som exempel inf?r v?rldens ?gon, 21 och tj?nar andra m?n som f?rebild. De trenne v?rldarna, o Prithas son, omsluta intet, som Jag m?ste g?ra, och intet ouppn?tt f?r Mig, som Jag 22 med handling kunde n?; -- dock handlar Jag. Ty skulle Jag ej handla utan avbrott och ideligen, utan att f?rtr?ttas, -- d? skulle alla f?lja Mitt exempel, 23 o Prithas son; -- d? skulle alla v?rldar i spillror st?rta samman; och Jag bleve en orsak d? till kasternas f?rblandning 24 och till f?rd?rv f?r alla varelser. Men som en ovis man av lystnad handlar, o Bharata, s? b?r den vise handla f?rutan att av n?gon lystnad drivas, 25 med h?gen riktad blott p? v?rldens v?l.
M? ej den vise grumla sinnesfriden hos den som icke vet, och d?rf?r drives till handling st?ndigt av sin handlingslust; han handle s? i harmoni med Mig, 26 att allas handling d?rutav f?rljuvas. Naturens trenne krafter alstra handling, och de allena; -- sj?lvet, som bedrages 27 av sj?lviskheten, s?ger: "se, jag handlar!" Men, o du hj?lte med den starka armen, d? m?nskan helt har genomsk?dat detta, och k?nner dessa krafter, egenskaper och drifter, deras yttringar och arter, d? s?ger hon: "Se dessa krafter spela 28 bland andra krafter;" -- hon ?r ober?rd. De, vilka g?ckas av Naturens krafter, de fj?ttras ock av dessa krafters spel; den, som har hunnit vishetens fullkomning, 29 b?r icke st?ra dessa d?rars ro. Med all din tanke vilande i SJ?LVET, och offrande din handling j?mt ?t Mig, s? g?nge du till striden, fri fr?n hopp 30 och sj?lviskhet, f?r h?gens oro botad. De m?nskor, vilka f?lja denna l?ra med h?gen full av tro och fri fr?n klander, 31 de l?sas ock fr?n varje handlings band. Men de, som lyssna endast f?r att klandra och icke f?lja l?ran, ?ro d?rar, som icke ega verkligt vetande; 32 dock vet, att deras lott ?r att f?rd?rvas. Den vise f?ljer ?ven sin natur, 33 som andra varelser: vad b?tar klander? Beg?r och avsky f?r vad sinligt ?r, ha rot i sinnena; -- m? ingen falla i deras bojor; -- b?da ?ro hinder 34 f?r den som vandrar upp? livets v?g. L?ngt b?ttre ?r att fylla egna plikter, om ?ven ringa, ?n att fylla andras, om ?ven detta g?res helt och fullt Att d? f?r egna plikter, det ?r stort 35 En annan m?nskas plikt ?r full av faror.
ARJUNA kvad:
Men s?g mig, h?ge L?rare: vad ?r det, som driver m?nskan att beg? en synd 36 emot sin vilja, likasom av tv?ng?
HERREN kvad:
Jo det ?r Kama, det ?r lust och vrede, som f?ds av rastl?shetens egenskap, den vilda rajas, vilken fl?ckar allt 37 vad den ber?r, -- v?r fiende p? jorden. Som spegeln h?ljs av dam, som eld av r?k, som fostret slutes in i moderlivet, 38 s? slutes denna v?rld i rajas' famn; -- s? h?ljes visdomen i st?ndigt dunkel av denne fiende till varje vis 39 i form av lust, om?ttlig liksom elden. Dess s?te ?r i sinnena, i tanken och i F?rnuftet; -- dessa bli dess verktyg, omh?lja visdomen, och kroppens herre 40 f?rvirras utav dem; -- men du, beh?rska din h?g, o fr?mste ibland Bharatas, f?rg?r inom dig detta syndens n?ste, 41 som hindrar dig att varda vis och fri! V?l ?ro dina sinnen m?ktiga, och ?nnu m?ktigare dina tankar, och ?nnu h?gre st?r F?rnuftet; -- h?gst 42 av allt och m?ktigast ?r likv?l HAN. Och d? du funnit HONOM, som ?r h?gre ?n varje tanke, ?n F?rnuftet sj?lvt, d? m? du kuva sj?lvet genom SJ?LVET, o hj?lte med den starka armen du, och dr?pa fienden i Lustans skepnad, 43 hur sv?r att krossa ?n han synes dig!
I den h?rliga Bhagavad-Gita's heliga s?nger, vilka inneh?lla vetandet om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
TREDJE KV?DET
s?lunda; och det kallas:
YOGA GENOM HANDLING.
HERREN kvad:
Jag tydde fordom denna h?ga l?ra f?r Vivasvan; av honom undervisad 1 blev Manu vis, Ikshvaku f?ljde honom; s? togo Visdomskungar l?ran mot fr?n sl?kte och till sl?kte. -- Sm?ningom i seklers lopp blev hon likv?l f?rvanskad, du fiendernas gissel! -- Of?rvanskad 2 av Mig du h?rt den f?r din trohets skull, 3 och se, den ?r all hemlig visdoms h?jd!
ARJUNA kvad:
Du f?ddes ju l?ngt efter Vivasvan; hur skall jag d? f?rst?, att Du f?rklarat 4 Din l?ras bud f?r honom, p? hans tid?
HERREN kvad:
B?d' du och Jag ha levat m?nga liv, 5 Arjuna! -- Du har gl?mt dem, icke Jag. Fast Jag ?r evig, of?dd och f?rvisso det sanna SJ?LVET, alla v?sens Herre, och ruvar ?ver all Min skapelse, s? f?des Jag likv?l i denna v?rld 6 av egen vilja och av egen makt. N?r r?tten vacklar och det onda segrar, 7 d? tr?der sj?lv Jag fram, o Bharata. Jag f?ds p? nytt i varje tidevarv till dygdens skydd, till lastens underg?ng, 8 och f?r att l?gga s?ker grund f?r r?tten. Och den som k?nner s? Min gudab?rd och vart Min verksamhet i sanning syftar, han ?vergiver kroppen, f?des ej 9 p? nytt, Arjuna, utan hinner Mig. Befriad ifr?n lystnad, hat och fruktan, och fylld av Mig, med Mig som tillflyktsort, och renad uti visdoms helga eld, 10 har m?ngen redan funnit v?g till Mig. Och hur ?n m?nniskorna nalkas mig, s? vill ock Jag v?lkomna dem; ty v?gen 11 fr?n varje h?ll ?r Min, o Prithas son! De, vilka ?nska jordisk framg?ng, offra till Ljusets Andar; -- m?nsklig framg?ng sk?rdas 12 f?rvisso l?tt av handlingarnas s?dd. De fyra kasterna ha sprungit fram ur Mig, p? grund av skilda egenskaper och handlingar; -- s? vet, att Jag dem alstrat 13 ur det som, outt?mligt, aldrig handlar. Ty inga handlingar ber?ra Mig, ej heller tr?ngtar Jag till deras frukter. Om n?gon fattar Mig p? detta s?tt, 14 d? binds han ej av sina handlingar. Det visste v?ra f?der, och de s?kte befrielse p? handlingarnas v?g; 15 s? handla du som de i fordomtima. "Vad ?r d? handling, vad ?r vila?" -- Fr?gan ?r sv?r att l?sa ?ven f?r en vis. Men Jag skall tyda dig all handlings v?sen; 16 om du f?rst?r det, ?r du fri fr?n skuld. En hemlighet ?r handlingarnas v?g: man m?ste l?ra skilja mellan handling 17 och vr?nga handlingar, och vilans ro. Den, som i vilan sk?dar verksamhet och som i verksamheten sk?dar vila, 18 han ?r i vila, ?ven d? han verkar. Den kallas Vis av visdomsfyllde m?n, vars alla d?d f?rbliva ober?rda av lystnaden, -- vars alla verk f?rbr?nnas 19 av visdoms eld. -- Han ?vergiver allt och bindes ej av handlingarnas frukter, ?r st?ndigt lugn, och s?ker ingen tillflykt; 20 han ?r i vila, fast?n stadd i handling. Han hoppas intet, h?rskar i sitt sinne och i sitt sj?lv, har l?mnat varje ?tr? 21 och syndar ej, -- hans kropp allena handlar. Fullkomligt n?jd med vad som utan m?da besk?res honom, -- fri fr?n motsatsparen, fr?n avund fri, best?ndigt uti j?mnvikt vid nederlag som seger, -- binds han ej 22 av n?gon handling, ?ven d? han verkar. F?r den, som hunnit lugn och harmoni, f?r den, vars lystnad d?tt, vars hela tanke ?r f?st i visdomen, -- vars handlingar f?rr?ttas s?som offer ?t den H?gste, 23 f?r honom sm?lter varje handling bort. BRAHMAN ?r offerg?van, offersm?ret och offerelden, d?r de b?da offras av offraren, som ?ven ?r BRAHMAN; och den som under offerhandlingen betraktar helt och fullt BRAHMAN, skall hinna 24 BRAHMAN i sanning. -- N?gra Yogis offra till Ljusets Andar, medan andra gjuta 25 i elden offer ?t BRAHMAN allena; av n?gra gjutas alla kroppens sinnen i ?terh?llsamhetens offerl?gor; av andra gjutas sinnesf?rem?len 26 i kroppens alla sinnens offereldar; av n?gra gjutas sinnenas funktioner och livsfunktionerna uti den eld, som t?ndes av den enhet, vilken vinnes 27 av sj?lvbeh?rskning; -- andra ?ter offra sin rikedom, sin Yoga och sin bot, sin tysta forskning och sin visdoms skatter; -- de ?ro m?n med sammanriktad h?g 28 och b?ra frukt i sina helga l?ften; -- och ?nnu andra offra andedr?kten som bl?ses ut, i den, som drages in, och den som drages in i den som utg?r, och h?jda s? sin andning in och ut 29 i st?ndig str?van att beh?rska den; och andra ?ter f?lja vissa stadgar f?r dryck och f?da, gjutande sin lifsfl?kt i andras livsfl?kt. Alla dessa k?nna vad offer ?r, och renas genom offer 30 fr?n sina synder. Alla de som leva av ?terstoder av sin offerg?va, de g? till det ovanskligt EVIGA. Men den som icke offrar, h?r ej hemma 31 i denna v?rld, -- l?ngt mindre i den n?sta. S?lunda b?ras m?nga skilda offer av skilda arter fram inf?r BRAHMAN, och alla dessa alstras genom handling. 32 Om du har fattat detta, ?r du fri. O fiendernas gissel! visdomsoffret st?r framom offrandet av f?rem?l. 33 I visdom innebor all handlings fullhet, o Prithas son! -- S? l?r dig inse detta f?rmedelst tj?nande, f?rmedelst forskning och l?rjungskap. De vise, vilka sk?da 34 till tingens v?sen, skola l?ra dig. Och d? du l?rt dig vishet genom dem, d? skall du mer ej falla i f?rvirring, o Pandus ?ttling! ty d? ser du allt 35 i SJ?LVET, och f?ljaktligen i Mig. Om ?n du vore st?rst bland syndare, skall ?ver syndens hav du f?rdas trygg 36 p? vishets f?rja. -- Vishets eld f?rbr?nner all handling, o Arjuna, s?som elden 37 f?rbr?nner ved till aska. -- Sannerligen, det finnes ej i denna v?rld en luttring s? h?g som vishet. -- Helgad genom Yoga, 38 n?r m?nskan SJ?LVET i behaglig tid. Ett hj?rta fullt av tro blir fullt av vishet, och vis blir den, som kuvat sina sinnen; och den som vunnit vishet, vinner frid, 39 -- den H?gsta Friden, dit han ing?r snart. Men varje kunskapsl?st och tvivelsjukt och trol?st sj?lv g?r till sin underg?ng; -- en sj?l som tvivlar eger intet mer 40 i denna v?rld, ej heller i den n?sta, och har f?rlorat lyckan. -- Den som klyver sitt tvivel, -- den som avst?r varje handling f?rmedelst Yoga, -- den som SJ?LVET styr, 41 han bindes ej av handling, Dhananjaya! S? klyve du med vishets skarpa sv?rd ditt tvivel, som ?r f?tt av brist p? insikt, och bor uti ditt hj?rta! F?st din sj?l 42 i Yoga! Upp, o Bharata, till strid!
I den h?rliga Bhagavad-Gita's heliga s?nger, vilka inneh?lla vetandet om det EVIGA, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, -- lyder det
FJ?RDE KV?DET
s?lunda; och det kallas:
YOGA GENOM VISDOM.
ARJUNA kvad:
Du prisar handlingens f?rsakande, och sedan prisar du dock ?ven Yoga. S? giv mig klart och tydligt d? besked, 1 och s?g mig, vilkendera som ?r b?ttre?
HERREN kvad:
F?rsakandet och handlingarnas Yoga n? b?da salighetens h?jd till slut; -- men handlingarnas Yoga ?r f?rvisso 2 f?rmer, ?n handlingens f?rsakande. En j?mn f?rsakare ?r den, f?rvisso, som varken k?nner lystnad eller hat; ty han, o hj?lte med den starka armen, ?r fri fr?n motsatskedjans par, och l?tt 3 han kastar av sig slaveriets boja. Ett barnsligt tal, som r?jer brist p? visdom, det ?r, om n?gon skiljer forskningen och religionen ?t. -- Om n?gon f?ljer 4 den ena till dess slut, bli b?da hans. Det rum dit forskarn av sin forskning ledes, n?s ?ven av det fromma helgonet; och den som ser, att religion och forskning 5 i grunden ?ro ett, han ser i sanning. Men tung ?r dock f?rsakelsernas v?g, -- o hj?lte med den starka armen du, -- f?r den, som ej har Yoga; men ett helgon, som s?nkt sig uti Yogas harmoni, 6 med l?tthet n?r hans sj?l det EVIGA. Han lever uti Yogas harmoni med renat sj?lv, av SJ?LVET helt beh?rskad, med varje sinne kuvat, ty hans SJ?LV ?r ett med SJ?LVET uti allt som ?r. 7 Och om han ?ven synes stadd i handling, f?rblir han ober?rd. Harmoniskt fridfull, han t?nker st?ndigt: "Jag ?r utan handling!" ty han har sett till tingens innersta; och vare sig han vidr?r eller ser, h?r, luktar, smakar, r?r sig eller sover, 8 drar andan, talar, tager eller giver, och ?ppnar eller sluter ?gonen, han t?nker blott: "Se, mina sinnen leva 9 bland sinnesf?rem?len; -- icke Jag." Fr?n honom, som i handling inbegripen, best?ndigt handlar i det EVIGA, och avst?r varje b?jelse, -- fr?n honom skall synden falla bort, som vattenst?nket 10 fr?n lotusblommans blad. -- En helig man, som ?vergivit varje b?jelse, f?rr?ttar varje handling blott med kroppen, med tanken, med f?rnuftet, eller ?ven 11 med kroppens sinnen, blott f?r sj?lvets rening. Och d? han avst?tt handlingarnas frukt, d? hinner han i st?ndig harmoni till evig frid; -- men den som oharmonisk 12 av lystnad drivs och l?ngtan efter l?n, han fj?ttras av sin l?ngtan. -- Den som avst?r i tanken ifr?n alla handlingar, han bor som herre uti kroppens stad med nio portar, -- handlar icke mer, 13 och f?rorsakar heller ingen handling. Se, v?rldens Herre skapar varken handling, id?n om handling eller n?gon frukt av handling; -- alla dessa alstras fram 14 av varelsernas eget, yttre v?sen. Men ingens onda eller goda d?d tas mot av Herren; -- visdom h?ljs av villa, 15 och varelserna vilseledas s?. Men i den sj?l hos vilken villan dr?pts av SJ?LVETS visdom, lysande som solen, 16 d?r r?jes str?lande det Allrah?gste Med tanken f?st i DET, i DET f?rsjunkna, st?ndaktiga i DET, -- h?ngivna helt ?t DET, -- g? slika m?nskosj?lar fram upp? den v?g, d?r ingen ?terv?nder, 17 och visdomen har skingrat deras synd. Den vise mannen ser med samma blick p? en av ?dmjuk visdom fylld Brahman, en ko, en elefant, en l?rd, en hund, 18 och en som livn?r sig av hundens k?tt. Ja, redan h?r p? jord ?r allt besegrat av dem, vars sj?l ?r stadd i st?ndig j?mnvikt; det EVIGA ?r stadigt och ovanskligt, 19 de dv?ljas d?rf?r i det EVIGA. Med of?rvillad, aldrig rubbad insikt, och st?ndigt f?st uti det EVIGA, f?rbliver den, som k?nt det EVIGA, och fr?jdas ej ?t det som ? in ihrer festeren Ecke und murmelte in sich hinein: >>Ja, ja, Siebenbrod, das is ja soweit ganz richtig.<<
>>Je, Madamming, und dann freu' ich mich auch, dass alles so sch?n in Ordnung is. -- Denn ich bin nu auch all in die Jahren. Lassen Sie man, ich werd' Sie die Eimers raustragen helfen.<<
Von der Dorfuhr schlug es neun. Ein weiches Abenddunkel sank auf Moorluke. Auf den beiden schlanken Pappeln vor dem H?uschen hatte sich eine schwarze Wolke junger Stare niedergelassen und zwitscherte hundertstimmig Braut-, Wander- und Jugendlieder.
Und der alte Kl?th ruhte jetzt doch bereits die siebente Stunde.
An einem der n?chsten Tage -- noch wussten die Kinder nicht, was im Kuhstall beschlossen war -- wurde Hann ins b?rgerliche Leben eingef?hrt.
Er lag gerade mit Line auf einer der sch?nen gr?nen Wiesen, auf denen Moorluke gebaut ist, und die sich bis zum Meer hinunterziehen. Die letzten Gr?ser biegen und wiegen sich ?ber den sanften Wassern und fl?stern mit den Stichlingen. Manchmal schiesst auch ein rotk?ppiger Barsch heran, beisst vor Lebenswonne in die schwanken Halme und saust wieder in die schillernde Weite zur?ck. Hann wusste das alles.
Er f?hlte es, wenn er es auch nicht sah. Seine Umgebung war das einzige, was er gelernt hatte, und was ihm vertraut war.
Da, wo das Gras am h?chsten und ?ppigsten gr?nt, da liegen die beiden Kinder.
Line ruht auf dem R?cken. Um sie herum wehen wunderbar feine, seidig-graue Gespinste. Es sind die zarten Heringsnetze, die aus meerblauer Seide gekn?pft sind, damit sie mit der Seefarbe ?bereinstimmen und den scheuen Silberfl?ssler nicht erschrecken. Jetzt sind sie zum Trocknen aufgeh?ngt. Wenn der leichte Seewind zuweilen an sie r?hrt, dann zittern sie so seltsam um das Dirnchen, wie ungeheure, phantastische Spinnenwebe, in denen sich ein Nixenkind gefangen.
Es ist Vormittag.
Ringsherum Sonnenschein.
Das Meer funkelt wie ein weissgedeckter Tisch, auf dem eine Million in Goldst?cken aufgez?hlt liegt.
>>Line,<< sagt Hann, der in seinem abgetragenen, blauen Drillichanzug in einiger Entfernung von ihr liegt und, den plumpen Kopf in beide H?nde gest?tzt, aufmerksam einen wimmelnden Ameisenhaufen betrachtet: >>Hast du wohl acht gegeben -- -- --<<
>>Still,<< unterbricht Line unwillig.
>>Ich mein', dass Dietrich Siebenbrod nun ?mmer bei uns zu Tisch isst?<<
Wieder eine heftige Bewegung der kleinen Hand: >>Sei ruhig.<<
>>Je, warum?<<
>>Weil ich da oben raufkuck.<<
>>Lining, siehst du was?<<
>>Nein -- aber es is so h?sslich, wenn du sprichst.<<
>>Oh, Lining, warum is das so?<<
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page