bell notificationshomepageloginedit profileclubsdmBox

Read Ebook: The River Motor Boat Boys on the Mississippi; Or On the Trail to the Gulf by Gordon Harry Davis J Watson Illustrator

More about this book

Font size:

Background color:

Text color:

Add to tbrJar First Page Next Page

Ebook has 1468 lines and 55589 words, and 30 pages

WERML?NNINGARNE.

SORGLUSTIGT TAL- S?NG- OCH DANSSPEL i TV? AFDELNINGAR OCH SEX INDELNINGAR.

Uppf?rdt p? Kongl. Theatern i Mars 1846.

STOCKHOLM. 1846.

PERSONERNE:

Brukspatronen Hr Wennbom. Wilhelm, hans son " G. Kinmanson. Lotta, hans dotter M:lle Fundin. Prosten Hr Alml?f. Sven Ersson i Hult, " Svensson. N?mndeman Lisa, hans hustru Fru Bock. Erik, deras son Hr Strandberg. Ola i Gyllby, f?rm?gen " Pfeiffer. bonde Britta, hans dotter M:lle Torsslow. Jan Hansson vid Sj?n, Hr L. Kinmanson. torpare Annika, hans hustru Fru Wennbom. Anna, deras dotter " Hjortsberg. Anders, deras dr?ng Hr S?derberg. Per, Sven Erssons dr?ng " Jolin. Stina, Sven Erssons piga M:lle Str?m. Bengt p? ?sen } bonddr?ngar { " Dahlgren. Nils Jonsson, kallad " Hjortsberg. L?pare-Nisse, en ?ldre bonde En Betjent hos " Lemos. Brukspatronen Bondfolk.

F?RSTA AFDELNINGEN.

F?RSTA SCENEN.

PER och STINA

Per.

S? ja, Stina, nu ha vi pynta' och kl?dt alle uthusa s? gr?ne med midsommers-l?f, s? det ser, f?rbann' mej, ut som hele Wermlands F?ltj?ger-regemente stog oppst?ldt der nere p? bakg?ln.

Stina.

Ja, nu fattes bare slutsusen, du, te styre ut sjelfve storstuga.

Per.

Hej, nu ser fader N?mndemans byggning rar ut, s? det f?rsl?r, sa'n!

Per.

Se, nu st?r ju stugan s? rar och grann Som en herrg?lspiga p? dans; ?r r?der i syna och ser oss an Ur en l?fvekrans -- --

Stina.

Det ?r bra -- Hoppsasa! I m?ronafton ?r midsommarsvak --

Per.

J?nta mi', D? ska vi Kasta bena kring v?gg och tak!

Och t?nk, n?r vi kl?da med l?f en g?ng V?ran egen stuga, min snut! Och dansa kring egen v?r majist?ng -- S?j, hur ser du d? ut? -- --

Stina.

Jo, s? kry Som ett ny, Och r?d p? kind som ett n?mndemanshus.

Per.

Hi ? hej! Jag, f?r mej, Tar i gl?djen ett lite rus!

Stina.

Per.

Stina.

Och jag f?r min del h?ller mej inte f?r stort s?mmer, ?n herrg?lspigera, fast?n di g?r med rutige nettelduksf?rkl?n och rosige selkeshalsduker och randige bombas?ngskl?nninger. Nej, tack vackert! -- Och se den, som jag sl?tt inte niger f?r, det ?r Jan Hanssons Anna ve Sj?n, fast?n ho gubevars! ser f?rn?m ut och sv?nger sej om s?ndagera i den der storpreckige kl?nningen, som ho feck ?f Mamsell Lotta p? herrg?ln.

Per.

Tal' inte om Jan Hanssons, f?r d? blir jag rasande. Alltse'n ov?nskapen ble mellan fader N?mndeman och gamle Torper-Jan, har jag inte kunnat t?le hele det der trasf?lje.

Stina.

Ja, s? ?r det nock med mej med. -- Var det inte bra bes?nnerligt ?nd?, att den der fattige torperstackern v?ga' s?tte sej opp imot fader N?mndeman, som ?r s? rik och m?ktig? Han vittna' ju imot honom p? tinge?

Per.

Ja, ser du, saka var s?, att fader N?mndeman r?ka' i hastigheta f?lle en hop timmer p? grannskogen, ser du, och det had' han just inte r?tt te, ser du. Men ingen skull' ha kommet p? honom med'et, om inte den der f?rgiftige saten Jan Hansson hade vittnat imot'n, och st?llt s? te, att fader Sven slutligen ble ?fverbevisad, och d? ble det ett f?rbaskadt spetakel.

Stina.

Jojo, han h?ll ju p? te komme in p? arresten i Carlstad?

Per.

Ja, det var n?re som p? ett h?r. Men te slut ble det s?, att han feck f?rlike saka med penninger. Uschiamej, s? m?cke han feck l?gge ut! Det var hundratals reksdaler bank. Hjelpen var, att han ?r s? f?rgr?mt rik, annars had' han nock f?tt sl? vantera i borde och panketera. Men ser du skamma, Stina, skamma -- det var det varste ?f alltihop.

Stina.

?h, det kan jag nock begripe. Te bli beskylld p? t?cke vis, det var inte n?digt f?r fader N?mndeman, som jemt vill h?lle sej s? rak och kavat. Men nu m?tte f?lle hele aff?rden vare bortgl?md lell.

Per.

Fanken ock! T?cke der h?nger i och sitter qvar som tj?rfl?cker p? vammel. Fader N?mndeman g?r allt och g?ller i sockna f?r te vare en sv?r och styfsint och n?re p? elak karl, och det ?r bare hans urimlige f?rm?genhet, som g?r, att alle mennisker stryker p? foten f?r'n.

Stina.

Men di m? s?je om'en hvad di vill, s? ?r han en bra husbonne lell, och f?rh?ller oss inte v?r r?tt, n?r vi g?r hvad vi ska'. Derf?r tycker jag om'en, jag, och om mor Lisa med.

Per.

Det kan du lite p?, att jag ocks? g?r, Stina, och derf?r l?gger jag inte p? samvete te g?re Jan Hanssons all den f?rargelse, jag n?nsin kan. Jag r?ka' nyss Anders, dr?ngen deras, oppe i hage, och du m? tro, att jag sl?ngde duktige sn?sord ?t'en.

Stina.

Och n?r jag m?ter Jans Anna ibland bort i skogen, der ho valler far sins kretur, s? skr?'r jag inte heller orda, det vet jag. Men ho ?r e t?cka d?lighet, s? ho svarer ingenting, utan g?r sin v?g, s? en f?r intn? hugg p?'na.

Per.

Add to tbrJar First Page Next Page

 

Back to top