Read Ebook: The River Motor Boat Boys on the Mississippi; Or On the Trail to the Gulf by Gordon Harry Davis J Watson Illustrator

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 1468 lines and 55589 words, and 30 pages

Per.

Det ?r f?r bes?nnerligt med Erik, son h?r i huse; jemt n?r vi s?jer n?ge imot Jan Hanssons, s? tar han dom i f?rsvar, fast?n han vet, att Jan har gjort far hans s? mycke ondt.

Stina.

Ja, mins du, han p?stog te och med en g?ng, att Torper-Jan bare for med redlighet och r?ttvise, d? han vittna' mot fader N?mndeman.

Per.

Jo, jag mins'et nock. Som sagdt var, n?nting underligt ?r det med Erik. Du skull' se honom ibland, n?r han kommer fr? skogen om aftnera; d? ?r han s? spelande gla, att han hopper som en t?tting och sjonger p? landsv?gen. Men s? snart han kommer inom d?rra h?r hemme, s? ?r det blankt slut med lustigheta, ?nna precis som en skull' sl? igen ett st?mbol.

Stina.

Ja, han st?ller sej i e vr? och mol-tiger som en eldgaffel, s? en kund' inte locke ett godt ord ur'en med stekt fl?sk och potatis en g?ng. -- Men kors! vi st?r h?r och prater och gl?mmer blankt ?f majst?nga, som vi skulle st?lle i ordning.

Per.

Det var sant, f?r tusan! Nu ?r f?lle husbond' gulgr?n i syna, f?r det vi s?lat s? l?nge.

ANDRA SCENEN.

De F?rre, SVEN.

Sven.

Men hvar h?ller ni hus, som jag inte ser te p? hele Guds l?nge aftan? Har ni gjort f?rdigt allt te midsommersvaka?

Per.

Nej, majst?nga ?r inte i ordning ?n.

Sven.

N?, s? skynd' er med den d?. -- Men v?nta! s?g ni, n?r ni geck f?rbi herrg?ln, om Patron ?r hemkommen fr? Stockholm?

Per.

Ja vasstre, han kom hem i f?rmiddags och hade dotra med sej, och son hans ?r ocks? hemkommen fr? Aklameja i Upsala. Herrskape ?r ute och g?r nu; di kommer vesst h?r?t.

Sven.

Jas?. -- Men hvar ?r Erik?

Per.

Han hjelpte oss e stunn te hugge l?f oppe i skogen, och se'n geck han ifr? oss. Vi trodde, att han geck f?rut hem.

Sven.

Nej, han har inte synts te. -- Men g? ni nu och st?ll med majst?nga. -- Jag kan just undre, hvart Erik tagit v?gen. Den pojken g?r mej gr? h?r. Farliga rart ?r det te f? se honom hemme, och ingen kan s?je mej, hvar han h?ller te n?r han ?r borte. N?nting ?r det fatt med honom, men inte mor och inte jag kan f?'et ur'en hvarsken med godo eller ondo. Annars kan jag vesst inte s?je, att han ?r olydig imot oss, nej gubevars! han ?r allt s? s?tsam, som en son kan vare; men gun?s, det ser ?nd? ut som han r?tta' sej efter oss inte ut?f n?'n k?rlek, utan bare f?r det han tycker, att det ?r hans skyldighet. -- Nej, det ?r som jag har sagt ?t mor: det duger inte l?nger, att gossen g?r hemme och ?r sysslol?s. Vi ska' lage, att han blir gift och f?r sej en egendom te sk?te, s? blir det nock annan karl ?f'en, det sl?r inte felt.

TREDJE SCENEN.

Den F?rre. LISA och OLA i Gyllby ^komma ut ur stugan^.

Ola.

Nu ?r det tid, att jag tar adj? ?f er, fader Sven och mor Lisa, och tacker f?r god f?gnad. Det li'r mot qv?ll och jag f?r lof gi mig iv?g hem?t.

Sven.

N? s? tack f?r i dag, fader Ola. Och det st?r ju fast hvad vi gjort opp om gifterm?le mellan v?r son och eran doter?

Ola.

Lisa.

Nej, dum vore han annars. T?ckre j?nter som Britta i Gyllby v?xer inte p? hvar buske. Erik vesste inte sitt ege b?ste, om han f?rsm?dde e t?cka hustru.

Sven.

Ola.

Ja, Gudskelof, Britta ?r allt f?rst?ndig och arbetssam och kan st?lle bra i huse, det har jag sett, se'n hustrua mi' dog, salig menniska. -- Det ?r s?leds sagdt som sagdt ?r, och jag kommer hit med Britta te midsommersvaka i m?ra afta.

Lisa.

Ja, d? ska vi st?lle te trolofning mellan barna, och se'n l?ter vi med det f?rste lyse f?r dom bort i eran k?rke, s? att br?loppe kan f? st? i r?da rappe.

Ola.

Det ska inte hinke, var ni s?ker p? det. -- Adj? nu med er! Tack f?r i dag!

Sven.

Adj?, adj?, fader Ola.

Lisa.

Helse s? godt te dotra.

Lisa.

Jag tycker s? Erik ska bli stor?gd, n?r han kommer hem och f?r h?re att vi ett tu tre skaffat honom e f?stepige! Britta i Gyllby ?r allt e fin och vacker j?nte, s? nock skaitch which controlled the prow light, but the voice checked him, coming, not from the pier, but from the water at the side of the motor boat.

"Don't turn on any lights!" the voice said. "I'm right here under the overhang. I came to ask you to do me a favor! You look like decent sort of chaps!"

"Thanks for the compliment!" Alex. put in, from the cabin door, where he stood with a freckled nose wrinkled to its full capacity--and then a little more!

"Keep still a minute, can't you?" demanded Clay. "Let us see what it is the man wants us to do for him. Why don't you come on deck?" the boy added, bending over in the hope of getting a view of the strange visitor.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet