Read Ebook: Kvinnlighet och erotik I. by Leffler Anne Charlotte

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 200 lines and 16956 words, and 4 pages

ANNE-CHARLOTTE LEFFLER:

>>Mycket t?ckt i sanning -- en alt f?r t?ck grupp>>, sade den artige fotografen. >>Mor och dotter s? d?r f?rtroligt tillsammans!>>

>>Det ?r inte min dotter>>, sade den gamla, leende.

>>?h, ?h! sonhustru d?, f?rmodligen! Eller, jag menar -- inte sonhustru, men en liten f?stm?, s?kerligen!>>

Den unga rodnade lifligt vid dessa ord -- en pl?tslig rodnad, som jagade blodet upp i ett par underliga spetsar upp?t tinningarna.

>>Nej -- vi ?ro bara tv? goda v?nner>>, sade fru Rode, >>fast det ?r en liten olikhet i ?lder, f?rst?s.>>

>>Ser du>>, hviskade den unga flickan ifrigt, d? fotografen sysslade vid apparaten. >>Jag visste nog, att det skulle ge anledning till s?dana gissningar. Och n?r nu portr?ttet kommer till Alger, s? skola alla Rikards v?nner naturligtvis tro det samma.>>

>>?hnej, portr?ttet kan d? i alla fall lyckligtvis inte rodna. Det ?r just du sj?lf, som ger st?d ?t dessa rykten genom att blossa s? d?r vid minsta anspelning.>>

>>Ja -- ?r det inte f?rargligt -- ?r det inte dumt och meningsl?st att blodet s? d?r skall rusa upp i ens ansigte, n?r man als inte vill det och utan n?got sk?l!>>

>>Var s? god -- ansigtet n?got mer hit?t, om jag f?r be!>>

>>V?nta -- jag ville bara ordna omgifningarna litet b?ttre f?rst.>>

>>F?rl?t, min n?diga fr?ken, jag f?rs?krar att fr?ken kan lita p? min artistiska blick i det afseendet.>>

>>Men det ?r inte fr?ga om det artistiska nu>>, inf?ll fru Rode. >>Jag ville s? g?rna att omgifningarna skulle se ut som de vanliga i v?rt hem. Det ?r just d?rf?r vi tagit med l?nstolen och lampan -- portr?ttet skall skickas som julklapp till min son, som ?r i Alger. Han ?r l?jtnant vid generalstaben, men har g?tt i fransk krigstj?nst och har inte varit hemma p? tre ?r -- och det skall gl?dja honom att f? en liten bild fr?n v?rt dagliga lif.>>

>>Alltid skall tant prata och babbla i on?dan bara det blir tal om din son>>, hviskade flickan sk?mtsamt, i det hon kysste den gamla p? ?rat. >>Hvad har fotografen med det d?r att g?ra? Det tj?nar ju bara till att styrka hans misstankar, begriper inte tantis det!>>

>>Han m?ste ju veta hvarf?r vi n?dv?ndigt vilja anordna allting efter v?rt eget hufvud>>, svarade fru Rode, litet tillr?ttavisande. >>St?ll nu lampan p? sin r?tta plats, som vi kommit ?fverens om. Och brefvet! hvar ?r brefvet? ?h, s? f?rargligt -- nu har jag visst gl?mt det hemma. Alie, tag hit min svarta p?se. Hvar ?r den? Nu skall man f? se, att den ligger kvar i vagnen.>>

Hon b?rjade att med den st?rsta oro leta i fickor, p? bord och stolar och talade i en s? ?ngslig ton, som vore det fr?ga om en verklig olycksh?ndelse.

Alie storskrattade.

>>Jag undrar, hur m?nga g?nger den svarta p?sen varit bortkommen och tant f?rdig att f? slag af f?rskr?ckelse>>, sade hon. >>Naturligtvis ligger den h?r -- se, bakom ryggen p? tant! Ack den slarfviga, orediga lilla gumman!>>

>>F?rl?t -- men jag tycker det skulle se naturligare ut, om fr?ken h?lle brefvet i handen och l?ste h?gt ur det f?r sin mor -- f?r frun, menar jag.>>

>>Nej, nej, det g?r inte an>>, inf?ll fru Rode ifrigt. >>Det skall f?rest?lla att ett bref fr?n min son just kommit, och d? l?ser jag det alltid f?rst sj?lf.>>

>>Ses? -- nu jollrar hon om sin lille gosse igen>>, hviskade Alie och n?p henne i armen.

Fotografen f?rsvann bakom apparaten och Alie fortfor: >>Ser du det, ditt gamla troll, att till och med fotografen tycker att det vore naturligare, om jag finge l?sa brefven strax. Men unnar tant mig det n?gonsin, kanske? Nej bevars, tant skall f?rst?s alltid vara s? vigtig och se efter, om de inneh?lla n?gra hemligheter f?rst. Liksom tant sedan kunde tiga med dem f?r mig i alla fall! Liksom hon inte s? sm?ningom kl?mde ur sig hvarenda smul.>>

>>Tyst, pratmakerska! Sitt ordentligt nu och l?t bli att gr?la. Du m?ste se mild och kvinlig ut p? portr?ttet, kan du v?l f?rst?! Och stryk den d?r ot?cka luggen ett litet grand ur pannan. Jag ?r s?ker om, att Rikard inte tycker om den.>>

>>?n se'n! Hvad bryr jag mig om det? Nej>>, sade hon energiskt, i det hon drog fram h?ret, som den gamla strukit tillbaka. >>Aldrig i evighet g?r jag in p? att ha uppstruket h?r, det har jag sagt tant hundra tusen g?nger.>>

>>Stilla nu, om jag f?r be!>>

>>Nej, h?r nu tantis, l?t bli att skjuta ut underl?ppen s? d?r!>> hviskade ?ter Alie, som ej tycktes vara i st?nd att h?lla sig stilla en minut. >>Jag vill inte ha en sv?rmor, som ser s? d?r elak ut!>>

De voro b?da f?rdiga att brista i skratt, d? fotografen varnande h?jde handen med elegant utstr?ckt pekfinger och ropade: >>nu b?rjar jag>>.

Det var skada, att ej en m?lares k?nsliga pensel fick ?terge den grupp, som nu satt framf?r fotografiapparaten i den starkt solbelysta ateliern.

Den gamla i sin l?nstol med den h?ga, ranka, litet fram?tb?jda figuren, det oaktadt ?lderdomen lifliga och r?rliga ansigtet, hvilket visserligen talade om genomg?ngna sorger men ?fven om en sp?nstig gl?dtighet och en humor, som lekte i de m?nga, fina rynkorna vid ?gonen och i det lilla, f?rn?jda leendet i munvinklarna. Det hvita h?ret, mjukt och silkeslent, men mycket tunnt, krusade sig vid tinningarna, hufvudet var f?r ?frigt t?ckt af en rund, svart sammetsm?ssa, kantad af en bred, gulnad ?kta spets, som f?ll ned ?fver nacken.

Den unga, bekv?mt uppkrupen i ett soffh?rn bredvid henne med ena armen st?dd mot bordet och ?gonen uppm?rksamt f?sta p? den gamlas ansigte, under det denna syntes l?sa h?gt ur brefvet. En uttrycksfull utpr?glad fysionomi, en fin, mjuk figur med snabba, litet fogelaktiga r?relser, m?rkbl? n?rsynta ?gon med ovanligt stora pupiller och starkt beskuggade af raka, skarpa ?gonbryn och en n?got framtr?dande panna, ?fver hvilken det gr?gula h?ret krusade sig l?tt och luftigt, liknande ett dammoln, som satts i r?relse af en solstr?le. Hakpartiet mycket rundt och vackert, den fina munnen i h?g grad k?nslig och nerv?s.

B?de ansigtet och figuren voro fulla af kvinligt behag, men uttrycket var s? medvetet och beherskadt, att det i allm?nhet verkade n?got afkylande p? de m?n, som f?ngslades af Alies kvinliga f?gring och liffulla, skimrande v?sen. Det fans mer ?n en man af hennes beundrare, som dr?mde om hur h?nf?rande detta fina, r?rliga ansigte skulle vara om det en g?ng kunde lemna sin reflekterade f?rbeh?llsamhet och sm?lta i kvinlig ljufhet. Och att ?lskas af en s?dan kvinna som Alie, att se dessa allvarliga, litet grubblande, alt f?r kritiskt forskande ?gon vekna till ett uttryck af ?mhet och h?ngifvenhet -- det hade f?resv?fvat flere m?n s?som den st?rsta s?llhet p? samma g?ng som den st?rsta utm?rkelse, som kunde t?nkas.

Men denna lycka hade ?nnu ingen man ern?tt och man h?rde ofta bland ungherrarna det uttalandet om Alie: >>vacker, kvick, gl?nsande -- men utan kvinlig k?nsla>>.

Rikard Rode hade tillbragt sin julafton ute med n?gra kamrater vid regimentet -- fransm?n, f?r hvilka denna dag icke hade n?gon betydelse. D? han kom hem p? natten l?g ett stort kuvert p? hans bord med moderns handstil. Han ?ppnade det ifrigt och gaf till ett utrop af glad ?fverraskning, d? han tog upp det vackra och v?l lyckade kabinettsportr?ttet. Hans mor hade aldrig f?rr kunnat f?rm?s att l?ta portr?ttera sig. Han f?rstod, att det var Alies energi, han hade att tacka f?r, att det nu slutligen skett.

Och Alie sj?lf! Ja, af henne hade han visserligen en g?ng f?tt ett portr?tt, men det var nu redan flera ?r gammalt. Hon var ?nnu lika vacker, tycktes det!

D?r sutto de b?da s? f?rtroligt tillsammans vid vinterlampan i det gamla hemmet. Han k?nde igen alt ?nda till den enkla gammalmodiga bordduken, som f?r l?nge sedan varit utd?md och likvisst ej ?nnu tycktes ha blifvit ersatt af en ny. Nej, hans mor hade ju aldrig r?d att k?pa n?gonting f?r egen del, alt hvad hon kunde spara ihop gick ?t till hans dyrbara studieresor.

Det var eget att t?nka, att Alie under dessa tre ?r, han varit borta, kommit att intaga en dotters st?llning hos hans mor! Ja, han hade henne att tacka f?r mycket. N?r hans syster Ida s? pl?tsligt rycktes bort, kort efter det han antr?dt sin utrikes resa, skulle han naturligtvis blifvit tvungen att afbryta sina studier och v?nda om hem till den ensamma modern, om ej Alie d? hade varit villig att intaga sin aflidna v?ninnas plats. Hon hade sj?lf kort f?rut mist sin egen mor och stod n?stan ensam i lifvet, men hon var, ehuru l?ngt ifr?n rik, dock tillr?ckligt f?rm?gen f?r att kunna lefva oberoende -- ja, han visste genom Ida, att hennes plan hade varit att gifva sig ut p? resor i fr?mmande l?nder, och d? var det ju alltid en uppoffring att i st?llet flytta till den gamla, som vid den tiden icke hade tanke f?r n?got annat ?n sin v?ldsamma, otr?stliga sorg.

Fru Rode hade egentligen aldrig tyckt om Alie medan Ida lefde, det visste Rikard mycket v?l. Hon hade till och med, alt sedan de b?da flickornas barndom, ogillat deras f?rtroliga v?nskap, f?rst i anledning af Alies familjef?rh?llanden -- modren lefde skild fr?n sin man, systern var en s?ngerska af andra rangen med ett n?got tvetydigt rykte -- men sedan ocks? p? grund af Alies egen personlighet, som var alt f?r egendomlig och p?fallande f?r att ej v?cka misstroende hos en mor, som g?rna ville g?ra sin dotter till ett praktexemplar af en normal kvinna. Ja, Alie hade visst varit mycket omogen ?nnu, d? Rikard s?g henne sist, ehuru redan d? tjugutv? ?r gammal. Det var s? mycket, som j?ste hos henne, att hon ej kunde komma till harmoni s? l?tt som andra, mer torftigt anlagda naturer. Det var n?got s? ombytligt och ober?kneligt i hela hennes v?sende -- hon kastades mellan entusiasm f?r vissa allm?nna ide?r och intressen och en f?rbeh?llsam kyla s? snart man kom in p? k?nslornas omr?de. F?rs?kte man blott att p? l?ngt h?ll n?rma sig hennes djupare k?nslolif drog hon sig ?ngsligt tillbaka och slog bort hvarje allvarligt ord med sk?mt.

Rikard undrade, om hon f?r?ndrat sig mycket under dessa sista ?r, d? hon och modern nu tycktes f?rst? hvarandra s? v?l. Men modern hade nog ocks? f?r?ndrat sig, Alies inflytande hade gjort sig g?llande ?fver den gamlas mottagliga natur, hennes lifs?sk?dning hade vidgats och Rikard hade m?ngen g?ng vid l?sningen af hennes bref k?nt, att han hade Alie att tacka f?r att hans mor f?rstod honom s? v?l och kunde f?lja honom i alla hans intressen. Tidiga sorger och ett enformigt, tillbakadraget lif hade samlat litet damm ?fver en af naturen klar intelligens; men p? de sista ?ren hade luften rensats i hemmet, det k?nde han, en friskare vind hade f?tt spelrum mellan tak och v?gg, hans mor var hans s? helt och h?llet nu, f?rstod hon honom i alt, delade alt med honom s?som s?llan ?lderdomen f?rm?r g?ra det med ungdomen.

Rikards k?nslor v?rmdes f?r Alie mer och mer, d? han med portr?ttet i handen t?nkte p? alt detta. Det var egentligen underligt att han, som alltid varit s? lifligt intresserad af henne, dock aldrig hade varit f?r?lskad i henne. Ida hade alltid ?nskat att han skulle blifva det och gjort alt f?r att sammanf?ra dem s? ofta som m?jligt; med modern ?ter hade f?rh?llandet varit motsatt. Rikard skrattade ?nnu, d? han t?nkte p?, hur orolig hon hade varit, om de n?gon g?ng h?ndelsevis blifvit lemnade p? tu man hand, och hur hon alltid haft ett eller annat litet f?rargligt yttrande om Alie, n?r hon tyckt sig m?rka, att Rikard var mer ?n vanligt intresserad af henne.

N?, nu hade v?l alt detta f?r?ndrat sig. Om de nu, d? de ?ters?go hvarandra, skulle l?ra att ?lska hvarandra, s? kunde v?l f?rmodligen ingenting gl?dja modern mer. Fast underligt var det ?nd?, att hon s? f?ga talade om Alie i sina bref. Hennes namn f?rekom naturligtvis oupph?rligt, s? sammanknutet som det var med moderns dagliga lif, men aldrig n?gra uttalanden om hvad Alie under dessa ?r blifvit f?r henne, aldrig n?gonting, som egentligen var egnadt att v?cka Rikards intresse f?r henne. Det var f?rmodligen en fink?nslig grannlagenhet af modern; hon var r?dd att Rikard skulle tro, att hon ville inverka p? honom i detta afseende, liksom Ida f?rr f?rs?kte g?ra.

Rikard k?nde sig egentligen ej skapad f?r det husliga lifvets undang?mda lycka och hade just aldrig varit tilltalad af tanken att gifta sig med en flicka utan n?mnv?rd f?rm?genhet. Han ?lskade lifvet i stor stil och hade alltid dr?mt om att g? andra v?gar ?n medelm?ttans vanliga. Och dock hade han aldrig kunnat besluta sig f?r att g?ra ett lysande parti, oaktadt tillf?lle d?rtill mer ?n en g?ng erbjudit sig under hans vistelse i utlandet, d?r han lefvat mycket med inom det h?gre s?llskapslifvet och blifvit firad och bortsk?md af vackra och spirituela damer af flera nationaliteter. Var det icke ?nd? innerst tanken p? Alice, som gjort att han hela tiden varit s? kallsinnig gent emot dessa f?rf?relser?

Han satt l?nge kvar med portr?ttet i handen och moderns bref framf?r sig. Modern hade skrifvit som f?rklarande text till bilden: >>Jag har just f?tt bref fr?n dig, och Alie sitter ot?lig och v?ntar p? att f? del af inneh?llet>>.

Brukade s?ledes Alie f? del af hans bref? Och v?ntade hon verkligen med ot?lighet h?rp?? Och han, som pl?gade skrifva s? f?rtroligt till modern -- l?gga hela sitt sj?lslif ?ppet f?r henne, meddela henne alla sina planer, hvarje den flyktigaste k?nslost?mning! Hvad Alie kom honom n?ra med ens! Hon hade s?ledes under alla dessa ?r lefvat i f?rtrolig ber?ring med hela hans inre lif. Han b?rjade l?ngta efter att ?terse henne och det var med verklig sp?nning och en obest?md f?rk?nsla af, att hans lif f?rst nu skulle b?rja blifva rikt och personligt, som han p? v?ren styrde kosan mot fosterlandet.

Han v?ntades tidigt p? f. m. med ?ngb?t fr?n L?beck. Alie hade just f?tt hem en ny v?rkl?dning och hade tagit den p?, d? hon kom in till frukostbordet. Hon brydde sig i allm?nhet icke mycket om sin kl?dsel och kunde nyttja samma kl?dning dag ut och dag in i ?ratal. Men n?r hon gjorde sig n?got nytt anv?nde hon alltid mycken m?da p? att v?lja n?gonting verkligt vackert, utan att bry sig synnerligen mycket om det herskande modet f?r dagen. Det fans ett ord, som f?r henne betecknade det hon mest af alt afskydde i verlden: det banala -- antingen det nu gaf sig uttryck i ord, k?nslor, m?bler, kl?der eller prydnader! H?llre oh?flig, ?n banalt artig -- h?llre h?rd och fr?nst?tande ?n banalt k?nslofull, h?llre kl?dd i afstickande f?rger och i tyger, som als icke passade f?r ?rstiden, ?n i en banalt v?rdad modedr?gt. Den dr?gt hon nu valt f?r att mottaga Rikard kl?dde henne s? v?l, att fru Rode, som var mycket svag f?r sk?nhet och aldrig kunnat t?la en ful m?nniska, blef lifligt betagen, d? hon fick se henne, v?nde henne rundt flera g?nger och beundrade henne.

>>Mycket, mycket vackert. En s? egendomlig, sj?gr?n skiftning p? den d?r atlasen i lifvet! Jo, jag tackar, jag! Ett s? ?fverd?digt perlbroderi! Det d?r som faller ned kring halsen som ett regn -- det ser mycket pikant ut. V?nd p? dig litet -- nej, inte s? d?r, sv?ng dig om s? d?r hastigt som du brukar. Du skulle se hur det glimmar af perlorna. S?dant d?r glitter passar just f?r dig, en ormaktig, hal liten trollpacka som du ?r. Det ?r som n?got man vill h?lla fast, men som alltid glider en ur h?nderna. Hon ?r alldeles lik en s?pbubbla i dag, hela flickan!>>

>>Den bilden var inte s? dum, lilla tantis>>, sade Alie, som i dag tycktes vara i ett hum?r lika str?lande som hennes perlor. >>Det ?r ?nd? roligt att vara v?l kl?dd. Jag k?nner mig som om jag kunde hoppa ?fver sm?tak i dag.>>

Hon stod vid bordet och lade sista hand vid ordnandet af en stor blomsk?l med perlhyacinter, gullvifvor och bl?sippor, instuckna i mossa.

Fru Rode betraktade den varma f?rgen p? hennes kind och det skimmer, som l?g ?fver hela hennes uttryck; och pl?tsligt kommo tankar ?fver henne, som l?to en liten skugga glida ?fver hennes ?ppna, r?rliga ansigte.

>>Du ?mnar v?l inte beh?lla den d?r dr?gten p? i dag>>, anm?rkte hon tort. >>Jag ?r r?dd att Rikard skall finna det l?jligt, att du tar p? dig det b?sta du har s? h?r dags p? morgonen.>>

Alie sv?ngde sig om med en blixtlik r?relse, s? att perlorna gnistrade; rodnaden br?nde sig fast med skarpa kanter upp?t tinningarna; hennes litet nerv?sa r?st, som var ett ytterst k?nsligt instrument, tolkande alla de v?xlande st?mningar, hon var s? angel?gen om att d?lja, fick ett hvasst och obehagligt tonfall, d? hon inf?ll: >>?h, var inte r?dd! Jag skall inte l?gga n?gra krokar f?r tants gullgosse>> -- och h?rmed sprang hon in i sitt rum, kl?dde om sig p? tv? minuter och kom ?ter ut i sin n?got illa medfarna, svarta vinterkl?dning. Festst?mningen var borta b?de hos henne och fru Rode, hvilken satt och gr?mde sig ?fver att hon s?rat Alie och funderade p? hur hon skulle f? henne glad igen.

Denna lilla misst?mning kastade en skugga ?fver hennes gl?dje, d? hon en stund d?refter fick omfamna sin son. Hon s?g ocks? att Rikard k?nde sig obehagligt ber?rd af det flyktiga och konstladt likgiltiga s?tt, hvarp? Alie h?lsade honom.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet