Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Dizionario storico-critico degli scrittori di musica e de' più celebri artisti vol. 3 Di tutte le nazioni sì antiche che moderne by Bertini Giuseppe
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page
Ebook has 1064 lines and 27804 words, and 22 pages
FAMILJEN I DALEN
Ber?ttelse
EMILIE FLYGARE-CARL?N
L. Gust. Rylander Bazarn & Norrbro.
Stockholm, H?rbergska boktryckeriet, 1849.
INNEH?LL:
F?rod. F?rra afdelingen: 1. I dalen. 2. Inom hus. 3. Ett ?kta par. 4. Kammaren och Loftet. 5. Den f?rsta ot?ligheten. t. En ?fverenskommelse. 7. Jagten. 8. J?garen i skogen och vid hemkomsten. 9. K?pet. 10. Tv? slags gnabb. 11. Fisket. Sednare afdelningen: 12. Sorgen. 13. En f?rvisning och ett ?terseende. 14. F?ngen. 15. Vakten. 16. En h?gtid. 17. Ragnar. 18. En timmas regering. 19. Calle. 20. Syskonen. Slutet.
F?RORD.
D? jag f?r elfva ?r sedan skref mitt f?rsta arbete, kunde det naturligtvis icke skickas ut i verlden utan f?rord.
Sedan dess har jag ej v?gat v?dja till allm?nhetens t?lamod, ty utan fr?ga ?r det f?r mycket beg?rdt att en ?fverseende l?sare skall syssels?tta sig icke blott med f?rfattarens verk, utan ?fven med honom sjelf. Men vid n?rvarande tillf?lle, d? n?gra ord icke torde vara ur v?gen, ser jag mig n?dsakad att ?nnu en g?ng anlita detta v?djande, likv?l med bifogad f?rs?kran att -- derest ingen tvingande n?dv?ndighet inst?ller sig -- jag icke p? ytterligare elfva ?r skall ?terkomma med n?got f?rord.
Ett s?dant l?fte vill egentligen s?ga detsamma som att aldrig ?terkomma ... ty hvilken f?rfattare skulle ej efter tjugutv? ?r vara s? totalt ammalmodig, att han tryggt kunde skrifva hvad som helst utan fara att bli l?st!
Men f?r att icke borttappa detta nu vederb?rligen f?rordade f?rord, s? torde vara sk?l att omn?mna anledningen till detsamma.
Hvem har ej sett dessa elegant utstyrda sk?der?tter, som i julveckan presentera sig i de litter?ra charcuterierna, hvem har ej k?pt dem och hvem har ej kastat en nyfiken blick p? de grannl?ter, hvarmed de ?ro ornerade.
Men -- f?r att uttrycka oss utan bildspr?k -- hvem k?nner ej att hvarje liten bok, som utkommer i och f?r julen, m?ste vara "illustrerad" med plancher! Och hvem k?nner ej att tillverkningen af s?dana icke hunnit synnerligen l?ngt hos oss, en omst?ndighet, som f?ranledt v?ra f?rl?ggare, hvilka ?ro ett fiffigt sl?gte, att reqvirera denna n?dv?ndighetsvara fr?n utlandet!
M? nu ingen r?ttsinnig menniska undra ?fver att ett n?got bizarrt f?rh?llande h?rigenom uppst?r!
Personalen till v?ra kalendrar och ?friga julb?cker kommer nyskapad och -- icke nog h?rmed -- ?fven fullt f?rdigkl?dd fr?n fr?mmande land, och f?r oss arme f?rfattare ?terst?r ingenting annat ?n att i dessa d?da v?senden inbl?sa det erforderliga lifvet samt derefter st?lla dem i m?jligaste b?sta harmoni sins emellan, om de ?n i afseende p? s?v?l varelse som syssels?ttningar -- ty till r?ga p? allt ha de ?fven vissa g?rom?l f?r sig -- synas aldrig s? oharmoniska.
H?rmed tillg?r s?lunda:
F?rl?ggaren, d.v.s. egaren af kropparna, v?nder sig till n?gon skriftst?llare, som han anser i st?nd att ?taga sig Promethei befattning, hvarvid han yttrar sig ungef?r s?lunda:
"Jag har inf?rskrifvit n?gra h?gst magnifika st?lgravyrer, dem jag ?nskar att f? skrifvet ?fver, s? eller s? m?nga ark" . "Jag har l?tit borttaga den utl?ndska underskriften och ditsatt en svensk -- det kan bli en ledning f?r kapitlen, och jag ?r viss att d? jag v?nder mig till er" , "kan det icke bli annat ?n bra!"
F?rfattaren tager nu gravyrerna och beser dem med all uppt?nklig noggrannhet. Dessa lifl?sa figurer, dem han blifvit ombetrodd att gifva ett slags sj?lar, vilja ej ordna sig f?r honom -- han skakar p? hufvudet.
"Det ?r icke alls sv?rt!" s?ger f?rl?ggaren, ty s?som den der betalar, k?nner naturligtvis han b?ttre saken, ?n den som tager emot hans penningar.
F?r min del har jag likv?l varit s? ?fvertygad om sv?righeten i denna art af f?rfattarskap, att jag hitintills afslagit hvarje dylikt anbud...
Men f?r n?gra veckor sedan anmodade mig f?rl?ggaren af n?rvarande lilla arbete att skrifva ?fver fem plancher. Jag skulle som vanligt hafva svarat nej -- h?ndelsen fogade sig emellertid s?, att f?rslaget kom i ett frestelsens ?gonblick, och jag svarade ja.
En fransysk f?rfattare satt en g?ng p? g?rden till sitt ?nnu ofullbordade hus och funderade ?fver materialier till en novell, hvilken i sin tur kunde gifva honom materialier att uppbygga den flygel, som st?ndigt f?resv?fvade honom. Och hans b?n blef h?rd.
S?llan r?kar v?l en svensk f?rfattare ut f?r s? stora fantasier som ett hus med flyglar. Men han kan ?nd? ha sina fantasier, sina nycker, sina stora nycker -- och undertecknad hade just nu r?kat ut f?r en s?dan.
Man inser d? i hvilken grefvens stund ofvanber?rde f?rl?ggare uppenbarade sig. De sm? bet?nkligheter, som ?nnu qvarstodo ? min sida, f?rsvunno helt och h?llet vid den solida v?ltaligheten ? hans -- en v?ltalighet, som blef oemotst?ndlig, d? den i perspektiv visade mig min stora nyck tillfredsst?lld. Jag tyckte ?fven att jag p? s?tt och vis vore f?rpligtad att en g?ng skrifva i detta man?r, p? det att samvetsfrid m?tte f?rl?nas ?t dem af mina gode recensenter, som f?rut p?st?tt att jag f?r honorariets skull f?rfattar efter best?llning och tumstock, och hvilka sjelfva naturligtvis aldrig skrifva f?r pengar...
Men, o ve, hvad blir det af min historia p? de tillm?tta arken, n?r jag tager bort s? stort rum med f?rordet -- och ?nd? har jag icke sagt allt.
Jag satt der nu med mina plancher i hand och kunde ej begripa huru alla dessa skilda partier skulle sammanf?ras till n?gon helhet.
M? l?saren afg?ra ... en ung flicka, tydligen ett armodets barn, som nyss badat sina f?tter ... en jagt, der tvenne harar och tre personer upptr?da p? scenen ... ett fiskparti, n:o 1: herrskap ... ett annat dito, mindre f?rn?mt ... och slutligen en f?nge i en ruin med ett helt s?llskap utanf?r f?ng-gluggen ... sannerligen tror jag icke att jag m?ste hafva ?fvergifvit alltsammans, derest icke fruntimret p? f?rsta fiskartaflan erinrat mig om ett af dessa egna bes?k, hvarmed jag och f?rmodligen ?fven andra f?rfattare understundom hugnas.
Ifr?gavarande bes?k hos mig var af en medel?lders dam, hvilken, sedan tillb?rliga helsningar blifvit vexlade, helt naivt ?ppnade samtalet med f?ljande fr?ga:
"Jag skulle ?dmjukast h?ra ?t hur mycket det kostar att f? best?lla mina lefnads?den -- jag vill ?ndtligen ge ut dem p? trycket."
Alltid "best?llningar"!
Men hvad den originella fruns vidkom, m?ste jag beklagligtvis afs?ga mig den, ett miss?de, det hon likv?l icke lade v?rre vid sig ?n att hon liberalt sk?nkte mig sina muntliga lefnads?den, i f?rhoppning att -- s?som hon sade -- de ?nd? n?gon g?ng kunde komma fram.
Dessa s? kallade ?den voro emellertid icke s?rdeles m?rkliga: ett tidigt gifterm?l med en gammal man, som sk?nkt henne rikedom och lycka ... ett sednare gifterm?l med en ung man, den der uppgrumlat hennes "fridsk?llor" ... slutligen en stor makal?s chikan, f?r hvilken hon varit ett m?l, hon, dygden sjelf ... men s? hade hon ock efter denna "grufliga" tilldragelse vederb?rligen h?llit sin man -- den sednare, f?rst?s -- i korta tyglar.
Midt under farten af sina eviga "jag och Fabian" och "Fabian och jag" l?t hon h?r och der framskymta n?gra bipersoner boende i "dalen" -- dalen hade tydligen gjort henne stor f?rtret och f?rekom alltjemt i historien, hvilken ?fven omr?rde en systerson, som otvifvelaktigt skulle hafva r?ttf?rdigat allt hvad han lofvat, derest icke den dumma dalen funnits.
Intill n?rvarande stund, d? frun p? ena fisk-planchen erinrade mig om frun, som ville best?lla sina lefnads?den och hvilken ocks? mycket ordade om jagt och fiske, hade jag totalt bortgl?mt hela ber?ttelsen. Men nu syntes mig att den v?rda damen och hennes bipersoner -- blott med den f?r?ndring att hon sjelf tr?dde i skuggan f?r dessa -- r?tt v?l kunde afhjelpa den f?rl?genhet, hvaruti jag befann mig i afseende p? min till?rnade bok.
Stockholm i September 1849.
Emilie Carl?n.
F?RRA AFDELNINGEN.
Nog g?r det, arma barn, ?nnu F?r dig i tysthet an ... ... ... ... Din sommar f?rest?r: jag vill dig l?ra Hur du skall lefva den f?rn?jd och s?ll.
Franz?n.
I dalen.
I v?r gamle gode fader la Fontaines b?cker finnes alltid en tjusande dal, idylliskt ljuf och evigt blomstrande, liksom spr?ket hos de utvalda varelser, med hvilka han befolkat den; och om hjeltinnan i ett s?dant litet Arkadien heter det alltid utan ?terv?ndo:
"Der st?r den sk?na flickan s? oskyldig och from som dalen och hennes moder, hvilken uppfostrat henne."
Men jemte de goda menniskor, som h?r ?ro bosatta, finnes ocks? ett ondt v?sende, hvars lurande ?ga spejar efter rof, och det onda ?gat har vanligen mycken tur i den v?gen, ity litet vore att s?ga om det goda, ifall det onda ej g?fve en lifligare skiftning der?t.
Det ?r just i en s?dan lafontainsk dal -- bel?gen p? en af Venerns str?nder -- som vi nu befinna oss, och n?stan intet enda parti p? taflan saknas.
F?rst och fr?mst hafva vi ett litet r?dm?ladt hus med spegelblanka f?nsterrutor, och mot ena rutan st?der sig makligt en vidlyftig murgr?na med nedfallande st?nglar, hvilka bilda liksom ett halsband kring den antika svarta katten, som l?ter sin lilla trubbiga nos hvila mot andra rutan, hvars solvarma glas f?r katten ?r detsamma som vinterbrasan f?r gubben.
Inne i stugan tr?ffa vi ?fven "den gamle morfadern" jemte en ung sonhustru och n?gra stycken barn... Men h?rom sedan.
Fr?n stranden, der ett par fiskarb?tar gungade i vassen och der barnen pl?gade bygga sina hus och l?ta sina barkb?tar segla, gick en vacker hvit sandbacke upp?t huset. Men p? andra sidan af detta tog gr?nskan vid: h?r b?rjade dalen utbreda sina milda dagrar och skuggor; h?r vexlade kullar och potatisland, ?ngsbitar och ?kerlappar; h?r pinglade "gullstjernans" bjellra, v?nligt ackompanjerad af lammens bekanta melodier och hundens allvarliga signal, d? han jagade tillsammans kossan, lammen och ett par silfverhvita getter, som lekande foro ?fver alla marker.
Lyckligtvis str?ckte sig markernas omf?ng icke l?ngre ?n att Karo kunde h?lla reda p? sin hjord.
Add to tbrJar First Page Next Page