Read Ebook: Dizionario storico-critico degli scrittori di musica e de' più celebri artisti vol. 3 Di tutte le nazioni sì antiche che moderne by Bertini Giuseppe

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 1064 lines and 27804 words, and 22 pages

Lyckligtvis str?ckte sig markernas omf?ng icke l?ngre ?n att Karo kunde h?lla reda p? sin hjord.

L?ngst ned i dalen, under skuggan af n?gra l?ftr?d och en liten klippa, uppsprang en k?lla med det kristallklaraste vatten, och till den k?llan kom alla aftnar en ung flicka, "oskyldig och from som dalen och hennes moder, hvilken uppfostrat henne."

Men sedan flere ?r egde icke den stackars Nanny n?gon mor. Moderns plats ersattes likv?l af en sv?gerska, som var f?r Nanny p? en g?ng syster, v?n och mor.

Nanny hade nyss fyllt sexton ?r, men s?g dock ut att vara knappt femton.

Hon syntes ej r?d och frisk om kinden, s?som unga flickor bruka vara, ej heller tydde hennes ansigte p? ungdomens l?tta sorgl?shet. Det var vemodigt och dr?mmande, detta goda och milda ansigte, och vemodet passade v?l tillsammans med den rena blekheten p? hennes kind, hvars hy i lenhet och finhet liknade pingstliljans.

Nanny var ett barn af fattigdomen och tillh?rde den menniskoklass, som i m?nga afseenden ?r s?mre lottad ?n de fleste andra, emedan medlemmarna i dess familjer -- d? nemligen en s?dan familj h?ndelsevis r?kat komma ensam emellan tvenne andra klassers af miljer -- blifva ansedda som ett slags parias, hvilka icke kunna upptagas p? hvarken den ena eller andra sidan ... vi mena den klass, som vanligen ben?mnes "fattigt half-herrskap."

?fverhufvudet f?r den ifr?gavarande lilla sl?gten hade i sin ungdom varit ?rnad f?r en helt annan st?ndpunkt i lifvet ?n den, hvarp? han nu befann sig.

Frukten af en olaglig f?rening, kom han ut i verlden med l?nadt namn, men dock med ganska goda f?rhoppningar, ty det var afgjordt att hans far -- en f?rn?m man -- skulle p? d?dss?ngen viga sig med sin ?lskarinna och adoptera sonen, hvilken d? kunde emotse en jemnad bana.

Men d?den, som ej blifvit r?dfr?gad i denna angel?genhet, behagade en vacker natt utan all f?rberedelse afsk?ra den f?rn?me mannens lifstr?d, och nu befunno sig mor och son utdrifna ur paradiset, med f?rtviflan betraktande hur arf, namn och lefnadsst?llning gingo ifr?n dem.

Denna historia ?r mycket gammal, och icke det ringaste mera ny ?r heller den, som vanligtvis f?ljer efter: missmod, str?fvan, svikna f?rhoppningar och slutligen ett dvallikt eller resigneradt lugn.

Modern dog snart. Sonen lefde f?r att genomg? den skola, som vi n?mt och hvilken slutade med det resignerade lugnet och ett gifterm?l vid 40 ?rs ?lder.

Vid denna tid hade Carl L?nner fr?n herre s? sm?ningom redan ?fverg?tt till halfherre. Men han f?dde sig temligen bra, dels med en obetydlig handel, dels ock genom att upps?tta "skrifter" f?r b?nder och fiskare i trakten samt uppg?ra deras k?p, med mera dylikt.

Hans ?ktenskapsval, som fallit p? dottern af en invalidsergeant, slog lyckligt ut b?de i afseende p? hjertats fordringar och det n?dtorftiga lifsuppeh?llet, ty hans hustru medf?rde -- utom sitt goda hjerta -- den jordtorfva, p? hvilken han ?nnu lefde qvar med sina barn.

F?r det n?rvarande skola vi emellertid blott syssels?tta oss med Nanny, som dr?mmande sitter vid k?llan, der hon badat sina f?tter.

Ehuru den milda Juni-aftonen icke hade med sig n?gon kyla, drog likv?l den unga flickan huttrande sin sp?da kropp tillsammans.

Det var en inre rysning som genomilade nerverna, och ?ndock visste hon ingenting som kunde g?ra henne sm?rta. Men hon hade nyss sett sin sv?gerska -- den starka, goda och f?rst?ndiga Magda -- d?lja och aftorka hemliga t?rar, och den stackars sensitivan emottog straxt intryck, ty hon visste att, om Magda gret, det icke skedde utan orsak.

Se h?r de tankar som sv?fvade f?r Nannys sj?l, beg?fvad med en dunkel poesi:

"Hvarf?re ?r allt i verlden s? olika?"

En del blommor ?ro s? enkla och sm?, att man trampar ned dem, om man ej noga ser sig f?re. Andra ?ter v?xa h?gt ?fver gr?set, hafva lysande f?rger och stora kronor ... dessa ?ro de rika. De sm? blommorna, de som l?tt trampas ned, ?ro de fattiga.

"S? ?r det ?fven med f?glarna -- de r?da ocks? den ene ?fver den andre -- och med menniskorna... Vi h?ra till de fattiga bland dem, och der borta" , "der bo de rika ... de ?ro herrskap ... men herrskapet ser icke oss, och b?nderna och fiskrarne s?ga: 'Gudbevars, inte kunna v?ra barn vara gelikar med mamsell Nanny!'"

"Mamsell, mamsell", upprepade hon efter ett par ?gonblicks tystnad, "det ?r ju ett h?n att kalla mig s? ... och Magda hette helt visst ocks? hellre k?ra mor ?n fru.

"Ack, att vara fattig, ?r ej det v?rsta -- men att icke ega n?gon like... ?h, det ?r mycket, mycket bittrare!"

Nanny satt ?nnu med blicken riktad p? den afl?gsna punkten -- ett herrg?rdstak, som h?jde sig ?fver kullarna -- d? hennes ?ra hastigt tr?ffades af ett buller fr?n sidan.

Hon v?nde sig och fattade blixtsnabbt den bakom henne liggande koftan, hvilken hon ej f?rr med blygsamhetens h?ftighet kastat p? sig -- och blygsamheten var s? mycket mer p?kallad som det tr?nga linnet under badningen remnat och lemnat en del af axeln bar -- ?n hon till sin obeskrifliga undran s?g en ung man, kl?dd i en liten kort rock, med rensel p? ryggen och en v?ldig k?pp i handen, hoppa ?fver den l?ga inh?gnaden.

En s?dan varelse som denne unge man hade Nanny aldrig sett.

Han hade n?got b?de hurtigt och trofast i sitt ?rliga glada ansigte, s? brynt af solen att det n?ra nog liknade en zigenares; men det ljus-bruna, lockiga h?ret -- hvilket i rika massor v?llde fram under den bredskyggiga gr? filthatten, som stolt satt p? sned ?fver hufvudet -- tillf?rs?krade genast den h?pna Nanny att hon icke h?r s?g n?gon af dessa vilda zigenare, f?r hvilka hon hade en s? stor respekt.

? sin sida syntes vandraren helt ?fverraskad att s? der of?rmodadt finna sig ansigte mot ansigte med k?llans nymf ... och f?r denna kunde v?l den unga flickan tagas, der hon -- draperad i sin tunna bl? bomullskl?dning, med de sm? blottade f?tterna hvilande p? gr?set, och det melankoliska ansigtet liksom insvept i sl?jan af det l?nga guldfagra h?ret blygt s?nkte sina allvarsamma ?gon f?r den kommandes nyfikna, men v?nliga blick.

"F?rl?t, min lilla vackra najad!" sade fr?mlingen gl?dtigt. "Det ser ut som om jag r?kat p? afv?g -- jag tycker dock att jag g?tt s? som man visat mig."

"Hvart skulle herrn d? g? h?n?" fr?gade Nanny med en r?st, den naturen f?rl?nat s? mycket behag som en r?st kan ega.

"Till Almvik."

"Ack", svarade flickan, i det hon kastade en egen blick p? renseln, "jag trodde att herrn icke var af herrskapsb?rd."

"Men, bevars, min lilla dryad -- ty jag ?r icke r?tt s?ker p? hvad jag b?r anse dig f?r -- ?r mitt ansigte en s? d?lig rekommendation, att det ej l?ter mig g?lla f?r folk, emedan jag g?r med rensel?"

"?r det d? blott herrskaps-menniskor som kallas folk?" fr?gade Nanny, och den solskensstr?le, som kommit att upplysa hennes ansigte, lemnade rum f?r en viss modf?lldhet.

"Aj, min gudinna -- ju mer jag betraktar dig, dess h?gre stiger du i graderna -- hvad du s?tter ?t en stackars vandrare... Men himlen bevare mig fr?n att g?ra dig sorgsen, mitt barn! Ifall den saken kan tr?sta dig, s? m? du vara s?ker om att ingen h?gre ?n jag ?nskar att alla menniskor vore likar."

"?r det visst det?"

"Som amen i kyrkan... Men s?g mig, hur heter du?"

"P? min heder, l?ter icke det helt poetiskt... N?, kallar man dig ingenting annat?"

"Mamsell Nanny s?ga de ocks? ... men det sm?rtar mig, ty vi ?ro fattiga."

"Aha, jag tyckte v?l jag att det aldrig h?ngde r?tt ihop att du kunde vara en bondflicka. Men urs?kta min f?rtrolighet jag var os?ker!"

"F?rtrolighet?"

"N?, jag sade ju du."

"Det l?t s? godt!"

"Kan v?l vara, men h?danefter s?ger jag mamsell Nanny."

"Tr?ffas vi d? flera g?nger?"

"Jojo, det ?r nog troligt -- vi bli grannar."

"Herrn skall d? bo p? Almvik?"

"Ja, ?tminstone n?gra veckor och kanske sommarn ?fver... Men f?lj mig nu ett litet stycke och visa mig v?gen, s? ?r du sn?ll!"

Nanny sprang upp l?tt som en sylf, och der hon nu stod i den korta kjolen och den n?tta koftan, v?l ?tsp?nd kring det sm?rta lifvet, utgjorde hon en h?gst behagfull varelse.

Hon gaf ej annat bifall till den unge mannens f?rslag ?n att hon satte sina sm? f?tter i r?relse, s? snabbt att de knappt vidr?rde gr?set.

Inom hus.

Den lilla byggningen -- till hvilken vi nu v?nda oss -- hade f?ljande inredning:

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet