Read Ebook: Genom Canada: Reseskildringar från 1904 by Waldenstr M P Paul

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 288 lines and 27983 words, and 6 pages

INDEX 479

The end papers of this book bear a design of the flower Ambrosia.

The chapter initials are from old wood-cut initials in the English Herbals of Gerarde, Parkinson, and Cole.

PAGE

Hellig Olav har ett mycket stort antal hytter f?r tredje klassens passagerare. P? sid. 10 ser l?saren, huru en s?dan ser ut. Anordningarna i ?frigt ?ro ?fven s?dana, att jag ?fverallt bland dess passagerare h?rde bel?tenhet uttalas. En riktigt omd?mesgill person var predikanten Vincentius fr?n M?nster?s, som nu reste tillbaka till Amerika med hustru och sex barn. Han var tredje klass passagerare och hade en stor hytt. Och han var mycket bel?ten. Sj?lf vistades jag ju ocks? mycket i tredje klassen. I allm?nhet m?ste hvarje klass' passagerare h?lla sig inom sitt omr?de, men jag hade p? s?rskild framst?llning f?tt bolagsstyrelsens skriftliga medgifvande att vistas ungef?r, hvar jag ville, f?r att predika Guds ord. Och jag var d?rf?r i tillf?lle att se, huru det var.

Hurudan maten ?r i tredje klass, torde l?saren finna af f?ljande matsedlar, tagna ur h?gen:

Till hvarje m?ltid h?r godt r?g- och hvetebr?d. Hvarje dag kl. 3 e. m. serveras kaffe med br?d. Kl. 10--3 hafresoppa och mj?lk f?r sjuka och f?r barn.

Af matsalen i tredje klass ser l?saren en bild p? denna sida. F?r snyggheten finnes inom samma klass utom tv?ttst?ll m. m. ?fven badrum, fem till antalet.

Kaptenen var en synnerligen ?lskv?rd och angen?m man, t?mligen ung. De ?friga officerarne om bord voro ocks? mycket hyggliga. Skulle n?gon af de underordnade gifva anledning till befogade klagom?l, s? ?r jag viss, att den f?rf?rdelade kan p?r?kna ?gonblicklig r?ttelse, om han v?nder sig till bef?let. Men hvad ingen kapten och inga anordningar kunna hj?lpa, det ?r den ohyggliga sj?sjukan. N?r den kommer p? och passagerarne b?rja kr?kas ?fver hvarandra, d? hj?lper ingenting annat ?n t?lamod.

Det ?r ett intressant kapitel att studera folklifvet p? en s?dan h?r b?t. H?r resa hela familjer, som g? ok?nda ?den till m?tes. De hafva s?lt allt sitt i f?derneslandet och hoppas nu att f? det b?ttre i Amerika. H?r resa hustrur med barn. Deras m?n ha rest n?gra m?nader eller ?r f?rut, de ha kommit sig f?r i det nya landet och h?mta nu de sina till sig. Dessa ?ro ett stort antal, och att hustrurna ?ro glada att nu f? ?terf?renas med sina m?n och f? igen pappa ?t sina barn, det ?r naturligt. Till dessa h?rde en ung norsk fru med tv? ?lskliga sm? barn. En annan fru , som jag talade med, hade med sig sju barn, det ?ldsta 11 ?r, det yngsta 5 m?nader. Hon var ryska. Hennes man var skr?ddare och hade kommit sig s? pass f?r i Amerika, att han f?rtj?nade 15 dollars i veckan. Man t?nke sig, hvad det vill s?ga f?r en hustru att med en s?dan skara barn ensam, utan hj?lp, g?ra en s?dan resa. Men >>det m?ste g?>>, sade hon. Och s? gaf hon sig till t?ls. Hvad ville hon annat g?ra?

H?r resa vidare ensamma m?n och kvinnor, som utvandra f?r att med de krafter, de ?ga, s?ka en b?ttre utkomst, ?n de kunnat finna i sitt f?dernesland. Skola de lyckas? Skola de misslyckas? Lyckas de, s? f?r man h?ra af dem. Misslyckas de, s? f?rsvinna de.

Slutligen hade vi bland emigranterna n?gra barn. Allts? hade vi en tio?rig flicka, som reste till sina morf?r?ldrar i Minnesota, likas? tre moderl?sa barn -- tv? gossar om 11 och 10 ?r samt en flicka om 8 ?r -- som reste till sin far i New York, dit han f?rut utvandrat f?r att s?ka utkomst f?r sig och sina sm?.

>>Men, fr?gar n?gon, ?r det d? icke farligt att s?nda ut sm? barn p? en s? l?ng resa?>> Nej, icke alls. De f? s? m?nga >>tanter>> och >>farbr?der>> om bord, att de ha det riktigt bra. Till mig skref en fru fr?n Stockholm om de tre moderl?sa och bad mig se till dem, hvad jag kunde. Det gjorde jag ocks? dagligen, och jag s?g, att de hade det s? bra, som de kunde ?nska. Likas? den d?r tio?ringen, ?t hvilken jag blef farbror >>p? k?pet>>. De ?to och drucko och sofvo och rustade och lekte och voro glada, alldeles som alla andra barn. Dem fattades ingenting. I New York m?ttes de tre moderl?sa af sin pappa, och den tio?riga, som skulle till Minnesota, blef ej ensam. M?nga af emigranterna om bord skulle ocks? dit. Det g?r s? bra, s? bra. Jag ?ters?g flickan sedan i S:t Paul, Minnesota.

Tv? g?nger hvarje dag under resan h?ll jag korta b?nestunder med bibelf?rklaring om bord: kl. 9 p? morgonen p? d?ck, kl. 8 p? kv?llen i tredje klassens matsal. En af passagerarne tog en fotografi af en s?dan b?nestund p? d?ck, L?saren ser den p? denna sida. En annan bild, en f?rtr?fflig hvardagsbild, tagen af samme passagerare, kan l?saren se p? sid. 17. Det ?r tredje klassens promenadd?ck.

N?r det f?rsta s?ndagens f. m. kl. 11 ringde till gudstj?nsten -- det skedde p? en stor gongong -- passerade vi f?rbi det st?lle, Rockall, d?r ?ngaren Norge s? nyligen hade f?rolyckats. Ombord p? v?r ?ngare hissades flagg p? half st?ng, ett uttryck af sorg ?fver de m?nga hundra, som funno sin graf i hafvet, men ocks? en maning till oss att besinna, huru snart det kan vara gjordt att g? till botten.

Innan jag slutar detta kapitel, m?ste jag till?gga n?gra ord om de anordningar, man p? Hellig Olav har f?r m?nniskornas r?ddning i h?ndelse af olycka. P? hvarje resa m?ste linjens alla ?ngare l?pa in i Kristiansand. D?r kommer en >>sj?r?tt>> ombord f?r att kontrollera, att lifb?lten, r?ddningsb?tar, brandredskap o. s. v. ?ro i full ordning. Efter ?ngaren Norges underg?ng har denna unders?kning blifvit mycket str?ng.

F?r somliga st?rre r?ddningsb?tars neds?ttning i vattnet ?ro linjens ?ngare f?rsedda med de af den svenske ingeni?ren Welin i London uppfunna utm?rkta davitarna, som borde i lag vara p?bjudna f?r hvarje passagerarefartyg. Med s?dana davitar kunna tv? man p? 30--40 sekunder s?tta b?ten i sj?n, lastad med folk och proviant; med de nu brukliga davitarna erfordras 8 ? 12 man och fyra g?nger s? l?ng tid. Dessutom sker sj?s?ttningen med fullkomlig s?kerhet, ?fven d? fartyget rullar eller har slagsida.

D? Aberdeen-linjens nya ?ngare >>Miltiades>>, utrustad med Welins >>Quadrant Davits>>, f?r n?gon tid sedan l?g f?rankrad p? Sidneys redd, utspelades f?ljande lustiga komedi. Det var s?ndagseftermiddag och hundratals festkl?dda inv?nare hade kommit ut f?r att bese fartyget. Bland m?ngden befunno sig ocks? stadens mayor och fullm?ktige samt en mr Chris, Sidneys champion i simning. Tidningarna hade haft mycket att ber?tta om de nyheter, som funnos att besk?da ombord p? >>Miltiades>>, och Welins davitar hade ocks? omn?mnts s?som n?gonting h?gst f?rtr?ffligt. F?r att underkasta detta p?st?ende praktisk pr?fning, hade en medlem af hamnstyrelsen i all tysthet vidtalat mr Chris att vid l?mpligt tillf?lle >>ramla ?fver bord>>.

I ett nu ljuder ett sk?rande skri akterifr?n: >>en man ?fver bord>>. Best?rtningen blir allm?n, kvinnorna blekna, men genom villervallan tr?nger signalen fr?n b?tsmannens g?lla pipa. Innan man hinner draga andan, ?ro fartygets tolf lifb?tar i vattnet och str?cka i kapprodd ut till den olycklige. Och d? fyra duktiga matrosarmar inom n?gra ?gonblick hugga tag i mannen och omildt sl?nga honom ned p? bottnen af b?ten, l?ser sig sp?nningen ombord i ett skallande hurra. Kort d?refter st?r mr Chris ?ter p? d?cket och f?rs?krar, att han >>aldrig hann bli ordentligt v?t!>> S? kvickt gick det.

Det ingifver en k?nsla af trygghet att se dessa anordningar, och ett svenskt hj?rta k?nner sig stolt ?fver att veta, att det ?r en svensk uppfinning, som i tidernas l?ngd s?kert skall bli till r?ddning f?r ofantligt m?nga m?nniskolif. Det ?r bara f?rargligt, att n?gonting s? genomenkelt har l?tit v?nta p? sig s? l?nge.

TREDJE KAPITLET.

En resa med de nya danska b?tarna fr?n Kristiania till New York g?r p? 9--9- 1/2 dygn, n?r intet hinder tillst?ter. Och fortare kan man just ej komma med n?gon annan linje. N?r jag reste fr?n New York l?rdag morgon den 31 december 1904 med Cunardlinjens snabbg?ende ?ngare Campania, s? kommo vi till Liverpools redd fredag kv?ll, in i hamn l?rdag morgon. Det var en ovanligt god f?rd. Man sade, att Campania ej p? sex ?r gjort dess make. Passagerare, som skulle till Sverige, foro omedelbart med bant?g till Hull, d?r ?ngb?t l?g f?rdig att afg? till G?teborg. De anl?nde till G?teborg m?ndag f. m., allts? efter nio dygns resa.

Men det g?r icke alltid s? d?r utan hinder. En envis tjocka -- stundom ?fven h?rd storm -- kan f?rl?nga resan flere dygn. Vi hade ingen storm, men en envis tjocka. Farten m?ste, medan tjockan varade, inskr?nkas till h?lften, och det sinkade oss mer ?n ett dygn. Emellertid var detta j?mf?relsevis ganska lindrigt. Cunard?ngaren Ivernia, som samtidigt var p? v?g till New York, r?kade p? New Foundlands bankar ut f?r en s?dan tjocka, att den m?ste ligga stilla i fyra hela dygn.

Ett annat hinder tillst?tte ocks?. Det f?rsenade oss flere timmar, men hade kunnat bli mycket sv?rare.

Att sjukdomsfall intr?ffat ombord, det visste vi. Men hur det f?rh?ll sig med sjukdomen, d?rom gingo obest?mda rykten. Man hviskade om smittkoppor och karant?n och dylikt. Jag trodde, att alltsammans endast var en tillst?llning f?r att g?ra alla ombord villiga att l?ta vaccinera sig. Emellertid blef jag tagen ur min villfarelse, d? vi p? m?ndags morgon nalkades land och den gula flaggan hissades p? f?rmasten. Denna flagga betyder, att det ?r smittosam sjukdom ombord. Nu b?rjade vi litet hvar bli oroliga f?r en m?jlig karant?n. Detta ?r det sv?raste ?fventyr, man l?per p? en resa till Amerika. En amerikansk medicine professor ombord ber?ttade f?r mig, huru f?r n?gon tid tillbaka ett kolerafall hade intr?ffat p? en af de tyska ?ngarne med den p?f?ljd, att ?ngaren med samtliga passagerare m?ste l?ggas i karant?n under 10 dagar.

Emellertid blef det icke s? farligt f?r oss. En amerikansk l?kare kom ut till v?r ?ngare, anst?llde en grundlig unders?kning, som slutade d?rmed, att endast de passagerare, som bodde i samma afdelning af tredje klassen, d?r koppfallet hade intr?ffat, f?rdes i land till karant?nplatsen p? Long Island. De voro 200 personer -- judar allesamman -- och skulle ligga i karant?n 6 dagar. Det blef en extra kostnad f?r ?ngaren p? 1,200 dollars -- en dollar pr dag och passagerare.

N?r l?kareunders?kningen p?gick, m?ste alla tredje klassens passagerare marschera f?rbi de b?gge l?karne i led p? tv? och tv?. Det blef en l?ng procession. Den skulle ocks? passera uppf?r en trappa, och det m?ste >>g? undan>>, s?som man s?ger. S?dant var icke alla i smaken. Ett par svenska fruntimmer v?nde sig till mig och sade h?gst f?rgrymmade: >>H?r blir man f?st s?som boskap>>. De kunde icke s?tta sig in uti situationen. Bes?ttningen l?mnade all den hj?lp, som kunde beg?ras, med att lyfta saker och barn uppf?r trappan o. s. v. Men om n?gon stannade f?r att prata eller titta, s? fattade en sj?mansn?fve honom i armen eller lade sig en sj?manshand p? hans rygg och hj?lpte honom vidare, och det kallades af somliga f?r >>f?sning>>. Jag blef riktigt ledsen p? de tv? svenska kvinnorna. En s?dan d?r h?ndelse ?r ju alltid obehaglig, och enda s?ttet att g?ra obehaget s? dr?gligt som m?jligt ?r att t?ligt finna sig i det oundvikliga och lyda kommando.

M?nga ber?ttelser med klagom?l ?fven i andra afseenden, det ?r min ?fvertygelse, bero s?kerligen p? passagerarnes of?rst?nd eller p? deras eget f?rv?llande.

Vid ankomsten till New York m?ttes vi af ?tskilliga v?nner, och det k?ndes underligt att nu igen f?r tredje g?ngen vara i Amerika. Vi f?rdes direkt till pastor Ellstr?ms hem i Brooklyn. Hvilken rusning och hvilket buller! Stora, v?ldiga arbets?kdon skramla p? de ytterst illa stenlagda gatorna, s? att man kan bli bed?fvad. Elektriska sp?rvagnar l?pa i alla riktningar, s? att man ?r i fara att bli ?fverk?rd af en, medan man f?rs?ker att vakta sig f?r en annan. Och s? uppe i luften de upph?jda j?rnv?garna med deras bullrande, l?nga t?g, som draga mer ?n en million passagerare hvarje dag. Det ?r icke m?jligt annat, ?n att allt detta skrammel och v?sen, all denna rusning och br?dska m?ste g?ra m?nniskorna nerv?sa. Nu har man ock byggt en underjordisk, dubbelsp?rig j?rnv?g, som g?r under New York. Den skall g? vidare under floden East River och dyka upp i Brooklyn. Jag har talat om den i mina reseskildringar fr?n 1901. Vidare h?ller man p? att grundl?gga en ny, v?ldig bro mellan New York och Brooklyn. Det ?r, som om inga kommunikationsmedel r?ckte till f?r denna o?ndliga, forsande str?m af m?nniskor.

I Brooklyn voro vi p? tisdagen ute och ?kte och bes?go bland annat Greenwoods kyrkog?rd, den finaste kyrkog?rd, som finnes i v?rlden. Den ?r n?got rent underbart. Ej l?ngt d?rifr?n ?kte vi genom en h?rlig park, som jag icke f?rr sett. ?fverallt i Amerikas stora st?der l?gger man stor vikt p? att ?ga vidstr?ckta och vackra parker. Och det b?sta af allt: i dem f? inga rusdrycker f?rekomma. N?r skola vi i Sverige en g?ng komma s? l?ngt? Hos oss ?r det snarare s?: vill man ha en krog, s? anl?gger man en park, ty en park utan krog ?r n?stan ett nonsens. Dock f?rekommer s?dant, ehuru s?llsynt. I G?fle t. ex. ha vi allt hittills lyckats bevara v?r h?rliga stadstr?dg?rd fr?n n?gon krog. Men sedan omkring 30 ?r tillbaka finnes ett stadsfullm?ktigebeslut, att staden skall bygga ett v?rdshus d?r. ?nnu har dock detta beslut ej blifvit verkst?lldt.

En annan h?rlig sak i de amerikanska parkerna ?r, att folket f?r sl? sig ned i gr?ngr?set utom p? de nys?dda tegarna. Det ?r klart, att man d?rigenom blir tvungen att oftare s? om tegarna. Men det ?r ringa besv?r och kostnad i j?mf?relse med den gl?dje och nytta, som folket, och i synnerhet barnen, ha af att f? tumla om p? gr?smattorna. N?r skall det hos oss komma d?rtill? Nu ?ro alla bes?kande inskr?nkta till de sandiga g?ngarna.

P? tisdagen voro vi inbjudna till middag p? Fridhem, ett utm?rkt trefligt hem f?r tj?narinnor, som missionsf?rsamlingen i Brooklyn ?ger. D?r mottagas p? det v?nligaste tj?nsteflickor, som komma fr?n Sverige f?r att s?ka plats, likas? svenska tj?narinnor, som f?r tillf?llet ?ro utan plats, eller som vilja taga sig n?gon hvilotid. D?r f? de alla goda r?d, d?r ?ro de ock efters?kta af amerikanska fruar o. s. v. I ett f?r allt betala de 3- 1/2 dollars i veckan, ett ofantligt billigt pris, som dock ?r tillr?ckligt, f?r att anstalten skall b?ra sig. Huset, som har 16 rum j?mte 2 badrum o. s. v., ?r en heder f?r f?rsamlingen. N?r jag 1901 var i Amerika, s? bodde Fridhem i hyrd lokal. Sedan dess har f?rsamlingen k?pt detta nya hus j?mte ett d?rintill bel?get, som anv?ndes till pastorsbost?lle och inneh?ller 17 trefliga rum.

Dagen d?refter var jag i Boston. D?r fick jag icke heller stanna l?ngre ?n till n?sta dag, d? jag reste till Proctor i Vermont. Det ?r en ny stad, landtlig, treflig, utm?rkt vackert bel?gen i en natur s?dan, att man n?stan m?ste tro sig vara i ?ngermanland. Staden ?r anlagd af en man vid namn Proctor, en fr?n b?rjan fattig pojke, som h?r fann oerh?rda marmorberg och genom dem blifvit m?ngmillion?r. H?rifr?n skeppas marmor ut till n?stan alla v?rldsdelar. Arbetarnes villkor ?ro synnerligen goda. Den kontanta betalningen ?r visserligen icke s? stor, att den icke p? m?nga andra st?llen ?r st?rre. Men d?rtill komma andra synnerligen betydande ekonomiska f?rm?ner, hvilka g?ra, att arbetarne trifvas godt. S?lunda ?ro genom bolaget alla arbetare olycksfallf?rs?krade utan n?got bidrag fr?n deras egen sida. I h?ndelse af olycksfall erh?ller arbetaren half afl?ning, s? l?nge han ligger sjuk. D?r han, s? f?r familjen 500 dollars . Bolaget har anlagt n?diga butiker f?r stadens behof, men har d?raf ingen annan inkomst ?n 4 proc. af byggnadskapitalet samt en mycket m?ttlig hyra f?r lokalen. All vinst af aff?rsr?relsen delas mellan arbetarne i m?n af deras ink?p. S?lunda ?terfingo dessa f?r ?r 1903 ej mindre ?n 10 proc. af, hvad de vid sina k?p hade utlagt. I staden fanns ett fattighus med tv? gubbar och tre af sin f?rrymda moder ?fvergifna barn. F?r ?frigt funnos d?r inga fattiga, som beh?fde hj?lp af andra. P? alla s?tt ?r d?r s?rjdt f?r arbetarnes b?sta. I staden finnes ingen f?rs?ljning af rusdrycker, och det ?r icke den minsta f?rm?nen. Bostadshusen ?ro sm? trefliga villor, en f?r hvar familj. Till stor del ?gas de af bolaget och uthyras till billigt pris. Hyrorna bel?pa sig till ej fullt 3 proc. af, hvad husen kostat. Vill n?gon arbetare skaffa sig eget hem, s? bygger Proctor ?t honom, s?som han vill ha det, och sedan f?r han g?ra m?natliga afbetalningar d?r?. N?r han betalt 40 proc. af summan, skrifves huset p? honom s?som ?gare, och han f?r f?r resten l?mna inteckning, som bel?nas af sparbanken. Alla pastorer bo hyresfritt. Sjukv?rden ?r p? ett utomordentligt s?tt ordnad, dels genom ett utm?rkt sjukhus, dels genom en h?r af sjuksk?terskor, som v?rda de sjuka i deras hem. All sjukv?rd ?r kostnadsfri f?r arbetarne och deras familjer. Bolaget har ocks? byggt ett utm?rkt hus f?r Kristliga f?reningen af unga m?n och bidrager ?rligen till verksamheten d?r med 2,000 dollars. ?fven p? flera andra s?tt visar Proctor v?lvilja mot sina arbetare. S? t. ex. sk?nkes p? den ?rligen ?terkommande tacks?gelsedagen en kalkon m. m. till hvarje gift arbetare. Mig syntes Proctor vara ett paradis i sm?tt.

Detta oaktadt hade just nu befallning ankommit fr?n grufarbetarnes fackf?rbunds chef, att alla arbetare, som tillh?rde f?rbundet, skulle strejka f?r att visa sig solidariska med strejkande kamrater p? andra h?ll. Befallningen tr?ffade endast n?gra italienare, men ?tlyddes af dessa. Man s?ger, att f?ren ?ro dumma. Men s? dumma ?ro de aldrig, att de betrakta r?fven s?som sin v?n och hj?lpare, medan han st?r och gnager k?ttet af deras ben. Det ?r bara arbetarne, som g?ra det. Men det kommer v?l en tid, d? de vakna. Och d? kan det v?l h?nda, att de uppt?cka, att de kunna g?ra sig nytta af huden p? sina r?fvar. P? sid. 19, 21 och 23 kan l?saren se n?gra bilder fr?n Proctor.

I Proctor m?tte oss en svensk fr?n Winnipeg i Canada. Hans namn var Andrew Hallonqvist. Det var genom honom hela denna resa var planerad, och han var v?r outtr?ttlige och oegennyttige ledsagare eller f?rare genom n?stan hela Canada. B?de jag och de mina st? i mycket stor tacksamhetsskuld till honom. Men d?rtill ?terkommer jag l?ngre fram.

Det vore ofantligt mycket mer att s?ga om de nu n?mnda st?derna, b?de hvad ang?r deras borgerliga och kyrkliga f?rh?llanden. Men jag m?ste skynda till Canada. F?r resten har jag om New York, Boston och Providence skrifvit vidlyftigt i mina f?rra skildringar, till hvilka jag h?nvisar.

FJ?RDE KAPITLET.

Om emigrationen.

Innan jag g?r vidare, torde det vara sk?l att g?ra n?gra reflexioner ?fver utvandringen fr?n Sverige till Amerika.

Denna emigration ?r en f?reteelse, som med r?tta har v?ckt mycken oro i v?rt land. Den spelar ocks? en h?gst betydande roll i Sveriges utvecklingshistoria. Antalet emigranter ?r olika ?r mycket olika. Det har funnits ?r, d? det, efter afdrag af antalet invandrare, g?tt upp till framemot 40 tusen, men ocks? ?r, d? det varit mycket l?gt. ?r 1902 utvandrade 45,504 och invandrade 6,511. Af utvandrarne gingo mer ?n 41 tusen till Norra Amerika. Det var den h?gsta emigration, som n?gonsin f?rekommit. D?remot utvandrade ?r 1894 endast 13,358, d?raf 9,550 till Norra Amerika, medan invandrarnes antal samma ?r var 10,425. ?ret 1903, som var ett starkt utvandrings?r, hade ett utvandrare?fverskott af i rundt tal 32 tusen.

I medeltal torde man kunna antaga, att 25,000 m?nniskor utvandra fr?n Sverige hvarje ?r. Om jag ber?knar, att hvars och ens uppfostran och utbildning har kostat Sverige 2,000 kr., s? r?knar jag ganska l?gt. Men det g?r i alla fall 50 millioner kr. Antar jag vidare, att hvarje emigrant i medeltal i pengar, kl?der och andra saker, inber?knadt kostnaden f?r biljetten, har med sig 200 kr., s? g?r det ytterligare 5 millioner, allts? en summa af 55 millioner kr.

Man talar om, att svensk-amerikanarne ?rligen till Sverige skicka hem r?tt betydande belopp. S? vidt man kan ber?kna deras summa, utg?r den omkring 6 ? 7 millioner pr ?r. Detta dock endast under de senare ?ren. Visserligen m? Sverige vara tacksamt f?r denna g?fva fr?n anf?rvanter till anf?rvanter. Men j?mf?r man densamma med den summa, som rullar ut ?t motsatt h?ll, s? blifva dessa millioner icke mycket att tala om.

Detta ?r dock icke det v?rsta. De personer, som utvandra, utg?ra i regeln den kraftigaste och b?sta delen af svenska nationen. Det svider i ens svenska hj?rta, n?r man p? en emigrant?ngare n?rmare betraktar de 5--600 svenskar, som ?ro p? f?rd till det stora landet i v?ster. Man m?rker bland dem visserligen en eller annan gammal gubbe eller gumma, som af f?rsigkomna anf?rvanter h?mtas ?fver till Amerika; men i det stora hela ?ro de ungt, kraftigt folk, 20--30-?ringar af b?da k?nen, glada, hurtiga arbetare, fulla af f?rhoppningar att kunna i det fr?mmande landet bereda sig en b?ttre ekonomisk framtid ?n i sitt gamla f?dernesland.

Samma k?nsla erfar man, n?r man, s?som jag ofta gjort, i Amerika st?r och talar till stora skaror af landsm?n. Vid ett s?dant tillf?lle brast min hustru ut i h?ftig gr?t, n?r hon s?g den stora f?rsamling, som kommit f?r att h?ra Guds ord -- allesammans svenskar i sin b?sta ?lder, trefligt och v?l kl?dda, stilla och uppm?rksamma.

Den emigrationsr?relse, som p? detta s?tt uppst?r, skall man f?rg?fves f?rs?ka st?fja genom varningar eller enfaldiga emigrantlagar. Varningarna uppfattas endast s?som f?restafvade af afundsjuka eller andra orena bevekelsegrunder. Och den svenska emigrantlagen, ja, den ?r s? l?tt att kringg?, att det vore b?ttre, om ingen s?dan lag funnes. Den, som icke har r?ttighet att utvandra enligt denna lag, beh?fver blott resa ?fver till K?penhamn eller annan europeisk sj?stad f?r att d?r stiga ombord p? en emigrant?ngare och gifva sig af. De agenter, som vilja hj?lpa s?dana emigranter, beh?fva endast s?lja dem biljett till K?penhamn, till Hamburg, till Liverpool och sedan gifva dem ett kvitto p? deponerade medel, hvilket kvitto ber?ttigar dem att hos hufvudkontoret i de n?mnda st?derna f? biljett ?fver till Amerika eller annan v?rldsdel.

F?r resten: om en m?nniska kan bereda sig b?ttre utkomst och en trefligare tillvaro i en annan v?rldsdel, hvarf?r skall man hindra henne? M?nskligheten har ock, s? l?ngt som historien g?r tillbaka, befunnit sig i en st?ndig vandring f?r att s?ka b?ttre utkomst. S? har Europa blifvit befolkadt, och nu ?r det Amerikas tur. Denna vandring har alltid -- i stort sedt -- g?tt fr?n ?ster till v?ster. Det ser n?stan ut, som om den vore dikterad af en naturlag, hvilken det ?r f?f?ngt att f?rs?ka motarbeta. Det var ocks? af begynnelsen Guds bud, att m?nniskan skulle uppfylla jorden, och det kan icke ske annorledes ?n genom utvandring.

Emellertid kan denna utvandring antaga onaturliga proportioner, s?som den v?l redan g?r. Sverige b?r d?rf?r g?ra allt, hvad i dess f?rm?ga st?r, f?r att reformera missf?rh?llanden samt bereda folket st?rre trefnad i sitt f?dernesland. Endast en s?dan trefnad kan bilda en effektiv motvikt mot utvandringslustan. Och d? utvandringen, som vi sett, har sin grund i ekonomiska f?rh?llanden, s? ?r det i f?rsta rummet angel?get att s?ka h?ja v?rt lands n?ringslif. D?rigenom skulle arbete och utkomst beredas alltj?mt v?xande skaror af folket, och arbetaren skulle i eget hem i sitt f?dernesland finna den trefnad, som han nu s?ker i andra v?rldsdelar.

H?rtill b?r l?ggas ?fven en annan sak, som folk s?llan t?nker p?, men som ?r af stor betydelse. Vi g?ra i Sverige alldeles f?r litet f?r att sprida k?nnedom om landet bland dess innebyggare. I Amerika d?remot g?res allt, hvad g?ras kan, i detta syfte. Man blir bokstafligen ?fvers?llad med broschyrer, med eller utan illustrationer, hvilka framh?lla de f?rdelar, som de respektive staterna ha att bjuda p? i ekonomiskt afseende, i skolv?sende och annat s?dant. De skuggsidor, som kunna finnas, vidr?ras icke. Broschyrerna hafva n?mligen det uppenbara syftet att locka folk dit. Och s?dant inverkar. Det goda, som framh?lles, verkar ett hopp, som gifver mod och kraft att ?fvervinna sv?righeterna.

Svenskarna ?ro i allm?nhet ganska reslustiga. Men de hafva s?llan lust att resa f?r att l?ra k?nna sitt eget land. Om ett nygift par sl?r sig l?s och g?r en br?llopsresa f?r att se sig om i v?rlden, aldrig kommer det i fr?ga, att de g?ra denna resa i Sverige. Nej, d? skola de fara till Italien eller Schweiz eller andra l?nder. Det ?r, som om Sverige icke hade n?got att bjuda p?, som vore v?rdt att l?ra k?nna. I Schweiz och Italien tr?ffa de kanske samman med engelsm?n, amerikanare, fransm?n, som underr?tta dem om, att en resa i Sverige och Norge ?r vida, vida intressantare, p? samma g?ng den ?r billigare ?n en tur i de n?mnda l?nderna.

Jag har farit vida omkring i v?rlden, men ingenst?des har jag sett s? vackra, s? h?nf?rande naturscenerier som i Sverige och Norge. Och den skandinaviska half?n har jag genomkorsat i alla riktningar fr?n Trelleborg till Nordkap.

Men det ?r icke endast landets natur, som beh?fver bli mer bekant f?r dess inbyggare, utan ?fven landets industri, jordbruk och resurser i alla riktningar. I Amerika h?ll jag flere f?rel?sningar om Sverige, och ofantligt m?nga svenskar blefvo icke litet f?rbluffade, d? jag f?r dem skildrade, hvad Sverige ?r, och hvad det har att bjuda p?, samt d?rvid gjorde j?mf?relser med amerikanska f?rh?llanden. Lika v?l som de k?nde de amerikanska f?rh?llandena, lika okunniga voro de om motsvarande svenska. De flesta af dem voro d?rf?r vana att fr?n sin, om ej h?ga, s? dock breda, amerikanska st?ndpunkt se f?raktligt ned p? Sverige. Ty hvad de icke k?nde till, det trodde de icke heller fanns. >>S?dant ha vi aldrig vetat om Sverige f?rr>>, sade de.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet