Read Ebook: Barnavännen 1905-08 Illustrerad Veckotidning för de Små by Various Gauffin J B Editor

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 302 lines and 45313 words, and 7 pages

Editor: J.B. Gauffin

Varning f?r l?ttja.

Ord. 6: 6-11.

"Arbetsamhet befordrar h?lsa och v?lst?nd, hindrar m?nga tillf?llen till synd, hj?lper oss att motst? onda beg?relser och bidrager till tr?st och sinnesstyrka under motg?ngen." S? lydde en l?xa, som jag l?ngesedan fick l?ra, d? jag ?nnu satt p? skolb?nken. Icke blott jag, utan m?nga andra ha i lifvets skola sedan f?tt bekr?ftelse h?rp?.

Salomo hade l?rt denna l?xa af myrorna. I de varma l?nderna bygga myrorna stackar, som ?ro mycket st?rre, ?n hvad vi ?ro vana att se. Det ?r en oerh?rd flit och ih?rdighet, som myrorna ?dagal?gga vid detta byggande. Men icke blott det, de ?dagal?gga ett f?rst?nd och en ber?kningsf?rm?ga, hvaraf vi ocks? hafva mycket att l?ra. I denna byggnad finnes n?mligen en hel m?ngd g?ngar och rum, afsedda icke blott f?r myrornas afkomma, utan ?fven f?r deras f?rr?d af f?da under vintern. Ty myrorna kunna icke under vintern samla n?gon f?da, d?rf?r arbeta de s? flitigt om sommaren och s?ka g?ra sitt hus s? starkt och varmt som m?jligt. De egentliga vinterkamrarna ?ro dock under jorden, d?r lefva myrorna liksom bien af sitt vinterf?rr?d.

Jag vill nu ber?tta f?r eder om en gosse, som hade lagt myrornas l?rdom p? hj?rtat. Han reste fr?n Amerika till London f?r att s?ka arbete och kom d?r till ett stort tryckeri, hvarest han framst?llde sin beg?ran. Faktorn s?g med f?rakt p? den fattige ynglingen och fr?gade: Hur har ni l?rt er boktryckerikonsten? Kan ni s?tta n?gra rader utan anvisning?

Sedan vi nu sett, huru en amerikansk yngling f?tt erfara arbetets v?lsignelse, s? g?ller det f?r oss att visa, att svenska gossar och flickor ej vilja vara s?mre. Det g?ller f?r dem att l?gga grund till ett helt lifs lycka genom gudsfruktan och flitigt arbete. Det g?ller att ?fvervinna alla sv?ra l?xor i skolan f?r att sedan kunna ?fvervinna dem, som m?ta oss i lifvet. Det g?ller att taga vara p? den korta ungdomstiden, d? skolarbetet upph?rt och f?rberedelser f?r yrkesf?rdighet b?rjat. Ja, det beh?fver s?gas till m?ngen: Var icke tr?g och lat uti det du har f?r h?nder. Ty annars kommer det f?rvisso att g? s?som v?r text s? varnande s?ger: "Fattigdomen skall komma ?fver dig s?som en r?fvare och armodet s?som en v?pnad man".

Vi se af myrans exempel att en liten kan g?ra mycket, om han ?r flitig. En myra kan endast g?ra litet i s?nder, men p? detta s?tt g?r hon till sist stora ting. Hvem vet, om icke mina sm? v?nner snart kunde genom flit och ih?rdighet g?ra f?r?ldrar gl?dje och ett ?lskadt fosterland ov?rderlig nytta. S? gjorde tv? v?rmlandsgossar, John och Nils Ericsson, och deras v?g st?r ?ppen f?r hvarje svensk gosse.

Strandfyndet.

L?nsmannen kastade en blick af f?rakt p? honom.

"Femhundra kronor ?r bjudet", sade han och v?nde sig till de f?rsamlade, "?r det n?gon, som vill bjuda mer?"

Alla voro tysta.

"N?v?l d?, femhundra kronor f?rsta g?ngen, femhundra kronor andra och--" han t?nkte just till?gga "tredje g?ngen femhundra kronor", d? d?rren h?ftigt slogs upp och strandfogden tr?dde in. Den gode mannen tycktes vara mycket uppr?rd. Han hade med en enda blick uppfattat, att l?nsmannen stod i begrepp att sl? klubban i bordet.

"H?ll!" ropade han med h?g r?st, "h?ll, auktionen inst?lles."

Han gick hastigt fram till auktionsf?rr?ttaren och hviskade n?gra ord i hans ?ra. Denne lyfte upp hufvudet och s?g sig omkring. Med ett fint leende sv?fvade hans blick bort till herr Sten, som orolig trippade hit och dit. Han ville synbarligen framst?lla en fr?ga, hvartill det on?diga uppskofvet skulle tj?na, men l?nsmannen f?rekom honom.

Med klar, v?lljudande st?mma sade han: "Jag har ett meddelande att gifva de f?rsamlade. Genom ett of?rutsedt fall har jag kommit i tillf?lle att l?ta inst?lla auktionen p? ?nkan Focks stuga, emedan hon nu ?r i st?nd att ?nd? betala sin fordrings?gare. Jag f?r d? bedja de n?rvarande vara goda och afl?gsna sig."

Folket gick d?rifr?n. L?nsmannen vinkade ?t herr Sten att komma fram till bordet, hvarp? strandfogden bredde ut ett antal sedlar. "H?r ?r betaldt f?r er fordran", sade han kallt till herr Sten, "vill ni vara god och skrifva kvitto, innan ni g?r hem."

Den stackars ?nkan, som suttit d?r f?rtviflad och f?rsagd, v?gade knappt tro p? hvad hon s?g och h?rde. Men nu kom strandfogden fram till henne.

"K?ra fru Fock, jag f?r med mig ett gladt budskap till er", sade han. "F?r en timme sedan fick jag tillbaka dessa sedlar, som Petter hittade i skeppsvraket, tillika med den underr?ttelsen, att den r?ttm?tige ?garen till dem ingenst?des stod att finna. Skatten tillh?r d? enligt lagen upphittaren, och d?rf?r skyndade jag hit f?r att l?mna penningarne i edra h?nder. St?rsta delen har jag nu anv?ndt att betala er gamla skuld, och jag hoppas ni godk?nner detta. Nu ?r ni fullkomligt skuldfri, fru Fock, och har ?nd? en liten summa ?fver f?r kommande behof.--Ni kan tacka den gode Guden, som styrt det s? v?l f?r er", tillade den hederlige mannen, i det han r?ckte ?nkan och Petter handen till afsked.

?fven l?nsmannen riktade n?gra v?nliga ord till fru Fock och ber?mde Petters ?rlighet. Den stackars kvinnan kunde icke fatta hvad som h?ndt. Hon stammade ?nnu fram sitt tack, n?r herrarne redan l?mnat stugan.

Petter stod med ett lyckligt leende bredvid henne. Den ov?ntade lyckan hade gjort ?fven honom stum. ?ndtligen fann den pr?ktige gossen ord.

"K?raste mor", utropade han r?rd, "nu ?r det slut med all sorg och all n?d. T?nk, s? v?l, att fogden kom i r?tt tid med penningarne, annars vore vi nu utan tak ?fver hufvudet."

Modern nickade. "Ja, vi vilja tacka den gode fadern i himmelen d?rf?r", sade hon h?gtidligt, "han styr allting till det b?sta, och ?nnu f? vi erfara sanningen af hans l?fte:

"?kalla mig i n?den, s? vill jag hj?lpa dig, och du skall prisa mig".

Omaka lekkamrater.

Med teckning.

F?r v?ra allra minsta.

HVEM ?R HON?

Med teckning.

Hvem jag ?r! Jo, jag ?r en liten flicka, som du ser, och Greta heter jag och ?r mammas lilla hj?rtegull. Det har hon sagt m?nga, m?nga g?nger, n?r hon lyft mig upp i sin famn och kysst mig s? varmt och godt, som min mamma kan det.

D? har jag k?nt mig s? lycklig, s? lycklig ?fver att mor ?lskar mig. Det k?nns s? underligt i hj?rtat, det r?r sig s? d?rinne, att jag bara vill gr?ta af gl?dje. Det finns ingenting i hela v?rlden som g?r mig s? glad som mors k?rlek.

Far han h?ller ocks? af sin Greta lika mycket som mor. Hans k?rlek ?r mera stark och manlig. Den skall jag l?ra mig f?rst? b?ttre f?r hvar dag. Och vet du, hvarf?r far och mor h?lla af mig s? mycket? Jo, bara f?r att jag ?r deras lilla Greta, deras barn och hj?rtegull. Det b?sta far och mor ?gt i sitt hj?rta har jag f?tt, det ?r jag det.

Och vet du hvarf?r jag h?ller af far och mor och ?r s? lycklig? Jo, d?rf?r att de ?ro mina f?r?ldrar och f?r det jag f?tt det b?sta de ?gt i sina hj?rtan. Far kan sjunga och spela m?nga vackra s?nger, men guldet, det b?sta i s?ngerna, har han gett sin lilla Greta. D?rf?r sjunger det alltid inne i mitt hj?rta, n?r han spelar och sjunger, och n?r jag blir stor, skall jag sjunga lika vackra s?nger som han och ?nnu vackrare. Dem skall jag sedan sjunga f?r far och mor, och jag skall ?lska dem mycket och aldrig ?fverge dem s? l?nge de lefva, och sedan f?r jag sjunga ?nnu vackrare f?r dem i Guds himmel.

Se, nu vet du hvem jag ?r. Jag undrar just, om du k?nner igen mig och om du ?r en s? lycklig liten flicka, som jag.

En sv?r uppgift.

Med teckning.

Nog minnes jag ?n, huru jag och mina skolkamrater grubblade ?fver l?sningen af r?kneuppgifterna i S--gs gamla r?knel?ra. I en l?ng b?nk, som r?ckte tv?rs ?fver skolsalen--det fanns flera s?dana b?nkar--och kallades "?fversta b?nken" sutto vi en hel rad gossar och flickor p? en elfva, tolf ?r och funderade och f?rs?kte. I alla de ?friga b?nkarna fanns det en monit?r, som hj?lpte och r?ttade, men i v?r b?nk fanns ingen s?dan, hvarken under skrif- eller r?knetimmarna. Vi voro ju alla lika l?ngt komna och hade ingenting att l?ra bort ?t kamraterna, ty de kunde ju lika mycket ungef?r. L?raren skulle personligen undervisa oss, men han satt i katedern och ville inte bli st?rd. Det var inte ofta vi v?gade oss fram till honom med en fr?ga. D?rf?r anstr?ngde vi oss sj?lfva, s? det knakade i v?ra hufvuden, och n?r en af oss gjort en uppt?ckt, s? hviskades den utefter hela b?nken fr?n den ena till den andra. S? l?rde vi oss sj?lfva allm?nna br?k, det ena talet, det ena r?knes?ttet efter det andra under sm?trefliga samspr?k och friskt mod. Naturligtvis hade det g?tt litet fortare och stadigare om vi f?tt hj?lp. Men det lilla vi l?rt oss sj?lfva satt s? mycket s?krare fast i minnet. Det h?r som jag skildrat tilldrog sig f?r en 45 ?r sedan i en s. k. "lankaster-skola".

Jag kom att t?nka p? detta, d? jag s?g den h?r lilla ensamma t?sen sitta med en oskrifven tafla i kn?t och med r?kneboken bredvid sig p? golfvet. Nu f?r tiden "stoppas" r?knekonsten och alla andra ?mnen i barnen och sj?lfverksamheten tages litet i anspr?k. Men det vill ?nd? inte g? att f?lja med f?r alla. Vi skulle dock vilja s?ga till den h?r lillan och alla hennes likar, som inte med ens kunna fatta och f?rst? r?kneuppgifterna: F?ll bara inte modet, det ?r alls inte s? sv?rt, som det i b?rjan ser ut! H?ll ut och l?r litet om s?nder, s? ljusnar det snart och d? blir man f?rv?nad ?fver, huru enkelt det i sj?lfva verket var, det d?r som syntes vara en s? sv?r uppgift.

Fr?n slafbojor till frihet.

Det var ?r 1858 n?gon dag, som icke s? noga kan best?mmas, som en liten negergosse f?ddes i staten Wirginia i Amerika. Svarta m?nniskor voro d? f?r tiden i de flesta af Amerikas sydstater helt enkelt sina hvita br?ders slafvar. De tillh?rde dem liksom kor och hundar eller redskap tillh?ra sina ?gare, och deras bel?genhet var n?stan alltid mycket el?ndig. Den lille Booker--s? kallades den lille gossen vid sin f?delse--var sina f?r?ldrars tredje barn. Men modern m?ste ensam uppfostra honom, emedan fadern tillh?rde en annan slaf?gare och arbetade i saltgrufvorna l?ngt bort fr?n de sina.

Det kunde icke heller bli tal om n?gon verklig uppfostran. Bookers stackars mamma var slafvinna, och ehuru hennes herre icke h?rde till de v?rste, s? hade hon det dock sv?rt nog. I sin lilla koja, som blott var fjorton fot l?ng och tretton fot bred, m?ste hon koka mat ?t alla slafvarne p? plantagen. Och hon hade ingen spis--s?dan lyx ans?g man ?fverfl?dig f?r en stackars slafvinna--utan hon fick g?ra upp eld p? bara marken, hvarvid hettan och r?ken oftast voro alldeles odr?gliga. F?nsterna voro sm? h?l i v?ggen utan glas, d?r regn och bl?st obehindradt tr?ngde in. I ett h?rn p? en h?g af trasor var moderns och de tre barnens l?gerplats.

N?got familjelif fanns det egentligen icke ibland dem; aldrig sutto de tillsammans omkring bordet vid m?ltiderna, utan om de stackars sm? svarta bytingarna blefvo alltf?r hungriga, s? att de gr?to efter mat, kastade man ?t dem en bit alldeles som ?t hundar.

De sm? barnen, som ej ?nnu kunde arbeta, tillbragte dagen med att krypa omkring p? alla fyra, s? att folket snafvade ?fver dem och d?rvid ofta trakterade dem med en spark. Voro de icke kraftiga nog f?r att t?la vid ett s?dant lefnadss?tt, s? fingo de d?, och ingen m?nniska fr?gade efter dem utom deras f?r?ldrar, f?r hvilka deras sm? voro lika k?ra som de hvita barnen f?r deras far och mor. Men dessa stackars svarta slafvar hade ej mycken tid att s?rja; de m?ste fr?n tidigt p? morgonen till sena aftonen arbeta h?rdt och tr?get. Och s? snart barnens lemmar vuxit till n?got, gick det f?r dem som f?r deras f?r?ldrar.

M?ngen g?ng n?r de sm? tumlade om vid n?gon bomullsplantering eller lekte med en tr?bit och n?gra stenar--riktiga leksaker ?gde de aldrig--s?gs d?r n?gon fr?mmande man, som uppm?rksamt betraktade dem. F?ljande dag hade vanligen barnskaran, som nyss s? muntert lekte i solskenet, krympt tillsammans r?tt betydligt.

"Hvar ?r Billy och Bob och Willie, mamma?" kunde d? n?got annat litet negerbarn fr?ga sin mor.

Denna svarade sakta med en rysning, i det hon gaf den lille fr?garen en hastig smekning: "Farit till Georgia eller till s?dern".

Vidare f?rklaringar g?fvos icke, men de f?rstodo v?l svaret, de stackars sm? negerbarnen. Att blifva s?ld till Georgia i sydstaterna var detsamma som att f? arbeta under tropikernas br?nnande sol, d?r slafvarnes lott var mycket h?rdare och deras lif icke mera v?rdt ?n ett skott krut.

N?gra dagar efter dessa hemlighetsfulla skilsm?ssor gingo n?gra af slafvinnorna omkring med f?rgr?tna ?gon. Det var de f?rsvunna barnens m?drar. Annars talade ingen d?rom mera.

Men ?fven p? deras f?delseort fingo barnen s? fort som m?jligt arbeta str?ngt. Booker, v?r lille v?n, m?ste mycket ofta f?ra s?d till kvarnen--en stor s?ck kastades upp p? h?stryggen.

"Nu g?r du s? raskt du kan och skyndar dig hem, f?rst?r du", s? lydde den str?nga befallning han fick.

Lydigt fattade gossen h?sten vid tygeln, glad och stolt ?fver sitt uppdrag. "Snart skall jag vara en man", sade han f?r sig sj?lf, "eftersom redan en h?st och en s?ck med s?d anf?rtros ?t mig."

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet