Read Ebook: Barnavännen 1905-08 Illustrerad Veckotidning för de Små by Various Gauffin J B Editor

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 302 lines and 45313 words, and 7 pages

Lydigt fattade gossen h?sten vid tygeln, glad och stolt ?fver sitt uppdrag. "Snart skall jag vara en man", sade han f?r sig sj?lf, "eftersom redan en h?st och en s?ck med s?d anf?rtros ?t mig."

Men ack, den fr?jden varade icke l?nge. Vid ett gropigt st?lle p? v?gen snafvade h?sten och--pang--d?r l?g s?cken p? marken. Med anv?ndande af alla sina krafter f?rs?kte den lille mannen att lyfta upp sin b?rda p? h?sten. Men det lyckades honom icke--s?den v?gde tv? g?nger s? mycket som han.

Hvad var nu att g?ra? Det blef intet annat ?frigt ?n att v?nta, till dess n?gon kom och gick v?gen fram ifall denne ville vara s? god och hj?lpa honom upp med s?cken. Det var dock ej m?nga, som vandrade denna v?g, och s? m?ste Booker v?nta l?nge, l?nge, flera timmar, snyftande af ?ngest, tills ?ndtligen en barmh?rtig vandrare uppenbarade sig p? olycksplatsen och befriade honom ur hans n?d. Att han fick stryk n?r han kom hem och hade dr?jt s? l?nge, f?rst?s af sig sj?lft. S? blefvo dessa vandringar, som Booker m?ste f?retaga allena, f?r honom till f?rf?rliga kval.

Men en stor gl?dje hade Booker redan d?. Han fick ofta f?lja med sin husbondes sm? flickor till skolan och b?ra deras b?cker. Vid d?rren b?jde han sig fram?t och s?g sm? gossar och flickor, som sutto p? skolb?nkarne och l?ste. De lyckliga! Att f? g? i skolan eller komma i paradiset, det betydde detsamma f?r Booker.

En dag kort f?re solens uppg?ng v?cktes den lille gossen af en h?gljudd b?n, som hans mor framst?tte, d?r hon l?g p? kn? framf?r sin b?dd. Om ocks? l?sning och skrifning var f?rbjuden f?r negrerna, s? kunde dock ingen hindra dem att bedja. Och det bads mycket och innerligt till Gud bland dessa olyckliga slafvar. Gudstj?nster och b?nem?ten hade de ocks? om s?ndagarna, och ?fven om hvardagskv?llarna, sedan de slutat sitt anstr?ngande arbete, h?rdes b?n och s?ng fr?n slafvarnes el?ndiga kojor. Och om ocks? deras svarta predikanter sj?lfva ej kunde l?sa eller tala riktig engelska, s? voro de dock f?r det mesta uppriktiga, ?dmjuka kristna och f?rtr?ffliga talare. Det r?dde f?r ?frigt mycken fromhet bland slafvarna.

N?r Booker denna morgon v?cktes af sin moders b?n, lyssnade han ifrigt och f?rnam ungef?r dessa ord, som ?tf?ljdes af suckar och t?rar: "O, Gud, gif nordstaternas h?rar seger och mina barn friheten!"

P? detta s?tt h?rde gossen f?rsta g?ngen talas om kriget, som brutit ut mellan nord- och sydstaterna och p? hvars utg?ng fyra millioner slafvars ?de berodde. Hvilken ofattbar tanke! Att varda fri, icke slaf l?ngre, icke mer tillh?ra n?gon herre utan f? vara sin egen herre--borgare i n?gon liten stad--erh?lla familjenamn--f? skrifva in sina barns f?delse- och d?dsdagar liksom de hvita--och icke mer beh?fva st? och se p? huru de k?ra sm? obarmh?rtigt rycktes ifr?n dem och s?ldes l?ngt, l?ngt bort! Underbara, saliga hopp!

Man kan f?rst? den oerh?rda sp?nning, som denna tid h?rskade ibland de svarta, och dock fingo de icke gifva den luft. Underr?ttelser om kriget meddelades dem naturligtvis aldrig, i synnerhet sedan sydstaterna, som ju stredo f?r slafveriets bibeh?llande, f?rlorade den ena drabbningen efter den andra. Men slafvarna visste om detta ?nd? utan tidningar och telegrafiska meddelanden. Det ?r ett klokt folk, de svarta, de hade inr?ttat en slags apparat, som de kallade vinbergstelegraf. Med tillhj?lp af vinrankor, blad och blommor ber?ttade hvarje slaf, som lyckats uppsnappa n?gon underr?ttelse antingen vid middagsbordet eller p? v?g till staden, f?r sina v?nner och olyckskamrater nyheter, fulla af hopp om befrielse.

eller hvad st?r det i n?sta s?ndags text?

Veckan 7-13 Aug. 1905.

M. 7. Hezekiel 36: 25-30. ETT NYTT HJ?RTA OCH EN NY ANDE.

Hez. 36: 25-28.

Ett nytt hj?rta och en ny ande.

Hes. 36: 25-28.

Du har sett ett barn vara elakt och styggt, du har sett det skrika och gr?ta i vredesmod, du har sett det vara olydigt och trotsigt, eller du har kanske sj?lf varit frestad till dessa eller andra synder. D? har du ocks? sett n?got af det gamla, onda, syndiga m?nniskohj?rta, som vi alla ?ga af naturen.

P? det att vi skola blifva rena ifr?n s?dana synder och blifva goda barn, som Gud kan se ned p? med v?lbehag, lofvar oss Herren ett nytt hj?rta och en ny ande. Men detta nya sinnelag f? vi icke, utan att vi sj?lfva b?rja l?ngta d?refter och varmt bedja Gud d?rom.

Denna l?ngtan kan nu b?rja i v?rt inre af m?nga skilda orsaker. Den ene kan under en sv?r sjukdom b?rja inse, huru ov?rdigt det ?r att lefva i synden skild fr?n Gud. Den andre kan genom fruktan f?r Guds misshag och dom b?rja l?ngta efter att f? ett nytt, fromt och gudfruktigt sinnelag. P? m?nga olika v?gar f?r Gud oss till f?rnuft och besinning.

I fattigdom, f?rskjutenhet och el?nde i fr?mmande land b?rjade den f?rlorade sonen l?ngta efter att blifva en ny m?nniska. Han besinnade sig. M?nga barn beh?fva f?lja hans exempel, ja, alla som g?tt bort fr?n Gud. Han stod upp och gick till sin fader. S? beh?fva vi alla g?ra, och liksom han beh?fva vi bedja om f?rl?telse och rening.

Men just d? slutas vi i Guds k?rleks sk?te.

Vi blifva kl?dda i den yppersta skruden, vi f? ett nytt hj?rta och en ny ande, vi f? ring och skor till tecken p? barnaskap hos Gud och att vi nu vilja g? p? Guds v?gar.

Den som har ett s?dant sinne, han ?r ett Guds barn i sanning; han ?r lycklig och glad i Guds gemenskap och har ljusa utsikter f?r det kommande lifvet h?r p? jorden och f?r det eviga lifvet. Ty s?dana Guds barn och v?nner lofvar Herren ett h?rligt land. Detta l?fte innefattar i sig f?rst och fr?mst himmelsk v?lsignelse f?r detta lifvet, men det innefattar j?mv?l ett l?fte, som str?cker sig bortom jordelifvets slut. D?r bortom tidens gr?nser v?ntar Guds folk ett saligt land, ett land af idel ljus och frid och gl?dje.

Detta l?fte innesluter s? mycket stort och h?rligt, att vi hafva mycket sv?rt att fatta det. Det ?r som om Gud vill s?ga d?rmed till sitt barn: N?r du k?nner dig svag och stapplande, st?d dig d? vid min starka hand, n?r du k?nner dig syndig och bristfull, d? vill jag f?rl?ta och hela, n?r du gr?ter och ?r fridl?s, s? vill jag torka dina t?rar och tr?sta dig, n?r du k?nner dig sjuk och svag, s? ?r jag din h?lsa och starkhet, n?r du k?nner d?den nalkas, d? ?r jag ditt lif, ja, jag ?r ditt allt, ty jag skall vara din Gud.

Aftonst?mning.

Med teckning.

Svenska bilder.

Med fyra teckningar.

Det var sj?lfva midsommaraftonen 1905 vi med den lilla hjul?ngaren Haparanda anl?nde till Neder Kalix kyrkoby vid tiotiden p? kv?llen, och h?r b?rjade redan den rad af ?fverraskningar, som sedan f?ljde oss under den m?nadsl?nga f?rden i dessa midnattssolens bygder.

N?r vi sydsvenskar l?sa om Lappland och V?sterbotten eller p? kartan betrakta dessa v?ra tv? nordligaste landskap, se vi sj?ar och floder och j?rnv?gar och ett och annat ortnamn p? de stora vidderna och t?nka d?, att h?r finnes bara obygder, tr?sk, mossar, lappk?tor med sm?tt lappfolk i underliga kl?der och med sina l?nghornade renar. I ?frigt ha vi en ganska barnslig och dunkel f?rest?llning om dessa trakter. Vi ha alls ingen aning om att h?r finnas en m?ngd vackra st?der och stora, folkrika byar och samh?llen, hvars inv?nare ?ro svenskar s?som vi och lefva ungef?r samma lif som vi, odla en rik och b?rdig jord, drifva handel och k?penskap, idka handtverk och bergsbruk samt bygga sig pr?ktiga bost?der i en natur, som ?n ?r leende och mild, ?n storartadt sk?n, ?n vild och og?stv?nlig, men n?stan alltid vacker. Jag har rest genom en del af dessa bygder med ?ppna ?gon och pennan i hand, och nu ?r det min mening att taga alla Barnav?nnens l?sare med mig och i ord och bild s?ka visa eder hvad jag sett och h?rt och l?ra eder k?nna det goda, g?stv?nliga folket d?ruppe.

Redan vid Kalix?lfvens mynning f?rv?nades man ?fver den rika v?xtligheten. P? en ? vid inloppet l?g Nordansk?rs badort, v?l den nordligaste p? jorden, invuxen i pr?ktiga bj?rk- och furudungar. Inkomna i sj?lfva ?lfven p?mindes vi lifligt om Stockholms sk?rg?rd. P? dess s?dra strand l?go slottslika villor och g?rdar inb?ddade i l?f och gr?nska. Och p? den norra j?mv?l en rad af villor, hus och g?rdar omgifna af furuskog och bj?rk i vacker f?rening, och slutpunkten i den h?rliga taflan var den p? en udde i ?lfven liggande Kalix kyrka och "kyrkstaden".

F?ljande dag som var midsommardagen, stod Kalix floddal som en fager brud smyckad till h?gtids. Bj?rk och al och r?nn voro full?fvade. H?gg och r?nn blommade. ?ngarna prunkade i alnsh?gt gr?s, det var annat det ?n Upplands och dess sk?rg?rds brunbr?nda tegar. I Filipsborgs k?kstr?dg?rd voro v?xterna af en s?dan frodighet, att jag v?l aldrig sett maken, och dock hade vi blott sju mil till polcirkeln.

S? f?ljdes vi ?t ?fver ?lfven vi och v?rt v?rdfolk f?r att komma till Kalix missionshus, d?r m?ten skulle h?llas under helgen. Distriktf?rest?ndaren S?fstr?m fr?n Boden, jag och mission?r Walld?n, som under hela resan h?llo troget tillsammans, predikade p? f?rmiddagen, Gullberg fr?n Lule? och Walld?n p? eftermiddagen. Mycket folk hade samlats fr?n Kalix, ?fver Kalix, Haparanda och Lule?. Det var en ljuflig S:t Hans dag omkring Herrens ord.

P? s?ndagen talade jag till s?ndagsskolans barn. Det hade kommit en r?tt stor skara, och det k?ndes riktigt ljufligt att tala och att sjunga f?r dem, och de s?go ocks? glada ut p? "Barnav?nnens farbror". M?tte Jesus sj?lf, den himmelske barnav?nnen, f? i rikt m?tt v?lsigna sm? och stora i det k?ra Kalix!

P? midsommardagen voro vi alla p? middag i John Hedbergs hem och h?r kom v?rden med str?lande min och visade oss ett r?gst?nd, som var af n?stan mansh?jd. Det var fr?n hans egen ?ker. P? s?ndagsmiddagen voro vi alla p? middag ? Filipsborg. Fr?n den ?fre verandan h?r hade vi en den sk?naste utsikt ?fver ?lfven och dess vackra str?nder, ?fver byar och g?rdar och ?fver kyrkstaden med sin gamla kyrka och klockstapel samt ?fver skogkl?dda berg i fj?rran.

Sedan vi ?terkommit fr?n "ryssgrafven" gingo vi ombord p? den lilla men tidsenligt inredda ?ngb?ten, somnade godt och vaknade f?rst, d? vi voro ute p? det bl?, solglittrande Bottenhafvet p? v?g till Sveriges nordligaste stad vid kusten.

Fr?n slafbojor till frihet.

Och en vacker morgon,--en of?rg?tlig, h?rlig morgon, d? blefvo p? en g?ng alla slafvarne i den stora bomullsplantagen, d?r Booker lefde, kallade tillsammans. "Ni skola genast samlas utanf?r herrg?rdens stora veranda", hette det.

D?r kommo de nu, gubbar och ynglingar, kvinnor och barn--alla--och de stodo d?r i ljudl?s tystnad med klappande hj?rtan och ?ngslig v?ntan. Den glans, som hos negern ers?tter v?ra friska, r?da kinder, hade vikit bort ur de oroliga ansiktena och l?mnat rum f?r en blek, matt f?rg. N?gra af de sm? barnen, ?ngsliga ?fver den ovanliga tystnaden, voro n?ra att gr?ta.

"Tyst, tyst!" f?rmanade dem m?drarna.

Pl?tsligt tr?dde ?garen till godset ut p? verandan, ?tf?ljd af ett ombud fr?n regeringen. Han s?g mycket nedslagen ut. Ty f?r honom betydde negrernas frigifvande hans fullst?ndiga ruin.

En skrifvelse fr?n regeringen l?stes upp, och sedan talade den forne husbonden n?gra korta ord:

"Ni ?ro fria, alldeles fria", sade han. "Fr?n i dag ?ro ni blott skyldiga att afl?gga r?kenskap f?r Gud, f?r ert fosterland och edert samvete. Farv?l!"

Knappt hade dessa ord f?rklingat, f?rr?n en obeskriflig r?relse uppstod bland de svarta. De skreko, de gr?to och jublade, de omfamnade hvarandra. De f?llo p? sina ansikten och snyftade h?gt. F?r n?gra ?gonblick sedan voro de slafvar--nu voro de fria medborgare i ett fritt land!

Det var en obeskriflig anblick.

?fven Bookers mor hade hj?rtligt kysst sina tre sm?. "Nu resa vi till far", hviskade hon till dem. Hon hade i flera ?r varit skild fr?n sin make--han var slaf, hon slafvinna, skilda fr?n hvarandra hundratals mil.

M?nga af negrerna besl?to sig f?r att stanna som arbetare p? plantagen, och detta antogs med gl?dje af deras husbonde, ty denne, som nu fick betala en liten l?n till hvar och en af dem, s?g sig d?rigenom i st?nd att forts?tta med sin bomullsplantering, hvilken var hans enda inkomstk?lla.

N?gra familjer utvandrade, d?ribland ocks? Bookers moder med sina barn. De hade lastat alla sina tillh?righeter p? en liten dragk?rra, hvilken de omv?xlande sk?to, medan de andra marscherade bredvid. Blott den lille Booker, som var liten och vek, fick ibland, d? tr?ttheten alldeles ?fverv?ldigade honom, s?tta sig ofvanp? k?rran och ?ka ett stycke. Om n?tterna sofvo de vanligtvis i ?fvergifna negerhyddor, hvilka efter befrielsen funnos i stort antal.

En kv?ll, n?r Bookers mamma gjort upp eld i en s?dan hydda f?r att tillreda kv?llsmaten, f?ll en stor orm ner fr?n eldstaden, till barnens stora f?rskr?ckelse. Men modern hade sinnesn?rvaro nog att med sin tr?sko trampa s?nder hans hufvud.

Och dock--trots resans besv?rligheter hade aldrig v?rlden synts dem s? sk?n som nu. Himmeln var mera bl?, solen mera str?lande ?n vanligt, menade de. Blommorna doftade s? ljufligt, och tr?dens kronor tycktes dem hviska det enda ordet: "Frihet! frihet!"

Kort efter sedan den lilla familjen lyckligt kommit fram till Malden, s? hette den plats, d?r fadern arbetade i saltgrufvorna, f?rf?rdigade mor de f?rsta hufvudbonaderna ?t sina k?ra sm?. Det var naturligtvis en stor gl?dje, ty s?som slafvar fingo de aldrig hafva hufvudet bet?ckt. Vid samma tid l?t ocks? regeringen kung?ra, att negrerna skulle f? v?lja familjenamn. Listor med olika namn s?ndes till dem; nu skulle de f? v?lja n?got af dessa. Namnet Washington, den mannens namn, som befriat f?renta staterna fr?n Englands ?fverh?ghet, stod ocks? d?r.

N?r lille Booker h?rde detta, blef han ifrig. "Pappa, mamma", sade han, "l?t oss f? heta Washington--ack g?r det!"

F?r?ldrarna bif?llo villigt, och s? fanns det d? ?nnu en familj med namnet Washington i landet.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet