Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Wermlänningarne Sorglustigt tal- sång- och dansspel i två afdelningar och sex indelningar by Dahlgren Fredrik August
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page
Ebook has 990 lines and 37394 words, and 20 pages
gossen bli bel?ten med te f?'na, det tror jag s?kert.
Sven.
Och vi ska' ocks? bli bel?tne med te f? honom bort ur huse, du Lisa. -- Men det var sant, jag ska s?je dej, att Patron med son och doter har kommet hem fr? Stockholm. T?nk, om vi skull' be dom g?re sej s? gemene och komme hit i m?ra och titte p? dansen?
Lisa.
Mener du, att det kan g? an? Det vor' allt satingen s? rart. -- Men se der kommer ju herrskape p? v?gen. Vi ska g? och helse p? dom.
FJERDE SCENEN.
BRUKSPATRONEN. WILHELM. LOTTA. PER och STINA ^komma tillbaka^. De F?rre.
Brukspatronen.
God afton, godt folk! Se nu ?r jag hemkommen igen och har mina k?ra barn med mig. De ville n?dv?ndigt g? och helsa p? fader N?mndeman och mor Lisa, efter som vi kommo att ta v?gen h?r?t.
Sven.
Gud signe herrskape f?r det. -- Hvad unge herrn har v?xt opp och blitt f?rgr?mmande stor, se'n jag s?g honom sist! Nu ?r han foll rektigt full?rd och kan s?tte Komministern v?r p? kneken hvad stunn han vill.
Lisa.
Och lella Mamsell se'n! Kors, s? ho har blitt fin och vacker p? det h?r ?re! Jojo, n?r en f?r vare i Stockholm e ti', d? g?r allt sk?fverna ur en, d?.
Stina.
Ja, herre jesta f?r dette Stockholm! Det fins f?lle bra granne g?rdsg?ler der oppe, Mamsell?
Per.
Ah du ?r dum, Stina! I den store sta'n fins inte jolv?ger med g?rdsg?ler p? sidera, som h?r, utan der ?r det stenlagde gater, s? jemne som ett salsgolf.
Stina.
Sven.
Ah s? tig, Stina, och pl?g' inte herrskape med t?cke enfaldigt prat.
Brukspatronen.
?h, l?t henne fritt tala, fader Sven. Det ?r roligt att h?ra p?.
Wilhelm.
N? s?j, Per, hvad tyckte du mest om utaf allt du s?g i Stockholm?
Per.
Jo, det var f?lle allt den der granne metalm?rra medt p? Gustaf Adels torg, och s? tv? store kor ut?f jern, som stog ve backen neraf?r Slotte.
Lotta.
Det ?r inte kor, k?ra Per, utan det ?r lejon.
Stina
Herre jestingen, ?r det lejon? ?h?, det ?r allt bra sorgf?lligt, att jag aldri ska f? komme dit opp och se p? t?ckre rare saker.
Wilhelm.
Var du n?gon g?ng p? Operan, Per?
Per.
Lotta.
N?, hvad s?g du f?r ett spektakel, Per?
Per.
Jo, det ska jag tale om f?r Mamsell Lotta. Jag geck in i det der store huse ve Gustaf Adels torg, och der k?pt' jag mej ett kort ut?f e Mamsell, som stog innaf?r ett h?l p? v?gga. Se'n visa' di mej m?nge -- m?nge trapper opp ?nna inunner take, och der satt jag och titta' ner p? det myckne granne folke och p? e h?g m?lad v?gg medt framf?r mej, med en konstig f?gel p? ... ja, jag kund' tycke, att det skull' vare liksom e g?s, som had' fl?ge opp och satt sej p? e grinn. Jag t?nkte, att det inte var n?nting mer te se p? der nere, utan jag v?nd' mej om och s?g p? folke, som stog bakom mej. Men n?r jag se'n titta' ner igen, d? m? Mamsell tro, att jag ble stor?gd och skrek te: "hvar hundra djefler tog v?gga v?gen?" F?r se, den granne v?gga var borte och jag s?g i st?lle in?t ett stort, rart rum. Och der kom det nu in en hop herrskapsmennisker, den ene efter den andre, som va' s? brokige och granne, s? jag aldri dess make sett, och di f?kta' s? h?r med armera och orera' s? vackert, s? ett qvinfolk bredve mej sn?fta' och gret. Men te slut kom det in e fruntimmersmenniske, som var s? f?rb?lt lik Mamsell, att jag inte kunde h?lle mej ifr? te skrike: "kors f?r sjuttan fan, jamen mener jag, att det ?r sjelfve Mamsell Lotta!" -- Men d? ble jag allt ille ve lell, f?r allt folke nere i saln b?rja' storskratte och titta' opp?t take, der jag var, och en stor r?dh?rig karl bredve mej r?ckt' ut tunga ?t mej och var uveti, och s? knuffa' han mej med knytn?fvera i sia och sparka' mej p? bena, s? jag va' rektigt ille sveddrad.
Brukspatronen.
Hahaha! Stackars Per, s? du var illa ute!
Wilhelm.
L?t oss nu komma till annat. Hur m?r Erik, min gamla l?skamrat, fader N?mndeman?
Sven.
Tacker herrn, som ?r s? god och kommer ih?g honom. Gun?s, det har inte varet rektigt med gossen, alltse'n han slog sej ifr? studerninga.
Wilhelm.
Men hvad var det f?r ett besynnerligt infall af Erik, att han ?fvergaf boken? Han hade ett ovanligt godt l?shufvud.
Lisa.
Det m? herrn v?l s?je. N?r han var bare en liten, liten tosing, s? var han s? begifven p? l?sning, att han l?g hele da'n ig?mmen p? spish?lla inne i stuga och stafva' i katchesen.
Sven.
Ja, det ?r ackerat sant, och derf?r t?nkt' jag som s?, att eftersom jag Gudskelof har sk?lig god r?d, s? skull' Erik f? g? l?sv?gen, fast?n det koster fl?sk, inna en hinner bli full?rd. Om herr Patron mins, s? fr?ga' jag Patron om r?d i den saka.
Brukspatronen.
Det mins jag r?tt v?l. Jag tyckte om Erik; han var en stilla och beskedlig gosse, och som jag ans?g, att Wilhelm borde ha n?gon att t?fla med, s? l?t jag Erik f? l?sa tillsammans med honom der hemma f?r hans informator.
Add to tbrJar First Page Next Page