Read Ebook: Wermlänningarne Sorglustigt tal- sång- och dansspel i två afdelningar och sex indelningar by Dahlgren Fredrik August

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 990 lines and 37394 words, and 20 pages

Det mins jag r?tt v?l. Jag tyckte om Erik; han var en stilla och beskedlig gosse, och som jag ans?g, att Wilhelm borde ha n?gon att t?fla med, s? l?t jag Erik f? l?sa tillsammans med honom der hemma f?r hans informator.

Lisa.

Ja, herre Gud, Patron var allt s? god imot gossen, s? vi aldri kan tale nock om'et. Och han las allt s? ohejligt, att n?r herr Wilhelm reste in te skoln i Carlstad, s? r?dd' Patron oss, te l?te Erik f?lje med och forts?tte studerninga, som vi ocks? gjorde. Gud signe herr Wilhelm, han h?ll sej inte f?r god, ?fven se'n han ble ?ldre, te vare ihop med bondpojken.

Wilhelm.

?h, Erik var nog en gosse, som f?rtjente att vara god v?n med. Han gjorde s?dana framsteg i Carlstad, att jag verkligen fick l?sa allt hvad jag f?rm?dde, f?r att inte bli efter honom.

Lisa.

Ja, vi gladd' oss allt s? m?cke ?fver honom ocks?, och trodde s? vesst, att han skull' l?se te prest, och med tia bli en lika fr?sande fader te predike, som prosten v?r. Men gun?s, det var inte s? v?l heller.

Sven.

Nej, det var inte s? v?l. Ett tu tre kom det p?'n, att han skull' kaste bort boka och bli bonne igen, som far sin. Det hjelpt' inte hvad vi sa' imot'et, hvarsken med l?ck eller p?ck.

Brukspatronen.

N?n?, genom detta hans beslut ?r ju ingen skada skedd. P? l?sv?gen ?r det sv?rt och tr?ngt om utkomst; men en f?rm?gen bonde har ett lugnare och sorgfriare lif, ?n m?ngen.

Sven.

Jaja gubevars, bonnv?gen kan foll vare s? go' som n?'n ann' v?g. Men Erik har allt ig?mmen l?sninga blitt t?cken, att han inte rektigt duger f?r bonnsysslera. Och nu ?r jag s? r?dd, att han b?rjat ?ngre det der hastige infalle, fast han sk?ms f?r te tillst?'t, f?r han har p? e ti' blitt s? fundersam och konstig.

Wilhelm.

Jag ville s? gerna r?ka honom. ?r han inte hemma?

Sven.

Nej, vet herrn, vi ser inte m?cke te honom om dagen; han g?r bare f?r sej sjelf. F?r se, om han inte blir annlester, se'n han blitt gift.

Lotta.

Skall han gifta sig? Med hvem d??

Lisa.

Med Rik-Olas Britta i Gyllby.

Brukspatronen.

Jas?. Hon skall vara en duglig flicka, har jag h?rt s?gas.

Sven.

I m?ra afta ha vi t?nkt h?lle midsommersvak h?r och p? samme g?ng st?lle te trolofning mella Erik och Britta. Skull' herrskape ville g?re sej s? simple och komme hit och se p? dansen, s? vor' det allt en stor f?gnad.

Brukspatronen.

Tack, tack, vi ska komma. Jag f?r mycket fr?mmande till mig i morgon; men jag kan ju f? ta dem med hit? Det skulle roa Stockholmsboarne att se p? Wermlandsdansen.

Lisa.

Hjertans v?lkommen, herr Patron! Se, det kaller jag te inte vare storgod ?f sej!

Lotta

Nu ska' vi g? och helsa p? Jan Hanssons vid Sj?n, k?ra pappa. Jag l?ngtar s? mycket att f? tr?ffa Anna.

Brukspatronen.

M? ske. Adj? nu, godt folk! Adj?!

Sven och Lisa.

Adj?! Gud signe herrskape!

Sven.

Vet du, Lisa, hur vi ska g?re i m?ra? -- Jo, der borte ska vi st?lle en hop b?nker f?r Stockholms-fr?mmaten te sitte p?; men herrg?lsherrskape ber vi sitte h?r n?rmest te bords och spise med oss, f?r Stockholmrera t?rs vi f?lle inte bju' p? v?r husmanskost.

Lisa.

Nej, vasstre, det g?r inte an. Di ?' nock b?st bel?tne med te slippe t?ckre grofsaker.

Per.

Kors! jag mins i fjol, n?r Patron hade Stockholmsfolk hos sej, d? var jag ve herrg?ln och titta' p? g?stbude. Aldri' har jag sett maken. Alle di store rumma och salera va' plakat fulle med folk. Och deribland var en lefvandes hoper spelm?n fr? Stockholm, med fejoler och klanetter och trummer och tutlurer, som ibland inte va' l?nger ?n armen, men ibland sk?t ut och ble s? l?nge som jag, och b?la' s? groft som fader Svens tjur, och s? var det pingeljern och en hop andre konstige spelerverk, som jag aldri i min lefnad sett f?rr. ? herre jesta, di spelte s? inneli ljufligt, s? jag rent trodde, att jag had' komme in i saligheta.

Stina.

Dr?ngen p? herrg?ln sa', att det ska komme spelm?n dit i ?r ock, fader Sven.

Sven.

Det var fanken s? dr?pligt. ?t dom ska vi s?tte b?nker h?r , s? speler di nock opp en Halling eller en J?ssh?rspolske ?t oss, om vi ber dom vackert. -- Men kom nu, Lisa, och l?t oss st?lle i ordning med mat och br?nvin te i m?ra.

FEMTE SCENEN.

ERIK

Jag sjunger och dansar, s? glad i mitt sinn'; Jag sm?g bort i skogen Till Anna-lill trogen, Och fr?gte s? k?rligt: "s?j, vill du bli min?" F?rst s?g hon ?t ?ster, S? s?g hon ?t vester, Sist s?g hon p? mej, sa'n, och neg och sa': ja! Och derf?r ?r jag nu s? gla', s? gla'; Ja! Derf?r ?r jag nu s? gla'.

Se'n tog jag i famnen min v?naste m?, Och sporde den k?ra: "Vill du mej f?r?ra Till f?stning en kyss nu s? rosender?d?" D? log hon, min t?rna, S? blid som en stjerna, Och rodna' p? kinden och neg och sa': ja! Och derf?r ?r jag nu s? gla', s? gla'; Ja! Derf?r ?r jag nu s? gla'.

Och, k?ra min Anna, nu fr?gar jag dej I gl?djen och n?den, I lifvet och d?den, S?j, vill du bli trogen och hulder mot mej? -- Med t?r i sitt ?ga Hon s?g mot det h?ga, Och r?ckte mej handen och neg och sa': ja! Och derf?r ?r jag nu s? gla', s? gla'; Ja! Derf?r ?r jag nu s? gla'.

SJETTE SCENEN.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet