Read Ebook: En piga bland pigor by Nordstr M Ester Blenda

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 458 lines and 30498 words, and 10 pages

ansikte och hals. S? tog jag mod till mig, st?llde v?skan p? golvet och tr?dde dristigt fram till den n?rmaste, r?ckte ut handen, neg och sade l?gt: >>afton>>. Hon steg upp, det var en mycket gammal kvinna med m?rka ?gon i ett f?rat gult ansikte, neg tillbaka och svarade: >>afton>>. Och s? fortsatte jag kretsen runt. Det var sex fr?mmande bondhustrur, sl?kt och bekanta till huset och ?tta barn, varav fyra voro p? bes?k. Jag var s? f?rvirrad, att jag sannerligen n?ra nog hade nigit f?r de fyra hundarna och de tv? kattorna ocks?, men hejdade mig i tid och b?rjade se mig om. Samtalet hade kommit i g?ng igen, endast barnungarna stirrade envist p? mig uppifr?n och ned, fnissade och knuffade varann och gjorde mig ?nnu mer bortkommen och olycklig. S? kom matmor in med en kopp, trugade mig fram till bordet, och kaffet dracks, fortfarande med hatt och kappa p?, medan artiga fr?gor och svar om resan utbyttes.

N?r jag besk?dats tillr?ckligt och p?t?ren avdruckits reste de sig alla och togo adj? med mycket tackande. Och s? var jag ensam kvar, visades in i pigkammaren, presenterades omsorgsfullt f?r kamraten, tog genast itu med kaffedisken och var installerad.

HURU HUSBONDFOLK, PIGOR OCH DR?NGAR HADE DET INOMHUS.

Det var en bondg?rd som tusen andra den jag kom till n?r friveckans sista dag l?pte ut, allts? den 30 april. En bondg?rd som tusen andra. Med mycket folk och mycket arbete. D?r var fyra dr?ngar och en statare, tv? jungfrur, fem barn och s? husbondfolket sj?lvt. Kreatursbes?ttningen gick upp till 20 kor, en tjur och n?gra kvigor och kalvar -- se'n var det grisar och h?ns och f?r naturligtvis, men inte m?nga av n?gondera delen. Allts? en medelstor g?rd med fullt tillr?cklig arbetskraft. Ladug?rden var alldeles nyuppf?rd och med modern inredning, boningshuset mycket gammalt med fem rum och ett l?jligt litet k?k, med fett, svart tak och l?nga st?nger fulla med paltbr?d och torkat r?gbr?d i tunna kakor. N?r det sopades stod dammet som otroligt m?ttade skyar, vilka stilla och fridfullt l?grade sig ?ver de dinglande f?do?mnena i taket, och n?r . . . Men s?dant skall jag inte komma till redan, det h?r inte hit ?nnu.

De fem rummen uppdelades s?lunda: stugan, vilket ?r detsamma som vardagsrum, pigkammaren, kammarn, vilket ?r detsamma som f?rmak, dr?ngkammaren och ?nnu en kammare, som beboddes av fyra skogsarbetare, vilka alla voro inackorderade i maten. I stugan sovo husbondefolket, de fem barnen, tv? hundar och tv? kattor med varsin unge -- allts? sju personer och sex djur. I en stor s?ng l?go tre barn, i en utdragssoffa tv?, i en annan soffa bonden och hustrun, hundarna vanligen hos barnen, fast?n det egentligen inte var till?tet, kattorna i en avbalkad tr?l?da. Pigkammaren anv?ndes till matrum om dagen och om natten delades en smal soffa av de tv? jungfrurna. Dr?ngarna l?go tv? och tv?, likas? skogsarbetarna. Vad s?ngkl?derna betr?ffar s? utgjordes de av fj?derbolstrar, vaddt?cken och f?rskinnsf?llar, ty fast?n det var i maj m?nad och n?tterna ganska varma var det inte tal om att l?gga av vinterf?llen, som gjorde b?dden till en sannskyldig badstu. Lakan anv?ndes s? till vida, att man fick ett under sig, men ?verlakan var en fullst?ndigt ok?nd lyx, vadan t?ckenas tillst?nd och konsistens ej till?ta n?gon mera ing?ende beskrivning. ?rngottskudde existerade naturligtvis inte och lakanen byttes fyra till fem g?nger ?rligen, vid st?rre h?gtider vanligen, s?som jul, p?sk, midsommar och h?stslakten.

Golven voro oerh?rt grova och h?rdskurade, radvis och delvis t?ckta av smala trasmattor i granna f?rger, v?ggarna buro urgamla tapeter i de f?runderligaste m?nster och voro dessutom prydda med s. k. konstbilagor ur jultidningar, och i stugan dessutom av kung Oscars och drottning Sofias ungdomsportr?tter i breda mahognyramar, dem generationers flugor tydligen haft som favorittillh?ll. ?ver den ?ktenskapliga soffan h?ngde ocks? en sk?nt utsirad stramaljtavla, p? vilken l?stes den vackra och fromma ?nskan: >>Skydde Gud i varje stund edert ?ktenskapsf?rbund.>> Att det ?ven fanns en stramaljsydd handduksh?ngare, d?r >>God morgon>> gl?ttigt lyste en till m?tes alla tider p? dygnet, beh?ver v?l knappast n?mnas -- p? denna h?ngare fanns f?r ?vrigt endast en paradhandduk, som av ingen d?dlig fick anv?ndas. Fj?rran fr?n paradhandduken i en annan del av rummet, stod en valn?tskommod, dock endast en prydnadsm?bel, ty den allm?nna tv?ttningen f?rsiggick vanligen i pigkammaren i ett diminutivt pl?thandfat. Tv?ttningen ja! -- Nej, det f?r ocks? bli en senare fr?ga, nu vill jag endast ge en liten beskrivning ?ver huset och inredningen f?r att orientera en om bondg?rdar ovetande l?sare. Den ?vriga m?bleringen i stugan utgjordes av tv? byr?ar -- rummet var n?mligen oerh?rt stort -- och ett v?ldigt slagbord med en bl?rutig vaxduk och p? den en gr?n glasvas med sk?ra pappersrosor och penninggr?s. P? ena v?ggen en ofantlig ?ppen spis, d?r en l?ngvedsbrasa t?ndes i kyliga v?rkv?llar.

K?ket var litet, som jag redan sagt, litet och m?rkt, och pigkammaren, v?r kammare, var heller inte stor. En utdragssoffa, en byr?, ett f?llbord och n?gra pinnstolar utgjorde hela m?bleringen, och i h?rnet en h?g vacker gammal klocka, som alltid skulle g? 20 minuter f?re, av ok?nd anledning, ty alla visste det och r?ttade sig d?refter.

S? ?terst?r >>Kammarn>> -- husets och familjens stolthet. En himmelsbl? stoppad inventionssoffa med vita, virkade antimakasser ?verallt d?r s?dana m?jligen kunna placeras. Ett skrivbord med ett bl?ckl?st bl?ckhorn av sn?ckor och p? en liten duk en papperspress av glas med ett vinterlandskap inuti. En byr? av valn?t med spegel p? och en antimakass p? det snirklade ?verstycket. Vidare ett bord fullt med album och fotografier och husets bibliotek: Kung Henrik IV:s K?rleks?ventyr i praktband, rikt illustrerad, Veterin?ren, Sveriges Rikes lag f?r 1872, Byrons Childe Harold p? engelska , Zions str?ngaspel med gitarrskola p? f?rs?ttsbladet och Furstesonen, roman i tre tjocka eldr?da delar med m?nga ohyggliga planscher. Fotografier av bonden och hustrun i br?llopsdr?kt, av barn och f?r?ldrar och pigor omv?xlande prydde f?r ?vrigt v?ggarna och i ett h?rn stod en h?rlig h?g fikus och dolde delvis med sina tjocka blad en broderad tidningsh?llare och en likaledes broderad liten l?da f?r bibelspr?k. Mitt p? golvet ett stort runt bord med en virkad duk p? och mitt p? den duken en annan liten duk och mitt p? den duken en konstgjord ljungbukett i en konstgjord bj?rkstubbe. P? golvet nya trasmattor och en kalvhud. Spiselkransen var fylld av porslinshundar och underliga vaser i de mest besynnerliga f?rger och i den tomma spiselplattan l?g till prydnad utbredd en tidning ?ver det r?da teglet. I vinkeln mellan soffan och spisen stod en br?nnvinsbutelj och under skrivbordet en annan -- b?da till h?lften fyllda med renat.

De tv? andra kamrarna p? vinden hade endast soffor och byr?ar utan n?gon som helst utsmyckning, inga mattor p? golven och dessa skurades fyra g?nger ?rligen. Varf?r f?rgen var n?got dunkel och obest?md.

MORGONBESTYR I K?K OCH LADUG?RD.

Rrrrrrrrrrr -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

?, v?ckarklockan! En s?mnig och f?rvirrad blick tr?ffar det skramlande odjuret: halv 5! Halv 5, halv 5, halv 5 -- det svider till ett slag inv?rtes och min blick irrar sorgsen och resignerad vidare, far ?ver klockans blanka nickelrand, granskar den gr?vita vaxduken, f?ljer en flugas ensamma g?ng p? den dunkelgr?na minimala spegeln, stannar vid rullgardinen, som till m?nster har en brungul riddare vid en ljusbl? vallgrav, d?r en b?t av konstig och skranglig konstruktion genom ett underverk lyckas b?ra upp en r?dkl?dd dam av obest?md ?lder. Hennes midja ?r smal som liljans st?ngel, hennes mun ler gl?ttigt fast?n tv? framt?nder sp?rl?st f?rsvunnit under tidernas lopp och hennes n?got vindande ?gon blicka blygt upp mot den brungule, vars frustande f?le en bit l?ngre bort betar bl?a blommor. Det finns s? mycket p? den rullgardinen, s? mycket verklig poesi och h?ndelse och f?r var minut uppt?cker jag n?got nytt. Nu d?r uppe p? borgens krenelerade torn t. ex. -- sannerligen st?r d?r inte en b?gskytt med pilen p? . . .

Det knakar till bredvid mig i soffan, ett djupt st?nande f?r mig tillbaka fr?n medeltid och romantik till jordens mest prosaiska nutid. Jag v?nder p? huvudet och m?ter blicken fr?n ett par smala, bl? ?gon, som i surmulen envishet uttrycksl?st vila p? mitt h?r -- och med ens ?r hela verkligheten ?ter ?ver mig. F?rsta dagen -- f?rsta morgonen . . . ?!

-- Hur mycke ?' hon? muttrar r?sten bredvid mig och ?gonen livas av ett slappt intresse.

-- En kvart i fem.

-- Jisses!

?gonen ?ppnas p? vid gavel, ett par stadiga ben str?ckas ?ver mig tills de n? golvet, och med ett v?ldigt knakande ?verl?mnar soffan den ena av sina m?nskliga inv?nare ?t dagens id. Jag ligger ?nnu en minut med ?gonen alltj?mt p? b?gskyttens sp?nda str?ng, s? suckar jag djupt och intensivt och knakar upp i majmorgonen, som ?r gr? och kylig med drivande dugg mot de grimliga f?nsterrutorna. Anna v?snas ute i k?ket med spisringar och kaffepanna och hennes nakna ben och f?tter sticka svart och brett fram under den korta vida stubben av gr?tt vadmal med r?da band. Livstycket ?r r?tt, av en obeskrivligt r?dsk?r f?rg med vita benknappar, och hennes bruna h?r h?nger rufsigt och l?ngt ned ?ver axlarna. Armarna ?ro bastanta och r?da med kraftiga r?relser och snabba tag, h?nderna gripa kring spiskroken med best?md och s?ker vana, och r?ken b?rjar ringla med sm? r?da l?gor ur spisens svarta gap, f?r att ?gonblickligen d?mpas av kaffepannan, som med en ?sklik sm?ll placeras p? sitt h?l. Anna ?r f?rdig med sitt f?rsta morgonjobb!

-- Den h?r vickan kokar jag m?ronkaffet och du b?ddar opp! f?rm?ler hon kort och best?mt -- n?sta vicka ? det tv?rtom. Skynda dej!

B?ddningen ?r inte vidlyftig. Den tusen?riga fj?derbolstern viks p? mitten, det enda lakanet f?ljer med p? samma g?ng, t?cket bredes ovanp?, den enda kudden likas?, soffan skjuts ihop och locket l?ggs p?. F?rdigt!

-- Du ska s?tta fram k?ppar, nu kommar snart p?jka ? ska ha kaffe. -- ? du dum du! Bara kaffe och inget br?d begriper du v?l p? vardagsm?ron. Inga skedar, va fasen ska dom me' skedar, n?r de inget doppa ?. Nu kommer di!

Fyra par st?vlar d?na i trappan fran vinden, fyra s?mniga, l?nga dr?ngar stega in med ett kort: morn! och ett ?nnu kortare: kaffe! Det serveras ?gonblickligen av Anna, vars surmulna ansikte lysts upp av ett soligt leende. Se'n ta vi pigor oss ocks? var sin kopp och k?ket fylles av s?rplande och sockersmackande. Alla dricka p? fat och kopparna st?llas bredvid p? bordet d?r de efterl?mna v?ta ljusbruna ringar p? vaxduken. Det fyller inte mycket i magen precis, tv? koppar kaffe utan br?d och med en k?nsla av lurande hunger knyter jag schaletten om huvudet och f?ljer Anna till mj?lkningen. Luften ?r kall och r?, regnet piskar i ansiktet och bl?sten viner skarp och isig ?ver den l?nga sl?tten som skymtar likt dimma bak fuktsl?jan. Vi springa utf?r den l?nga backen till ladug?rden, mj?lkspannarna skramla med ett glasklart, h?rt ljud, och de tunga mejeriflaskorna sl? mot benen med sina vassa kanter.

I ladug?rden ?r det varmt och stilla. 20 kor tugga dumt och f?rn?jt p? h? och kraftfoder, den starka g?dseldoften fyller ens lungor -- och Gud vet hur det kommer sig, men det ?r som bleve man genast lugn och glad och trygg av den. Med st?van i ena handen och mj?lkpallen i den andra vandrar man l?ngs den l?nga raden av djur f?r att b?rja h?gst upp och sedan ta dem i tur och ordning. Den f?rsta i l?ngan v?nder sig s?vligt om vid ljudet av stegen, makar sig tj?nstvilligt h?gre upp i b?set, suckar djupt av v?lbehag och forts?tter sitt l?ngsamma ?tande. Och man sitter d?r med all luften omkring sig fylld av det milda ljudet av idissling och starka t?nder mot knastrande h?, man lutar huvudet mot en varm och mjuk djurkropp och mj?lken kommer st?rtande under ens fingrar i l?nga vita fulla strimmor ur det sp?nda juvret ned i st?vans blanka och klingande djup. Fr?n den andra raden h?r man Annas rappa regelm?ssiga mj?lkning och i h?g diskant gnolar hon en l?tt och polkettrytmisk l?t medan mj?lken strilar i takt. En nyf?dd kalv r?mar mjukt och sorgset i sin k?tte, modern svarar med ett tr?nande b?l, andra st?mma in och f?r ett ?gonblick ?r det en vild k?r av skrin, br?kanden och r?mningar. Sen faller tystnaden igen, endast bruten av st?vornas klirrande, n?r de t?mmas i flaskorna. Och s? g?r ett par timmar -- ett par timmar fyllda av den mest intensiva ro och frid, en v?rdig inledning till en l?ng dags tunga arbete.

Den sista kalven har f?tt sin mj?lk, har knuffande och fnysande s?rplat i sig sitt knappa kvantum, den sista st?van har t?mts och mj?lkskjutsen skramlar i v?g till mejeriet, som ligger en halv mil bort. Och Anna och jag snubbla hem?t i kylan med armar som k?nnas litet domnade efter den l?nga anstr?ngningen och en intensiv hunger sugande inv?rtes.

Under m?ltidens lopp kommer matmor in och konverserar v?nlig och leende med den minsta telningen p? armen. Detta f?rhoppningsfulla barn ?r ?tta m?nader och undf?r nu sin frukost best?ende av kaffe och skorpor, som f?rst omsorgsfullt tuggas av modern och sedan serveras i en tesked av bleck. Matmor heter Hilda och kallas vid namn av oss -- s? ?r bruket och s? vill hon ha det. Inget fj?s med fru och nymodigheter, n?r man ?r bondmora s? ?r man, resonerar hon rej?lt och f?rst?ndigt.

-- N?, s?ger hon till mig och sm?ler uppmuntrande -- n?, va tycker hon om sig? Va korna h?rdmj?lkta?

-- Nej f?ralldel, di va bra, det var inget fel p? dom. Lag?rn var fin!

-- Jojomen, han ?r nybyggd med och har kostat mycket pengar. ?t nu bra, flickor, s? ni bli v?l m?tta. ?t ni potatis och sill hemma ocks? om m?rna? v?nder hon sig pl?tsligt till mig, som sm?skrattar och svagt mumlar ett >>joo d?>>, medan jag inom mig rodnar ?ver dagens f?rsta l?gn.

-- Sk?tte pappa lag?rn hemma? forts?tter hon.

-- Jaa.

-- Och mamma grisar'a?

-- Jaa.

-- Och sj?lv mj?lka hon och sk?tte di andra djurena?

-- Jaa.

Hilda funderar en stund ?ver mina f?m?lta svar och nickar med lugnt gillande.

S? kastar hon ov?ntat om samtals?mne och fr?gar:

-- Har hon ?kt bil n?'n g?ng, hon som har vatt i Stockholm?

-- Joo, de har jag allt.

-- M?nga g?nger kanske? Tv?-tre?

-- Ja, s? d?romkring, svarar jag och blir r?d ?nda upp till h?rf?stet.

-- T?nk!

Hildas uttryck blir grubblande, hennes r?st ?r br?ddfull av l?ngtan och beundran, hennes ?gon se l?ngt f?rbi kammaren och oss och med en suck g?r hon in i stugan igen medan vi ?ta vidare. Anna l?ngsamt och s?vligt med dr?mmande blick, som blir allt mer dr?mmande ju v?ldigare potatisar hon spetsar p? kniven och f?r in i sin breda mun, gaffeln anv?ndes inte s? vitt jag kan uppt?cka, den ligger undanskjuten p? tallriken som ett obrukbart lyxf?rem?l. Efter dryga och d?dstysta tjugu minuter ?r hon tydligen f?rdig, lutar sig tillbaka i stolen med en suck, kliar sig energiskt i huvudet med ena handen och torkar sig om munnen med avigsidan av den andra. S? reser hon sig motvilligt, sl?nger ihop tallrikarna med en fart och en kl?m, som kommer en att b?va f?r porslinet, skyfflar skalh?garna i f?rkl?det och marscherar ut i k?ket, d?r ett ?ronbed?vande rassel offentligg?r att tallrikarna hamnat i diskbaljan. Jag f?ljer efter med koppar och knivar, men f?r tills?gelse, att inte bry mig om bordet, utan g? ut i boden och h?mta in mera sill, rensa och sk?ra den och steka den till skogsarbetarna, som om en halvtimme ska ha frukost. Medan sillen fr?ser i pannan skulle dukningen klaras undan p? matbordet, vars vaxduk Anna givit en synnerligen n?dtorftig och oskuldsfull avtv?ttning. Ut och in i boden gick se'n en trav, som ibland m?ste g? ?ver i kort galopp: sm?r, br?d, sill, mj?lk, gr?dde -- allt var placerat d?rute och f?r var g?ng man fl?g ?ver g?rden blaskade regnet en v?t p? axlar och huvud, och hela lass av sand och grus f?ljde med in i rummen, vilkas golv redan f?rut voro gr?bruna och fl?ckiga av en halv veckas smuts. Efter dukningen skickade Anna mig upp p? kamrarna att st?da:

-- D'? din st?dvicka. Ta skyffel och borste med opp och en trasa te damma me. Vi brukar ta disktrasan n?r den inte beh?vs h?r.

-- Disktrasan! jag stirrar i absolut obetvinglig h?pnad och f?rskr?ckelse p? henne och f?r till svar en fullst?ndigt of?rst?ende blick.

-- Disktrasan ja! Jag beh?ver'na inte ?nnu, sir du, s? du hinner nog me' ? dammt?rka. N?r jag vill ha'na s? skriker jag v?l f?rresten. Du beh?ver inte g?ra't s? f?rbaskat v?l heller, ska jag s?ja dej di tittar inte s? noga etter.

Varmed hon vrider ur och sl?nger till mig disktrasan, som efter vad jag sedan uppt?ckte var en institution av den mest otroliga och h?pnadsv?ckande anv?ndbarhet. Den var tv?ttlapp ?t barnen, med den torkades golven om det spilldes n?got ut, med den dammades det, med den -- -- -- men det kan inte r?knas upp allt. St?dningen var inte vidlyftig, b?ddningen inte heller. Gripen av en som jag nu f?rst?r fullst?ndigt missriktad arbetsiver tog jag itu med att v?nda en bolster, men fann, att den ej var ?mnad att rubbas, d? under den vilade ett ?ldrigt upplag av spelkort, smutsiga strumpor, underkl?der, tidningar och litet av varje. Varf?r lakanet endast tyst och stilla breddes ?ver och t?cket likas? -- h?r var n?mligen alltid >>b?ddat till liggning>>. Disktrasan gjorde sin tj?nst p? mycket synliga st?llen, de andra borde av allt att d?ma ej vidr?ras, sopningen gav ett h?pnadsv?ckande resultat, f?rmodligen emedan den verkst?lldes med f?rut ok?nd noggrannhet. S? ramlade jag ned igen f?r den smala stege, som bar en avl?gsen likhet med trappa och sm?g mig ned till pumpen f?r att i all hemlighet f? en liten morgontvagning -- Anna hade n?mligen inte med ett finger gjort n?gon som helst anstalt till tv?ttning utom den n?dtorftigaste handsk?ljningen nere i ladug?rden, och r?dd att p? minsta s?tt r?ja mig hade jag inte heller visat mig fj?skigt tv?tth?gad. Jag ?verraskades i alla fall p? bar g?rning av Anna d?r jag stod och fr?s och fn?s under pumpen, och med en r?st, som vittnade om den mest gr?nsl?sa h?pnad utbrast hon:

-- ? du tokig du! St?r du ? tv?ttar dej s? h?r p? m?ron. D'? ju bara torsda vet ja! De va fasen va du ? fin ? dej!

Vilket l?rde mig att grundlig tv?ttning varje dag ?r lika ovanligt som ol?mpligt. Under tiden hade klockan hunnit bli 9 och b?de >>skogar'as>> och barnens frukost undanst?kad. Nu skulle alla rummen p? nedre botten sopas och sedan ?ven damningen undanst?kats intog jag platsen i v?vstolen, d?r 70 alnar fyrsk?fts lakansv?v v?ntade p? sin fullbordan. Ute i k?ket stod Anna dold bakom en ofantlig h?g smutsigt porslin, i pigkammaren gnolade Hilda en visa f?r den gallhojande minsta, i det hon t?ligt och lugnt rullade korgvagnen fram och ?ter, endast stannande av f?r att d? och d? stoppa tr?sten i ungens vid?ppna och tjutande mun. Utanf?r lekte de ?vriga f?rhoppningsfulla telningarna vattenfall i regnp?larna och p? soffan bakom mig str?ckte sig >>bonn>> l?ttjefullt och v?llustigt med en Veckojournal i handen. >>Bonn>> var patron sj?lv, som i tilltal kallades Berg utan titel, annars tj?nstfolket emellan f?r >>bonn>> r?tt och sl?tt. Vad han egentligen gjorde f?r nytta fick jag aldrig riktigt klart f?r mig. Medan hustrun gnodde och arbetade alldeles oerh?rt gick han mest och slog dank -- reste till staden i >>aff?rer>> och kom hem med natts?cken full av br?nnvin, eller l?g och sov p? dr?ngarnas tysta och tomma kammare halva dagarna utan att g?ra ett smul. Hans passion var Veckojournalen, Marie Sophie Schwartz och kaffekask, vilket senare han med stor frikostighet bj?d alla som kommo i hans v?g. F?r?vrigt var han kvick och rolig och sn?ll.

Men jag gl?mmer bort att jag ?r mitt uppe i beskrivningen av dagens g?rom?l. V?vstolen dunkar -- jag upps?nder en brinnande tacks?gelse till h?gre makter f?r den lilla kunskap i v?vning jag besitter -- och tramporna gnissla och sl? mot varann med s?vande entonighet. >>Bonn>> har somnat med tidningen tryckt mot sitt br?st, han snarkar med gapande mun och hans sk?ra sk?ggstubb glittrar i en solstr?le som pinat sig igenom v?tan. Jag ser p? klockan -- hon ?r lite ?ver 10 -- och t?nker att ?nnu har bara en liten del av dagen g?tt, en liten del s? l?ng som en vecka eljest. ?, den som finge sova en liten stund, bara en enda liten minut -- min blick far till den sk?ra sk?ggstubben och jag k?nner att den redan har en smula av avund och illvilja i sig, den arbetandes helt naturliga och j?sande h?tskhet mot den ?verordnades l?ttja. Det tr?nger in en stark kaffedoft som kommer mig att gl?mma f?rtreten och bonn att st?nkande v?nda sig p? andra sidan.

-- D? kaffe nu, f?rm?ler Anna kort i d?rren och jag hasar mig ut ur b?nken i strumpsockorna och firar orgier i kaffep?fatdrickning. Fortfarande intet br?d. Dr?ngarna flina och s?ga kvickheter, medan de s?rpla i sig mockan och d? och d? knipa den f?rtjusta Anna i den arm eller det ben som ?r n?rmast. Jag behandlas ?nnu n?got mer h?gtidligt -- s? l?nge det varar. S? klampa de ut till sitt arbete igen, medan doften av v?ta kl?der och sura smorl?dersst?vlar ?nnu sv?var som ett moln i luften. Anna och jag g?ra oss redo f?r att g? till middagsmj?lkningen, och bonn, som vaknat och klivit ut i vita strumpl?ster och skinnv?st, blandar sig med h?gtidlig noggrannhet och s?mnklippande ?gon en stadig och grundlig kaffekask.

OM MAT, DR?NGAR, GODTEMPLARE OCH BARN.

Klockan 12 serveras middagen: fl?sk och potatis i riklig m?ngd. Skalh?garna ?ro nu om m?jligt ?nnu mer gigantiska ?n vid frukosten, mj?lken n?got surare och gr?nare och intet margarin. Maten ligger upplagd i enorma kvantiteter p? enorma fat -- inget knussel med portionerna! Ju mer man ?ter dess mer skiner Hilda, som sj?lv lagar allt och ?r en skicklig kokerska, s? l?ngt resurserna str?cka sig. Man har inte r?d till n?got ?verfl?d i kostliga r?tter -- bjuds man p? f?rskt k?tt en g?ng i veckan f?r man vara n?jd och glad. Annars ?r det fl?sk och fl?sk och fl?sk, kokt och stekt och r?kt, kallt och varmt, fett och magert och vanligen best?s ej n?gon suparmat. Tv? till tre g?nger i veckan kanske man f?r surmj?lk, v?lling eller kr?m med mycket och segt potatismj?l i. Varje middag blev dock till en sorts ?verraskning -- icke s? att fl?skets envetna best?ndighet p? n?got s?tt v?ckte ny f?rv?ning f?r var dag, men tilltugget varierades s? mycket i m?nsklig kokf?rm?ga stod. ?n var det fl?sk och potatis, ?n ?rter och fl?sk, ?n tunna pannkakor och fl?sk, ?n s. k. bure och fl?sk, ?n potatisbullar och fl?sk, ?n bruna b?nor och fl?sk, ?n paltbr?d och fl?sk, ?n blodpalt och fl?sk, ?n rotmos och fl?sk etc. etc. etc. etc. Och allt f?rsvinner i s?vligt, orubbligt stelt lugn med samma utomordentligt gl?nsande aptit. Fl?sk ?r gott.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet