Read Ebook: En piga bland pigor by Nordstr M Ester Blenda

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 458 lines and 30498 words, and 10 pages

Klockan 12 serveras middagen: fl?sk och potatis i riklig m?ngd. Skalh?garna ?ro nu om m?jligt ?nnu mer gigantiska ?n vid frukosten, mj?lken n?got surare och gr?nare och intet margarin. Maten ligger upplagd i enorma kvantiteter p? enorma fat -- inget knussel med portionerna! Ju mer man ?ter dess mer skiner Hilda, som sj?lv lagar allt och ?r en skicklig kokerska, s? l?ngt resurserna str?cka sig. Man har inte r?d till n?got ?verfl?d i kostliga r?tter -- bjuds man p? f?rskt k?tt en g?ng i veckan f?r man vara n?jd och glad. Annars ?r det fl?sk och fl?sk och fl?sk, kokt och stekt och r?kt, kallt och varmt, fett och magert och vanligen best?s ej n?gon suparmat. Tv? till tre g?nger i veckan kanske man f?r surmj?lk, v?lling eller kr?m med mycket och segt potatismj?l i. Varje middag blev dock till en sorts ?verraskning -- icke s? att fl?skets envetna best?ndighet p? n?got s?tt v?ckte ny f?rv?ning f?r var dag, men tilltugget varierades s? mycket i m?nsklig kokf?rm?ga stod. ?n var det fl?sk och potatis, ?n ?rter och fl?sk, ?n tunna pannkakor och fl?sk, ?n s. k. bure och fl?sk, ?n potatisbullar och fl?sk, ?n bruna b?nor och fl?sk, ?n paltbr?d och fl?sk, ?n blodpalt och fl?sk, ?n rotmos och fl?sk etc. etc. etc. etc. Och allt f?rsvinner i s?vligt, orubbligt stelt lugn med samma utomordentligt gl?nsande aptit. Fl?sk ?r gott.

Middagen ?ta vi pigor vanligen i s?llskap med dr?ngarna, som f?ra den mest f?runderliga bordskonversation. Man kan utan ett sp?r till ?verdrift kalla den otvungen, och f?r den i kretsen ovane ?r det ibland sv?rt nog att beh?lla kontenansen. Men man v?njer sig -- ack, vad det g?r l?tt att v?nja sig! Redan andra, tredje dagen deltog jag med frejdigt mod i det allm?nna bordssamtalet, varligt vikande undan f?r anade st?testenar och svarande utan att blinka p? de mest ing?ende och pejlande fr?gor. Ett mycket h?gtidligt ?gonblick var titelbortl?ggningen -- det h?rde ingalunda till god ton att genast s?ga du till gossarna; det var m?nga krumbukter och krokar innan den saken gjordes upp. D? t. ex. p? f?ljande s?tt, f?rsta dagens kv?ll:

-- D'? te ? va ute ? tj?na f?r f?rsta g?ngen?

-- Ja.

-- Va tror hon att hon kommer tycka om de d??

-- ?, det blir nog bra.

-- Javasch, hyggligare husbonnfolk finns inte, men h?r ? j?vligt med g?ra.

-- Tror nog de.

-- Vi bli kamrater nu vi d?.

-- Ja, vi blir v?l de.

-- Jojomen.

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

L?ng, litet generad paus. S? r?cker han fram handen:

-- D'? la b?st vi tar varann i n?ven d? och s?jer du me' samma.

Stum handtryckning och en h?gtidlig nick fr?n var sida, efter vilken ceremoni det goda kamratskapet var fastslaget och orubbligt. F?r resten var det vackra pojkar allesammans dr?ngarna -- brunbr?nda, storvuxna med kraftiga n?var och s?kra later och sega i arbetet p? ?ker och ?ng. Inte alla tuggade snus, men alla drucko br?nnvin i otroliga kvantiteter, vanligen >>halsades>> litern direkt och ett halvt dricksglas eller mer sk?ljde genom strupen i en enda klunk. Motbokssystemet var en ok?nd pl?ga, vars eventuella annalkande dryftades med l?je och f?rakt, och varje fredagskv?ll gick det >>fyll?k>> till sta'n efter br?nnvin. L?rdagsmorgnarna b?rjades inte s?llan med kaffekask till 5-kaffet, varefter det lilla gl?ttiga ruset ?mt v?rdades och underh?lls hela dagen f?r att p? kv?llen sl? ut i praktfull blom. Det fanns en mycket medlemsrik och omtyckt godtemplarloge i socknen, >>l?sen>> kallad, d?r n?stan all traktens ungdom var inskriven, vilket dock p? intet s?tt hindrade alkoholets rikliga t?rande. Jag kom att tala med en pojke om det d?r en g?ng, om hur besynnerligt jag tyckte det var att de h?llo sina l?ften p? det s?ttet, men han skrattade ut mig:

-- ?r du tokig flicka! Tror du d'? n?gon n?kt i l?sen? Jo, n?gon finns de' v?l kanske, men min sj?l och anda om d'? m?nga. Jag kunde inte supa f?r ett par ?r se'n, men se'n jag kom in i l?sen s? feck jag l?ra mej. Och ?vertemplarn han ? v?rst ?v allihop -- den super en inte under bordet i f?rsta taget!

Kanske det var n?gon gammal ?vergiven templarloge, som ?nnu fanns kvar bara till namnet, kanske ?verdrev pojken betydligt, men nog betraktades >>l?sen>> av alla medlemmarna mer som en institution uteslutande f?r n?je ?n av n?gon sorts ideell l?ggning. Lokalen var pr?ktig med en stor och rymlig danssal, d?r alla vinterns glada kv?llar gingo av stapeln. F?rresten drack man oerh?rt ?verallt d?rnere p? trakten och det utvecklades en storartad frikostighet s? fort det g?llde br?nnvin. Det kunde knappt g? en bekant karl f?rbi huset utan att han ropades in, alltid med samma hemlighetsfulla r?st och formul?r:

-- Du, Kalsson! F?r ja tala ve dej ett tag. Kom in bara -- ja ska visa dej n?'t.

-- Hm, kl?mtar Kalsson, tack, ja vet inte.

Och s? kliver han in, br?nnvinsflaskan tas fram ur n?rmsta h?rn, avtorkas och ?verr?ckes med ett v?nligt grin. Inte s? s?llan h?nde det, att bonn erbj?d oss pigor en liten >>knorr i kaffet>> och han blev b?de f?rv?nad och verkligt st?tt ?ver mitt skratt och nekande f?rsta g?ngen:

-- Dum, d'? va hon ? de. Ta sej en knurr hon ska hon f? se vad hon blir gla och va de l?ttar livet. F?rra piga vi hadde hon sa inte nej te en t?r hon!

Men kaffekask ?r inte gott alls. Och det tyckte inte Anna heller, s? bonn fick ha sitt br?nnvin i fred f?r oss.

Jag kom l?ngt fr?n middagen p? det h?r, viset, men det ?r s? l?tt att halka in i minnen och h?ndelser, n?r allt samlar sig och h?nger tillsammans till ett i ens tankar. -- Inget fj?sk n?r man ?ter, det ?r det lantliga alfabetets a och o. Inget fj?sk! Skala sakta potatisen, skrapa sakta skalh?gen fr?n tallriken ut p? bordet, bit sakta i br?det, tugga stillf?rdigt och utan br?dska, stirra stelt och glasartat ut i rymden, spetsa med omsorg var bit p? kniven! Under m?ltiderna turades Anna och jag om att ha den minste i kn?t -- en ljuvligt s?t och h?rlig liten t?s, men kinkig f?r t?nder och full av det mest brinnande intresse f?r maten i v?ra tallrikar. Hon placerade med omsorg och blixtsnabb pl?tslighet sina lindrigt rena sm? tassar mitt uppe i fl?sk och mos och hade sin h?gsta fr?jd i att med en ov?ntad kastr?relse handl?st sl?nga huvudet i samma fl?sk och mos. Och s? illtj?t hon r?tt vad det var av osynlig anledning ungef?r i en halvtimme utan tillstymmelse till avbrott. Det var ett m?rkv?rdigt barn! Dessemellan log hon med hela sitt gropiga, smutsiga lilla ansikte och n?p en v?nligt men h?rdh?nt i kinderna under upph?vande av sm? hickande skratt.

De andra barnen voro en pl?ga i sin fullst?ndigt vanvettiga bortsk?mdhet. De r?to och befallde och h?rjade med sina undergivna och slaviska f?r?ldrar, s? det var sv?rt att h?ra, och oss pigor behandlade de som sina speciella betj?nter. O, vad de skulle m?tt h?rligt av litet stryk och vilken v?llust det skulle varit f?r oss att f? ge dem en sittopp emellan?t! Att l?ta bli var n?stan att frestas ?ver f?rm?ga.

V?rst var det f?r mig, som en tid hade mycket med dem att g?ra d?rigenom att jag skadade min ena hand och p? n?gra dagar ej kunde delta i mj?lkningen. Hilda ryckte d? in i mitt st?lle medan jag fick g?ra hennes sysslor inomhus, och det fanns ?gonblick d? jag n?stan k?nde sympati f?r barnam?rdare. Dessa fyra barn! Egentligen sn?lla, l?ttledda och intelligenta, men s? fullst?ndigt f?rd?rvade genom slapp uppfostran. Pojken var sv?rast -- som >>eneste hane i kurven>> tyranniserade han syskonen p? ett n?stan uppr?rande s?tt, slog, sparkade och rev dem och som de alla f?r den allra obetydligaste anledning br?to ut i de g?llaste, skarpaste tjut var det dagen i ?nda inte en minuts lugn. Alltid skrek n?gon och alltid h?rdes Hildas medlande r?st under de pauser som n?dv?ndiggjordes f?r andh?mtningen. Om mornarna skulle de alla serveras kaffe p? s?ngen, med eller utan dopp allteftersom de i n?der behagade befalla. Och det bads inte h?vligt och stilla om n?got, utan allteftersom de vaknade satte de i med h?ga skrin: kaffe! Aldrig n?gra vidare utl?ggningar: kaffe! bara och om man d? inte ?gonblickligen rusade in med brickan s? hojtade de i ett k?r med sylvass r?st, som efter ett par minuter ?vergick till gr?tilska: kaffekaffekaffekaffe! Att jag inte blev tokig av ursinne! Och bricka skulle det vara gudbevars, bj?d man dem koppar och fat direkt blev det tjut av igen, om de inte rent av knuffade till handen p? en s? alltsammans v?ltes ut i s?ngen. -- Ville de mellan m?len ha n?got att ?ta -- och det ville de naturligtvis alltid och fingo det ocks? hur mycket som helst -- s? kommo de instormande och st?llde sig framf?r en: Sm?rg?s! -- Mj?lk! -- Fl?sk! -- Honungsg?s! Ibland hade en k?ngrem g?tt upp. D? stacks en lerig sko fram: knyt! Och man kn?t medan vreden sj?d inv?rtes och bet samman t?nderna f?r att inte brista i respekt mot de herrar man blivit satt att tj?na. Allting gick i samma stil s? fort det g?llde barnen, och aldrig s?g jag att n?got av dem fick ens den allra minsta lilla luggning eller tillr?ttavisning. Men strax innan jag reste h?gg jag pojken i en m?rk krok och unnade mig den verkligt storartade njutningen att ge honom ett grundligt och ordentligt kok stryk, som jag hoppas l?nge ska leva i hans minne.

Jag har visst ?nnu inte hunnit l?ngre ?n till middagen trots goda f?resatser att inte l?ta mig lockas fr?n ?mnet. Nu forts?tter jag d?!

N?r middagen ?r slut l?mnas flickungen ?t sitt ?de i en ranglig korgvagn, d?r hon omges av diverse husger?d till leksaker, dr?ngarna klampa upp p? sin kammare f?r att sova en timme, medan Anna och jag st?rta till v?ra g?rom?l: dukning till skogsarbetarna, utportionering av mat till barnen, sopning av pigkammaren, k?ket, stugan och f?rstugan, mat till h?nsen, m?ta upp mj?lk ?t statarn och eventuella k?pare , separering, grisutfodring, vattenb?rning. ?, ja, vattenb?rningen, det ?r ett kapitel f?r sig -- ett tungt och sv?rt och otrevligt kapitel, som kunde g?ra en galen av f?rtvivlan. Pumpen fanns nere i ladug?rden, som l?g ungef?r tre minuters v?g fr?n boningshuset, en v?g som bar uppf?r ett bra stycke och var gropig och stenig d?r den inte l?g grusad med tung, l?s sand i vilken foten sj?nk djupt ned och skorna fylldes med den mest infernaliska sm?sten. Den v?gen skulle vattnet b?ras -- i tv? ofantliga kopparhinkar med ett ok ?ver nacken och t?mmas i en stor vattentunna, som var dag m?ste sl?s br?ddande full -- det gick ungef?r trettio hinkar i den, d. v. s. femton vandringar fram och ?ter med tung last i uppf?rsbacken. Det ?r ett minne som ?nnu kommer mig att rysa och ger en f?rnimmelse av pl?gande tryck ?ver axlarna. Men det var bara att snurra p?; det d?g inte att st?lla sig och pusta en stund -- Hilda var alltid n?gonst?des i n?rheten d?r man minst v?ntade det, och fast?n det aldrig skulle h?nda henne att s?ga n?got k?nde man ?nd? hennes tysta ogillande som en sn?rt ?ver ryggen. Ett par g?nger i veckan st?lldes man att tv?tta otroligt smutsiga och tilltygade barnkl?der -- bl?jor ska h?danefter alltid st? f?r mig som det mest fasav?ckande p? jorden -- och blev det n?gon aldrig s? liten stund ?ver stod ju alltid v?ven och v?ntade. S? skulle det b?ras in ved, potatis ur en grop l?ngt fj?rran fr?n huset, bakas var fj?rde dag, g?ras rent i svinhuset och hos h?nsen och tusen andra sm?bestyr som fyllde dag efter dag i en aldrig slutande br?dska.

Man for omkring i ett st?ndigt j?kt, man m?ste helt enkelt alltid ha br?ttom f?r att hinna med alla de sysslor som voro en ?lagda, och Anna hade under ?rens lopp f?tt en springande, fram?tlutad g?ng som hon inte ens kunde l?gga av n?r n?gon g?ng frihetens timmar genomjublades. Hon sprang till logdanserna, sprang till sina m?ten, orden snubblade i den vanvettigaste br?dska ?ver hennes l?ppar och st?ndigt ?ngade hon som ett sn?llt?g mellan rummen med ?verkroppen b?jd s? l?ngt fram?t som m?jligt liksom f?r att hinna litet fortare ?tminstone med en del av sig sj?lv. Hon hade ett det lustigaste ansikte: runt som en boll med alla drag som mindre bollar. De skinande r?da kinderna voro var f?r sig en boll, elastiska, h?rda, liksom fyllda med luft under den sp?nda huden. N?san var en liten, liten boll och pekade pl?tsligt upp?t tv? centimeter fr?n spetsen efter att f?rut ha g?tt allvarlig och rak ut fr?n pannan, l?pparna rundade sig mot varann i en mycket vacker cirkelformig b?jning och ?gonen l?go som sm? bl? emaljklot l?ngt inne i den tunnel som bildades av kindernas och pannans utskjutningar. H?ret bar hon i en knut p? hj?ssan, om s?ndagarna ordentligt och stramt rundat kring en stenh?rd, j?ttelik valk. F?r ?vrigt var hon v?l byggd, stark som en elefant och otroligt uth?llig och samvetsgrann i sitt arbete.

Hennes intelligens var inte vad man kallar blixtrande. Hon hade l?st?nder och fotsvett. Och mycket ohyra i huvudet. >>Men s?n't f?r man inte f?sta sig vid>>, som hon mycket riktigt f?reh?ll mig, n?r jag en g?ng h?gljutt klagade ?ver den myckenhet v?ggl?ss v?rt enkla vilol?ger inneh?ll.

-- En v?gglus d'? v?l ingenting, predikade hon, och en huvelus kan en v?l r?ka te ? ha. Men tvi hunnan, du, f?r l?pper. En kan allri ta dom och en vet allri var en har dom.

Har man bara v?l hunnit ?ver middagen g?r resten av dagen fort nog, uppfylld som den ?r i varje minut av alla de hundrade g?rom?l ett lanthush?ll kr?ver. Diskningen tar sin rundliga tid, sopningen av stugan, kammaren, k?ket och f?rstugan tar sin -- tre g?nger om dagen sopades det i dessa rum -- och klockan halv fyra skall eftermiddagskaffet vara f?rdigt. Med dopp. Tjocka, h?rliga, kraftiga vetebr?dsskivor. S? man l?rde sig ?lska kaffe, vad man v?l b?rjade f?rst? dess betydelse och den oomkullrunkeliga st?llning av suver?nitet ?ver alla andra drycker det intar bland den kroppsarbetande befolkningen. Man gick omkring och l?ngtade efter kaffetimmen, man r?s till av v?lbehag d? det v?lk?nda fr?sande ljudet kom fr?n k?ket, och man sken upp av gl?dje d? kopparna b?rjade slamra. Man slog sig ned vid bordet med en k?nsla som bra mycket n?rmade sig andakt och var man aldrig s? v?rkande tr?tt, nog tog man itu med arbetet efter?t med bra mycket st?rre h?g. Och gott kaffe fick man! Inget knussel med b?norna, starkt och gott var det med tjock gr?dde, som ?stes med slev ur en stor bunke. Portionerna voro rikligt tilltagna ocks?: full kopp som rann ?ver tills ?ven fatet var fyllt till br?dden, och alltid p?t?r. -- Kv?llsmj?lkningen tog sin b?rjan kl. halv sex och varade i tv? timmar. Efter den smakade kv?llsmaten inte s? dumt och man ?t sitt margarin, sitt grova br?d, inlagd sill och fl?sk med storartad aptit. Vid niotiden var man vanligen klar f?r dagen, s?vida det ej skulle s?ttas deg, d? det drog ut till halv tio. D? var man tr?tt, d?dstr?tt. Jag minns de f?rsta kv?llarna! D? f?tterna v?rkte och svedo med stora, klara vattenbl?sor under sulorna efter det ovana g?endet hela l?nga dagen, d? axlarna k?ndes som b?lder efter vattenokets tryck och h?nderna br?nde som eld av diskvatten och sm? fina, l?nga s?r, som bildades i lederna. Om mornarna stodo fingrarna krokiga och svullna och f?rst efter flera timmars arbete hunno de bli mjuka och b?jliga igen. Men s?ren svedo och stucko st?ndigt, i synnerhet n?r man rensade sill och den bittersalta laken tr?ngde in.

Men man v?njer sig vid allt, och dagarna gingo -- l?nga, knogiga dagar som s? sm?ningom kr?po fram till l?rdagen. Tunga, m?diga dagar, som fyllde ens kropp med all v?rldens tr?tthet och ens hj?rta med en outs?glig och lugn tillfredsst?llelse av v?l f?rr?ttat v?rv. Alla naggande tankar, all sinnets oro fl?t bort i den stora tr?ttheten som lugnar och lyckligg?r.

N?R MAN SKRUDAR SIG P? L?RDAGSKV?LLEN.

? -- l?rdagskv?llen! Vilken salighet, n?r den ?ntligen kommer, n?r vi ?ntligen f?tt undan arbetet f?r dagen, n?r vi ?ntligen f? sl? oss ned ett ?gonblick med kn?na ?nnu svidande och v?rkande efter all skurning; n?r vi leende sitta och stirra p? varandra i tanken p? det som v?ntar: dansen p? logen i den l?nga, ljusa natten. D?rren till k?ket ?r st?ngd, det lilla buckliga bleckhandfatet med ljumt vatten st?r redo p? en stol, bredvid ligger en kladd brun, grynig s?pa och ?ver ryggst?det h?nger en mycket flottig och smutsig handduk som under veckans lopp anv?nts att torka diskarna p?. N?gon s?rskild handduk till ansikte och h?nder existerar aldrig. P? soffan ?r helgdagskl?derna utbredda och varannan l?rdag ?ven rena underkl?der, p? bordet tronar Annas kolossala valk och ett ensamt ljus brinner smalt och fladdrande framf?r den gr?nflammiga lilla spegeln. Allt ?r i ordning till toaletten, men ingen av oss r?r en fena. Det ?r s? f?runderligt ljuvligt, att f? sitta alldeles stilla klockan 9 p? kv?llen, att veta att allt ?r undangjort, att det ?r s?ndag i morgon -- n?gon m?ndag efter?t finns inte till i v?rt medvetande, finns inte i evigheters evighet.

Anna l?ser upp schaletten, l?ter den glida ned i nacken, kliar sig l?nge och omsorgsfullt i huvudet med stelt stirrande ?gon, men reser sig med pl?tslig energi f?r att i spegell?dan s?ka r?tt p? en finkam av m?ssing. S? f?rsvinner hon i k?ket och kommer igen med en svart bricka p? vars baksida l?rdagsjakten g?r av stapeln, vanligen med utomordentligt gott resultat. D?rp? dyker hon ned i byr?l?dan, drar fram en skoborste och blanksm?rjeask, spottar ljudligt och vrider p?smetsborsten omkring ett par tag, varefter s?ndagsk?ngorna f? en grundlig ?verhalning och ej sl?ppas f?rr?n de str?la i sagolik prakt. D?rn?st skrider hon till kamningen, som ej ?r vidlyftig just: valken placeras fr?n det ena ?rat till det andra ?ver pannan, framh?ret viks ?ver, samlas ihop med bakh?ret och vrids samman i en stadig knut p? hj?ssan. Ett grovt n?t av tjocka bruna bomullstr?dar tr?ds ?ver knuten, en kam k?rs ledigt ned i nacken och det hela ?r klart. Sen kommer tv?ttningen, vilken f?rsigg?r med ganska stor noggrannhet s? till vida att hon ?ven ger ?ron och hals en liten hastig ?versk?ljning. S?pl?ddret ligger vitt och tjockt ?ver hela ansiktet, n?r tvagningen avslutats, och med hopknipna ?gon och l?ppar trevar hon efter handduken f?r att p? den avl?mna alltsammans -- sk?ljning anv?ndes inte; det l?r ta bort blankheten, som ?r det viktigaste av alltihop. N?r hon gnidit sig av alla krafter i flera minuter ?r allt ?ntligen f?rdigt och efter proceduren skiner hennes runda ansikte som om det vore av glas, kinderna ?ro r?dare ?n n?gonsin och ?gonen kisa t?rade efter l?ddersvedan. Jag kopierar troget alltsammans och bl?nker snart i kapp med Anna, som nu h?ller p? att dra av sig strumporna f?r att h?gtidligh?lla dagen med ett par rena och hela. En blick som jag h?ndelsevis kastar ?t hennes h?ll kommer mig att rysa till av fasa, och med en r?st som jag s?ker g?ra helt likgiltig s?ger jag:

-- Anna du, det skulle nog inte vara s? dumt om du tog och tv?ttade f?tterna dina ett slag.

-- Ja, di ?r allt bra lortiga, svarar hon och stirrar fundersamt ned p? sina rej?la fortkomstledam?ter. Men si du tv?tta dom, de f?r du mej inte till ?nd?. Neej! Ja tv?tta dom ve h?stslakten du ? ja ble s? f?rbaskat sjuk etter?t. Jag va s? sjuk s? tvi fasen. I tv? dar du ? de va bara f?r ja skulle ge mej te ? tv?tta f?ttera. ? d? lofte ja mej sj?lv att inte tv?tta dom f?rrn de ble varmt igen ? te mesommar ska jag nog g?ra't me.

-- N?r var h?stslakten?

-- Den 4 oktober du. S? d'? l?ngesen, men de kvettar la om en inte ? s? sabla ren om f?ttera.

-- Men du har ju ont i dom?

-- Ja, de har ja, men inte ? de f?r att dom ? lortiga inte.

-- Jo, de ? de.

-- Tror du de? S?j, tror du de?

-- ? hunnan!

Anna blir d?dstyst och grubblar synbarligen intensivt, s? fattar hon ett j?ttebeslut, st?rtar ut i k?ket och kommer igen med diskbaljan i vilken hon k?r ned f?tterna och gnor dem med s?pa och disktrasa, f?r att senare behandla dem med br?dkniven, som ?r husets vassaste. Resten av toaletten ?r snart gjord och medan jag med en l?tt k?nsla av illam?ende ikl?der mig en sk?rrandig bomullskl?nning tr?r Anna h?gtidligt p? sig en skotsk blus av bomullsflanell med ofantliga rutor i bl?tt och r?tt. Kragen ?r h?g och tjock, framtill f?stes en brosch av blixtrande similidiamanter.

-- Stili br?s de h?r du. Den feck jag av Anders p? Albertinadan. Tyck du inte han ? grann?

-- Heter du Albertina?

-- Joo du, Anna Albertina Adelia. Men tyck du inte att br?sen ? grann?

Jag f?rst?r att min beundran varit f?r ljum och utbreder mig d?rf?r med h?nf?relse ?ver juvelernas glans, medan jag full av f?rtvivlan f?rs?ker f? h?ret att l?gga sig j?mnt och vackert ?ver den h?rda valken. Anna forts?tter med pratet nu se'n hon v?l kommit i farten och munnen g?r p? henne i ett k?r ?nda tills vi uppriggade, hattkl?dda och tv?lparfymdoftande slinka ut genom kammard?rren. Sedan vi vederb?rligen beundrats av Hilda, som litet l?ngtansfullt talar om dansen, skuddar vi g?rdens stoft av v?ra f?tter och kila i v?g, tr?tta men lyckliga, p? f?tter som blivit l?tta vid tanken p? det vi g? till m?tes.

-- Kommer Anders i kv?ll? fr?gar jag med en skymt av oro i r?sten.

-- De g?r han f?lle, svarar Anna tryggt och str?lande. De sa han teminstingen i s?ndasse kv?ll.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet