Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Nils Tufvesson och hans moder: Bonderoman by Geijerstam Gustaf Af
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page
Ebook has 1029 lines and 50112 words, and 21 pages
>>Hon gr?ter, f?r att hon s?g mig>>, svarade Inga Persdotter. >>Det ?r den hj?lp, jag har.>>
Elin s?g sig om, men kunde ingenting svara. Vad var dock detta alltsammans? Och vad hade h?nt?
D? h?rde hon brodern svara i hennes st?lle:
>>Om hon det g?r, har hon v?l sina orsaker.>>
Hans r?st l?t skarp, n?r han sade detta, och han s?g ond ut, som en man g?r, n?r han vill skydda en annan, men icke kan. Elin h?jde sin arm f?r att hejda honom, men orden voro redan utsagda, och Inga Persdotter lade undan kniv och gaffel samt steg upp.
>>Jag ?r inte hungrig l?ngre>>, sade hon.
Men som hon steg upp, kom hon n?rmare spisen. D? f?ll hennes blick p? den r?tt, vilken d?r stod, och som Elin gl?mt.
>>Mig krusar du inte>>, sade hon. >>Det ?r annan mat, du ger dina sl?ktingar.>>
Denna g?ng teg brodern, emedan Elin bad honom d?rom. Och mer blev ej talat om detta. Men samma eftermiddag reste brodern med sin trolovade hem till Kvarnbo, och han f?rstod intet, av vad han hade sett, mer ?n att systern hade det sv?rt, och att hj?lp ej var l?tt att l?mna. Ej heller blevo syskonen vidare ensamma, s? att Elin kunde s?ga sin broder n?got.
N?r de bes?kande p? aftonen foro ut genom ink?rsporten, f?ljde Elin efter dem ut p? landsv?gen f?r att vifta farv?l. D?r stod hon stilla och s?g vagnen f?rsvinna i skymningen. N?r hon v?nde ?ter, m?tte hon Inga Persdotter, som bar en lykta och var p? v?g till stallet. Efter henne gick Nils, och fr?n trappan s?g Elin hur m?rkret i stalld?rren uppslukade lyktskenet, s? att endast en liten strimma ljus blev kvar. Den f?ll genom en springa ut ?ver sn?n, och den tunga d?rren var st?ngd.
Fr?n denna dag hatade Inga Persdotter sin sv?rdotter, och hon dolde det icke, ej heller skr?t hon l?ngre med det rika giftet. Nu fann hon endast fel och lyten, och hennes hat l?g i ?ppen dag, f?r vem som ville h?ra och se.
Elin visste sig ingen annan r?d, ?n att g? ur v?gen. Med Nils v?gade hon ej tala, och hon visste ocks?, att det ej skulle l?nat sig.
Men dagen efter, att brodern hade bes?kt Elin, satt sv?rmodern vid kv?llsbordet l?nge tyst, som om hon ruvat ?ver n?got.
>>Det ?r b?st, att jag g?r h?rifr?n>>, sade hon till sist.
Och Elin f?rstod, att hon talade till Nils, fast?n hon betraktade henne. Hon f?rstod ocks?, att vad Inga Persdotter nu sade, visste Nils f?rut, och att alltsammans var mellan dem b?da p? f?rhand avtalat mot henne sj?lv.
>>Det ?r b?st jag g?r>>, fortfor den onda kvinnan, >>ty h?r kan jag ej bliva. Du Elin, g?r mig till skam f?r andra, och du gr?ter, s? fort du f?r se mig. Skriv till din far, att han ger mig mina femtonhundra kronor, som jag skall ha. D? ?r du och Nils kvitt ifr?n mig, och d? beh?ver du Elin inte se snett p?, att jag st?r dig eller ?ter din mat.>>
Nils f?rs?kte dock denna g?ng medla och bad modern stanna. ?ter tyckte Elin, att det l?t, som om ?ven detta var p? f?rhand avtalat, till hennes skada. Hon greps av en hemsk, stum ?ngest, och i ett slags f?rtvivlat hopp, att hon p? s? s?tt skulle b?ja Nils' hj?rta till sig, fogade hon sig och bad Inga Persdotter stanna liksom han. Tillika sade Elin, att hon nog trodde, fadern skulle utbetala pengarna, som han en g?ng lovat.
D? skrattade Inga Persdotter h?gt.
>>Du vill ?ndock ha mig bort>>, sade hon.
Och n?sta morgon tog hon en del kl?der med sig och flyttade ?ver till Karna Andersdotter, sin moder.
Elin visste icke, om hon skulle vara ledsen eller glad ?ver detta. V?l k?nde hon en l?ttnad ?ver att Inga Persdotter icke l?ngre fanns i hemmet. Men d?rf?r kom hon dock icke sin man n?rmare. Ty sedan modern flyttat hemifr?n, blev Nils sv?rare mot hustrun. Han talade ont och h?rt till henne, och han fann n?je i att se henne gr?ta. D? svor han h?gt och sade, att modern haft r?tt.
>>Gjorde jag r?tt>>, sade han, och h?ll sin knutna hand emot hustrun, >>l?te jag dig g? eller flyttade sj?lv efter.>>
Han anklagade Elin att hava tvingat Inga flytta hemifr?n.
>>Det ?r ju f?r din skull hon inte kan vara h?r>>, skrek han.
Och Elin v?gade icke svara honom, gick blott tyst undan och l?t Nils rasa ut.
Under denna tid b?rjade Nils ?ven att v?rdsl?sa sin g?rd, och Elin kunde tydligt se, att det var n?got han grubblade ?ver, och f?r vilket han icke kunde finna frid. En g?ng bad hon honom att betro henne, vad han t?nkte p?. Men d? svor han till och gick ut. Strax efter?t h?rde Elin honom sp?nna h?sten f?r k?rran och ?ka bort. F?rst f?ljande dag kom han ?ter.
N?r Nils d? kom, var Inga Persdotter med honom, och s?dan hon d? var, hade Elin ?nnu aldrig sett Inga. Hon h?lsade icke, n?r hon kom, utan gick f?rbi sonhustrun r?tt in i k?ket. D?r b?rjade hon snoka omkring, som ville hon se efter, att ingenting blivit bortstulet. Fr?n k?ket gick hon ut i visthusboden och fr?n boden ned i k?llaren. En stund senare h?rde Elin henne v?nda p? kistorna uppe p? vinden.
Av allt detta, vilket dag efter dag hopade sig, blev Elin s? r?dd, att hon ej kunde s?ga eller f?retaga sig n?got, utan att samtidigt fruktan kom ?ver henne:
>>Har jag gjort n?got, s? att de ?ter kunna finna sak med mig? Vad skall nu ske?>>
Till en vr? i k?ket sm?g hon sig undan. D?r satte hon sig ned och gr?t, och d?r fann henne ocks? Inga Persdotter.
Hon gick fram emot sonhustrun, lyfte undan hennes h?nder, som denna pressat mot ansiktet, och sade:
>>Sitter du h?r nu igen och gr?ter, f?r att du inte kan bli mig kvitt?>>
Och n?r Elin ingenting kunde svara, fortfor hon:
>>Du blir mig aldrig kvitt. Tro inte det. Jag kommer igen, var dag jag kan, och ser, hur du st?ller det.>>
>>Jag har ju inte bett er g?>>, sade Elin. >>Ni ville det ju sj?lv.>>
D? gick Inga Persdotter till f?rstugud?rren, ?ppnade den p? vid gavel och ropade p? Nils, att han skulle komma. Men till Elins stora f?rv?ning svarade Nils ute fr?n stallet:
>>Jag vill inte. L?t mig vara och blanda mig inte opp i ert.>>
F?r andra g?ngen v?nde sig Inga Persdotter mot Elin. Men denna g?ng sade hon intet, hon endast betraktade den unga kvinnan med en blick, s? att Elin t?nkte: >>Hon vill m?rda mig. Gud i himmelen, hon vill m?rda mig!>> Och i sin f?rskr?ckelse str?ckte hon b?da h?nderna mot sv?rmodern och sade:
>>Vad vill I mig? Vad har jag gjort?>>
D? v?nde sig Inga Persdotter om och gick utan att svara in i kammaren. N?r hon kom p? tr?skeln, v?nde hon sig tillbaka, och hon hade icke l?ngre herrav?lde ens ?ver sin kropp. Ty hon darrade som i feber, och hennes fingrar kn?to sig som i kramp:
>>G? och l?gg dig>>, sade hon. >>Det ?r sent. Och jag blir h?r i natt.>>
Elin v?gade icke mots?ga henne, utan kl?dde darrande av sig och kr?p ned under t?cket. Hon k?nde det, som om hennes vilja blivit lam, och om det ocks? g?llt hennes liv, skulle hon ej ens v?gat ropa p? hj?lp. Hon fr?s, d?r hon l?g, s? att hennes lemmar sk?lvde, och hon undrade, om n?gon m?nniska p? jorden lidit som hon. Med varje nerv sp?nd till det yttersta l?g hon stilla och lyssnade efter ljud, och hon t?nkte p?, om hon skulle smyga sig upp och kl?da sig samt sedan g? bort i den m?rka natten, lika gott vart. Hon undrade p? Nils, som inte kom, och det enda hopp, hon hyste, var, att han icke kunde vara s? ond som modern.
D? h?rde hon ett l?s, som knarrade. Men det var icke f?rstugud?rren, det var d?rren till kammaren, som gick upp. Inga Persdotter stod p? tr?skeln, och hennes ?gon s?kte sonhustrun. Hon var halvkl?dd, och i handen h?ll hon n?got, som Elin icke kunde se, vad det var.
>>Varf?r gr?ter du alltid, n?r du ser mig?>> sade Inga Persdotter.
>>K?ra, s?ta, det g?r jag inte>>, sade Elin. >>Jag ska aldrig g?ra det ...>>
Hon v?gade ej ligga stilla, utan sprang upp i blotta linnet och stannade mitt p? golvet.
>>Ljuger du ocks??>> fortfor Inga Persdotter. >>Jag skall ge dig f?r att ljuga, s? du har n?got att gr?ta f?r ?tminstone.>>
Elin visste, att hon var ung och stark, och att hon med ett slag kunde f?lla sin pl?goande till jorden. Men hon varken ville eller kunde, hon h?ll blott h?nderna f?r ansiktet och v?nde sig bort. D? k?nde hon ett h?rt slag mot sin rygg. Hon sj?nk ned p? kn?. >>Jesus, f?rbarma Dig ?ver mig>>, ropade hon utom sig. S? h?rde hon, att d?rren ?ppnades, och att Nils kom in. Hon h?rde Inga Persdotter utfara i en str?m av onda ord och f?rbannelser, och hon h?rde henne befalla Nils att sl? sin hustru. Det blev tyst en stund, och ?nnu l?g Elin d?r nedb?jd. Aldrig trodde hon, att Nils i detta skulle lyda sin mor. Men pl?tsligt h?rde Elin mannen uppgiva ett ljud, som kunde varit en suck, men l?t som ett rytande. D?rp? slog han sin hustru med knutna n?var, och han s?g ej efter, var slagen f?llo. De tr?ffade henne ?verallt, och samlande sina sista krafter reste sig Elin upp och st?rtade ut. Hon visste icke, vart hon gick. Hon visste blott, att det hastigt blev kallt och m?rkt omkring henne, och att ingen slog henne l?ngre.
Men inne i vardagsstugan stodo Nils Tufvesson och hans moder mitt emot varandra. Ingen av dem sade n?got i b?rjan. Men b?das br?st fl?mtade, som om de utf?rt ett tungt arbete. Inga Persdotter h?mtade sig f?rst.
Men Nils blygdes ?ver, vad han gjort, och han v?gade ej m?ta sin moders blick. Hennes vilda jubel kunde han varken f?rst? eller dela. D?rf?r blev han r?dd.
>>Det ?r b?st att se till, att hon inte g?r sig n?got illa>>, sade Nils och ville g? ut efter Elin.
Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page