Read Ebook: Den ljusa skalpen: Nya präriehistorier by Str Mberg Sigge

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 538 lines and 19828 words, and 11 pages

ver kn?na, men ?fven f?r honom hade middagshettan blifvit f?r stark, och han sof med hufvudet nedsjunket mot br?stet, som om Dacotas h?fding och stam varit minst tusen mil d?rifr?n.

Ljudl?st sm?g Bl? Molnet fram?t. Som en orm gled han genom det h?ga gr?set och hans svarta p?rl?gon voro riktade mot den hvite j?garens hufvud.

Snart var han n?ra nog. Han reste sig uppr?tt och drog tomahawken ur g?rdeln. En sekund m?ttade han, s? hven vapnet genom luften och den tunna klingan bet djupt i j?garens hj?ssa.

Det gick en darrning genom mannens kropp, han gjorde ett svagt f?rs?k att lyfta hufvudet, sj?nk sedan ?ter tillsamman och gled sakta omkull p? gr?set.

Den unge h?fdingen b?jde sig, och hans blick veknade n?r han lade handen p? den hvita flickans axel. Hon r?rde sig i s?mnen, vaknade, lyfte hatten fr?n ansiktet och slog upp ?gonen. Men n?r hennes blick m?tte h?fdingens, ropade hon till af f?rskr?ckelse och sprang upp.

Bl? Molnet b?jde sig framf?r henne, och bj?d henne bestiga hans h?st, som nu kommit fram till sin herres sida, men hon r?rde sig icke, och hennes blick irrade vildt s?kande omkring, tills hon fick se j?garens d?da kropp. D? gaf hon till ett skarpt skri och sprang bort till honom, kastade sig h?gt gr?tande p? marken och bet?ckte hans kallnande ansikte med kyssar.

N?r h?fdingen s?g detta m?rknade han, ty han h?ll henne mycket k?r. Han ryckte sin knif ur g?rdeln, kastade sig ?fver henne och tryckte knifven till skaftet i hennes rygg. Och n?r han gjort detta, f?ll det som en dimma ?fver hans sj?l och han dansade en krigsdans kring den slocknande elden. Sedan ryckte han knifven ur flickans rygg, l?t den g?ra en sk?ra rundt hennes hufvudsv?l och f?ste s? den ljusa skalpen med de l?nga, solglittrande lockarna vid sin g?rdel.

D?refter besteg han ?ter sin mustang och fortsatte ridten ?sterut.

P? fort Quincys jordvall gick en soldat p? vakt. Det var afton och fortets portar hade nyss st?ngts f?r natten.

Oroliga rykten hade p? senare tid tr?ngt fram till fortet, rykten om, att flera af nordv?sterns stammar ?ter tr?ttnat p? freden och gr?ft tomahawken ur jorden. D?rf?r hade fortets portar f?rst?rkts, palissadernas spetsade p?lar unders?kts och f?rnyats och posterna f?tt sig ?lagd den str?ngaste vaksamhet.

Posten gick sin enformiga g?ng fram och ?ter p? jordvallen med b?ssan h?ngande ?fver axeln, d? och d? stannande f?r att uppm?rksamt granska horisonten eller v?xla ett par sk?mtsamma ord med n?gon kamrat d?r innanf?r.

Rakt i v?ster, d?r den nedg?ende solen h?ngde, uppd?k pl?tsligt en ryttare, som med sakta fart red fram mot fortet. Allt mer n?rmade han sig, och fast?n aftongl?den sm?rtade soldatens ?gon, var det honom snart tydligt, att den ankommande satt stelt och ovant i sadeln.

Allt n?rmare kom ryttaren, f?rsvann bakom en kulle, men n?r han ?ter blef synlig stod silhuetten af en indian i en h?fdings fj?derprydnad skarp mot den r?da himmeln.

Soldatens hand s?kte gev?ret och han anstr?ngde sina ?gon f?r att uppt?cka, hvilken stams m?lning den r?de h?fdingen bar. Men han var ?nnu allt f?r afl?gsen. Allt soldaten s?g, var en ljus fl?ck vid h?fdingens ena sida, en fl?ck som gl?nste till, n?r indianen v?nde den sidan mot ljuset, och soldaten undrade mycket hvad detta kunde vara.

Den tr?tta mustangen bar sakta sin ryttare fram?t, och soldatens blick l?mnade icke den ljusa fl?cken. Allt n?rmare kom ryttaren, redan syntes Dacotas bj?rta m?lning och pannbandets r?da f?rg. Men soldatens blick var riktad mot den ljusa fl?cken, ty nu s?g han hvad det var.

Det var en skalp, med l?nga, vajande ljusa lockar, som var f?st vid h?fdingens g?rdel och r?ckte l?ngt ned?t h?stens sida. Skalpen af en hvit kvinna. En skalp, som ber?ttade sin egen saga.

D? kom det en r?d sl?ja framf?r soldatens blick, hans t?nder pressades h?rdt tillsammans och han h?jde sin b?ssa, tog noga sikte p? indianens br?st och tryckte af.

En vettskr?md mustang utan ryttare galopperade vildt bort ?fver sl?tten, och i gr?set, med sitt lifs blod sipprande ut i pr?riens gr?na matta, l?g Bl? Molnet, Dacotas unge h?fding.

SK?NE JIMS OMV?NDELSE

I sin barndom var Jim Ferris, -- ende son till Pete Ferris, mera k?nd under namnet Falskspelar-Pete -- icke den renligaste unge man som staden Harristown kunde uppvisa. Snarare f?retedde hans anletsdrag, ?fven f?r en flyktig betraktare, en icke obetydligt m?rkare yta ?n de ?friga ungdomarnas, och det vill inte s?ga s? litet. N?r man d?rtill l?gger att unge Jacks h?r var af en intensiv r?daktig f?rgton och hans ?gon voro s? sm?, att det fordrades en viss vana f?r att kunna uppt?cka den gr?na f?rgen, s? kan man f?rst? att hans utseende inte var allt f?r uppseendev?ckande dekorativt. Han kallades ocks? Sk?ne Jim, och artade sig till att bli en utm?rkt pr?riegosse, om boskapen blott kunnat t?la hans utseende. Men det har ofta blifvit stampede f?r mindre anledning ?n s?.

Men n?r den ?lsklige pilten vuxit s? pass stor, att han b?rjade kunna tugga tobak och sv?ra sj?lf, fl?g h?gf?rden i kroppen p? Falkspelare-Pete, och han besl?t att ge pojken uppfostran. Sagdt och gjordt. Han engagerade ett par negrer att tv?tta Jim, gaf honom ett par kostymer, stoppade en check i hans ficka och skickade i v?g honom till Minneapolis, Minn.

?ren gingo och unga Jim blef kvar i Minneapolis, tillv?xte i visdom och ?lder, fast?n knappast i n?d, samt kom fr?n skolan in p? Minnesota University.

Men d? h?nde det, att gamle Falskspelar-Pete sk?t skarpt p? sin b?ste v?n, men sk?t bom, och som Pete var ganska t?t, blef det en r?tt vacker summa som Jimmy fick i arf.

Det var en sensommarafton, n?r v?stg?ende expressen ett flyende ?gonblick stoppade i Harristown f?r att afl?mna en passagerare och litet bagage. Att expressen stannade d?r h?rde inte till de mest hvardagliga h?ndelserna, och en m?ngd stadsbor flockades d?rf?r vid stationen f?r att ?se h?ndelsen och f?lla sitt omd?me om passageraren.

Han v?ckte ett visst uppseende. En kostym af gr?tt rutigt tyg sl?ngde kring den g?ngliga kroppen, p? det r?da h?ret satt en elegant fasonerad panama, och p? f?tterna bl?nkte ett par brednosiga pr?mar af blankskinn. Och s? kragen! T?nk bara, l?skrage i Harristown! Och till p? k?pet midt p? blanka hvardagen och af en s?dan h?jd att den skar sin b?rare under ?ronsnibbarne!

Vid stationshusets ena h?rn stodo en del ynglingar tillh?rande stadens societet. Renh?riga samt lindrigt berusade unga m?n med enkla seder och gula bj?rnskinnschapparejos, f?r att nu inte n?mna det otvungna s?tt hvarp? de handskades med ord och skjutvapen.

N?r dessa fingo se fr?mlingen, blefvo de genast intresserade. De hade aldrig f?rr varit i tillf?lle att iakttaga n?got fullt s? praktfullt, och n?r han passerade dem kunde inte Alligator-Bob underl?ta att framst?lla den enkla fr?gan:

-- Kommer r?sten af menageriet efter?

Fr?mlingen stannade, sp?nde ?gonen i Bob och fr?gade med en r?st, som skalf af vrede och sj?lfuppskattning:

-- Var det mig ni talade till?

Men Bob h?rde inte. Han var alldeles f?r str?ngt upptagen med att beundra l?skragen.

-- Ja, men erk?nn att det ?r vackert! sade han till Canada-Joe, och Joe svarade med af djup r?relse darrande st?mma:

-- Himmelskt!

Men han menade nog blankskinnsskorna, som han nyss spottat en blaska p?.

D? r?kade R?gnb?gen sk?da in under panamahattens br?tte och log genast ett igenk?nnande leende. Med ett ryck slet han hatten af fr?mlingen, gjorde en gest ?t hans ansikte, talade och sade:

-- Boys! P? detta ansikte, om man s? f?r kalla det, kan ingen misstaga sig. Tv? s?dana ha s?kert inte g?tt ur m?starens fabrik. F?reteelsen h?r ?r Sk?ne Jim, som rest ut f?r att bli lika bildad som han ?r missbildad. V?r barndoms lekkamrat har kommit hem!

Ett gladt, igenk?nnande sorl h?lsade Jim efter dessa varmhj?rtade ord och skaran var genast beredd att p? Johnsons saloon eller n?got annat n?ringsst?lle fira den f?rlorade sonens ?terkomst. Men Sk?ne Jim Ferris blef arg, ryckte till sig sin hatt, bad pr?riepojkarne byta om klimat och gick direkt hem.

Ryktet om Sk?ne Jims hemkomst spred sig hastigt i staden, och hela Harristown var ett enda stort sm?leende vid tanken p? l?skragen. De flesta hade aldrig sett en s?dan pj?s f?rut och den yngre manliga befolkningen afvaktade med intresse den stund d? Jim skulle visa sig ute.

Men den yngre manliga befolkningen fick en sv?r kn?ck, ty n?r Jim, dagen efter sin ankomst, uppenbarade sig i en kostym af hvit bomullsflanell, m?ttes han af den yngre kvinnliga befolkningens lifliga sympati. Kvinnan ?r nu en g?ng s?dan.

Allt hade dock g?tt v?l, om inte Jim, inseende sina chanser, lagt beslag p? Alligator-Bobs ordinarie flicka och promenerat med henne utom staden. Bob f?ljde efter, arg som ett bi, och vid stranden af en liten p?l hann han sin barndomsv?n och tillh?ll honom i ett rikt blomsterspr?k att skaffa sig en flicka sj?lf och inte sl? f?r andras.

-- Skaffa mig en sj?lf, svarade Jim lugnt. Det ?r just hvad jag h?ller p? med, ser du v?l.

D? gaf Alligator sin gamle v?n en liten puff f?r magen, och Sk?ne Jim dolde skyndsamt sin elegans under p?lens lugna yta. Han var emellertid snart uppe igen och gaf Alligator och hans flicka en storslagen inblick i engelska spr?kets rika m?jligheter.

N?r Alligator och den trol?sa g?tt, besl?t Jim att l?ta kl?derna torka, innan han gick in i staden. Han vred d?rf?r af sig dem, spred ut dem p? marken och lade sig bredvid f?r att tillbringa en halftimma medan de torkade, med att utfundera n?gon riktigt infernalisk h?md p? Bob, och andra l?skande tankar.

Men bomullsflanell krymper g?rna n?r det blifvit v?tt, och n?r Jim ?ter skulle draga p? sig kl?derna, visade rocken en absolut oben?genhet att g? p?, medan byxorna f?rvandlats till kn?byxor och inte ville l?ta sig kn?ppas, fast?n Jim tilltalade dem p? ett s?tt, som r?jde stor oratorisk beg?fning.

Till slut fanns inte annat att g?ra, ?n att draga p? sig kl?derna s? l?ngt det gick och sedan i spr?ngmarsch ge sig af hem?t. Men det g?r inte s?rdeles fort att springa i f?rkrympta byxor, och Harristowns befolkning hann d?rf?r, till sin stora och h?rbara gl?dje, f?lja med. Den gjorde n?mligen med st?rsta beredvillighet s?llskap ?nda till Jims hem.

Fem minuter sedan befolkningen sett Jim f?rsvinna inom sin d?rr, kom han ?ter ut. Men han var nu, som hvarje annan m?nniska, kl?dd i vidbr?ttad sombrero, h?gklackade st?flar, gula bj?rnskinnschapparejos och sexskjutare.

Och med den senare i beredskap gick han ut f?r att tala ett par ord med sin barndomsv?n Alligator-Bob.

FOR CONGRESS

Kampanjen f?r de stora novembervalen var i full g?ng i Harristown, politik var samtals?mnet f?r dagen, politiska motst?ndare idkade umg?nge ? bakg?rdar och andra rymliga platser, och ?fver staden l?g en air af hemtrefnad och karbol. Som vanligt vid novembervalen hade l?kare och apotekare s?song, och ej heller begrafningsentrepren?ren hade anledning att klaga ?fver stagnation i aff?rerna, ty en del Harristownbor voro verkligen enfaldiga nog att inte g? ur v?gen, n?r en blybit kom farande genom atmosf?ren.

St?rre delen af Harristowns befolkning var delad i tv? partier, republikanerna och demokraterna, men det fanns dock en j?mf?relsevis neutral sektion, och det var denna de andra arbetade p? att f?nga. Till den ?ndan hade republikanerna, hvilka arbetade p? att ?terins?tta den gamle kongressmannen Smiles p? sin plats, utlyst ett m?te, d?r Smiles skulle visa hvad han dugde till, och de hade inbjudit den demokratiske kandidaten, ?fverste Baylie, att sl? Smiles p? fingrarna, om han kunde.

Egentligen hade det varit meningen att anordna en boxningsmatch mellan de b?da kandidaterna f?r att sedan ena sig om >>the best man>>, men sedan Smiles f?tt veta, att Baylie v?gde 20 kilo mera ?n han sj?lf, fann han detta f?rfarande oparlamentariskt och f?rf?ktade ifrigt den ?sikten, att de b?da kandidaterna skulle i hvar sitt tal framh?lla sina resp. f?rtj?nster.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet