Read Ebook: Den ljusa skalpen: Nya präriehistorier by Str Mberg Sigge

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 538 lines and 19828 words, and 11 pages

Egentligen hade det varit meningen att anordna en boxningsmatch mellan de b?da kandidaterna f?r att sedan ena sig om >>the best man>>, men sedan Smiles f?tt veta, att Baylie v?gde 20 kilo mera ?n han sj?lf, fann han detta f?rfarande oparlamentariskt och f?rf?ktade ifrigt den ?sikten, att de b?da kandidaterna skulle i hvar sitt tal framh?lla sina resp. f?rtj?nster.

Well! The Harristown Tribune, stadens st?rsta, mest spridda och enda tidning, slog p? stora trumman och skr?t ?fver det kommande m?tet p? ett s?tt, som v?ckte till och med de r?tt tr?nade stadsbornas uppm?rksamhet, och n?r m?tet b?rjade, voro Harristowns valm?n s? godt som mangrant f?rsamlade.

Den f?r tillf?llet hyrda musikk?ren spelade ett vackert, ehuru n?got oredigt musikstycke, hvilket af anf?raren med stor energi f?rklarades vara >>Home, sweet home>>, hvarefter den demokratiske kandidaten -- som af artighet till?tits att f?rst yttra sig, f?r att Smiles sedan skulle f? tillf?lle att bevisa att allt han sagt var l?gn -- steg upp p? tribunen, s?g sig med v?rdighet omkring och sade:

-- Fria, amerikanska medborgare! Det skulle roa mig att veta, hvarf?r vi ska sucka under republikanernas tunga ok! Vi beh?fver't inte, s?ger jag. Den som s?ger, att vi beh?fver det, ?r v?lkommen ut p? bakg?rn om en kvart. -- Kastar du det d?r ?gget, Johnson, s? skjuter jag tv?rt. -- -- L?nge nog ha vi haft Smiles, den idioten, i kongressen, det kan vara tid p? att skicka dit en annan. Och ni ska skicka mig. Jag ?r en ?rlig -- Johnson, st? inte och m?tta, jag r?der dig det! -- en ?rlig demokrat, som inte stj?l och tar mutor som de andra f?hundarna. -- Vore du inte skyldig mig tjugu dollars, Johnson, s? f?rbaska mig -- -- -- Hva tror ni att Smiles har tj?nt sina pengar p?? Stulit ungboskap, svarar ni f?rst?s, och det ?r tusan s? r?tt, men det ?r inte allt. Det ?r folkets pengar, medborgare -- -- --.

Plask!

Johnson siktade v?l, och det ruttna ?gget tr?ffade precis mellan ?gonen, insvepande Baylies anletsdrag i en doftande, gul sl?ja.

Valm?nnen jublade, och ?fverstens spr?k var s?rdeles omv?xlande, n?r han torkade ?ggulan ur ?gonen och gaf sig i v?g efter kr?gare Johnson, som erinrat sig, att han st?mt m?te med en person i andra ?ndan af staden och skyndsamt gifvit sig af dit.

Republikanen, Smiles, klef ?gonblickligen upp p? tribunen f?r att utnyttja motst?ndarens fall, men demokratiska f?reningens ordf?rande steg genast fram, ?fverl?mnade en k?lrot och en spegel, samt anmodade Smiles att j?mf?ra och se, om han kunde skilja en k?lrot fr?n ett k?lhufvud.

Valm?nnens gl?dje var uppriktig och ?kta, och man kan icke p?st?, att de s?kte d?lja den. Hvarje g?ng Smiles gjorde ett f?rs?k att s?ga n?got, steg jublet allt h?gre, och n?r han till slut fann det b?st att klifva ned fr?n tribunen, l?t det n?stan som fr?lsningsarm?n, och taket lyftes m?rkbart.

D? sm?log ?fverste Mills, redakt?r f?r Harristown Tribune, och gaf ett tecken ?t musiken, som genast ?ter st?mde upp >>Home, sweet home>>, ehuru nu p? en annan melodi. Musiken hade ett lugnande inflytande, och n?r det blef tyst, steg Mills upp p? tribunen, talade och sade:

-- Harristownbor och verkliga gentlem?n! Vi st? nu inf?r den n?got egendomliga situationen, att vi visserligen ha valm?n, men ingen kandidat. Ty vi f? v?l anse, att herrar Baylie och Smiles fr?ntr?dt sina kandidaturer. Och detta ?r kanske mindre f?rlust, ?n man ?r b?jd att tro, ty Baylie, fast?n han i ?frigt inte har andra fel, ?n att han ?r litet op?litlig i kortspel och h?ller f?rd?mdt usel whisky, har dock ett v?l hetsigt temperament. Ett temperament, som knappast skulle passa i Hvita Husets gyllene salonger och Kapitoliets marmorsalar. Smiles d?remot ?r, om man bortser fr?n hans lilla b?jelse att till?gna sig n?stans l?segendom, en mycket hederlig och pr?ktig karl. Men hans intelligens ?r icke stor. Hans hj?rnsubstans skulle, om den placerades under en fingerborg, k?nna sig som en kackerlacka i en katedral. Och s?dant duger heller inte.

F?r att nu icke samh?llet skall bli helt utan representant i kongressen, vill jag uppst?lla mig som den neutrala fraktionens kandidat, och hoppas jag, att herrar republikaner och demokrater f?rena sig med denna fraktion vid det kommande valet. I ?frigt har jag intet att till?gga, utom det att de af herrarna, som ?mna r?sta p? mig, ?ro v?lkomna att taga ett glas med mig hos Johnsons snedt ?fver gatan.

Bifallet kom alla v?sterns seismografer att registrera jordb?fning.

CHARLEYS STORA KUPP

Charley, operas?ngaren och ledamoten i det illustra lag, som om vintern brukade h?lla till vid Chicago avenue, l?g i gr?set och r?kte cigaretter.

Framf?r honom l?g Lake Superiors v?ldiga vattenspegel lik en ofantlig sk?ld af bl?tt st?l, ofvanf?r hv?lfde sig en kristallklar sommarhimmel och i tr?den ?fver hans hufvud sprungo och snattrade ekorrarna.

Charley r?kte cigaretter.

Hela denna h?rlighet, som naturen tycktes ha st?llt till endast f?r att f?rljufva den tid han t?nkte tillbringa i norra Michigan f?r att h?mta krafter till de triumfer, hvilka hittills l?mskt undanh?llits honom, hade inte den ringaste inverkan p? hans hum?r. Ty Charley var m?rk i sin sj?l!

Orsaken var den vanliga!

N?r Charleys hum?r n?gon g?ng afvek fr?n det normala tillst?ndet, kunde man n?mligen med st?rsta trygghet framkasta den gamla fr?gan: >>Ou est la femme?>> Den var aldrig omotiverad.

>>Kvinnan>> var i detta fall miss Rose Leyton, dotter i r?tt nedstigande led till j?rngross?ren med samma efternamn i Chicago.

Denne ?gde n?mligen en villa vid den badort, d?r Charley slagit sig ned, och dottern, som s?g bra ut, lyckades ganska snart uppv?cka denne unge gentlemans lifliga intresse. Och det var ju inte s? sv?rt.

F?r en man med Charleys erk?nda talang i dylika saker var det en ytterligt enkel sak att bli presenterad f?r flickan. De blefvo hastigt v?nner, och inom en vecka var han hennes slaf.

Men -- ty alltid skall det finnas ett >>men>> -- lilla Rose hade ?fven en annan slaf, mr Robert Scott, son till en l?derhandlare i Chicago, som ?fven ?gde en villa vid badorten, och det var befintligheten af denne slaf nummer tv?, som gjorde Charley missn?jd.

Han ans?g sig n?mligen ha goda sk?l att befara, att denne unge man, p? grund af n?rmare bekantskap och andra orsaker, stod i h?gre gunst hos Rose ?n Charley sj?lf, och ett s? abnormt sakf?rh?llande var ju inte ?mnadt att g?ra honom bel?ten med lifvet.

Dessutom var saken s?rdeles f?rsv?rad d?rigenom, att Charley denna g?ng beslutat att g?ra allvar af aff?ren. Efter moget ?fverv?gande hade han till och med kommit till det resultatet, att han f?r Rosies skull vore villig att ?fverge sin teaterbana, d?r lagrarna hittills v?xt s? sparsamt, och -- ja -- att bli j?rnhandlare, om sv?rfadern in spe absolut ?nskade det.

Och s? s?g det ut som om denna storartade offervillighet icke alls skulle tagas i anspr?k. Han hade ju l?nge m?rkt att Rose flirtade alldeles v?ldsamt med den idioten Scott, och n?r han d?rtill bet?nkte alla andra omst?ndigheter, som st?tte till, och som alla voro till den andres f?rm?n -- --.

Charley var inte glad! Charley r?kte cigaretter!

-- Charley!!

Ropet kom nedifr?n stranden, och Charley satte sig genast upp, lifligt intresserad. Den r?sten k?nde han endast allt f?r v?l.

-- Chaarleey!!!!

Ytterst p? bryggan stod en hvitkl?dd flickfigur och vinkade ?t honom med en r?d parasoll. Hon hade tydligen sett honom ligga uppe i backen under ekarna och tyckt att det funnes l?mpligare syssels?ttningar f?r en ung man p? en s?dan h?rlig dag.

Som en blixt bar Charley i v?g ned?t.

-- Hall?, Rosie! -- ropade han till h?lsning, innan han kommit halfv?gs och sv?ngde vildt sin panama.

-- Charley! Jag har tr?kigt! -- sade hon kokett, n?r han hunnit fram. -- Du skall ta mig ut i motorb?ten!

Charley bugade djupt.

-- Med n?je! ?r det n?got annat, som min h?rskarinna ?nskar, s? ?ppna endast rosenl?pparna!

-- Att du inte ?r dum.

-- Om?jligt! Medf?dt! Men b?ten skall vara klar om ett ?gonblick.

N?gra minuter senare gled Rosies pappas motorslup i en elegant sv?ng rundt brygghufvudet och stack af utefter kusten. Lake Superiors klara vatten kastades i p?rlande kaskader upp framf?r bogen, och v?gsvallet br?t den blanka ytan l?ngt ut?t sj?n. Charley satt och s?g p? flickan, och ju mer han betraktade henne, desto mera kokade det inom honom. Hon var retande vacker n?r lockarna af luftdraget fladdrade kring ansiktet, gl?nsande som en gloria i solskenet, och de sm? groparna i kinderna lockade honom. Och ?nd? kanske aldrig --! Den f?rd?mde slafven nummer tv?!

Aldrig! Det var ett ord som Charley icke tyckte om. Aldrig? Det vaknade en tanke inom honom, en dj?rf id?. Om han blott v?gade --. Ett par sekunder tvekade han. S? ?kade han slupens hastighet till den h?gsta m?jliga, aderton knop, och l?t ratten snurra.

Motorb?ten lydde villigt roder, och med vattnet forsande framf?r st?fven rusade den rakt ut mot horisonten.

-- Nu g?r det bra, Charley! -- ropade Rosie f?rtjust, n?r b?ten ?kade farten. -- S? skall det g?.

-- Ja, s? skall det g?! -- svarade Charley lugnt som en man, den d?r fattat sitt beslut, och som intet kan rubba.

Rosie hade f?rtjusande roligt och pratade i ett, medan b?ten rusade mot norr. Charley, som hastigt ?fvervunnit det symptom af nervositet han i b?rjan k?nt, hj?lpte efter b?sta f?rm?ga till med att h?lla m?lron vid makt, och det hela artade sig till att blifva en mycket lyckad liten utf?rd.

Pl?tsligt kom Rosie att kasta en blick mot kusten, som nu var l?ngt afl?gsen akter?fver.

-- Nej, men Charley, s? l?ngt ut vi kommit!

Charley v?nde sig lugnt om och s?g, och hans t?nder sl?to sig allt fastare tillsammans, ty nu visste han, att det afg?rande ?gonblick han l?nge v?ntat, ?ndtligen var inne.

-- Ja, vi ?ro r?tt l?ngt ut, -- bekr?ftade han.

-- Vi m?ste v?nda nu.

-- M?ste? Inte m?ste man g?ra en sak, som man inte vill! Jag tycker att vi ha det trefligt h?r ute p? vidden.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet