Homepage
Login
Profile
BookClubs
dmBox
Read Ebook: Äventyr och hugskott by Engstr M Albert
Font size:
Background color:
Text color:
Add to tbrJar First Page Next Page
Ebook has 756 lines and 40153 words, and 16 pages
SAMLADE BER?TTELSER AV ALBERT ENGSTR?M
?VENTYR OCH HUGSKOTT
STOCKHOLM ALBERT BONNIERS F?RLAG
?VENTYR OCH HUGSKOTT
AV ALBERT ENGSTR?M
STOCKHOLM ALBERT BONNIERS F?RLAG
STOCKHOLM ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1916
St?ldf?rs?kringsagenten.
En figur arbetade sig upp emot regnbyn tv?rs ?ver g?rdsplanen, f?llde ihop ett drypande paraply p? trappan och gjorde halt p? min vildvinsskuggade veranda. En l?ng gestalt med n?got gewesenes ?ver apparitionen, h?llning, som p?minde om milit?r, men kn?n p? byxbenen som talade om borgaren, vita mustascher under en ?rnn?sa, som skulle ha imponerat, om den icke varit i miniatyr, och ett visst affekterat f?rn?mt drag omkring ?gonen, som kom en att t?nka p? adelskalendern men med baktankar. En liten slapp potatismage, som talade om stillasittande p? andra klassens restaurangkaf?schaggsoffor vid gammaldags tutingar efter en halvportion biffstek med tv? supar och en halv lager?l.
-- Tr?ffas herr Engstr?m?
-- Jo, det ?r jag. Vad kan jag st? till tj?nst med? Var s? god och stig in!
-- Det ?r en konstig sommar vi ha. Regn och bl?st och k?ld. Mitt namn ?r l?jtnant Hultenhjelm. Jag s?g visserligen att det st?r f?rbjuden ing?ng p? grinden och anslag om vite, men jag t?nkte att det inte var s? allvarligt -- -- --
-- Jo, jag f?rs?krar, att det ?r absolut allvarligt.
-- Ja, jag f?rs?krar ocks?, att mitt ?rende ?r absolut allvarligt, h? h?, jag ?r representant f?r St?ldf?rs?kringsaktiebolaget Cautio, och efter jag ?r p? trakten, t?nkte jag f?resl? er att ta en f?rs?kring d?r. F?rstklassiga villkor, verkligen enast?ende, och i dessa tider, ni l?ser ju dagligen i tidningarna om st?ld och inbrott -- -- --
-- Nej, s?dant hoppar jag ?ver. Stj?l dom s? s?rskilt mycket nu f?r tiden?
-- Ja, men jag tror inte ?nd?. Jag har ingenting, som kan locka n?gon tjuv -- -- --
-- ?, vart jag ser h?rinne ser jag en dyrbarhet. Alla konstverk till exempel. Alla saker ha v?rde och allt kan stj?las.
-- Nej vet ni, jag har verkligen inga dyrbarheter. Det mesta jag ?ger har bara affektionsv?rde och jag ?r inte livad f?r att ta flera f?rs?kringar. F?r resten ?r h?r alltid folk i huset och vartenda ljud h?rs -- -- --
-- Ljud! H?rs!! Nutidens tjuvar ha s? utvecklad teknik, att de kunna stj?la s?ngkl?derna under en.
-- N?, s? l?t dem i guds namn g?ra det. Jag vill inte ta n?gon f?rs?kring. Det vore f?r ?vrigt en r?tt intressant upplevelse att bli bestulen p? s?ngkl?derna, medan man sover.
-- Herr Engstr?m sk?mtar! T?nk er sj?lv vakna en morgon och uppt?cka att allt vore, om inte stulet, s? ?tminstone s?nderbrutet och f?rst?rt.
-- Ja, men l?jtnanten, t?nk vilket satans oljud det skulle beh?vas f?r att bryta s?nder allting. Det h?r pianinot till exempel, det skulle allt reagera f?r misshandel. Och de h?r b?da taxarna, som sova i huset, ge hals vid minsta kn?pp.
-- Taxar! Hundar!! Kommer inte herr Engstr?m ih?g st?lden hos professor Morgen-Gaffler h?r om ?ret ute p? Saltsj?baden! Professorn hade en ytterst vaksam och folkilsken ulmerdogg, som sov vid hans s?ng. Det kom tjuvar, som stal gulduret fr?n professorns nattduksbord. Hunden sov, professorn sov. Nej, hundar -- lita inte p? hundar!
-- Ja, men de h?r taxarna ?ro absolut p?litliga och f?r resten f?rs?krar jag att jag inte vill ta n?gon st?ldf?rs?kring.
-- Men ni skulle ?tminstone se litet p? tabellerna -- -- --
-- Nej, jag vill inte se n?gra tabeller. Jag har ont om tid f?r tillf?llet -- -- --
-- Ja, men bet?nk -- boksamlingen, silvret, kanske gammalt familjesilver, guld, ringar, klockor -- -- --
-- Jag har inte anv?nt klocka p? snart tjugu ?r och jag vill inte ta n?gon f?rs?kring. Jag skall be att f? p?peka detta faktum: Jag vill inte ta n?gon f?rs?kring.
-- Om herr Engstr?m f?r del av villkoren skulle ni helt visst komma p? andra tankar. Se h?r till exempel! Premien f?r -- -- --
-- N?, d? m?ste jag anv?nda en annan taktik. Jag tycker, att det vore riktigt trevligt, om n?gon ville stj?la litet. Tjuvar ska ocks? leva. Och vidare skulle jag kanske bli ?verlupen av hyggliga tjuvar, som stule fr?n mig bara d?rf?r att de veta, att det i alla fall blir ersatt av ert bolag. Det bleve kanske besv?rligt och nerv?st i l?ngden.
-- Sk?mt ?sido, herr Engstr?m. Ni ?r ju en modern m?nniska och m?ste f?lja med er tid. Och det ekonomiska av saken ?r en s? f?rsvinnande bagatell, att -- -- --
-- Ja, men jag har nu en stund s?kt framh?lla det oomkullrunkliga sakf?rh?llandet, att jag icke kommer att ta n?gon f?rs?kring i ert Cautio. Det skulle gl?dja mig, om ni ville se f?ljande ord i eldskrift framf?r er just nu: -- Den mannen f?rtj?nar jag inte p?. Han tar aldrig n?gon st?ldf?rs?kring! Jag menar att denna sanning borde vara p? god v?g att ing? som trosartikel i ert medvetande.
-- Jag f?rst?r sk?mt, b?sta herr Engstr?m, och jag senterar det i allra h?gsta grad, men se nu p? den h?r tabellen. Terminer och premier ?ro -- -- --
-- Snart m?ste jag anv?nda en brutalare taktik. Tror inte l?jtnanten att ett bolag som ert just fostrar tjuvar. Det ?r ju str?ngt taget en oskyldig form av st?ld att till?gna sig en sak, vars v?rde ?gonblickligen blir ersatt av en s? filantropisk inr?ttning som ert bolag m?ste vara. Och det finns hyggliga, f?rsynta, v?luppfostrade, blyga m?nniskor, som inte vilja st?ra mig ens med en anh?llan om ett l?n i n?gon tillf?llig f?rl?genhet, utan helt enkelt stj?la n?got ifr?n mig av bara h?nsynsfullhet, d?rf?r att de veta, att jag genast f?r igen fulla v?rdet av er. Jag blir en f?rs?rjningsinr?ttning, en sjukkassa, en personifierad institution f?r v?lg?renhetens ordnande, men jag ligger inte ?t det h?llet. Jag vill ha frid och just i det h?r ?gonblicket l?ngtar min sj?l efter stillhet och tystnad i h?gre grad ?n eljest.
-- Ja, men visthusboden och ladug?rden -- bet?nk os?kerheten! Och mitt bolag har just -- --
-- Hundg?rden med fyra st?vare ligger alldeles bredvid. Detta ?r en parentes! Och nu ?verg?r jag till den brutala taktiken jag nyss talade om. Jag har verkligen blivit bestulen. En ?verrock f?rsvann i dag p? ett of?rklarligt s?tt ur min garderob. Just nu kommer jag att t?nka p?, att en verkligt energisk st?ldf?rs?kringsagent skulle n?rma sig fullkomligheten, om han gjorde sm? f?rarbeten hos sina offer f?r att g?ra dem mogna och fallf?rdiga. Kan herr l?jtnanten t?nka sig en b?ttre taktik ?n att hugga en och annan sm?sak ?nda tills ?garen av bara nervositet tar en f?rs?kring? Missf?rst? mig inte, det hela ?r bara en id?, men den ?r nog s? v?rdefull. En idealisk st?ldf?rs?kringsagent ?r endast den som genom upprepade sm?st?lder tvingar mig att ta en f?rs?kring. Jag hoppas l?jtnanten p? intet vis missf?rst?r mig, men nog ?r s?ttet det enda verkligt effektiva, ty som ni nog k?nner, ?ro ?vertalningsf?rs?k inte tillr?ckliga, ?tminstone inte visavi mig. F?rl?t om jag f?refaller brutal, men jag vill ju inte insinuera, att l?jtnanten anv?nder den mest fruktb?rande taktiken. Jag kom bara av en h?ndelse att t?nka p? min f?rsvunna ?verrock. Kanske h?nger den i en annan garderob, kanske ?r den inte borta alls, men tjuvarnas teknik nu f?r tiden ?r ju full?ndad, b?ttre ?n st?ldf?rs?kringsagenternas, det kunna vi ju komma ?verens om. Jag tror att det skulle vara l?ttare att stj?la s?ngkl?derna under mig ?n att tvinga mig ta en st?ldf?rs?kring.
L?jtnanten h?ll redan om d?rrvredet.
-- Ja, d? ber jag om urs?kt att jag besv?rat. Tr?kig sommar det h?r! Barometern sjunker ideligen, ideligen. Herr Engstr?m k?nner emellertid min adress, l?jtnant Hultenhjelm, St?ldf?rs?kringsaktiebolaget Cautio. Kaste tj?nare!
Spionen.
En kv?ll i november f?r ?tskilliga ?r sedan satt jag i min salong och ?gnade mig ?t det v?llovliga patiensl?ggandet. Jag kan n?mligen en enda patiens, vars namn jag inte vet, och d? min hj?rna k?nns tom efter mycket arbete, l?gger jag den. Det var en m?rk kv?ll utan m?ne, telefonen var just avst?ngd och jag b?rjade gl?dja mig ?t friden, den absoluta, som en man stundom beh?ver ehuru den inte existerar i realiteten.
Naturligtvis existerade den inte heller den h?r kv?llen. Jag hade just f?tt hem ett par tv?or i patiensen d? det knackade p? verandad?rren. Jag tog lampan och m?tte den bes?kande med ett ov?nligt kritiskt ansikte. Han var en l?ng mager karl med markerade och t?rda drag.
-- Var god och stig in och urs?kta att jag m?ter i skjort?rmarna, men jag v?ntade verkligen inte bes?k i kv?ll!
Jag lyste mannen in och betraktade under tiden hans profil. Svartmuskig, gulblek, krokn?sig, utl?nning allts?. D?rtill br?t han p? n?got spr?k som inte var finska men som l?g n?ra finskan. Inte var det tyska, inte -- jo, kanske ungerska. N?got orientaliskt var det i alla h?ndelser. Han hade en bonjour av gammalt snitt och med kantband, mis?rens k?nnem?rke d? f?r tiden, men hans s?tt att bugande passera mig hade n?got av gentilhomme i gammal stil.
-- Med vem har jag den ?ran?
-- Mitt namn ?r Emdow, tekniker.
Emdow, ett ovanligt namn! Han stod kvar vid d?rren och gnuggade sina gula, frusna h?nder medan ?gonen m?nstrade det skumma rummet.
-- En cigarrett?
-- Tack!
-- Och vad f?rskaffar mig den ?ran?
-- Jag hoppas jag inte st?r p? n?got s?tt?
-- P? intet vis! Vill ni inte ta plats?
Add to tbrJar First Page Next Page