bell notificationshomepageloginedit profileclubsdmBox

Read Ebook: Äventyr och hugskott by Engstr M Albert

More about this book

Font size:

Background color:

Text color:

Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page

Ebook has 756 lines and 40153 words, and 16 pages

-- P? intet vis! Vill ni inte ta plats?

-- Tack! Jo -- jag bor h?r -- har slagit mig ned h?r f?r att kunna leva billigt -- jag har v?l bott h?r en m?nad och mera -- jag har mina id?er -- jag har gjort bekantskap med folket h?r, ett r?tt material, utan intressen, utan hyfsning, ja, ni k?nner ju till det! Och -- -- --

-- -- F?rl?t, men jag tror att ni misstar er -- -- -- efter s? kort vistelse h?r --

-- ?nej, ?nej -- herr Engstr?m, vi kunna ju tala som ett par bildade karlar tillsammans och se det hela ovanifr?n -- medge i alla fall att det ?r mycket som brister, vi ha ju superiet, snustuggningen, den r?a umg?ngestonen mellan olika k?n, alltsammans -- -- -- Det beh?vs lyftning, just lyftning!

-- Vet ni, herr E -- -- em --?

-- Emdow -- -- --

-- Vet ni, herr Emdow, jag tror att ni misstar er. I varje fall vill inte jag bli n?gon reformator. Det reder sig nog -- -- --

Min hustru kallade p? mig fr?n ett inre rum. D?r stod en av mina jungfrur och sade: -- K?nner inte redakt?ren den ryska spionen? Det ?r just han. Han har hyrt Jan Lars' stuga och h?lls och lodar h?r utanf?r varenda dag. Han s?ger att han ?r urmakare, men inte finns h?r n?gra klockor att laga! Och han f?r utl?ndska brev p? posten var dag och skickar av stora buntar papper flera g?nger i veckan.

Jag ?terv?nde till min g?st.

-- N?, vad avser herr Emdow egentligen med den h?r expeditionen till mig? ?r ni inte ryss f?r ?vrigt? Jag tycker mig k?nna igen brytningen.

-- Har varit! Har varit. Jag har varit l?jtnant i ryska arm?n, det vill s?ga jag blev l?jtnant under rysk-turkiska kriget. Jag har slagits under Skobeleff, jag var med vid Plevna, och nu lever jag p? min lilla pension. Jag lever h?r f?r att h?r ?r billigt och -- tja -- jag ?r urmakare -- man s?ger att man ?r tekniker, man ?r ju av familj och man s?ker ju maskera sin fattigdom -- -- --

-- Utm?rkt, herr Emdow, d? kan ni laga mitt matsalsur? Det ?r en gammal klocka med tr?hjul -- jag ?r ledsen att inte f?r tillf?llet ha n?gon b?ttre klocka att ge er till reparation -- men ni f?rst?r, jag vill g?ra i den m?n jag kan -- -- --

-- Tack, tusen tack -- -- -- men nu kom jag egentligen hit f?r att tala om befolkningen h?r -- -- --

-- Vill ni inte ha n?got att dricka? En grogg -- eller kanske en pilsner?

-- Tack, jag ?r egentligen absolutist -- men en pilsner -- ni f?rst?r, jag har m?st undvara bildat umg?nge s? l?nge, s? l?nge, men den h?r pilsnern blir en hemlighet mellan oss -- ty f?r befolkningen h?r ?r jag absolutist -- -- --

-- F?red?me? -- -- --

-- Just! Och nu vill jag komma till sj?lva k?rnan. Jag har t?nkt bilda en gentlemannaklubb h?r -- -- --

-- Gentlemannaklubb?!!

-- Ja, med grader i, naturligtvis. Redakt?ren och jag ha den h?gsta graden och ungdomen f?r s? sm?ningom stiga fr?n grad till grad -- -- --

-- Jag f?rst?r verkligen inte -- -- --

-- Den m?ste byggas p? absolutistisk grund! I f?rsta graden l?gger man bort sprit, i andra snustuggning, i tredje sv?r man inte -- -- --

-- Man f?r allts? tugga snus i f?rsta graden och sv?ra till och med andra -- nej, herr Emdow, driver ni med mig eller vad fan menar ni? F?rl?t att jag sv?r men jag m?tte bara vara i andra graden!

I detsamma kom pilsnern in. Herr Emdow drack med ett f?rskr?mt uttryck i ?gonen, men han smackade av v?lbefinnande. Jag tog en grogg och satte mig bekv?mt till r?tta i min stol. Karlen var antingen idiot eller ocks? en simulant av h?g rang.

-- H?r nu, herr Emdow, f?r att bilda en s? kallad gentlemannaklubb m?ste man ha reda p? vad som menas med en gentleman. Tror ni inte att en gentleman kan tugga snus och supa och sv?ra? Jag till exempel tuggar visserligen inte, men jag snusar och r?ker och super, och ?nd? vill herr Emdow att jag skall vara med om stiftandet av en gentlemannaklubb, d?r en av f?ruts?ttningarna f?r uppn?ende av h?gsta graden ?r att man l?gger bort det d?r. Jag ?r ingen gentleman. Herr Emdow har v?nt sig till vilse person.

Herr Emdow s?g eftert?nksam ut.

-- N?, man kunde ju inte beh?va kalla den Gentlemannaklubb. Man kunde ju s?ga Vikingaklubb, till exempel!

-- N?ja, men jag tror att vi l?mna det h?r ?mnet. En rospigg l?gger aldrig bort att tugga snus, och han tar en sup, d? det behagar honom och sv?r n?r han vill. Jag tycker, att det ?r riktigt s?. Jag g?r inte alls med p? den h?r klubben. Jag reserverar mig. Jag vill bara fr?ga, om inte herr Emdow vill ha mera pilsner i all hemlighet?

-- Tack, tack -- redakt?ren tycker naturligtvis att jag ?r en konstig herre -- -- --

-- Ja, jag kan inte neka till det.

-- Men redakt?ren f?rst?r v?l, att d? man bor ensam som jag och inte har n?got att g?ra -- -- -- man l?ngtar efter s?llskap -- man ?r dj?rv nog som jag att g?ra intr?ng -- -- --

-- F?r ingen del! Jag ?r ocks? enst?ring, s? att jag f?rst?r er utm?rkt. Jag beg?r bara att f? sitta h?r i fred, just i fred -- -- --

-- Allts? st?r jag! Jag skall genast -- -- --

-- Nej, tv?rtom, herr Emdow intresserar mig och ?r hj?rtligt v?lkommen. N?, ni fiskar v?l h?r ute, ror och seglar?

-- Ack nej, jag kan inte segla -- -- -- men fiskar g?r jag ju litet -- -- -- man m?ste ju --

-- N?, ber?tta litet om kriget!

-- Ack ja, kriget! Det ?r minsann intet n?je att komma ih?g. ?, jag har sett en hel del och varit med ocks?. Se h?r!

Herr Emdow drog upp rock?rmen och visade en r?d strimma som gick fr?n armb?ge till handled. -- Det ?r efter en kula som bara rispade upp skinnet, men det var ett ot?ckt s?r. Jag har ett ?rr p? benet ocks?. Det var en granatsk?rva och det blev blodf?rgiftning. Herr Engstr?m m?rker nog, att jag haltar litet. Jag har en orden ocks? -- ja, jag r?ddade en gammal fru, som baschibosukerna hade bundit fast p? en vedtrave och h?llt fotogen ?ver och t?nt p?. -- Ja, kriget, det ?r ingenting att minnas. -- -- -- Men jag st?r visst. Jag blir inte f?rst?dd. Jag ber tusen g?nger om urs?kt, att jag -- -- --

-- F?r ingen del. V?lkommen ?ter!

Herr Emdow gick och jag s?g honom aldrig mer inom mina d?rrar. Han fick min matsalsklocka och beh?ll den ett par m?nader, skickade hem den och p?stod, att den inte kunde lagas.

Men jag s?g honom n?stan dagligen i s?llskap med yngre fiskarpojkar. Han hade bildat en Vikingaklubb som sammantr?dde en g?ng i veckan och dansade. Herr Emdow var arrang?ren och satte verkligen liv i befolkningen under n?gra m?nader. Jag var en g?ng med p? en dans. Det fanns ingen pojke som inte tuggade snus eller tog nubben -- s? att grader m?tte han inte lyckats instifta. D?r dansades med pipa i mun, och i storst?vlar och spottades ogenerat.

Men Emdow kunde ju inte segla.

En dag satt jag norr?ver med mina vettar p? Fogd? Leje. Jag sk?t ett par f?glar och m?ste s?ka mig inomsk?rs, ty en orkanby kom norrifr?n och gjorde hela havet skummigt. Fast jag satt i l? hade jag sv?rt att klara mig ut med min kanot -- det b?rjade bl?sa d?da dj?vlar i luften -- och sj?n v?xte. Jag arbetade mig ut p? l?ns och l?t min kanot f?lja sj?arna. D? m?ter jag en sk?tb?t innanf?r Svartkubbarna. Det var Emdow som kryssade upp emot Svartkubben. Det s?g verkligen st?tligt ut i den h?ga sj?n med brott p? var kam. En karl som kan segla s? och p?st?r att han inte kan segla ?r antingen ytterligt blyg eller ocks? en humbug.

Jag passerade honom p? n?gra b?tl?ngders avst?nd och hade fullt att g?ra med att h?lla kanoten i vindriktningen. Emdow satt lugn med skotet och rodret i h?nderna och seglade som en gud.

Jag b?rjade misst?nka honom, fast han inte var s?gfilare. Och jag m?tte honom ofta i n?rheten av Riddarsk?rets st?ngm?rke, just d?r milit?rm?rket best?mmer kursen fr?n havet in i Sing? sund. D?r h?ll han till och d?rifr?n rodde han alltid, d? min kanot d?k fram fr?n l?et under Fogd? sten.

Man b?rjade allm?nnare tala om honom som spion. Man hade sett honom loda utanf?r Sing?sundet och inne i Grisslehamnshamnen. Pojkarna k?nde sig som patrioter, och herr Emdow fick inte mera n?got folk p? sin Vikingaklubbs danstillst?llningar.

En dag kom en rysk b?t in i hamnen. Emdow gick ombord och inom kort lade ett 10-tal ekor till vid sidan. Det g?llde att f?rtj?na pengar av n?gon anledning som jag nu gl?mt. Bland pojkarna var Matts Abraham, full och bra. D? han s?g Emdow st? i samspr?k med kaptenen, sm?g han sig f?rsiktigt fram och gav Emdow en fruktansv?rd spark i den s? kallade ?ndan. Emdow sj?nk ihop av tr?tthet och m?ste ros i land. Den ryska b?ten gick. Dagen d?rp? flyttade Emdow fr?n orten. Han hade uppfyllt sin best?mmelse h?r och reste norrut! Jag vet ju inte best?mt om han var rysk spion. Men jag vet inte heller att han inte var det. Han var antagligen antingen ett stort original eller ocks? full av den s? kallade fan. Jag tror n?stan det sista.

Handlanden Trenck.

Just d?r j?rnv?gen korsades av landsv?gen, d?r bredvid l?g handlanden Trencks stuga, mindre ?n andra stugor, smutsig och og?stv?nlig, fast den var r?dm?lad med vita knutar.

Vid tio ?r, ?ldern, d? en m?nniska b?rjar f?rfalla, k?pte jag snus d?r och bekantade mig med Trencks pojkar. Han hade ?tta s?dana, och vi tuggade snus tillsammans och r?kte Nornan, en fruktansv?rd cigarr, som bara kr?kte sig litet efter en halvtimmes arbete. Handelsboden var ungef?r dubbelt s? stor som det skrivbord jag nu sitter framf?r, och jag kommer ih?g att den verkade luden av smuts. I ett h?rn stod en silltunna, och i den brukade bondpojkarna spotta, medan handlanden eller hans fru v?nde ryggen till f?r att s?ka efter den beg?rda varan. Tv? snusfj?rdingar, en med Ljungl?fs och en med J?nk?pings matsnus, hade sin plats innanf?r disken bredvid en burk Kungens av Danmark br?stkarameller. Den sista titeln imponerade p? mig, och jag trodde mig h?jas socialt, d? jag k?pte f?r tv? ?re av de tummade, osunda, bacillimpregnerade sockerbitarna. Jag inbillade mig att Kungens av Danmark huvudsakliga f?da var just s?dana karameller. Borta i dunklet bakom disken f?rsvann en v?gg med hyllor och d?r fanns knappar och tr?drullar och garn och griffeltavlor, och d?r hyllan slutade ?t h?ger, lutade sig en knippa tagelpiskor mot v?ggen.

Oftast, d? man kom in i boden, fanns ingen d?r. Men man h?rde antingen en fiol eller ocks? skrik och svordomar fr?n rummet bredvid, och sedan man efter landets sed st?tt i stilla avvaktan n?gra minuter, ?ppnades en d?rr till h?ger och ut kom Trenck eller frun.

Han var en kraftig, h?gv?xt, bredaxlad man om trettiofem ?r, med lugna, ober?rda ?gon under en gul, h?rd panna och r?da mustascher, som tycktes v?xa ut direkt ur n?sborrarna och genera andedr?kten, ty det l?t alltid som om luften ur lungorna m?tte motst?nd i n?san. Hon var en stor, m?rkhyad kvinna p? trettiotv?, alltid med kl?nningslivet okn?ppt, ty hon hade ju j?mt n?gon unge, som hon m?ste slita fr?n br?stet f?r att betj?na oss kunder.

Add to tbrJar First Page Next Page Prev Page

 

Back to top