: Det går an by Almqvist C J L Carl Jonas Love - Sweden Fiction

@FreeBooks

Posted in: #FreeBooks #FreeBooksIndia #FreeBooksApp #gg

Vote Up Vote Down   0 Reactions

Login to give Reaction!

CARL JONAS LOVE ALMQVIST

F?rsta kapitlet

En sk?n torsdagsmorgon i juli m?nad str?mmade mycket folk f?rbi Riddarholmskyrkan i Stockholm, och skyndade utf?r backen emellan Kammarr?tten och Statskontoret, f?r att i r?ttan tid hinna ned till M?larstranden, d?r ?ngb?tarna l?g. Alla hastade till Yngve Frey, sprang ?ver landg?ngen med snabbhet, ty tiden till avresan var redan slagen, och ?ngb?tskaptenen kommenderade "fr?mmande fr?n bord!"

De fr?mmande tog d?rf?r ett snabbt avsked av sina bortresande v?nner och gick tillbaka till stranden. Landg?ngen drogs in och ?ngb?ten lade ut. Efter n?gra minuter var den l?ngt borta p? vattnet.

"F?rg?ves! det ?r f?r sent, min fru!" muttrade en och annan resande skalkaktigt mellan t?nderna, d? ett ?ldrigt fruntimmer s?gs komma ned p? Riddarholmsstranden, och med n?sduksviftningar och h?ftiga ?tb?rder gav tillk?nna, att hon var en passagerare, som borde med. Ingen slup fanns tillreds vid landet, och ?ngb?ten sj?lv var kommen mitt f?r Owens, ja, sk?t pilsnabbt f?rbi Garnisonssjukhuset.

Dock v?ckte det en viss, ehuru hastigt ?verg?ende r?relse hos de resande, d? de h?rde ett par halva utrop: "Moster! Moster!" ifr?n en ung passagererska p? f?rd?cket, vilken tycktes f?r skams skull inte vilja ropa h?gt, men som man dock f?rstod p? ett ledsamt s?tt hade blivit skild fr?n en sin sl?kting, troligen ett p?r?knat och f?r henne angel?get reses?llskap.

Men man ?r ofta s? egoistisk, att man gl?mmer sin n?sta; och folk, som k?pt biljetter till salong och akterd?ck, fr?gar inte s?rdeles efter vad som h?nder p?beln d?rframme p? f?rd?cket och vid skansen. De "b?ttre" resande utgjordes denna g?ng av ?ldre herrar, n?stan allesammans med ledsamma ansikten. De ?tf?ljdes av fruar och barn, inte just av allra yngsta slaget, men i den g?ngliga ?ldern d? naiviteten f?rg?tt och ?nnu inte eftertr?tts av k?nsla och f?rnuft. Alla s?dana m?nniskor ?r h?gst egoistiska, och det av begripliga sk?l. De d?r v?l uppfostrade barnen ?r vanligen s? ur st?nd att hj?lpa sig sj?lva, att de i varje ?gonblick ropar p? hj?lp: ?n har k?ngbandet lossnat ?n en handske fallit i sj?n, ?n ?r de hungriga, ?n t?rstiga, och hela v?rlden st?r f?r dem i olag. Deras m?drar har d?rf?r mycket besv?r, utom all m?da de m?ste g?ra sig med sina egna kroppar, f?r att komma upp och ned i de tr?nga ?ngb?tstrapporna; och familjef?derna, slutligen, de f?rs?ker v?l uppmuntra sig med snusning och tidningsl?sning, men ?ven detta tyckes knappt f?rsl?. De kan inte ?gna s? mycket uppm?rksamhet ?t andra, emedan de har nog att syssla med sitt eget uppr?tth?llande, sina fruar, sina barn; och framf?r allt m?ste de med stor omtanke ?verl?gga, vad de kan v?ga f?rt?ra ombord, f?r att inte bli alldeles kaputt; allt av den naturliga orsaken, att d? sj?lens rena gl?dje, som ?r det b?sta l?kemedel emot kroppens opassligheter och svagheter, saknas, ?r man st?ndigt ?tkomlig f?r vad som helst, och m?r g?rna illa b?de av vad man ?ter, och av vad man l?ter bli att ?ta. M?nga herrar h?r hade ?nnu l?mningar av koleran i minnet. Inte underligt d?, att var och en blott t?nkte p? sig sj?lv, och med ett allvar i ?tb?rderna, som skulle ha anst?tt en romersk senator, ?verlade begrundade, r?dslog och slutligen, s? vitt m?jligt var, avgjorde planen f?r sin mat och ?vriga viktiga omst?ndigheter under resan.

Om det bland salongspassagerarna funnits n?gon mansperson av yngre och ogift slag, s? hade en s?dan f?rmodligen haft tid att tycka synd om det stackars fruntimret p? f?rd?cket, som blivit skilt fr?n sin moster; ?tminstone hade han utgrundat hur hon s?g ut; och fr?gat efter hennes namn.

Denna g?ng fanns det bland det b?ttre folket p? Yngve Frey ingen dylik mansperson. Men bland f?rd?ckspassagerarna befann sig en l?ng och vacker underofficer--ja, utan f?rbeh?ll sagt, en sergeant--som, antingen av penningf?rhinder eller andra orsaker, p? denna resa inte fr?gat efter att vara b?ttre ?n d?ckpassabel. Hygglig och st?dad, samtalade han dock med en och annan av salongsfamiljernas medlemmar. Han avvisades inte av dem; ty hans mustascher var m?rka, uppb?jda och n?stan sk?na; hans tschakot n?tt nog f?r att inte misshaga fruarna; och en viss manlighet i v?sendet gjorde, att de eljest f?rn?ma och stela herrar-f?derna till?t sig samtala med en person, som tycktes medf?ra ett tyst l?fte om att inte stanna inom underofficersgraden, utan med tiden betr?da, om inte en kaptens eller majors, dock en l?jtnants bana.

Den unge, hygglige sergeanten hade p? f?rd?cket varseblivit henne, som skilts ifr?n sin moster; och det v?ckte hans uppm?rksamhet, att hon vid avresan st?tt i en liten n?tt fruntimmershatt av vit kambrik, men efter en stund l?tit hatten f?rsvinna fr?n huvudet, visande sig i st?llet nu med en silkesschalett ?ver hj?ssan, s?som "jungfrur" bruka. Fr?gades allts?: var denna passagererska mamsell eller jungfru? och, i vilketdera fallet, hur kom det sig, att hon bytt huvudbonad?

Sergeanten, intresserad f?r henne genom hennes f?rsta miss?de, b?rjade allt mer och mer h?lla sig p? f?rd?cket, dit han ocks? r?ttvist h?rde, och han ?vergav allt mer och mer samtalet med salongsnoblessen. Mig f?refaller det, sade han till sig sj?lv, att denna vackra flicka ?r mamsell--fr?n n?gon landsort troligen--och befinner sig p? v?g att fara hem, ?tf?ljd och skyddad av en ?ldre sl?kting, men som av sin kaffekopp hindrades att i tid hinna ned till ?ngb?ten. D? detta h?nde, bortl?gger flickan hastigt utseendet av mamsell, genom hattens avtagande, s? att hon m? undvika det oskickliga i att resa utan beskydd; och med schalettens p?s?ttande g?r hon sig i st?llet till jungfru, i likhet med de ?vriga fyra ? fem jungfrurna h?r framme p? f?rd?cket, varefter hon som s?dan kan resa fram hela M?laren ?tminstone, utan f?rtal, fast utan moster.

Grundligt t?nkt, eller inte, f?ste sig likv?l sergeanten vid detta lilla upptr?de. Det f?rekom honom alltid oavgjort, om flickan var b?ttre eller s?mre folk i sig sj?lv; hon var emellertid ganska n?tt och snygg i sin m?rkbl? kapott. Den stora silkesduk av fint, ljusr?tt, sk?rt, n?ra vitt sidentyg, med n?gra smala, gr?na r?nder h?r och d?r, vilken hon knutit under hakan, och smakfullt ordnat till huckle ?ver sin kam i nacken--eller, som det fordom kunde ha hetat, sl?ja--behagade sergeanten, och kom honom inte att l?ngta tillbaka efter kambrikshatten. Han gick ned till kaptenen f?r att h?mta upplysning om hennes namn. Efter en stunds ?gnande p? passagerarlistan, befanns hon heta Sara Videbeck, och vara glasm?stardotter fr?n Lidk?ping. En ovanligt omst?ndlig underr?ttelse p? en ?ngb?tspassagerarelista! Men den kom sig d?rav, att hon hade pass med sig, som annars ?ngb?tsresande s?llan medf?r, och att hon ?gt ordningssinne nog att ?t kaptenen under resan avl?mna sitt pass, till all m?jlig s?kerhets vinnande f?r sin person.

Free books android app tbrJar TBR JAR Read Free books online gutenberg

(0)

Login to post a comment!